Cyklonen som försvann (Albion, Mauritius, 24/12, 2018)

Dyningarna är ett av minnena av cyklonen…

…ett annat är översvämningar och bortspolade stränder.

Cykloner är opålitliga. Det visade cyklonen Cilidia när den på sin färd söderut drygt 200 km norr om Mauritius tog av till vänster ut i Indiska Oceanen och lämnade Mauritius i fred.

Det är nästan så att jag undrar om de senaste dagarnas intensiva varningar bara varit ett sätt för myndigheterna att testa beredskapen och samtidigt distrahera tankarna från julstressen. Om så var fallet har de lyckats bra.

Några små spår av cyklonen finns det dock här och där. För det första är dyningarna i havet legendariska och havsnivån högre än vanligt. Jättekul när man badar på skyddade ställen, mindre kul om man försöker göra det på oskyddade ställen och helt okul för en del av stränderna där massor av sand spolats ut i havet och träden nu står med exponerade rötter för att ett efter ett efter falla omkull.

Själva står vi inför ett mer praktiskt problem i den mindre skalan. Vad gör vi med konservburkarna med Imperial Halal Corned Mutton och Pilchards in Tomato Sauce som står staplade i skafferiet som en förberedelse inför mötet med århundradets cyklon? Kanske de kan utgöra ett exotiskt inslag på det tropiska julbordet?

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Djur och natur, Mauritius | Etiketter , | Lämna en kommentar

I väntan på cyklonen Cilidia 2.0 (Albion, Mauritius, 22/12, 2018)

Så här såg Cilidia ut vid sextiden i morse. Du ser Mauritius i nederkant av bilden just i trekanten av det vita.

För en stund sedan uppdaterade myndigheterna här på Mauritius sina prognoser om cyklonen Cilidia (de gör det var sjätte timme). Det verkar lyckligtvis som att cyklonen följer prognoserna och har vikt av österut en smula. Fortsätter den att följa prognoserna kommer centrum av cyklonen att passera 200 km öster om ön.

Blir det så drabbas vi inte av de våldsamma vindar på runt 300 km/tim, som man beräknar härjar i de värsta delarna av cyklonen. Istället räknar metereologerna med cirka 120 km/tim(33,33 meter/sekund) i byarna, vilket känns betydligt mer sansat, men fortfarande är över gränsen för orkan.

För att fördriva tiden tänkte jag ge lite tips om hur man njuter av Mauritius när man inte väntar på en cyklon. Låt oss börja med två bra restauranger.

Sunshine Fusion är anspråkslöst men serverar fantastik mat.

Bästa bläckfisksalladen.

topp av listan rent matmässigt hittills är den lilla Sunshine Fusion (du hittar dem på Facebook) i Poste Lafayette på nordöstra delen av Mauritius. Här har Anwar (efter många år i England) öppnat en lysande restaurang.

Låt dig inte luras av det anspråkslösa utseendet på serveringen, som ligger en meter från vägen. Anwer är kock/ägare/restaurangchef och lagar fantastisk mat för mycket vettiga pengar. Testa gärna bläckfisksalladen, som är den bästa jag ätit – och då har jag ändå tuggat mig igenom rätt många.

Anwer har också just byggt färdigt en uthyrningslägenhet med två sovrum på översta våningen i ett hus precis bakom restaurangen. Just nu tar han 2 200 rupees per natt för lägenheten och det är mycket prisvärt!

Falaise Rouge bjuder både på mat och miljö.

Om man till matupplevelsen fogar miljön så ligger Falaise Rouge (återigen får du leta efter dem på Facebook) i bukten Grand Port Bay på den sydöstra delen av ön mycket bra till.

Den ligger på en klippa precis vid kanten av havet med makalös utsikt över den blåa bukten. Är du här under en helg är det ganska enkelt att välja på menyn, då serverar Falaise Rouge en buffé med specialiteter från Mauritius och den får du inte missa!

Den fruktätande fladdermusen på Mauritius.

I samband med lunchen kan du också besöka det lilla naturreservatet La Vallée Ferney, som drivs av ägarna till restaurangen. I reservatet finns väldigt många av öns inhemska träd och växter.

Med lite tur kan du också få syn på öns enda rovfågel, en falk som numera är rätt ovanlig. Här finns också den stora, vackra, fruktätande fladdermus som bara finns på Mauritius.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Djur och natur, Lägenhet, Mat och Dryck, Mauritius | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

I väntan på cyklonen Cilidia (Albion, Mauritius, 21/12, 2018)

För en dryg vecka sedan satte jag mig på Air Mauritius (www.airmauritius.com) flight från Cape Town till Mauritius och flygplatsen med det imponerande namnet Sir Seewoosagur Ramgoolam International Airport (www.mauritius-airport.atol.aero). Då såg det ut som det var lysande förutsättningar för en lugn och fin jul. Nu har det ändrats rätt radikalt. I går kom de första varningarna för cyklonen Cilidia.

Så här såg Cilidia ut för fem timmar sedan. Mauritius ligger i nederkant av kartan precis rakt söder om centrum av cyklonen.

Från början var den en ”vanlig” tropisk cyklon, men i samband med den senaste varningen, som nu höjts till klass II, har den också uppgraderats till en ”Intense Tropical Cyclone”. Om jag begriper det rätt så är det den värsta typ av väder man kan råka ut för i den här delen av världen. Än så länge är Cilidia cirka 600 km norr om Mauritius, men det pratas nu om vindstyrkor på upp till 250 km/h och utbredningen är gigantisk! Det är otroligt mycket mer än något jag varit i närheten av.

Början på bunkring inför ”om cyklonen kommer”.

Vi har plockat in alla lösa grejer i trädgården i huset vi bor i, bunkrat en massa vatten och en del torrvaror, bland annat Corned Mutton. Jag hoppas det är något bättre än Corned Beef, som är något av det äckligaste jag vet. Ficklampor och extra batterier ligger på nattduksborden och alla elektroniska grejer inklusive fyra telefoner är fulladdade. Jag saknar dock min satellittelefon oerhört mycket!

Blir det riktigt illa flyttar vi allt till mellanvåningen, där är vi skyddade om taket blåser av övervåningen och samtidigt ovanför eventuella översvämningar. Bra tänkt, tycker äldsta dottern som numera är i katastrofutbildningsbranschen, men hittills mest sysslar med jordbävningar.

Än så länge lätt regn…

Bland våra grannar är medvetenheten om faran rätt olika utbredd. Närmsta grannarnas trädgård ser fortfarande ut som en välförsedd basar och de verkar inte ha en susning om att vi på söndag morgon kanske befinner oss i en allvarlig cyklon. Snett över gatan håller en annan granne på att montera stormluckor över fönstren. Några sådana har inte vi, men fortsätter cyklonen sin färd mot oss tänker jag tejpa fönstren med silvertejp för att undvika allt för mycket glassplitter om fönstren ryker. Fortsättning följer.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Mauritius | Etiketter , | Lämna en kommentar

León är Spaniens tapastätaste stad

Veckans Tips – Vecka 47 – 2018

I Casa Botines finner du ett helt nyöppnat Gaudímuseum.

Nya weekendresemål är alltid spännande. Ett som inte så många resenärer känner till är den lilla spanska staden León (www.leon.es). Här kommer du inte att se många spår av internationell massturism.

León ligger i Kastilien i nordvästra Spanien och vid en första titt på kartan kan staden se en smula avlägsen ut. Sedan några år tillbaka går det dock snabbtåg (www.renfe.com) från Madrid och den resan tar bara ett par timmar.

En helg i León kommer att handla mycket om två saker – historia och mat. Staden grundades av romerska legionärer för drygt 2 000 år sedan och här finns massor av historia och gamla byggnader att titta på. För dig som är intresserad av arkitektur kan det också vara bra att veta att arkitekten Gaudí, som ju förknippas starkt med Barcelona, var aktiv även i León. Han är ansvarig för Casa Botines som byggdes i slutet av 1800-talet och som inrymmer ett alldeles nyöppnat Gaudímuseum (www.casabotines.es).

På LAV är lokalerna lika spektakulära som den mat som serveras.

Ett annat spännande museum är supermoderna Musac (www.musac.es), som byggdes för drygt 10 år sedan och är värt att besöka både för vad som finns i det och för själva byggnaden.

Även matdelen av en resa till León (som är Spaniens gastronomiska huvudstad 2018) kan starta i Musac. Här ligger nämligen restaurangen LAV (www.restaurantelav.es) som serverar väldigt spännande mat. En åtta rätters avsmakningsmeny kostar 47 euro, rätt svårslaget med tanke på vad som kommer ut på tallrikarna.

Många inhemska turister dras också till León på grund av alla tapasbarer som finns i staden, det sägs att den har fler sådana barer per capita än någon annan spansk stad. Ett sympatiskt drag är att de flesta barer bjuder på en enkel tapa när du beställer ett glas vin.

Real Colegiata är både ett levande museum och ett hotell.

Efter en kväll ute återstår bara att lägga huvudet på kudden – och det ska du definitivt göra på ett härbärge med det något komplicerade namnet Hotel Real Colegiatade San Isidoro (www.hotelrealcolegiata.es).

Många hotell skryter med att de ligger nära muséer, det här är ett museum! Det kan dock vara värt att försöka lägga beslag på ett av de nyrenoverade rummen, som kostar från runt 80 euro per natt.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Arkitektur, Historia, Hotell, Mat och Dryck, Museum, Spanien | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Världens bästa kondis finns i Paris

Veckans Tips – Vecka 46 – 2018

Céderic Grilet med några av de bakverk som gett honom titeln världens bästa konditor.

Gillar du bakverk och Paris ska du ställa in resekompassen på den franska huvudstaden. Här verkar nämligen Céderic Grilet, som i början av året blev etta i omröstningen Meilleur Pâtissier du Monde. Därmed anses han av sina kollegor/konkurrenter vara världens bästa konditor.

Du kan själv avgöra hur det är med den saken genom att bege dig till det klassiska femstjärniga lyxhotellet Le Meurice (www.dorchestercollection.com/en/paris/le-meurice/) på Rue de Rivoli. Det är nämligen här Grilet skapar sina mästerverk.

Under afternoon tea på restaurang Le Dalí är det lätt att låta fantasin löpa iväg.

Bästa sättet att få en rejäl genomgång av vad den blott 32-åriga konditorn kan åstadkomma är att sikta på hotellets Dalí-restaurang. Här serveras det afternoon tea varje dag mellan 15.30 och 18.00. Förutom lämplig dryck bjuds du på små sandwichar, scones som smälter i munnen och som kronan på verket diverse bakverk från konditormästaren.

Hela kalaset kostar 54 Euro. Vill du ha champagne istället för te, kaffe eller choklad går notan upp till 72 Euro. Det är ju en hel del för eftermiddagsfikat, men det är fullständigt delikat och dessutom är miljön svårslagen. Restaurangen är inredd av Philippe Starck och när kändisarna glider in i sällskap med diskreta livvakter är det lätt att tro att man mdedverkar i en spionthriller.

Middag är rätt svårt att få ner efter fikapausen på Le Meurice, men du kan fortsätta fantasiresan genom att glida över till cocktails när tebjudningen är över.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Frankrike, Mat och Dryck, Paris | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

Sydafrikas längsta grusväg (Calvinia – Franschhoek, Sydafrika, 3/11, 2018)

På Magic Garden finns hur mycket som helst att titta på.

Det blir rätt sent uppvaknande på Magic Garden (www.facebook.com), men vi 10-tiden är vi redo att betala rummet – 600 rand för ett spännande inrett dubbelrum – och åka vidare på Sydafrikas längsta grusväg mellan två städer. Den heter R355 eller Tankwa Karoo Road och är 257 km lång.

Vägen är världsberömd för den enorma mängd punkteringar som uppstår på den, på grund av vassa stenar – och vi är inget undantag. Trots rätt nya terrängdäck lyckas en liten sten tränga igenom och orsaka en läcka som vi får hålla stången med hjälp av bilens kompressor innan vi når civiliserade trakter och hittar en liten gummiverkstad som kan täta hålet med en gummiplugg för 40 rand.

Baren på Tankwa Padstal är välbesökt trots det extremt isolerade läget.

Ungefär på mitten av R355 ligger Tankwa Padstal som är en legendarisk och osannolik blandning av diversehandel, cafeteria och bar. När vi svänger in strax före lunch är de lokala farmarna (som lätt kör 100 km för att komma hit) i full fart med att sänka shots. Vi håller oss till den utmärkta maten, pratar med värdinnan och tittar sedan på alla hennes inläggningar och de stundtals märkliga produkterna i affären.

Efter snabb däckpumpning styr vi mot den lilla vinstaden Franschhoek (www.franschhoek.co.za) via R301 och bergspasset Bains Kloof till Wellington. Det är en väldigt vacker liten väg som slingrar sig fram in en brant flodravin.

Protea har fått ett helt nytt utseende med en trevlig innergård.

Målet Franschhoek är en märkligt puttinuttig stad fylld av vinotek och bra restauranger. Det är trevligt, men i ärlighetens namn inte särskilt sydafrikanskt. Övernattning blir det på helt nyrenoverade Protea Hotel Marriot (www.marriott.com) eftersom det är fullt på alla guest houses och B&B:s. Kedjehotell står ju inte högst på min önskelista, men jag måste motvilligt erkänna att det här är trevligt.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Arkitektur, Bil- och taxiresor, Hotell, Sydafrika | Etiketter , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Psykedeliskt B&B bjuder på minnesvärd kväll (Lamberts Bay – Vredendal – Calvinia, Sydafrika, 2/11, 2018)

Luca vaktar Kookfontein men är lite för snäll för att bli riktigt trovärdig.

Utcheckningen från Kookfontein (www.kookfontein.com) tog sin tid. Inte för att värdparet var ineffektiva utan för att vi hade mycket att prata om; deras mer än 150 år gamla hus där Joos är femte generationen, de enorma potatisodlingarna (30 ton i veckan), vinodlingen, den sällskapliga gårdvaren Luca och en massa annat.

När notan väl kom fram var den på 600 rand och då ingick två flaskor av deras utmärkta Sauvignon Blanc samt en påse härliga rusks (sydafrikanska skorpor). Med tanke på att vi fick två rum istället för ett måste det vara mitt mest prisvärda boende någonsin. Ordinarie pris för en av lägenheterna är 600 rand per natt, också extremt väl placerade pengar.

Alternativ frukost på Teubes.

Eftersom frukosten blev kaffe/te och rusks tog vi den långa grusvägen mot Vredendal (utttalas Fredendal) och svängde in på vingården Teubes (www.teubeswine.co.za) i utkanterna av den lilla staden.

Tillsammans en härlig tallrik med lokala charkuterier och ost testade vi fyra av Teubes viner, en sauvignon blanc, en chenin blanc samt en cabernet Sauvignon och en pinotage. Huvuddelen av vinerna är organiska och inom ett par år ska man helt ha gått över till organisk odling.

Vanrhyns Pass är både brant och vackert.

Nästa anhalt på resan var Calvinia (uttalas calfinia), men för att komma upp på högplatån där staden ligger måste man först upp för den branta stigningen i Vanrhyns Pass som bjuder på fantastisk utsikt och en stigning på 1:12 vilket är rätt saftigt.

Vill du lära dig mer om Sydafrikanska bergspass kan du förresten besöka (www.mountainpassessouthafrica.co.za), det finns många hundra pass att läsa om där!

Mästergrillaren Henri i farten på Magic Garden.

Etappmålet för natten är Magic Garden (www.facebook.com) i Calvinia. Här residerar Sonja och Henri på ett ställe som för tankarna till San Francisco i slutet av 60-talet, det vill säga helt psykedeliskt. Sonja är förutom B&B-värd också bageriägare och konstnär. Henri är en tänkare och av de bästa grillare jag någonsin stött på och då ska man komma ihåg att konkurrensen är stenhård i Sydafrika! Kombinationen av värdparets egenskaper gör middagen till en kväll vi sent ska glömma.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Bed&Breakfast, Bil- och taxiresor, Djur och natur, Konst, Sydafrika | Etiketter , , , , , , | Lämna en kommentar

Självhushåll på vingård och kulinarisk fest (Cape Town – Lamberts Bay, Sydafrika, 1/11, 2018)

Så här ser det ofta ut i Karoo. Vackra berg och helt öde.

Dags för ytterligare en liten tur från Cape Town. Denna gång är det Karoo som är målet. Men inspirerad av förra veckans besök i Lamberts Bay (www.lambertsbay.co.za) får den lilla tidigare fiskestaden tjäna som etappmål.

För att få lite omväxling lämnar jag huvudvägen N7 i Piketberg och sneddar in mot Elands Bay. Det visar sig att det är en väldigt vacker väg där man dessutom passerar ett antal märkliga insjöar. Med sandstränder och berg i bakgrunden ser landskapet ut som en blandning av Norrland och Skagen.

Lägenheterna på Kookfontein ligger precis bredvid vingården.

Natthärbärge blir det på en liten vingård – Kookfontein (www.kookfontein.com) – som ligger ungefär 5 km utanför Lamberts Bay. I ett gammalt stall har man byggt två väldigt fina och mycket bra utrustade lägenheter med utsikt över den lilla vingården. Lägenhet B är lite mindre och mysigare, medan lägenhet A har mest utsikt över vingården. Allt vaktas av den enorma, men vänliga, gårdvaren Luca. Vill du läsa mer om deras vin kan du göra det här: www.eastafternoon.com.

De vet hur man gör musslor på High Tide.

När vi installerat oss här och pratat om odling av Sauvignion Blanc med det trevliga värdparet Joos och Theunette styr vi in mot Lamberts Bay igen för middag på High Tide (www.hightiderestaurant.co.za) som redan förra veckan överraskade med fantastiskt kök. Kvällen var inte sämre. Bertina i köket gjorde musslor, bläckfisk, yellowtail och dagens line fish till en liten kulinarisk fest och eftersom det blev en lååång middag fanns det också plats över för en härlig chokladmousse…

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Bil- och taxiresor, Djur och natur, Lantgård, Mat och Dryck, Sydafrika | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

Tuffaste fotvandringen och druvparadis (Hobas – Aussenkehr, Namibia – Cape Town, Sydafrika, 27-28/10, 2018)

På grund av hettan är vandringsleden i Fish River Canyon bara öppen under vintern.

På grund av värmen blir det tidigt uppstigning i Hobas och snabb lastning innan färden går söderut mot Ai-Ais, där man har en liten resort vid de varma källorna. Här slutar också en av de tuffaste fotvandringarna du kan ge dig på. Det är den drygt 80 km långa trippen genom Fish River Canyon från Hobas.

När du väl klättrat ner i ravinen finns ingen annan väg än ner till Ai-Ais och den vandringen tar 3-5 dagar. Händer något allvarligt är helikopter ut enda möjligheten, så se över försäkringsskyddet innan du ger dig av. På grund av den extrema värmen är leden bara öppen under vintrarna.

Själva resorten är en smula bedagad och den varma källan är en blygsamt strilande 65-gradig vattenström. Inget att springa benen av sig för.

Kruttorr öken och gröna druvor.

Nästa anhalt är den lilla orten Aussenkehr (www.aussenkehr.com) som är helt uppbyggd kring enorma odlingar av framför allt ätdruvor. Odlingarna bevattnas med vatten från floden Orange River som rinner i dalgången. Att komma ner från den kruttorra öknen och bergen runt dalgången och se de prunkande gröna odlingarna på tusentals hektar är en helt overklig upplevelse.

Skördearbetarna bor i vasshyddor.

Aussenkehr är också en mycket utpräglad säsongsort. När det är skördetider flyttar 18 000 personer in i massor av små vasshyddor runt odlingarna och det öppnar mängder av små provisoriska affärer, barer, SIM-kortsförsäljare, frisörer och allt annat som behövs i ett afrikanskt samhälle.

Öken och palmer vid Norotshama.

Målet för dagen är Norotshama River Resort (www.norotshamaresort.com) som har allt från lyxiga chalets via självhushåll till campingplats. Deras finaste chalet kostar drygt 1500 namibiska dollar för två personer inklusive frukost. Och eftersom termometern visar +44 grader är det väldigt trevligt med luftkonditionering!

Norothamas restaurang har utsikt över floden som ger dalgången liv.

För eftermiddagen hade jag planerat en 45 km lång offroadtur genom ravinerna i Aussenkehr Nature Reserve, men jag skjuter på den utflykten när temperaturen bara fortsätter att stiga och plastburkar jag har i bilen börjar smälta!

Den egna matlagningen får också stryka på foten för middag på Norotshamas utmärkta restaurang. En perfekt 500 grams T-bonestek kostar knappt 100 kronor och då kan man ursäkta att serveringen är en smula sömnig…

Eftre försiktig körning förbi druvorna går det undan till Cape Town.

Nästa dags återresa via N7 till Cape Town blev helt odramatisk, 780 kilometer går på dryga sju timmar på grund av att det känns ytterst onödigt att gå ut ur den 24-gradiga bilkupén när det är en bra bit över 40 grader på utsidan.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i 4x4, Bil- och taxiresor, Djur och natur, Lodge, Namibia | Etiketter , , , , , , | Lämna en kommentar

Världens näst största canyon (Canyon Mountain Camp, Hobas – Fish Rover Canyon, Namibia, 26/10, 2018)

Fish River Canyon är galet stor och under delar av året rinner Orangefloden på botten av den.

Efter grötfrukost med bananer och färska blåbär (sydafrikanska kylväskor är i en annan klass än de vi kan hitta i Europa…) är det dags för en tur till resans mål. Det är Fish River Canyon på vars botten floden Fish River strömmar när det är säsong. Nu är det mest en massa stora vattenpooler.

Fish River Canyon är världens näst största canyon (störst är Gran Canyon (www.grandcanyon.com) i amerikanska Arizona). Fish River Canyon är en otroligt vacker canyonoch längs efter den löper en runt 30 km lång offroadväg till olika utsiktspunkter.

För oss som bor i Sydafrika kostar inträdet till Fish River Canyon 65 namibiska dollar, men de med hemvist i resten av världen får räkna med att hosta upp ungefär det dubbla.

Fish River Canyon är otroligt häftig.

När man kikar över kanten ner i dalgången botten första gången inser man hur galet stor denna canyon är! Mina förväntningar var inte särskilt högt uppskruvade, men blev ordentligt överträffade! Det är ett under att det inte är mer folk än det är här. Utanför de två stora utsiktspunkterna är man helt ensam bortsett från en och annan gemsbock, zebra och struts.

Camping i skuggan i Hobas.

Efter ett par timmars körning längs kanten av ravinen vände jag nosen mot Hobas Camping (www.nwrnamibia.com) där jag skulle varit i går. Hoppet om ett hus grusades av att många andra också har problem i värmen och det blev därför till att slå upp det lilla tältet i skuggan av stora träd på campingplatsen. Här finns stora campingytor, fräscht duschhus, pool och restaurang. Det skulle varit perfekt om temperaturen hade varit lite lägre!

Efter ett par iskalla Savanna Light (lättcider) blir dock livet genast enklare och en Springbokgryta senare är allt perfekt även om det tar ett par timmar att somna i värmen.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i 4x4, Bil- och taxiresor, Camping, Djur och natur, Namibia | Lämna en kommentar