Louis Vuittons museum tar sig an rysk storsamlare

Veckans Tips, Vecka 47, 2016

Louis Vuitton gör inte bara mycket exklusiva väskor sedan mitten av 1800-talet, på senare år har man också satsat på kultur. Det mest påtagliga exemplet på detta är det fantastiska museum som öppnats av stiftelsen Fondation Louis Vuitton.

Frank Gehry har ritat det spektakulära museet Fondation Louis Vuitton i Paris.

Frank Gehry har ritat det spektakulära museet Fondation Louis Vuitton i Paris.

Det var i början på 1990-talet som LV började satsa på kultur på allvar och ganska snart började man också fundera på ett eget museum med tonvikt på modern konst. Det var dock inte förrän för två år sedan man kunde öppna det nya museet i norra delen av den stora parken Bois de Boulogne i 16:e arrondissementet i Paris.

Bara museibyggnaden i sig är värd en resa. Den är ritad av amerikanen Frank Gehry, som inte utan anledning kallats vår tids viktigaste arkitekt. I det här fallet har han tagit sin inspiration från den marina sidan – den skeppslika exteriören toppas av 12 ”segel” i glas. Det hela är väldigt spektakulärt.

Så här så det ut på väggarna hos den ryske konstsamlaren Shchukin i början av 1900-talet.

Så här såg det ut på väggarna hos den ryske konstsamlaren Shchukin i början av 1900-talet.

I museet finns både permanenta samlingar och plats för tillfällig utställningar. En sådan tillfällighet är den som precis öppnades och pågår till i slutet av februari. Den kallas The Shchukin Collection och bygger på den samling som den ryske industrialisten Shchukin byggde upp i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. 130 verk av Monet, Cézanne, Gaugin, Rousseau, Derain, Matisse, Picasso, Degas, Renoir, Toulouse-Lautrec och Van Gogh kommer att hänga på väggarna när utställningen slår upp portarna. Boka i förväg om du ska dit!

Print Friendly
Publicerat i Frankrike, Konst, Paris, Ryssland, Utställningar | Etiketter , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Världsarvsstad i Bayern (Berlin-Bamberg, 21-22/10, 2016)

Den lilla bayerska staden Bamberg (www.bamberg.info) ligger mycket strategiskt placerad halvvägs mellan Berlin och österrikiska Tyrolen där det faktiskt går att åka skidor året runt!

Stadshuset i Bamberg är nog staden mest avbildade byggnad.

Stadshuset i Bamberg är nog staden mest avbildade byggnad.

Det sistnämnda är anledningen till att vi ställt in GPS:en på Hintertux med en natts mellanlandning i Bamberg på Arkadenhotel im Kloster (www.arkadenhotel-im-kloster.de) som är både trevligt och ligger bra till en kort promenad ovanför de äldsta delarna av Bamberg.

Mellanlandningen visar sig vara ett utmärkt drag. Det gör inte bara bilresan mycket behaglig, utan ger också en halv dags sightseeing i en riktigt spännande liten stad, som grundades på 1000-talet och varit på Unescos världsarvslista sedan 1993.

De som bor i lilla Venedig får nog sin beskärda del av översvämningar.

De som bor i lilla Venedig får nog sin beskärda del av översvämningar.

Mycket i staden kretsar kring floden Regnitz. Här ligger massor av gamla korsvirkeshus, stadshuset, som är byggt mitt i floden och ”Lilla Venedig”, som är en lång rad gamla fiskarbostäder som ligger farligt nära vattenytan på den just nu mycket strida floden.

En kort promenad och ett antal trappor upp från floden ligger också Bamberger Dom (www.bamberger-dom.de) från 1200-talet samt ett antal andra mycket ståtliga byggnader.

Rököl - eller rauchbier på tyska - är en specialitet i Bamberg.

Rököl – eller rauchbier på tyska – är en specialitet i Bamberg.

Eftersom vi är i Bayern finns det givetvis också en mycket levande ölkultur och Bambergs runt 70 000 invånare kan välja mellan öl från nio olika bryggerier, varav ett par har specialiserat sig på ett mycket speciellt rököl. 

Sammantaget är det ett riktigt bra – och lite annorlunda – resmål för den historieintresserade!

Print Friendly
Publicerat i Arkitektur, Historia, Hotell, Museum, Tyskland | Etiketter , , , | Lämna en kommentar

Res jorden runt – men börja på internet

Veckans Tips, Vecka 41, 2016

Alla har vi väl drömt om att resa jorden runt och en del av er kanske till och med har gjort det.  Så gott som alla flygbolag har jorden-runt-biljetter av olika slag och oftast samarbetar man inom de olika flygallianserna.

Med lite fiffighet och en ganska stor portion tålamod är det möjligt att få fram rätt häpnadsväckande biljetter.

Med SAS och dess partners går det att flyga till 1330 destinationer i 192 länder.

Med SAS och dess partners går det att flyga till 1330 destinationer i 192 länder.

Ett bra sätt att starta drömmen om jorden-runt-trippen är att leta sig in på Star Alliance (där SAS ingår tillsammans med bland andra Lufthansa, South African Airways, Air Canada, Air China, Austrian, LOT, Swiss, Thai, Turkish Airlines, United och Air India) särskilda internetsajt för resor runt klotet. Den finns på Star Alliance hemsida under adressen http://www.staralliance.com/en/book-fly.

Här kan man planera fantasifulla resor i skarpt läge med riktiga avgångar. Det hela kan enkelt förvandlas till en bokning och sedan är det bara att följa i Phileas Foggs fotspår!

Med hjälp av Star Alliance jorden-runt-biljett går det att besöka Tokyo och titta på det kejserliga palatset.

Med hjälp av Star Alliance jorden-runt-biljett går det att besöka Tokyo och titta på det kejserliga palatset.

Jag testade själv att planera följande resa: Från Frankfurt (Tyskland) – Colombo (Sri Lanka) – Phnom Phen (Kambodja) – Taipei (Taiwan) – Tokyo (Japan) – Auckland (Nya Zeeland) – Honolulu (Hawaii) – San Francisco (Kalifornien) – Santiago (Chile) – Buenos Aires (Argentina) – Bogota (Colombia) – New York och sedan tillbaka till Europa och Frankfurt.

Den resan var farligt nära att slå i längdtaket, som är satt till 39 000 miles. Som en jämförelse kan man tänka på att det runt ekvatorn är knappt 25 000 miles. Maximalt kan du göra 15 stopp på resan med Star Alliance.

En jorden-runt-resa med Star Alliance kan ta dig till Sri Lankas enda privatägda ö – Taprobane.

En jorden-runt-resa med Star Alliance kan ta dig till Sri Lankas enda privatägda ö – Taprobane.

Det går att flyga i flera olika klasser och beroende på vad man väljer gäller biljetterna i sex månader eller ett år. I ekonomiklass skulle min teoretiska rutt kosta runt 49 000:-, i ekonomi premium (eller plus som det heter på SAS) 65 000:-, i business 98 000:- och i första klass 163 000:-. Spontant känns det som att premium/plus är den bästa affären. Det är dock businessbiljetterna som är allra populärast, nästan hälften av jorden-runt-resenärerna väljer att resa riktigt bekvämt. Med tanke på att det är tämligen ont om flygplan med första klass vet jag uppriktigt sagt inte hur man skulle bära sig åt för att flyga jorden runt i allra största lyx.

Flygalliansen oneworld har två olika typer av jorden-runt-biljetter.

Flygalliansen oneworld har två olika typer av jorden-runt-biljetter.

Flygalliansen oneworld (som består av exempelvis Air Berlin, British Airways, Finnair, American Airlines, Japan Airlines, Iberia och Quantas) flyger också runt jorden.

oneworld har två olika varianter, den första heter oneworld Explorer och på den biljetten reser man med alliansens medlemmar. Sedan finns en som heter Global Explorer och i denna biljett ingår ytterligare ett antal bolag. oneworld har också en jorden-runt-del på sin sajt. Den återfinns på https://www.oneworld.com/flights/round-the-world-fares.

Kinesiska muren blir lätt tillgänglig med oneworlds biljett runt jordklotet.

Kinesiska muren blir lätt tillgänglig med oneworlds biljett runt jordklotet.

Biljetterna kan bokas i fyra olika varianter, beroende på hur lång den totala flygsträckan blir. Den första är upp till 26 000 miles och då blir det inga stora utsvävningar. De följande är upp till 29 000, 34 000 och 39 000 miles. Minst 10 dagar och max ett år får resan pågå och man kan boka max 16 flygningar.

På One World testade jag en bokning som var lite mindre exotisk, men ändå passerade fem kontinenter (enligt flygbolagens egna definitioner av kontinenter…). Den startade i tyska Frankfurt och gick till Colombo (Sri Lanka) ­– Beijing (Kina) – Tokyo (Japan) – Sydney (Australien) – Auckland (Nya Zeeland) – Santiago (Chile) – Montevideo (Uruguay) – Miami (USA) – New York (USA) – Frankfurt.

I ekonomiklass landade den här resan på cirka 33 000 kronor.

Skyteam bjuder på ett urval bland 177 olika länder i sin jorden-runt-biljett.

Skyteam bjuder på ett urval bland 177 olika länder i sin jorden-runt-biljett.

Sist, men inte minst, gjorde jag ett försök med Skyteam. Här finner man bland annat flygbolag som Air France, Allitalia, KLM, Korean Airlines, Garuda Indonesia och Aeroflot. För att komma till deras speciella jorden-runt-hemsida klickar du på http://www.skyteam.com/en/round-the-world-planner/.

Skyteams fyra nivåer är i princip likadana som konkurrenternas: 26 000, 29 000, 33 000 och 38 000 miles. 1052 destinationer i 177 länder finns att tillgå.

Med Skyteam kan man ta sig till Madagaskar och titta på lustiga lemurer.

Med Skyteam kan man ta sig till Madagaskar och titta på lustiga lemurer.

Rutten för min fiktiva resa med Skyteam startade i London och gick sedan till Kapstaden (Sydafrika) – Antananarivo (Madagaskar) – Mumbai (Indien) – Taipei (Taiwan) – Tokyo (Japan) – Honolulu (Hawaii) – San Francisco (Kalifornien) – Anchorage (Alaska) – London. Priset för just den här resan blev 43 000 kronor.

En kul inspirationskälla på Skyteams hemsida är en funktion som ger ruttförslag baserat på ett antal olika teman som exempelvis ”Beach Vacations”, ”Natural World” och ”Wines of the world”.

Ett bra sätt att få ut mer av resan för oss skandinaver är för övrigt att köpa en lågprisbiljett första sträckan ner till en större hub i Europa och starta resan därifrån, då slipper man slösa två dyrbara sträckor på en dryg timmes resa till och från Sverige.

 

Print Friendly
Publicerat i Flygresor | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Cykla på flygfältet (Stockholm – Berlin, Tyskland, 25/5, 2016)

Dags för fakirplanet med Air Berlin (www.airberlin.com) till Berlin. Det innebär uppstigning 04.50, taxi till Arlanda 05.00 och ombordstigning 06.00. Strax efter 08.00 dunsar hjulen i marken på Berlin Tegel och 09.00 är man med kommunala färdmedel på på plats mitt i stan. Ett rätt svårslaget tidsschema.

Det är inte ofta man kan cykla på ett flygfält, men på Tempelhof går det utmärkt.

Det är inte ofta man kan cykla på ett flygfält, men på Tempelhof går det utmärkt.

Överlägset bästa sättet att se Berlin tycker jag är från cykelsadeln och eftersom standardhyran för en cykel är 10 euro om dagen är det också det billigaste sättet. Jag inleder med en tur till det gamla nedlagda flygfältet Tempelhof som ligger mitt i stan, men har bevarats precis som det såg ut när det stängdes. På de stora landningsbanorna, som var Berlins livlina när ryssarna skar av alla kontakter med omvärlden 1951, kan man springa, cykla, promenera, åka rullskridskor, longboard eller vilket annat muskeldrivet redskap man vill. I kanten av banan ligger den terminalbyggnad som Hitler byggde inför OS 1936 och då var världens längsta byggnad (om man bortser från murar, fort, dammar och liknande). Det är en rätt speciell känsla att cykla på de nära 2 km långa banorna och svårt att låta bli att kika sig över axeln för att kolla att det inte kommer några plan som ska landa. Numera är dock de enda som landar här massor av gigantiska kråkor och ett och annat modellflygplan.

Så här ska en riktig hamburgare se ut!

Så här ska en riktig hamburgare se ut!

Efter en rejäl cykeltur passar det bra att ladda batterierna på Berlin Burger International – BBI (www.berlinburgerinternational.com) som har några av de godaste hamburgare jag någonsin ätit. En enorm chiliburgare kostar 6,90 och ett berg av friterad sötpotatis 4 euro. Är man inte superhungrig kan  två personer utan vidare dela på detta. I princip är det bara ett hål i väggen med några få platser inomhus och tre långbord utomhus. På helgerna kan kön vara lååååång.

Print Friendly
Publicerat i Berlin, Cykling, Flygresor, Historia, Mat och Dryck, Tyskland | Etiketter , , | Lämna en kommentar

Bo kolonialt i vietnamesiska Hoi An

Veckans Tips, Vecka 20, 2016

Vietnam är ett fantastiskt land att resa i, men om jag ska plocka ut ett enda resmål i detta avlånga land så blir det den lilla staden Hoi An som ligger ungefär mitt i landet några kilometer från kusten.

I världsarvsstaden Hoi An finns en över 200 år gammal och i princip orörd stadskärna intill floden, spännande kultur, vackra risfält, massor av makalös mat, härlig shopping, duktiga skräddare och fina stränder på cykelavstånd från staden. Det är väldigt många turister som upptäckt detta, men trots det lyckas man på något outgrundligt sätt bibehålla den genuina stämningen i staden.

Anantara Hoi An bjuder på kolonial stil med en minutiöst skött trädgård och pool intill floden.

Anantara Hoi An bjuder på kolonial stil med en minutiöst skött trädgård och pool intill floden.

Precis som det finns en restaurang för varje smak och varje budget finns det ett hotell för varje plånbok i Hoi An. Jag skulle dock vilja slå ett slag för Anantara (www.hoi-an.anantara.com). Det är ett kolonialhotell som ligger på flodbanken i utkanten av gamla stan.

Man har behållit den gamla stilen, men renoverat till toppnivå. Rummen är väldigt rymliga och alla rum har en egen liten terrass med en bekväm soffa, det är i princip som att ha ett pyttelitet utomhusvardagsrum. För den som vill slå på stort finns också ett antal sviter.

Jag har sett priser från runt 1 200 kronor per dygn för ett dubbelrum med frukost, men du ska nog räkna med att det kostar lite till. I de flesta rummen kan man vara tre personer utan att det kostar extra. Prisvärt är bara förnamnet.

Varje rum på Anantara har en egen terrass som snabbt brukar bli favoritstället för de flesta gästerna.

Varje rum på Anantara har en egen terrass som snabbt brukar bli favoritstället för de flesta gästerna.

Det enda område där man inte kommer upp till toppklass är maten (förutom frukosten, som är fantastisk), men i Hoi An ska man ändå inte äta på hotellet. Det finns 100-tals restauranger i den lilla staden som bjuder på briljant mat och notor som gör att man tror de glömt hälften av måltiden när det är dags för att betala.

Ett insidertips är att uppsöka den restaurangmarknad – Khu Am Thuc – som finns längst västerut på landremsan mittemot gamla stan. Här är det enkelt, billigt och såååå gott. Leta gärna upp Miss Anh i stånd nummer 11, som man enklast hittar till genom att leta efter hennes gula bord. Snabbast tar du dig dit genom att låna en av hotellets cyklar.

 

Print Friendly
Publicerat i Arkitektur, Historia, Hotell, Kläder, Mat och Dryck, Sol och bad, Vietnam | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

Surfa i centrala München

Veckans Tips, Vecka 19, 2016

Surfing är ju något som blir allt populärare och något som även fler och fler svenskar lär sig. Det är dock inte särskilt många som förknippar Tyskland med vågsurfing. Faktum är dock att det finns en våg som är mycket berömd bland de riktiga entusiasterna. Det handlar om Eisbachwelle – som finns mitt i München av alla ställen!

Det ser kanske inte så svårt ut att surfa på den lilla vågen mitt i München, men många duktiga surfare har blivit överraskade av svårighetsgraden.

Det ser kanske inte så svårt ut att surfa på den lilla vågen mitt i München, men många duktiga surfare har blivit överraskade av svårighetsgraden.

I München finns en rad strömmar, för det mesta rinner de under mark, men här och där kommer de upp till ytan. Just Eisbach ser dagens ljus vid Eisbachbron på Prinzregentenstrasse alldeles i närheten av konsthallen Haus der Kunst, där många Münchenbesökare hamnar förr eller senare.

Vågen är ungefär en halv meter hög och 12 meter bred och skapas av kombinationen av en damm och det ständigt höga vattentrycket. Den ser ungefär likadan ut året runt, vilket gör att man kan se surfare i rejält snöfall mitt i vintern!

Från bron har man perfekt utsikt över surfarna som försöker sig på Eisbachwelle. Är du riktigt duktig kan du ta med brädan och testa själv.

Från bron har man perfekt utsikt över surfarna som försöker sig på Eisbachwelle. Är du riktigt duktig kan du ta med brädan och testa själv.

Det är riktigt roligt att se surfarna, för trots att vågen är minimal med alla mått mätt är den väldigt svår att surfa på. Många duktiga surfare har blivit rejält överraskade när de testat Eisbachwelle för första gången. Det är med andra ord ingen idé att du tar med brädan och provar själv om du inte har spenderat rätt många timmar på surfbrädan.

Det ser kanske inte så svårt ut att surfa på den lilla vågen mitt i München, men många duktiga surfare har blivit överraskade av svårighetsgraden.

 

Print Friendly
Publicerat i München, Surfing, Tyskland | Etiketter | Lämna en kommentar

Majonnäsriket i Brooklyn

Veckan Tips, Vecka 18, 2016

Väldigt många åker till New York utan att lämna Manhattan, det tycker jag är lite synd. Ett bra sätt att vidga vyerna en smula utan att göra det allt för svårt för sig är att åka över bron till Brooklyn där det händer mycket spännande saker.

Bakom de här dörrarna i Brooklyn kan man hitta exklusiv majonnäs i många olika sorter.

Bakom de här dörrarna i Brooklyn kan man hitta exklusiv majonnäs i många olika sorter.

Bland annat öppnas det många mindre affärer i Brooklyn, mycket beroende på att hyrorna är lägre än på Manhattan. Alla klarar sig inte, men en del överlever också mot alla odds. En sådan överraskande överlevare är Empire Mayonnaise (www.empiremayo.com) som startades av kocken Sam Mason och designern Elisabeth Valleau för några år sedan. Som namnet antyder säljer de enbart handgjord majonnäs! Inte många trodde på den affärsidén, men trots det har de lyckats bra och numera finns deras majonnäs både på nätet och på en del lite mer högprofilerade matkedjor i USA (samt i Hongkong och Tokyo…). Du kan kolla deras hemsida och se var deras produkter går att köpa.

Handgjord, smaksatt majonnäs är hett bland hipsters i Brooklyn.

Handgjord, smaksatt majonnäs är hett bland hipsters i Brooklyn.

För den som är riktigt intresserad går det att knalla förbi i köket/affären för ett litet studiebesök och för att köpa direkt från källan i Brooklyn.

För en tid sedan drev humorshowen Saturday Night Live på NBC en smula med Brooklyns hipsters. En viktig del i den satiren var en handgjord majonnäs smaksatt med tryffel och vitlök. Någon sådan hade inte Empire Mayonnaise, men som de smarta marknadsförare de är skapade de givetvis en snabbt som ögat, något som skapade rätt mycket uppmärksamhet.

 

Print Friendly
Publicerat i Mat och Dryck, New York, USA | Etiketter , , , | Lämna en kommentar

Med badkar på flygplanet (Stockholm-Berlin, 24/4, 2016)

Att checka in på Arlanda en söndag kväll är sällan lustfyllt. Idag var det dock annorlunda. Jag var bokad på Norwegian (www.norwegian.com) till Berlin och så långt var allt normalt. Det speciella var mitt bagage. På vagnen hade jag nämligen ett par stora högtalare och ett antikt badkar.

Orsakade enorm munterhet på Arlanda.

Orsakade enorm munterhet på Arlanda.

Badkaret orsakade enorm munterhet och redan innan jag hann fram till incheckningsdisken hade jag blivit stoppad av två personer som ville ta bilder. Framme vid invägningen kunde den trevlige killen bakom disken inte hålla sig, han skrattade så att tårarna rann. ”Det här är det mest udda bagage jag någonsin haft glädjen att checka in och då har jag ändå sett en hel del”, meddelade han när han hade lugnat ner sig en smula. Till sist kunde han inte hålla sig utan undrade även han om han inte kunde få ta en bild på mig och badkaret. Vi får se om den dyker upp på Norwegians hemsida.

Mitt badkar bärs försiktigt fram till främre lastluckan.

Mitt badkar bärs försiktigt fram till främre lastluckan.

När jag kom till specialbagaget för att lämna ifrån mig mitt italienska fynd avstannade verksamheten också här och de glada kommentarerna var många.

Till på köpet såg jag när de körde ut karet på plattan och sedan diskuterade var de skulle packa in det, även här var det många glada miner. Tänk att ett gammalt badkar i zinkplåt kan skapa så mycket glädje!

Print Friendly
Publicerat i Berlin, Flygresor, Tyskland | Etiketter , , | Lämna en kommentar

Jugend- och matstaden (Riga, Lettland, 19/4, 2016)

För den som är intresserad av jugend (eller art nouveau som det kallas i de flesta länder, förutom runt Östersjön) är Riga en dröm. Det finns 100-tals välbevarade jugendhus runt om i staden.

Dukat till fest på jugendmuséet i Riga.

Dukat till fest på jugendmuséet i Riga.

En koncentration av riktigt fina byggnader finns dock på och kring Alberta Iela. I hörnet Alberta och Strelnieku Iela ligger också det lilla jugendmuseet Rigas Jugendstila Muzejs (www.jugendstils.riga.lv). Muséet är inrymt i en lägenhet där en av de mest kända jugendarkitekterna – Konstantins Peksens – själv bodde och man har återställt den exakt så som den såg ut 1903, när huset byggdes. Ett antal olika rum – till exempel matrum, sällskapsrum, sovrum, kök – är möblerade med jugendmöbler och personalen som jobbar på museet är klädda i tidstypiska kläder. Trapphuset är dessutom helt makalöst vackert.

Kakel i jugendstil.

Kakel i jugendstil.

Tvärs över gatan finns en butik – Art Nouveau Riga (www.artnouveauriga.lv)  – som specialiserat sig just på jugend. Här finns smycken, lampor, porslin samt förstås en massa posters och tryck. Själv föll jag pladask för det stora sortimentet med kakelplattor. Men smakar det så kostar det – runt 30 euro får man lägga upp för en kakelplatta. Affären har också en websida där man kan shoppa och få grejerna hemskickade. Just vad gäller kakelplattorna är dock sortimentet mycket större i butiken än i webshopen.

Champagnen ligger alltid på kylning på Sienna men det går bra att få en kaffe också.

Champagnen ligger alltid på kylning på Sienna.

50 meter längre ner efter gatan ligger en annan oas. Det är kaféet Sienna (www.sienna.lv), som också är inrett i helt fantastisk jugendstil och fullproppat med tidningar och böcker. Det är inte Rigas billigaste kafé, men jag tycker man får se en del av priset som en inträdesbiljett till den häftiga miljön, som styrs av en otroligt elegant kypare i väst med fickrova. Han skulle kunna vara statist i vilken 1910-talsfilm som helst och han serverar givetvis allting på originalporslin från tiden. Downton Abbey på lettiska. Gott var det också.

Jag skulle gärna vilja ha något av Sandra Strele på väggen hemma.

Jag skulle gärna vilja ha något av Sandra Strele på väggen hemma.

Latvian National Museum of Art (www.lnmm.lv) har ett antal muséer i Riga. Jag promenerade först till Arsenals där man har tillfälliga utställningar av modernare konst. Just nu visar man bland annat verk av unga nu verksamma konstnärer under samlingsnamnet ”Tension”. Kul att se vad som händer i ateljéer runt om i Lettland.

Nästa stopp var designmuséet Museum of Decorative Art and Design (MDAD) (www.lnmm.lv) som visar produkter designade från slutet av 1800-talet och fram till nutid. MDAD inrymt i urgamla lagerlokaler och jag måste erkänna att jag blev minst lika fängslad av de enorma takbjälkarna som av utställningarna.

Enkelt men elegant är det på Valtera Restorans.

Enkelt men elegant är det på Valtera Restorans.

Kvällen blev ytterligare ett bevis på att kokkonsten i Lettland utvecklats explosionsartat sedan jag var här sist (det var vid självständigheten 1991 och då var rödbetssoppa den stora grejen…). Jag styrde stegen mot Valtera Restorans (www.valterarestorans.lv) som är ytterligare en restaurant med en ung kökschef som satsar stenhårt på lokala råvaror. Här är de så renläriga att det inte går att få en gin&tonic före maten av den enkla anledningen att det inte tillverkas någon tonic i Lettland! Istället bjöds jag på lokalproducerat  mousserande rabarbervin som faktiskt var helt OK.

Elegant strömming.

Elegant strömming.

Två förrätter blev det – lokal getost med rökta rödbetor och äppelpickles samt en sallad med rökt kyckling, diverse blad och sellerimajonäs. Ovanpå detta den elegantaste strömmingsrätt jag någonsin ätit. Fisken var traditionellt stekt, men till den serverades en suverän puré på potatis och spenat samt friterad vårlök. Till alltihop lokal hantverksöl och till sist en lettisk calvados som  digestivo.

Print Friendly
Publicerat i Antikviteter, Arkitektur, Konst, Konst, Lettland, Museum, Riga, Utställningar | Etiketter , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Europas största inomhusmarknad (Riga, Lettland, 18/4, 2016)

Vaknade på Hotell Ekes Konvents (www.ekeskonvents.lv) och fick sedan ta en 50 meter lång promenad till frukosten som sköts av en krog runt hörnet – Ristorants Konvents (www.konvents.lv). Uppenbarligen är det många hotell som hyr in sig på frukost här. Bland gästerna märktes ett stort gäng norska pensionärer som antingen hade ofantligt roligt eller alla hade glömt slå på hörapparaterna. Högljutt var det i vart fall.

­

Europas största inomhusmarknad.

Europas största inomhusmarknad.

För att få lite frisk luft och vila öronen passade jag på att ta en promenad till den enorma centralmarknaden (www.rct.lv/en/). I fem gigantiska byggnader ryms Europas största inomhusmarknad med kraftig tonvikt på mat. Byggnaderna var ursprungligen hangarer för tyska zeppelinare under första världskriget men först 1930 blev marknaden klar. På 72 000 kvadratmeter samsas runt 3 000 handlare och det finns inte en chans att du hittar samma utbud och priser någon annanstans i Lettland! Det är otroligt spännande att snoka runt bland stånden där det finns ett enormt utbud.

Sill&DillHär finns också några restauranger av minst sagt varierande dignitet. Jag tycker dock du särskilt ska skärpa till dig när du kommer till den smala passagen som går in till fiskhallen och där hålla utkik efter lilla Siļķītes un Dillītes (som jag tror betyder Sill&Dill, ett briljant varumärke!) (https://www.facebook.com/SilkitesUnDillites/). Här köper du fantastiska fiskrätter betydligt billigare än vad ett meal kostar på Mickey D några kvarter bort.

Alla samsas vid bönen.

Alla samsas vid bönen.

Resten av dagen ägnade jag åt att jaga öppna museer.  Jag hittade inte ett enda. Det är precis som i Sverige – stängt på måndagar. Däremot hittade jag en del annat, bland annat den ryskortodoxa katedralen Kristus Piedzimšanas Pareizticigo som är sedvanligt ståtlig och där unga killar i kamouflagekläder helt självklart ber sida vid sida med dubbelvikta ryska gummor i hucklen.

Cappuccino och sockerbomb på Rocket Bean.

Cappuccino och sockerbomb på Rocket Bean.

Jag hittade också det pyttelilla caféet Rocket Bean (www.rocketbean.lv). Trots att jag inte är någon kaffedrickare njöt jag av deras makalösa cappucino på egenrostade bönor. Man väljer själv vilken sorts kaffe man vill ha och jag toppade det hela med en inte helt oäven sötsak bestående av apelsinkräm och citrusmaräng. Stärkt av kaffe och sockerchock inledde jag en för mig otypisk tur på det toppmoderna shoppingcentret Galerija Centrs (www.galerijacentrs.lv/en/). Den pågick tills en synnerligen osmidig vakt påpekade att det var förbjudet att fotografera i denna kommersiella högborg…

Kring lammtungan ligger den ugnstorkade rödlöken och de inlagda krusbären.

Kring lammtungan ligger den ugnstorkade rödlöken och de inlagda krusbären.

Istället för shopping blev det rast och vila innan middagen på Restaurang Muusu (www.muusu.lv), som är en av de nya spännande restaurangerna i Riga. De flesta restauranger har lättare att ta ut svängarna i förrätterna och Muusu är inget undantag. Därför blev det tre förrätter och en efterrätt för mig den här kvällen. Först på bordet var det lätt saltad makrill med dillkräm och sedan följde carpacchio på hjort med marinerad svamp och tryffelkräm samt slutligen lammtunga med inlagda krusbär. Allt var delikat. Det mest spännande var dock ett tillbehör jag inte stött på tidigare – ugnstorkad lök. Skitenkelt och urgott. Här är receptet: Skär mild rödlök tunt på mandolinen, lägg det på en plåt, sätt den i ugnen på 65 graders värme och gå till kojs. När du vaknar på morgonen tar du ut plåten och vips har du ett gott, spännande och annorlunda tillbehör.

Print Friendly
Publicerat i Hotell, Lettland, Marknader, Riga | Etiketter , , , , , , , , , | Lämna en kommentar