Sydafrikas längsta grusväg (Calvinia – Franschhoek, Sydafrika, 3/11, 2018)

På Magic Garden finns hur mycket som helst att titta på.

Det blir rätt sent uppvaknande på Magic Garden (www.facebook.com), men vi 10-tiden är vi redo att betala rummet – 600 rand för ett spännande inrett dubbelrum – och åka vidare på Sydafrikas längsta grusväg mellan två städer. Den heter R355 eller Tankwa Karoo Road och är 257 km lång.

Vägen är världsberömd för den enorma mängd punkteringar som uppstår på den, på grund av vassa stenar – och vi är inget undantag. Trots rätt nya terrängdäck lyckas en liten sten tränga igenom och orsaka en läcka som vi får hålla stången med hjälp av bilens kompressor innan vi når civiliserade trakter och hittar en liten gummiverkstad som kan täta hålet med en gummiplugg för 40 rand.

Baren på Tankwa Padstal är välbesökt trots det extremt isolerade läget.

Ungefär på mitten av R355 ligger Tankwa Padstal som är en legendarisk och osannolik blandning av diversehandel, cafeteria och bar. När vi svänger in strax före lunch är de lokala farmarna (som lätt kör 100 km för att komma hit) i full fart med att sänka shots. Vi håller oss till den utmärkta maten, pratar med värdinnan och tittar sedan på alla hennes inläggningar och de stundtals märkliga produkterna i affären.

Efter snabb däckpumpning styr vi mot den lilla vinstaden Franschhoek (www.franschhoek.co.za) via R301 och bergspasset Bains Kloof till Wellington. Det är en väldigt vacker liten väg som slingrar sig fram in en brant flodravin.

Protea har fått ett helt nytt utseende med en trevlig innergård.

Målet Franschhoek är en märkligt puttinuttig stad fylld av vinotek och bra restauranger. Det är trevligt, men i ärlighetens namn inte särskilt sydafrikanskt. Övernattning blir det på helt nyrenoverade Protea Hotel Marriot (www.marriott.com) eftersom det är fullt på alla guest houses och B&B:s. Kedjehotell står ju inte högst på min önskelista, men jag måste motvilligt erkänna att det här är trevligt.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Arkitektur, Bil- och taxiresor, Hotell, Sydafrika | Etiketter , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Psykedeliskt B&B bjuder på minnesvärd kväll (Lamberts Bay – Vredendal – Calvinia, Sydafrika, 2/11, 2018)

Luca vaktar Kookfontein men är lite för snäll för att bli riktigt trovärdig.

Utcheckningen från Kookfontein (www.kookfontein.com) tog sin tid. Inte för att värdparet var ineffektiva utan för att vi hade mycket att prata om; deras mer än 150 år gamla hus där Joos är femte generationen, de enorma potatisodlingarna (30 ton i veckan), vinodlingen, den sällskapliga gårdvaren Luca och en massa annat.

När notan väl kom fram var den på 600 rand och då ingick två flaskor av deras utmärkta Sauvignon Blanc samt en påse härliga rusks (sydafrikanska skorpor). Med tanke på att vi fick två rum istället för ett måste det vara mitt mest prisvärda boende någonsin. Ordinarie pris för en av lägenheterna är 600 rand per natt, också extremt väl placerade pengar.

Alternativ frukost på Teubes.

Eftersom frukosten blev kaffe/te och rusks tog vi den långa grusvägen mot Vredendal (utttalas Fredendal) och svängde in på vingården Teubes (www.teubeswine.co.za) i utkanterna av den lilla staden.

Tillsammans en härlig tallrik med lokala charkuterier och ost testade vi fyra av Teubes viner, en sauvignon blanc, en chenin blanc samt en cabernet Sauvignon och en pinotage. Huvuddelen av vinerna är organiska och inom ett par år ska man helt ha gått över till organisk odling.

Vanrhyns Pass är både brant och vackert.

Nästa anhalt på resan var Calvinia (uttalas calfinia), men för att komma upp på högplatån där staden ligger måste man först upp för den branta stigningen i Vanrhyns Pass som bjuder på fantastisk utsikt och en stigning på 1:12 vilket är rätt saftigt.

Vill du lära dig mer om Sydafrikanska bergspass kan du förresten besöka (www.mountainpassessouthafrica.co.za), det finns många hundra pass att läsa om där!

Mästergrillaren Henri i farten på Magic Garden.

Etappmålet för natten är Magic Garden (www.facebook.com) i Calvinia. Här residerar Sonja och Henri på ett ställe som för tankarna till San Francisco i slutet av 60-talet, det vill säga helt psykedeliskt. Sonja är förutom B&B-värd också bageriägare och konstnär. Henri är en tänkare och av de bästa grillare jag någonsin stött på och då ska man komma ihåg att konkurrensen är stenhård i Sydafrika! Kombinationen av värdparets egenskaper gör middagen till en kväll vi sent ska glömma.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Bed&Breakfast, Bil- och taxiresor, Djur och natur, Konst, Sydafrika | Etiketter , , , , , , | Lämna en kommentar

Självhushåll på vingård och kulinarisk fest (Cape Town – Lamberts Bay, Sydafrika, 1/11, 2018)

Så här ser det ofta ut i Karoo. Vackra berg och helt öde.

Dags för ytterligare en liten tur från Cape Town. Denna gång är det Karoo som är målet. Men inspirerad av förra veckans besök i Lamberts Bay (www.lambertsbay.co.za) får den lilla tidigare fiskestaden tjäna som etappmål.

För att få lite omväxling lämnar jag huvudvägen N7 i Piketberg och sneddar in mot Elands Bay. Det visar sig att det är en väldigt vacker väg där man dessutom passerar ett antal märkliga insjöar. Med sandstränder och berg i bakgrunden ser landskapet ut som en blandning av Norrland och Skagen.

Lägenheterna på Kookfontein ligger precis bredvid vingården.

Natthärbärge blir det på en liten vingård – Kookfontein (www.kookfontein.com) – som ligger ungefär 5 km utanför Lamberts Bay. I ett gammalt stall har man byggt två väldigt fina och mycket bra utrustade lägenheter med utsikt över den lilla vingården. Lägenhet B är lite mindre och mysigare, medan lägenhet A har mest utsikt över vingården. Allt vaktas av den enorma, men vänliga, gårdvaren Luca. Vill du läsa mer om deras vin kan du göra det här: www.eastafternoon.com.

De vet hur man gör musslor på High Tide.

När vi installerat oss här och pratat om odling av Sauvignion Blanc med det trevliga värdparet Joos och Theunette styr vi in mot Lamberts Bay igen för middag på High Tide (www.hightiderestaurant.co.za) som redan förra veckan överraskade med fantastiskt kök. Kvällen var inte sämre. Bertina i köket gjorde musslor, bläckfisk, yellowtail och dagens line fish till en liten kulinarisk fest och eftersom det blev en lååång middag fanns det också plats över för en härlig chokladmousse…

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Bil- och taxiresor, Djur och natur, Lantgård, Mat och Dryck, Sydafrika | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

Tuffaste fotvandringen och druvparadis (Hobas – Aussenkehr, Namibia – Cape Town, Sydafrika, 27-28/10, 2018)

På grund av hettan är vandringsleden i Fish River Canyon bara öppen under vintern.

På grund av värmen blir det tidigt uppstigning i Hobas och snabb lastning innan färden går söderut mot Ai-Ais, där man har en liten resort vid de varma källorna. Här slutar också en av de tuffaste fotvandringarna du kan ge dig på. Det är den drygt 80 km långa trippen genom Fish River Canyon från Hobas.

När du väl klättrat ner i ravinen finns ingen annan väg än ner till Ai-Ais och den vandringen tar 3-5 dagar. Händer något allvarligt är helikopter ut enda möjligheten, så se över försäkringsskyddet innan du ger dig av. På grund av den extrema värmen är leden bara öppen under vintrarna.

Själva resorten är en smula bedagad och den varma källan är en blygsamt strilande 65-gradig vattenström. Inget att springa benen av sig för.

Kruttorr öken och gröna druvor.

Nästa anhalt är den lilla orten Aussenkehr (www.aussenkehr.com) som är helt uppbyggd kring enorma odlingar av framför allt ätdruvor. Odlingarna bevattnas med vatten från floden Orange River som rinner i dalgången. Att komma ner från den kruttorra öknen och bergen runt dalgången och se de prunkande gröna odlingarna på tusentals hektar är en helt overklig upplevelse.

Skördearbetarna bor i vasshyddor.

Aussenkehr är också en mycket utpräglad säsongsort. När det är skördetider flyttar 18 000 personer in i massor av små vasshyddor runt odlingarna och det öppnar mängder av små provisoriska affärer, barer, SIM-kortsförsäljare, frisörer och allt annat som behövs i ett afrikanskt samhälle.

Öken och palmer vid Norotshama.

Målet för dagen är Norotshama River Resort (www.norotshamaresort.com) som har allt från lyxiga chalets via självhushåll till campingplats. Deras finaste chalet kostar drygt 1500 namibiska dollar för två personer inklusive frukost. Och eftersom termometern visar +44 grader är det väldigt trevligt med luftkonditionering!

Norothamas restaurang har utsikt över floden som ger dalgången liv.

För eftermiddagen hade jag planerat en 45 km lång offroadtur genom ravinerna i Aussenkehr Nature Reserve, men jag skjuter på den utflykten när temperaturen bara fortsätter att stiga och plastburkar jag har i bilen börjar smälta!

Den egna matlagningen får också stryka på foten för middag på Norotshamas utmärkta restaurang. En perfekt 500 grams T-bonestek kostar knappt 100 kronor och då kan man ursäkta att serveringen är en smula sömnig…

Eftre försiktig körning förbi druvorna går det undan till Cape Town.

Nästa dags återresa via N7 till Cape Town blev helt odramatisk, 780 kilometer går på dryga sju timmar på grund av att det känns ytterst onödigt att gå ut ur den 24-gradiga bilkupén när det är en bra bit över 40 grader på utsidan.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i 4x4, Bil- och taxiresor, Djur och natur, Lodge, Namibia | Etiketter , , , , , , | Lämna en kommentar

Världens näst största canyon (Canyon Mountain Camp, Hobas – Fish Rover Canyon, Namibia, 26/10, 2018)

Fish River Canyon är galet stor och under delar av året rinner Orangefloden på botten av den.

Efter grötfrukost med bananer och färska blåbär (sydafrikanska kylväskor är i en annan klass än de vi kan hitta i Europa…) är det dags för en tur till resans mål. Det är Fish River Canyon på vars botten floden Fish River strömmar när det är säsong. Nu är det mest en massa stora vattenpooler.

Fish River Canyon är världens näst största canyon (störst är Gran Canyon (www.grandcanyon.com) i amerikanska Arizona). Fish River Canyon är en otroligt vacker canyonoch längs efter den löper en runt 30 km lång offroadväg till olika utsiktspunkter.

För oss som bor i Sydafrika kostar inträdet till Fish River Canyon 65 namibiska dollar, men de med hemvist i resten av världen får räkna med att hosta upp ungefär det dubbla.

Fish River Canyon är otroligt häftig.

När man kikar över kanten ner i dalgången botten första gången inser man hur galet stor denna canyon är! Mina förväntningar var inte särskilt högt uppskruvade, men blev ordentligt överträffade! Det är ett under att det inte är mer folk än det är här. Utanför de två stora utsiktspunkterna är man helt ensam bortsett från en och annan gemsbock, zebra och struts.

Camping i skuggan i Hobas.

Efter ett par timmars körning längs kanten av ravinen vände jag nosen mot Hobas Camping (www.nwrnamibia.com) där jag skulle varit i går. Hoppet om ett hus grusades av att många andra också har problem i värmen och det blev därför till att slå upp det lilla tältet i skuggan av stora träd på campingplatsen. Här finns stora campingytor, fräscht duschhus, pool och restaurang. Det skulle varit perfekt om temperaturen hade varit lite lägre!

Efter ett par iskalla Savanna Light (lättcider) blir dock livet genast enklare och en Springbokgryta senare är allt perfekt även om det tar ett par timmar att somna i värmen.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i 4x4, Bil- och taxiresor, Camping, Djur och natur, Namibia | Lämna en kommentar

GPS-kartan räddar offroadkörningen (Skilpad, Namaqua National Park, Sydafrika – Canyon Mountain Camp, Hobas, Namibia, 25/10, 2018)

De ovanliga och mycket speciella quiverträden växer i Namaqua.

På morgonen börjar jag köra norrut i Nationalparken Namaqua National Park (www.sanparks.org). Parken startades framförallt med tanken att bevara den unika floran i området, så den är inget för den som vill se mycket djur. En springhare, några springbockar, ett par stenbockar och en kudu är dagens djurbehållning. Däremot är naturen väldigt vacker och det är inte en människa i parken.

Här är det lätt att köra vilse.

Jag bestämmer mig för att köra en off road väg ut ur parken och jag har nog aldrig varit så glad för att jag har en GPS-karta med även offroadvägar inlagda. På en karta i skala 1 på en miljon ser allt enkelt ut, men väl i terrängen är det en helt annan sak, med massor av boskapsgrindar och farmvägar. Ett par av de vägar jag körde hade överhuvudtaget inga synliga bilspår och var mer eller mindre igenväxta. Icke desto mindre kom jag ut på asfalt i närheten av Springbok efter 50 km som tog runt två timmar att köra! Tack Tracks for Africa (www.tracks4africa.co.za) som levererar GPS-chipet med vägarna för ungefär 500 kronor.

44 grader varmt vid gränsen.

Resten av vägen gick snabbt att köra och gränsövergången till Namibia var också snabbt avklarad, mycket kanske beroende på att det var 44 grader varmt och alla, inklusive gränspersonalen, ville ha allt överstökat så snabbt det bara gick! Vid första bästa bensinmack fick jag (förutom glass och kallt vatten) ett lokalt SIM-kort för några tior och en liten bunt lokal valuta. Den naimibiska dollarn växlas 1 till 1 mot den sydafrikanska randen och det går dessutom att använda sydafrikansk valuta utan problem. Mycket smidigt.

Canyon Mountain Camp ligger för sig själv en bra bit ut i vildmarken.

Ursprungsplanen var att tälta på den lilla fina campingplatsen i Hobas där man också har 8 ganska nybyggda chalets. Den rätt extrema värmen satte dock stopp för tältplanerna och istället blev natthärberget Canyon Mountain Camp. Företaget som driver den har fyra ställen i området nära Fish River Canyon. Det är Canyon Village (upmarket självhushåll) Canyon Lodge, Canyon Mountain Camp (enkelt självhushåll) och Canyon Roadhouse, som är ett legendariskt guest house.

Canyon Mountain Camp är mysig, men lite sliten.

Mountain Camp är mysig, men lite dåligt underhållet och besticken i köket för hela campen (som har åtta rum) bestod av tre knivar, en sked och en bakelsegaffel… Jag har egna grejer så för mig spelar det inte så stor roll, men för andra kan det ju blir en smula knepigt. I den här delen av världen räknar alla med välutrustade kök på självhushållen. Det är dock svårt att klaga när man har en hel camp för sig själv och kostnaden för att övernatta är 450 namibiska dollar per person!

Efter grillad strutsfilé och sallad på tomater, avocado och lök ter sig livet ganska skönt och det blir ytterligare en kväll med perfekt temperatur och galen fullmåne.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i 4x4, Bil- och taxiresor, Djur och natur, Lodge, Namibia, Sydafrika | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Privat kustväg och vandringstur i fullmåne (Lamberts Bay – Skilpad, Namaqua National Park, Sydafrika, 24/10, 2018)

Bukten i Doringsbaai är otroligt vacker, men den lilla staden är annars inte så mycket att skriva hem om…

Från Lamberts Bay och norrut finns en rätt vacker smitväg utefter kusten. Om du tar vänster direkt innan järnvägsbron kommer du till en liten vaktkur. Egentligen krävs ett tillstånd, men det går att ”köpa” på plats. Vägen följer kusten samt järnvägen och du hamnar slutligen i Doringbaai där allmänna vägar startar igen.

För att komma till Namaqua National Park (www.sanparks.org), som är mitt mål för dagen, måste man köra in i Kamieskroon och sedan åka under huvudvägen N7 ett par kilometer norr om stan. Inte helt självklart och rätt risigt skyltat. Från stan är det ungefär 20 km innan man kommer till det lilla parkkontoret.

Namaqua NP är en av de nyaste nationalparkerna och har kommit till genom att man successivt köpt upp farmer i området. Somliga av farmarna har avtal som gör att de fortfarande får driva djuruppfödning i inhägnade delar av parken, vilket stundtals gör det en smula förvirrande.

En kustcamp i Namaqua NP.

På senare år har man också köpt upp mark vid kusten och en smal korridor dit ner. Efter den vilda kusten ligger också ett antal otroligt vackra campingområden med några platser på varje. Här är det inte alls om man är van vid på sydafrikanska campingar. Den enda service som finns är små vindskydd som gör att eventuella tält inte blåser bort i den hårds sydostliga vinden som sveper efter kusten samt enkla torrdass. Till kustdelen tar man sig enklast via gaten i Groen River.

Fyra små, men fina, hus finns det i Skilpad i Namaqua NP.

Mitt mål är dock Skilpad camp som ligger några kilometer från ”huvudkontoret”. I campen ligger fyra små hus (eller chalet som man envisas med att kalla dem här nere) som är några av de finaste jag sett i sydafrikanska nationalparker. De är väl genomtänkta med en öppen köks/vardagsrumsdel samt ett separat och luftkonditionerat sovrum. Rätt skönt när det är 39 grader varmt ute. Husen är i toppskick och utrustat med alla tänkbara köksredskap. De kostar från 671 rand per natt!

Utsikten från verandan i Skilpad är inte helt fel.

Från verandan är utsikten makalös och uteplatsen kan också stängas in med glasdörrar under kalla vinterdagar (det är inte ovanligt att det snöar här uppe under de kallaste vinterdagarna i juni/juli). Kvällen jag är här är fantastisk, 26 grader varmt när solen gått ner och en fullmåne som gör att jag kan ta en vandringstur mitt i natten.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i 4x4, Bil- och taxiresor, Djur och natur, Hus, Sydafrika | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Sydafrikanskt värmerekord (Cape Town, Sydafrika – Lamberts Bay, 23/10, 2018)

Namibia är ett favoritland och med bilen packad med campinggrejer har jag gett mig ditåt. Det ska dock bli behagligt kostar dagsetapper.

Första anhalten är den lilla kuststaden Lamberts Bay (www.lambertsbay.co.za) som ligger ungefär 300 km norr om Cape Town. Det är en gammal fiskestad där man för några år sedan la ner allt som hade med fiske att göra och istället satsade på potatisodling. Nu för tiden lever man alltså på potter och turister som kommer i stora mängder vid vissa tider (påsk och när naturen blommar) och däremellan inte alls.

Lugnt i värmen på High Tide, men maten är fantastisk.

Det stora samtalsämnet just i dag är värmerekordet i staden. I går var det 40,5 grader vilket är extremt för en stad som ligger precis vid en del av Atlanten där det är ungefär 14 grader i vattnet för tillfället.

Lite svalare blir det när solen gått ner och jag ger mig av till den relativt nyöppnade Restaurangen High Tide (www.hightiderestaurant.co.za). Där regerar Bertina Engelbrecht i köket och hon gör det med bravur. Fantastiska fisk- och skaldjursrätter för otroligt lite pengar!

Övernattar gör jag på Sir Lamberts Guest House (www.lambertsbay.net).Det är inte riktigt lika spännande, men vad kan man begära när ett dubbelrum med frukost kostar 630 rand (drygt 400 kronor med nuvarande kurs!). Det är dock helt OK med stora rum, sköna sängar och luftkonditionering, vilket jag är särskilt tacksam för just idag!

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Bed&Breakfast, Bil- och taxiresor, Mat och Dryck, Sydafrika | Etiketter , , , | Lämna en kommentar

Handgjort paraply till resan och höstrusket

Veckans Tips – Vecka 42 – 2018

Hos Fox kan du få ditt paraply i massor av olika utföranden.

Höstrusket närmar sig med stormsteg och därmed också säsongen för paraplyer. Vi har väl alla haft vår beskärda del av paraplyer som blåser sönder, inte går att fälla upp eller försvinner spårlöst. Gemensamt för dessa paraplyer brukar vara att de var billiga.

Faktum är dock att det faktiskt finns paraplyer som håller under många år och tål rejäla vindar samt långa resor. En av de bästa tillverkarna är engelska Fox Umbrellas (www.foxumbrellas.com) som har varit i branschen sedan 1868. De tillverkar fortfarande alla paraplyer för hand i sin egen fabrik i Shirley nära Croydon strax söder om London.

Handtagen är ett sätt att göra paraplyet personligt.

Fox gör alla tänkbara sorter av paraplyer. Här finns vanliga paraplyer, hopfällbara (på längden alltså…) paraplyer, teleskopiska paraplyer och golfparaplyer. Dessutom tillverkar man vanliga promenadkäppar och hopfällbara jaktstolar. Allt går att få i massor av olika färger, med olika handtag, spetsar, fodral, kantsömmar, etc. Totalt är det runt 15 olika val som ska till när man beställer ett paraply, så det är ingen större risk att just ditt paraply kommer att likna någon annans. Har du egna idéer går det säkert att fixa det också.

Har du vägarna förbi fabriken och hör av dig i förväg så kan du få kika både på massor av olika paraplyer och på hur man tillverkar dem.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Friluftsgrejer, Storbritannien | Etiketter , , , | Lämna en kommentar

Flyg kontra båt och bästa restaurangen med romfabrik (Praslin – Mahé, Seychellerna, 5/10, 2018)

Båten på väg in i hamnen i Mahé.

Tidig uppstigning på Nid’Aigle Lodge på Praslin (www.nidaigle.co) och sedan taxi till den lilla hamnen, som ligger 10 minuter från det hus där vi bott de senaste två dagarna. Vi hinner precis med en ägg- och baconmacka på det lilla fiket i hamnbyggnaden innan det är dags för att åka tillbaka med färjelinjen Cat Cocos (www.catcocos.com) till Seychellernas huvudstad Victoria på ön Mahé. Resan tar en timme och kostar 650 rupees eftersom jag lyckades boka den i hyggligt god tid.

Båttidtabellen på Seychellerna.

Hur man färdas mellan öarna är för övrigt något att tänka på om du ska åka till flera öar i Seychellerna. Alternativen är båt eller flyg med Air Seychelles (www.airseychelles.com). Båt kan tyckas självklart (romantiskt, billigt, vackert), men när man kikar närmare på det så är det inte lika självskrivet.

Komfort: Flyget tar 15 minuter och anknyter till de internationella ankomsterna, båten tar en timme och du måste in till kajen i stan. När det är lite sjö är det dessutom väldigt gungigt och åtgången på små påsar där passagerarna lämnar delar av sitt maginnehåll är rätt stor.

När flygen ska landa får bilarna på Praslin snällt vänta.

Pris: 1 300 rupees tur/retur med båten. 1 900 tur/retur med flyget (för de som bor på Seychellerna kostar det bara 600 rupees).

Sceneri: Visst är det kul att se vad som händer i hamnarna och se nästa ö torna upp sig i fjärran, men Seychellerna har inte mycket till skärgård, så båtresan är inte jättespännande. Från flyget har du fantastisk panoramautsikt över öarna.

Skulle jag åka direkt till Praslin eller La Digue utan stopp på Mahé skulle jag utan att tveka välja flyget.

Fina fisken på marknaden i Victoria.

När vi steg iland i Victoria tog vi oss in till stan, som inte ligger många minuter från kajen. En snabb rundtur till fots tog oss till klocktornet, som är en liten kopia av Big Ben. Vidare till det hinduiska templet och sedan till den lilla marknaden där man främst säljer fisk, frukt och grönsaker.

Efter dessa tre sevärdheter har du sett en stor del av staden…

Färskaste tonfisken.

På andra våningen av marknaden finns det också ett antal butiker som säljer souvenirer och hantverk från Seychellerna samt ett litet hak som heter The Market Bistro, som har bra mat, vibig stämning och gratis, snabbt internet. Dagens rätt var en ordentlig portion carpaccio på nyfångad tonfisk med vitlöksbröd, riktigt gott!

Takamaka gör rom på Seychellernas sockerrör.

Med fyllda magar satte vi kurs på romdestilleriet Takamaka  (www.takamakarum.com) som ligger på den gamla franska plantagen Le Plain St Andre. Där möttes vi av en av ägarnas (romfabriken ägs av två bröder vars familj har långa anor på ön) sydafrikanska fru Retha d´Offay, som visade oss runt och bjöd på de romsorter som man producerar.

Takamakas romsorter.

Takamaka gör sex sorters rom. Jag är ju ingen vidare spritdrickare, men gillade bäst St Andre (som lagrats i bourbonfat i sex år) samt den blott 23-procentiga Kokosrommen. Takamakas rom görs enbart på sockerrör från ön och med 35 000 lådor har man nu nått produktionstaket, det finns helt enkelt inte fler sockerrör att köpa upp. Visste du förresten rom är världens vanligaste sprittyp och att den mörka färgen på rommen åstadkoms genom att man bränner insidan av ekfaten innan man lagrar rommen?

La Grande Maison är landets bästa restaurang enligt många.

För den som vill besöka den lilla romfabriken går det två guidade turer varje dag. Turen inklusive provsmakning kostar 150 rupees. I det återskapade enkla, men vackra, huvudhuset på plantagen finner man för övrigt La Grande Maison Restaurant (www.facebook.com/LGMsey/). Den drivs av kocken Christelle Verheyden och många tycker att hon har den bästa restaurangen på Seychellerna.

Sorgligt nog var restaurangen i dag abonnerad för en trave diplomater, som är på besök på Seychellerna, och därför får mitt besök vänta till nästa gång jag är på de här trevliga öarna.

Chez Payet.

Det sista natthärbärget för den här resan – Chez Payet Airport Guest House (www.chezpayet-guesthouse.com) – når inte upp på något sätt till samma arkitektoniska höjder som plantagehuset, men det ligger bara några minuter från flygplatsen (tidig flight i morgon bitti) och värden Rodney Payet är en trevlig figur – och det kommer man långt på i min bok.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Båtresor, Flygresor, Hantverk, Hotell, Marknader, Mat och Dryck, Seychellerna, Trädgårdar | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar