Saltet skapade enorma rikedomar (Salzburg, Österrike – München, Tyskland, 24/6, 2018)

Ungefär 12 miljoner ton salt har brutits i gruvan.

Söndagsmorgonen var perfekt för en lite längre cykeltur efter floden Salzach, som är den flod man transporterade salt på ända tills järnvägen tog över för drygt 100 år sedan. Ett etappmål blev den lilla staden Hallein där det salt som gett Salzburg dess namn (och rikedom) bröts. I Hallein finns två intressanta sevärdheter, som båda kretsar kring saltet. Ett är Salzwelten (www.salzwelten.at) som är ett museum kring den nu nedlagda saltgruvan som har 13 kilometer gångar som är möjliga att gå i. Brytningen i området startades av kelterna för runt 2600 år sedan, hade sedan ett långt uppehåll och startade igen på 1100-talet, den brytningen fortsatte sedan ända till 1989!

Keltenmuseums nya lokaler ligger precis invid floden.

Den andra attraktionen i Hallein är Keltenmuseum (www.keltenmuseum.at), som etablerades redan i slutet av 1800-talet och bland annat innehåller en rad häpnadsväckande gravfynd som gjorts i keltiska gravar och visar vilket enormt välstånd som saltet förde med sig. Det är ingen slump att det kallas ”det vita guldet”.

 

Bayerska kor är det gott om efter småvägarna.

Efter saltutflykten var det dags för mig att dra mig vidare mot München för återfärd till Sydafrika via Sverige. För att göra resan lite roligare (det är inte mer än knappt 20 mil mellan Salzburg och München) gav jag Google Maps (jag har slutat använda separat GPS i Europa) order om att ta kortaste vägen. Det är ett otroligt kul sätt att färdas om man har tiden. Ibland tror man att man ska hamna på någons gårdsplan, men det visar sig att det alltid finns en väg ut. Jag har däremot inte sett så mycket kor på väldigt länge.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Cykling, Museum, Österrike, Tyskland | Etiketter , , , , , , | Lämna en kommentar

Red Bull-miljardärens leksaker och brant vandring (Salzburg, Österrike, 23/6, 2018)

Här har Dietrich parkerat sina leksaker och dem får man titta på gratis.

Efter frukost trampade jag iväg genom den urgamla tunnel som skär genom berget bakom Salzburgs gamla stadskärna. Första etappmålet var Hangar 7 (www.hangar-7.com). Det är en skapelse av den österrikiske miljardären Dietrich Mateschitz, som grundade energidrycksmärket Reds Bull på 1980-talet. Han är (vilket syns i marknadsföringen av Red Bull) intresserade av extremsport, flygning och motorsport.

Mitt drömplan – den anspråkslösa klassiska Piper Super Cub.

I Hangar 7, som ligger intill flygplatsen i Salzburg har han skapat en fantastisk byggnad som rymmer många av hans leksaker, främst flygplan och bilar. Här finns också den fantastiska restaurangen Ikaurus som har som koncept att varje månad ha en internationell stjärnkock som gästkock. Just nu är det Jari Vesivalosom driver enstjärniga Olo (www.olo-ravintola.fi) i Helsingfors. Magnus Ek från Oaxen(www.oaxen.com) har också rört i grytorna på Ikarus.

Läckra Afro Café.

Dietrich Mateschitz äger också ytterligare ett par krogari Salzburg. Flotta Carpe Diem Finest Fingerfood (www.carpediemfinestfingerfood.com) med en Michelinstjärna och den rätt anspråkslösa Afro Café (www.afrocafe.at). På Afro Café får du en lunch med 2 rätter och en kopp utsökt espresso efteråt för lite drygt 9 euro.

Början på Dopplersteig som är en tuff led upp till toppen.

Efter att ha beundrat de läckra flygplanen styrde jag mot den lilla byn Glaness vid foten av berget Untersberg. Tipset om att bege mig hit har jag fått av min gode vän Leo Königsberg (www.leokoenigsberg.com), en fantastisk konstnär som bor i Berlin, men kommer från Salzburg. Från Glaness går ett par olika vandringsleder upp på berget, men här rinner också bäcken Rosittenbach med massor av härliga vattenfall och Leo brukar bada i dem. Idag var det lite i svalaste laget för det, så jag plaskade lite med handen…

Det är gott om vandringsleder på Untersberg.

Det finns massor av olika vandringsleder på berget. Den som vill kan vandra upp till toppen av Untersberg och massor av människor gör det varje dag. Den tuffaste är Dopplersteig. Har du bra kondis och är kompis med höjder tar det 3 timmar till toppen. Har du sämre kondis och besväras av branta stup är det bättre att du tar linbanan Untersbergbahn (www.untersbergbahn.at). Resan kostar 25 euro, men är gratis för dig som har ett Salzburg Card (www.salzburg.info/en/sights/salzburgcard).

Välj Hochalm istället för restaurangen i lifthuset.

Zeppezaurhaus ligger osannolikt vackert.

På toppen av Untersberg finns den mysiga bergshyttan Hochalm (www.hochalm.net) dit många vandrare söker sig för gulaschsoppa, knödel och apfelstrudel nersköljt med kall öl och varmt kaffe beroende på vädersituationen. Idag var det +3 grader på toppen så det var hög kaffekonsumtion.

Nedanför toppen finns också Zeppezaurhaus (www.zeppezauerhaus.com) som också serverar god hemlagad bergsmat. Den som vill vandra lite längre kan övernatta för 33 euro per person i dubbelrum och 24 euro i sovsal (med egen sovsäck). Ingen lyx, men gemütlich och trevliga gäster. Salzburg är en universitetsstad med 15 000 studenter och du träffar därför många studerande från olika hörn av världen uppe på berget.

Levern fick inte riktigt den uppmärksamhet den förtjänade.

För kvällens middag tog jag mig till Sternbräu (www.sternbrau.com) som är både traditionell och jättelik. Inklusive den biergarten de har på gården lär de ha 1 600 platser uppdelade på flera olika serveringar. Den lammlever jag beställde slank ner rätt snabbt och jag tillbringade istället resten av kvällen framför den enorma TV-skärmen på gården. De flesta österrikarna höll på Sverige, men det var också många tyskar bland publiken som blev väldigt malliga när de lyckades trycka in 2-1-målet…

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Fotboll, Hotell, Mat och Dryck, Österrike, Vandring | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Blandar ny och gammal kultur (Salzburg, Österrike, 22/6, 2018)

Christian Laserer är en väldigt duktig guide i Salzburg.

Efter en natt med regn och storm tittade solen fram på morgonen igen i Salzburg (www.salzburg.info). Jag vecklade därför upp min Brompton (www.brompton.com) och tog ut riktningen mot floden. Att cykla intill vattendrag är ju alltid praktiskt. Dels är det lätt att orientera sig och dels är ju nivåskillnaderna behagligt små.

Förgyllt klot och två neutrala figurer.

Efter ett par mils cykling efter de gröna flodstränderna men perfekta cykelvägar var jag tillbaka på Radisson Blu Hotel Altstadt (www.radissonblu.com), som jag verkligen lärt mig uppskatta. Inte bara för att det är ett väldigt bra och charmigt hotell i ett väldigt vackert gammalt hus utan framförallt för att de som jobbar här är otroligt trevliga och glatt hjälper till med de märkligaste önskemål. I receptionen träffar jag Christian Laserer på Salzburg Smile Tours (www.salzburgsmiletours.at) som ska ta mig runt i den gamla barockstaden under några timmar.

De senaste åren har Salzburg satsat på modern konst för att man inte bara ska förknippas med Mozart (som ju föddes och växte upp här, vilket inte är något man missar…), Sound of Music (som spelades in här) och uråldriga kyrkor och kloster (som finns överallt).

Den andra delen av konstverket.

Just nu finns det 13 stora, moderna offentliga konstverk spridda runt om i stan och tanken är att det ska bli fler. Det mest kända är nog det enorma förgyllda klotet med en man på toppen. Konstnär är tysken Stephan Balkenhol. Klotet (som lätt drar tankarna till chokladkulorna Mozartkugeln…) är väldigt välbesökt.

Vad de flesta missar helt är att det finns en andra del av konstverket. Det är en liten och ganska anspråkslös skulptur av en kvinna i en röd kjol som står i en klippnisch högt över den tunnel som går rakt genom berget under borgen i Salzburg.

Här kan du köpa den riktiga kulan i silverfärgad folie.

Apropå Mozart och Mozartkugeln måste detta reda ut en smula. Den ursprungliga kulan skapades 1890 av konditorn Paul Fürst och vann första pris på Parismässan 1905. Många har kopierat kulan och rättsprocesserna har varit många. Vill du ha den ursprungliga kulan ska det stå ”Original Salzburg Mozartkugeln” på den och den ska vara insvept i silverfärgad folie, allt annat är efterapningar. Familjen Fürst gör fortfarande sina kulor för hand i Salzburg och säljer dem i två affärer.

Kapellen i klippan bakom kyrkogården.

Salzburg Card.

Alldeles runt hörnet från det gyllene klotet ligger St. Peters kyrkogård. Här finns också två urgamla kapell som något missvisande kallas för katakomber. Det är de inte, däremot är de uthuggna ur berget för ungefär 1 500 år sedan. De flesta väljer att kika på dem utifrån, men det är väl värt mödan att ta sig in i dem och klättra upp för de branta trapporna. Utsikten från de små fönstren är hänförande. Inträdet kostar ett par euro, men det första du ska göra när du kommer till Salzburg är att köpa ett Salzburg Card (www.salzburg.info). Det finns för 1, 2 och 3 dygn och priset är 28, 37 och 43 euro (halva priset för barn samt lägre pris på vintern). Kortet gäller på all kollektivtrafik och på nästan alla sevärdheter. Du har med andra ord tjänat in kortet väldigt fort.

 

Operorna kan ses på en jätteskärm sponsrad av Siemens.

Det i särklass största evenemanget i Salzburg är förresten Salzburgfestivalen (www.salzburgerfestspiele.at) som pågår under 40 dagar från slutet juli till och med augusti. Det uppförs såväl teater, konserter som operor. Operaföreställningarna är väldigt ofta utsålda, men de kan också ses på en jättelik storbildskärm på torget Kapitelplatz. Här kan man även beställa bord och äta samtidigt som man ser operan för kvällen. Många av Salzburgborna utnyttjar detta, så det är också ett bra tillfälle att träffa andra än turister.

Borgen i kvällsljus.

Kvällen gick också delvis i kulturens tecken eftersom jag åt middag på M32 (www.m32.at), som är den restaurang som ligger i Moderna museet på berget ovanför stadens centrum. Därför måste man börja middagen med att ta en hiss som kostar 3,70 euro. Det är det värt eftersom utsikten från restaurangen är häpnadsväckande. I kväll var dessutom kvällsljuset på borgen något utöver det vanliga. Till och med personalen på restaurangen smet ut för att ta bilder.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Arkitektur, Cykling, Hotell, Konst, Mat och Dryck, Museum, Musik, Österrike, Teater | Etiketter , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Världens äldsta restaurang? (Wien – Salzburg, Österrike, 21/6, 2018)

Det börjar bli lite tjatigt att prata om bra frukostar, men faktum är att man får fantastisk morgonmat i Österrike och södra Tyskland. Frukosten på lilla The Rooms Bed&Breakfast (www.therooms.at) i Wien var inget undantag. Läckert bröd, fin frukt, härliga ostar och lokalt gjord yoghurt kan få vem som helst på bra humör på morgonen.

Frukostrummet på The Rooms.

Eftersom The Rooms bara har fyra rum äter alla gäster frukost vid samma bord och jag hade sällskap av två äldre par, ett från USA och ett från Holland. De var vänner sedan 40 år tillbaka då båda herrarna doktorerade på ett amerikanskt universitet. För att hålla liv i vänskapen gör familjerna varje år en gemensam resa. Ena året i Europa och nästa i USA. Ett ganska härligt sätt att umgås med vänner som bor långt borta.

Perfekt läge mitt i Salzburgs gamla stadskärna.

Mitt nästa resmål (och det sista på den här resan) var Salzburg (www.salzburg.info) och trots tre och en halv timmes körning var jag synnerligen avslappnad (det berodde nog på underbara vägar och utmärkta bilförare) när jag anlände till Radisson Blu Hotel Altstadt (www.radissonblu.com), som ligger perfekt med ena sidan mot floden Salzach som strömmar genom Salzburg och den andra in mot Gamla Stan.

Bakom den här diskreta entrén ligger St Peter insprängt i berget.

Efter en snabb dusch (det är en bra bit över 30 grader varmt ute) var det dags för förflyttning till restaurangen St Peter (www.stpeter.at) för lunch med Andrea Minnich från den lokala turistorganisationen. Hon kunde berätta att St Peter, som ägs av ett av de lokala klostren och delvis är insprängd i den lodräta klippan nedanför borgen i Salzburg, serverat mat sedan 800-talet!

St Peter lär vara den äldsta restaurangen i centraleuropa, men jag har uppriktigt sagt svårt att se hur någon restaurang i världen kan vara äldre.

Den läckra utomhusdelen av St Peter.

Oavsett hur gammal den är så är miljön helt fantastisk med en utomhusdel på en bakgård och en del under de urgamla valven i klostrets undervåning och källare. Tack vare det fina vädret var det inte någon konkurrens om inneplatser, men desto fler som ville sitta ute. Vill du äta i den här miljön kostar det dock, det insåg när jag tjuvkikade på notan och såg att vår (i och för sig utmärkta) gös gick på nästan 40 euro per person.

Österrikisk röding.

Kvällen gick också i fiskens tecken på Zum Eulenspiegel (www.zum-eulenspiegel.at) där de först serverade en blandning som jag var lite tveksam till – anklever med ett täcke av bränt socker (som på creme caramel). Det var dock riktigt bra, rätt enkelt att göra på hemmaplan också. Efter det fick jag en snabbt grillad rödingfilé med väldigt fräscha grönsaker. Enkel, men väldigt bra mat.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Bil- och taxiresor, Historia, Hotell, Mat och Dryck, Österrike | Etiketter , , , , , , , | Lämna en kommentar

Badort utan kust (Wien, Österrike, 20/6, 2018)

Frukost med kronhjortspaté.

Maria på ”At home in the heart of Vienna” (www.at-home-in-the-heart-of-vienna.hotelsinvienna.org) bjöd på en fantastisk frukost där kronan på verket var den kronhjortspatésom hennes jakttokige son hade lagat. Mycket lever blandad med bland annat lingon gav en väldigt viltsmakande paté att breda på det grova rågbrödet.

Läckert inrett rum på The Rooms.

Efter snabb packning av bilen körde jag den dryga milen genom centrum över Donau till området kring Alte Donau. Trots närheten är det som att komma till en annan värld – grönt, frodigt och nästan lantligt. Jag har fått ett rum på den läckra B&B:n The Rooms (www.therooms.at) som ligger i ett villaområde ett stenkast från Alte Donau. 80 euro per natt inklusive frukost och gratis parkering känns som ett bra deal.

Donaustränderna ligger bara några stationer från centrum.

Många människor (särskilt de som inte varit här) tror ju att Wien (www.wien.info). domineras helt av gamla byggnader, tjocka taxar, lodenrockar och vita hästar som springer konstigt. Så är det självfallet inte och idag bestämde jag mig därför att titta närmare på en helt annan del av Wien –nämligen badorten Wien.

Det kan ju tyckas helt bisarrt att kalla huvudstaden i ett land helt utan kust för badort, men faktum är att den mäktiga floden Donau som rinner genom staden ger massor av badtillfällen och att wienarna är väldigt bra på att ta vara på det.

Segling på norra delen av Neue Donau. Det blir till att slå ofta.

Mitt i stan är Donau (som man för att förvirra turister stundtals också kallar för Danube) delad i fyra delar. Längst västerut rinner Donaukanal som snirklar sig igenom de centrala delarna av Wien. Nästa del är den naturliga Donau och bara runt hundra meter öster om den har man grävt Neue Donau. Den naturliga floden och Neue Donau avgränsas av en drygt 2 mil lång skapad ö som heter Donauinsel och som på bredaste stället är 200 meter bred och för den mesta betydligt smalare än så. Mitt på Neue Donau sväller vattnet ut i Alte Donau som i princip är en åtta kilometer lång insjö delad i två delar – obere och untere.

Trampbåtar finns i 100-tal på Alte Donau.

För att titta närmare på Alte Donau och Neue Donau tog jag en cykeltur som med lite kringelikrokar blev 45 kilometer lång, så jag kan med gott samvete säga att jag sett alla delar av detta avsnitt av Donau. Det är också helt klart att centrum för alla aktiviteter är Alte Donau, här finns massor av båtuthyrningar med flytetyg av alla tänkbara (och en del otänkbara) sorter, sandstränder och ett 40-tal barer och restauranger.

Donauinsel – det är svårt att tro att det här är bara några kilometer från Wiens centrum.

Så fort man lämnar Alte Donau och fortsätter längre bort lugnar det ner sig rätt rejält. Åker man norrut är man snart på rena landsbygden med skogar och vingårdar vid stranden av floden. Här är det lätt att hitta en egen liten gömma intill vattnet. Apropå det kommer du att stöta på enorma mängder med nudister vid Donau! Österrikarna har en naturlig inställning till nakenhet och ingen höjer på ögonbrynen för att du inte har baddräkt i solskenet. På sydöstra delen av Donauinsel är det snarare så att du får blickar om du har baddräkt på dig. En dag som idag, när det var över 30 grader varmt, kunde nudisterna räknas i tusental.

Wakeboard efter linbana.

Söderut är det också lite mer aktiviteter och restauranger vid flodkanterna. En kul sysselsättning om du har en hum om hur man åker wakeboard är att hyra in sig på den wakeboardlift (www.wakeboardlift.at) som finns här. Du dras med en kabel runt banan på floden i ungefär 30 km/tim. En timme kostar 18 euro och ett dagkort 36 euro. Du kan också hyra utrustning samt skateboards och longboards här. Självfallet finns det också en restaurang.

Forsränning invid Donau.

Snett emot wakeboardliften hittar du Vienna Watersports Arena (www.viennawatersportsarena.at) med en stor och imponerande vild, konstgjord forsränningsbana som drivs av Österrikes kanotförbund. Här kan du testa forsränning i gummibåt eller kajak. Åker du gummibåt finns all utrustning att hyra, men kajakpaddlarna måste ha med sitt eget flytetyg.

Middags vid Donaus strand.

Middag intogs på klassiska Zur Alten Kaisermühle (www.kaisermuehle.at). Krogen har funnit här sedan slutet av 1800-talet då området måste ha varit rena landsbygden. Den ligger mycket vackert nere vid kanten av Alte Donau och eftersom vädret är otroligt bra var det fullproppat, men de lyckades ändå klämma in mig vid ett perfekt litet bord vid vattnet. Efter dagens långa cykeltur skrek kroppen efter protein så det fick bli en gigantisk portion grillade revbensspjäll med coleslaw och hemgjorda pommes, vilket är deras specialitet.

Party på Vienna City Beach Club.

Vill du festa vid Donau efter middagen är förresten Vienna City Beach Club (www.vcbc.at) ett bra tips. Under juni, juli och augusti är det party här i princip varje kväll och på helgerna stänger man inte förrän framåt 4-tiden på morgnarna. På dagarna kan du slappa eller spela beach volleyboll här om du har lust.

 

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Bed&Breakfast, Djur och natur, Mat och Dryck, Österrike, Paddling, Sol och bad, wakeboard, Wien | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Bada i Donau och ät på sociala restauranger (Wien, Österrike, 19/6, 2018)

Vardagsrummet i lägenheten.

Efter en bra frukost på Art Hotel Vienna (www.thearthotelvienna.at) checkade jag ut och åkte vidare till Maria på ”At home in the heart of Vienna” (www.at-home-in-the-heart-of-vienna.hotelsinvienna.org). För 58 euro per natt har jag en hel liten lägenhet, men med servicenivå som på ett hotell (förutom reception). Maria är så serviceminded som bara österrikare kan vara! Lägenheten är också väldigt välutrustad, bland annat finns här en dator med stor skärm för gästernas bruk.

Mariahilferstrasse är den stora shoppinggatan.

Sen skulle jag kanske valt en annan heminredare och inte varit fullt så bundis med lampförsäljaren (jag har åtta lampor i sovrummet…), men det är detaljer som mer än väl vägs upp av Marias omhändertagande. Läget är också svårslaget och det är bara några kvarter till början på den stora shoppinggatan Mariahilferstrasse som är proppad med butiker. Här finns alla möjliga (och några omöjliga) märkesbutiker.

Schönbrunn (det här är en av paviljongerna) ska du inte missa.

Efter incheckningen finns det en stor turistattraktion först på checklistan. Det är slottet Schönbrunn (www.schoenbrunn.at). Jag brukar ju inte tipsa om de uppenbara sevärdheterna, men gör ett undantag. Schönbrunn är ett rätt perfekt utflyktsmål för hela familjen. Mamma och pappa får kultur, arkitektur och vackra trädgårdar. För yngsta finns ett särskilt barnmuseum och dessutom ligger Tiergartens Zoo (www.zoovienna.at) alldeles intill. Alla kan sedan njuta på utomhusbadet Schönbrunnerbad (www.schoenbrunnerbad.at) som ligger invid slottet. Vill man bara promenera i parken runt slotten är det för övrigt helt gratis.

Bada från elbåt.

Det här med utomhusbad är en annan upplevelse i Wien. Runt om i staden finns fina utomhusbad, ofta med parkliknande omgivningar. Alla baden kan man hitta på www.wienerbaeder.at. Vill du känna dig som en riktig Wienare ska du ta tunnelbanan (U6 eller U1) till Alte Danube och ta badet i floden här. Det är mycket vackert och inte många turister hittar hit. Ett tips är att packa picknickkorgen och hyra en elbåt av Meine Insel (www.meine-insel.at). Det kostar från 45 euro i timmen, men är väl placerade pengar. Baden är gratis.

Grönt, grönt är det i Sargfabrik och vissa lägenheter har egna trädgårdar.

Vill du se lite av motsatsen till Schönbrunn när du är klar där kan du bege dig några kvarter norrut från slottet. Inklämt inuti ett kvarter hittar du Sargfabrik (www.sargfabrik.at). Den kan kanske bäst beskrivas som en bostadsrättsförening med sociala och kulturella ambitioner. Man bor i helt makalösa lägenheter med trädgårdar, balkonger och takterrasser.

Kant_Ine har god mat och sociala ambitioner.

Men föreningen har också ett kulturhus med massor av musik, egen cool poolanläggning (det är dock bara för de boende och deras vänner, utom på fredagskvällarna då alla är välkomna), dagis och restaurangen Kant_Ine. I restaurangen jobbar många med sociala handikapp och man har haft stor framgång med att få ut människor med problem på den vanliga arbetsmarknaden. För under 6 euro får man en utmärkt lunch! Om jag mot förmodan skulle flytta till Wien är det här jag skulle bo.

Westlicht bjuder på fina fotoutställningar.

Under eftermiddagen hann jag också besöka Westlicht (www.westlicht.com) som är ett fotogalleri med olika utställningar, ett kameramuseum, bokförsäljning och förstås en hel del bilder som är till salu.

Man har också auktioner och för en tid sedan sålde man världens dyraste kamera. Det var en Leica i 0-serien som gick för 2,4 miljoner euro!

Pentax Spotmatic i 24 karats guld.

På ett sätt som inte verkar helt slumpartat är hela museet omgivet av en stor Leica Shop (www.leicashop.com) där alla tänkbara nya Leicaprodukter finns att titta på – och köpa om du har kreditkortet utan limit med dig. Här finns också riktigt fina begagnade kameror. Jag hittade bland annat min andra systemkamera (först hade jag en rysk Zenit som var bättre att slå i spik med än att ta bilder med) – en Pentax Spotmatic. Versionen här i Wien var dock förgylld och klädd med ormskinn!

Assmayers härliga bakgård.

På kvällen fortsatte jag att kika närmare på restauranger med sociala ambitioner genom att besöka Wirtshaus Assmayer (www.assmayer.at), som också arbetar för inkludering. De har bara öppet vardagar och tar inga kort. Restaurangen ser ut som ett äkta gammalt värdshus (wirtshaus) med mörkbruna paneler och slitna mörka bord, men det finns också en härlig bakgård för de varma dagarna.

Spinatnockerln.

God men svårbeskriven dessert.

Matsedeln är en intressant blandning av klassiker som Wienersnitzel samt korv och rätter med nytänk. Den här veckan var det exempelvis salladsvecka med 6 fantastiska sallader på menyn. Själv testade jag spinatnockerln som är österrikisk gnocci med spenat och massor av vitlök, till en stor fräsch sallad, en stor öl, en fantastisk efterrätt som jag inte ens kan beskriva och en cappucino. Allt gick på 21 euro.

Längst in i restaurangen kan du för övrigt fylla på ditt resebibliotek. Där lämnar nämligen folk sina utlästa böcker. Du kan plocka upp vad du vill ha och betala vad du tycker det är värt. Pengarna går till sociala projekt.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Antikviteter, Arkitektur, Båtresor, Hemelektronik, Historia, Lägenhet, Mat och Dryck, Museum, Österrike, Sol och bad, Trädgårdar, Utställningar, Wien | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Huvudstäder med närkontakt (Prag, Tjeckien – Wien, Österrike, 18/6, 2018)

Der schönen blauen Donau rinner genom Wien, men efter den senaste tidens regn är den mer lerfärgad.

I morse var det dags att lämna Prag (www.czechtourism.com) och åka vidare till Österrikes huvudstad Wien (www.wien.info). En av de fantastiska sakerna med att resa i de här delarna av världen är att det är så otroligt nära mellan de olika spännande städerna. Från Prag till Wien är det till exempel bara drygt 30 mil så även med en hel del köer i samband med vägarbeten tar det bara runt fyra timmar.

Art Hotel – inget märkvärdigt, men bekvämt, rent och trevlig personal.

I Wien är det fantastiskt sommarväder när jag anländer till det lilla hotell jag precis hittat på www.booking.comför det mycket facila priset 64 euro för en natt. Det heter Art Hotel Vienna (www.thearthotelvienna.at) och är enkelt, men trevligt, och har allt en person som bara sover på rummet kan behöva. Det ligger ett par kilometer från den gamla stadskärnan, perfekt cykelavstånd med andra ord.

Har du inte med egen cykel finns det stadscyklar i Wien.

När jag satt mig på cykeln upptäcker jag också att även Wien är en bra cykelstad med massor av cykelbanor och att många av dem är helt skilda från biltrafiken. En fiffig detalj är också att man på många enkelriktade gator tillåter att man cyklar mot enkelriktningen och bilisterna verkar vara fullt medvetna om detta, så det orsakar inga praktiska problem.

Nöjesparken Prater har gratis inträde och Liliputbahn.

Ett kul ställe att cykla till (eller ta spårvagnen till…) är den enorma parken Prater (www.prater.at) som ligger intill Donau alldeles öster om den gamla stadskärnan. Vid ingången till parken finns ett ganska stort nöjesfält som är speciellt på så sätt att man inte tar något inträde, det är bara att promenera rakt in och köpa biljetter till de attraktioner man vill testa. Här finns några riktigt läskiga torn där man sitter på bänkar och i slänggungor vääääldigt högt upp i luften. Glöm inte heller bort miniatyrtåget Liliputbahn (www.liliputbahn.com)  som har funnits här sedan 1928 och gör en fyra kilometer lång tur genom parken.

Sauna Strand Klub bjöd på svensk fotbollsseger.

Det finns också massor av restauranger och barer runt om i parken. Själv hamnade jag en stund på Sauna Strand Klub    (www.facebook.com/saunastrandklub/) som bjuder på sandstrand, stora härliga solsängar, välutrustad bar, pool och en jättelik TV-skärm vid kortänden av poolen. Även här är inträdet gratis. Anledningen till att jag smet in var helt enkelt att de visade Sveriges match mot Sydkorea på skärmen. Jag var nog ende svensk på plats för det var inga jubelscener bland solstolarna när slutsignalen blåstes.

Till Lunzers får du ta med dina egna förpackningar.

På vägen hem tog jag vägen förbi Lunzers (www.mass-greisslerei.at). Det är en annorlunda mataffär som bestämt sig för att göra något konkret åt plastanvändningen och emballageraseriet. Därför säljs så gott som allting i sortimentet (som förstås i de flesta fall är närproducerat, biodynamiskt, etc.) på lösvikt. Du får själv ta med påsar, burkar och flaskor. När du kommer hit vägs först dit emballage och sedan fylls det på. På så sätt är det enkelt att avgöra exakt hur mycket du köper. Har du inget emballage kan du köpa vackra tygpåsar och glasförpackningar. Här finns också en enklare servering.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Cykling, Fotboll, Hotell, Mat och Dryck, Nöjesparker, Österrike, Prag, Sol och bad, Tjeckien, Trädgårdar, Wien | Etiketter , , , , , , | Lämna en kommentar

Dyraste bilen och lunch med 13 rätter (Prag, Tjeckien, 17/6, 2018)

Även en lugn söndag kan det gå åt pipan i trafiken. Den här tysken hade hamnat mitt i Gamla Stan med sin husvagn. Ingen kul situation…

Dagen har lite karaktären av vilodag, men efter lite inre tjänst kunde jag inte motstå frestelsen att veckla ut min Brompton och ge mig ut på en cykeltur i Prag (www.czechtourism.com). Söndag morgon är utan tvekan en bra dag att ge sig ut i trafiken och dagen var inget undantag. Lugnt och nästan bilfritt.

Jag cyklade över på andra sidan Moldau till Letnaparken som är förvånansvärt turistfri trots att den ligger väldigt vackert högt över floden. Stadsdelen runt parken bjuder också på mer normalt stadsliv. Det är ungefär som att bege sig från Gamla Stan över till Söder.

Bilen till höger är Bugattin. Vad den gör ute på en bakgård är höljt i dunkel.

I kanten av parken ligger också Prags väldigt fina tekniska museum (www.ntm.cz). Museet var dock inte mitt mål så jag genade bakom det och upptäckte då till min förvåning en bil som jag är rätt bombis på är en Bugatti 57SC Atlantic. Den är byggd i slutet av 1930-talet, sjukt snygg och en av världens absolut värdefullaste bilar. Vad den gjorde på bakgården vid museet har jag ingen aning om och det fanns ingen som kunde upplysa mig om det heller. Däremot vet jag att museet har världens äldsta bevarade Bugatti i sina samlingar.

Efter några timmars cykling var det sedan dags för dagens höjdpunkt – långlunch på Field Restaurant (www.fieldrestaurant.cz) där köket leds av den tjeckiske TV-kocken Radek Kašpárek. Jag kunde dessvärre inte motstå frestelsen att beställa deras 10 rätters avsmakningsmeny. Det var en helt sanslös blandning av smaker, dofter, texturer och synupplevelser. Titta bara på bilderna här så förstår du vad jag menar. Innan lunchen var över hade också de 10 rätterna utökat med ytterligare tre överraskningar. Det var inte lätt att promenera tillbaka till hotellet för att planera för morgondagens resa till Wien.


Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Mat och Dryck, Museum, Prag, Tjeckien | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Intensiv tur i stad full med udda sevärdheter (Prag, Tjeckien, 16/6, 2018)

Kristian Mejstrik vet allt om Prag och det märks att han utbildat sig till skådespelare.

Efter frukost på Motel One (www.motel-one.com) var det dags för några intensiva timmar med den duktiga guiden Kristian Mejstrik som driver guidefirman Prague Local Friends (www.praguelocalfriends.com). Det Kristian inte vet om Prag (www.czechtourism.com) är förmodligen inte värt att veta (och vet han det inte så tar han reda på det samtidigt som han fortsätter att berätta, bra simultanförmåga är bara förnamnet…).

Inredningen i Grand Café Orient är rekonstruerad i minsta detalj.

Ett av de första stoppen var ett hus som heter House of the Black Madonna. Det är ett lysande exempel på den kubistiska arkitektur som var väldigt populär i Prag precis före första världskriget.

I huset finns också Museum of Czech Cubism (www.czkubismus.cz) och på andra våningen häftiga Grand Café Orient (www.grandcafeorient.cz) där till och med pianot är kubistiskt designat! Sätt dig gärna på den smala balkongen och blicka ut över folklivet.

Palác Koruna – ett av många hus med passage.

Något du snabbt kommer att upptäcka om du kommer till Prag är alla de passager genom husen som finns i snart sagt varenda kvarter. Gör som en vana att gå in i passagerna och du kommer att upptäcka en helt ny värld. Här finns makalöst renoverade gångar, sådana som är helt orenoverade och en del som man gjorde sitt bästa för att förstöra under kommunisttiden. Det finns också en del dolda trädgårdar och gröna innergårdar. Rådet blir att öppna alla dörrar som ser spännande ut och kika vad som finns på andra sidan av dem.

Synagoga med moriska influenser.

En annan spännande byggnad är Jerusalemsynagogan (www.synagogue.cz) (eller Jubilee som den egentligen heter) som byggdes i samband med att man rev eller moderniserade i stort sett samtliga hus i den hopplöst förfallna judiska stadsdelen i slutet av 1800-talet. Lite förvånande är att synagogan (åtminstone på utsidan) har kraftiga moriska och islamiska influenser.

De kissande herrarna kan röra på både det ena och det andra.

Håller du ögonen öppna kommer du också att stöta på skulpturer av den välkände tjeckiske konstnären David Černý. Han blev berömd redan i början av 1990-talet när han målade en sovjetisk stridsvagn i ett krigsmonument rosa. Det var inte jättepoppis och han arresterades, men släpptes rätt snart. Nu är det två kissande mekaniska herrar utanför Frans Kafkamuseet (www.kafkamuseum.cz) som orsakar mest diskussioner. Sök på Youtube så kommer du att förstå varför. Det finns också en häftig mekanisk och mobil staty av Kafka mitt emot metrostationen Národní třída.

Chlebíček i originalutförande.

Angelato har bästa glassen i Prag.

Prag är som gjort för att promenera i och det betyder också att man då och då behöver fylla på vätske- och näringsförrådet. Det finns massor av ställen som säljer god och billig snabbmat, men jag föreslår att du skippar burgare, kebab och tveksamma kycklingprodukter och istället letar reda på något ställe som säljer den traditionella tjeckiska mackan Chlebíček. Förutom originalet finns den nu i många utföranden och de kostar ofta inte mer än 7-8 kronor.

Är du sugen på glass ska du definitivt söka dig till Angelato (www.angelato.cz) som har bästa glassen i stan och finns på tre olika ställen.

Tapas på tjeckiska.

Efter mycket småätande under dagen tyckte jag det var bäst att avsluta dagen på samma sätt. Därför blev det en tur till Spejle (www.spejle.eu) som serverar mat som är en sorts blandning av de tidigare nämnda Chlebíček och tapas. De har en kall disk med förrättsliknande rätter, en med varm mat och en med desserter. Varje rätt har en eller två grillpinnar och du hämtar själv vad du vill äta. Pinnarna stoppar du i en liten hållare och efter maten räknar kyparen pinnar. 29 tjeckiska kronor kostar de. Om man har gått runt i Prag hela dagen betalar man sedan och går hem och tittar på VM-fotboll.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Arkitektur, Historia, Hotell, Konst, Mat och Dryck, Museum, Tjeckien | Etiketter , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Slumpen visar sig på väg till Prag (München, Tyskland – Prag, Tjeckien, 15/6, 2018)

Hundertwassers torn i Abensberg.

I morse var det tidig uppstigning för att köra de runt 40 milen från München till Tjeckiens huvudstad Prag (www.czechtourism.com). På vägen inträffade en av de där slumpartade händelserna som gör livet lite intressantare. För ett par veckor publicerade en kompis från Berlin en bild på sin Facebooksida föreställande ett torn som såg ut som något som en bra arkitekt ritat till Smurfarna. Hon berättade att tornet var framtaget efter en idé av konstnären Friedensreich Hundertwasser.

När jag körde efter motorvägen fick jag i ögonvrån syn på en brun sevärdhetsskylt med något som liknade tornet. Jag svängde raskt av och 10 minuter senare hade jag tornet framför mig! Det visade sig att det står i bryggeriet Kuchlbauers (www.kuchlbauer.de) biergarten i den lilla byn Abensberg. Min kamrat blev minst sagt förvånad när jag skickade en bild och berättade att jag var där! Tornet är för övrigt riktigt häftigt.

Bra rum till bra pris.

Framme i Prag körde jag ner i garaget under Motel One (www.motel-one.com/en/hotels/prague/hotel-prague/) som ska vara mitt hem de närmaste tre dagarna. Motel One är en kedja som startades i München så sent som år 2000. Nu har man 65 hotell runt om i Europa. Konceptet bygger på hippt inredda hotell i toppenbra lägen, men till hyggliga priser. Här i Prag kan man få ett rum från 65 euro. Socialt ansvar och hållbarhetstänk finns också i affärsidén. Det här har lockat många rutinerade resenärer till hotellen och man löper rätt stor risk att råka ut för spännande konversationer.

Kanadensisk mat i Prag.

Efter en snabb incheckning vecklade jag upp min cykel och trampade ut i Prag. Eftersom magen kurrade rätt rejält började jag se mig om efter snabb mat och snubblade då över Garage (www.poutine.cz) i den trevliga stadsdelen Karlin. På Garage gör man kanadensisk (!) poutine. Det är pommes toppad med ost och en brun sås. Poutine är franska och betyder om jag fattar rätt ”varm röra”. Det är en ganska bra beskrivning, men det är väldigt gott (fast kanske inte så bra för midjemåttet…).

Affär för de som vill resa lätt.

I försöken att trampa bort lunchen hamnade jag på Pod 7 kilo (www.pod7kilo.cz). Namnet syftar på det faktum att 7 kilo är det handbagage du alltid kan ta med ombord på flyget, oavsett vilket bolag du reser med. Affären är full av lättviktsgrejer som gör att du kan resa utan att checka innågot bagage. Ibland ser man ju rätt kul försök från folk som försöker hålla sig inom de olika viktgränserna. För ett par år sedan flög jag med en familj som hade på sig hela skidutrustningen, inklusive hjälmar, när de klev ombord för att flyga hem. Till och med den stränga Ryanairpersonalen var tvungen att dra på munnen.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Arkitektur, Hotell, Mat och Dryck, München, Prag, Resegrejer, Tjeckien, Tyskland | Etiketter , , , , , , | Lämna en kommentar