Nationalpark att rida, vandra och köra i (Mlilwane, eSwatini (Swaziland), 12/8, 2018)

Sen frukost med utsikt.

Eftersom de senaste dagarna varit en smula intensiva blev det sovmorgon på Reilly´s Rock Hilltop Lodge i nationalparken Mlilwane (www.biggameparks.org). Frukosten drog också ut på tiden. Det var svårt att slita sig från solskenet och utsikten på terrassen framför det härliga huset.

Vill du bo lite mer ekonomiskt än Reilly´s Rock Hilltop Lodge finns förresten den stora Mlilwane Rest Camp där du hittar alla möjliga typer av övernattning från vanliga stugor till traditionella gräshyddor och platser för ditt eget tält. Alla turer i parken, inklusive ridning och cykling, utgår också härifrån. Ett par kilometer från huvudcampen finns också Sondzela Backpackers där du bor utmärkt i sovsalar för 125 rand per natt.

Det kan se fridfullt med krokodiler och flodhästar som delar på utrymmet, men försök inte simma i sjön.

Efter den sena frukosten var det dags att ge sig ut i parken, som skiljer sig rätt mycket från många andra parker. Med sina 5 000 hektar är det ingen stor park. Här finns inte heller några farliga djur (förutom flodhästar och krokodiler, men försöker man inte bada i den sjö de bor i behöver man inte bekymra sig om dem). Det gör att det här är en ypperlig park att köra, rida, cykla eller vandra i.

Det är inte svårt att se att det varit ett odlat fält där denna roan betar.

I parken finns en rad vandringleder och massor av små vägar. Den är också lite speciell såtillvida att man fortfarande kan se att de platta delarna av parken var jordbruksmark för inte så länge sedan. De delarna är nästan parkliknande, något som har den fördelen att det är väldigt lätta att få syn på de djur som finns här.

Några av vägarna leder upp i bergen.

De bergiga delarna är väldigt vackra och för den som tycker det är kul att köra att köra terrängbil på smala, dåligt underhållna spår finns mycket att göra. Tyvärr är den norra delen av parken avstängd för bilar just nu, vilket sannolikt har att göra med de kraftiga regn som fallit den senaste tiden, dessa tar hårt på vägarna.

Panoramautsikt från kissrännan…

Efter lunch var det dags att starta resan tillbaka till Pretoria. Den tar runt fem timmar, beroende på hur mycket folk det är vid gränsen, en helg med skollov kan det ta väääääldigt lång tid. På vägen tillbaka svängde vi in på det rätt sanslösa raststället Alzu Petroport (www.alzu.co.za). Här finns massor av snabbmatställen och dessutom en pissoar med panoramafönster och utsikt mot ett vilthäng där man kan studera bland annat flodhästar och noshörningar medan man klarar av sina behov…

 

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i 4x4, Camping, Cykling, Djur och natur, eSwatini, Lodge, Ridning, Safari, Swaziland, Tält, Vandring | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Vandra med noshörningar och bo i kolonialhus (Mkhaya – Mlilwane, eSwatini (Swaziland), 11/8, 2018)

Det blir rätt svalt i den här sängen när det är fem grader ute.

05.15 blev vi väckta av en mjuk röst och en kanna varmt te i nationalparken Mkhaya (www.biggameparks.org). Det behövdes, temperaturen i vårt helt öppna hus var nere runt 5 grader och det var skönt att värma händerna runt temuggen.

En halvtimme senare klättrade vi upp i den öppna Landrovern iförda alla kläder vi kunde hitta och dessutom insvepta i fleecefiltar. Även om det går sakta är det svinkallt att åka öppen bil när det är strax över nollan och dessutom hyggligt morgonfuktigt.

Morgonturerna är dock väl värda lite huttrande eftersom det oftast är full fart bland djuren. Några som förresten också huttrar på sitt sätt är impalas. De reser på håren och skapar därmed ett bättre isolerande lager som gör att de inte fryser när det är kallt ute. Därmed ser man också en annan del av deras hår och de blir betydligt mörkare.

Kudu med snygga ögonfransar.

Impalas var det gott om, men också två andra av mina favoritantiloper kudu (med enorma öron, herrarna med ståtliga spiralformade horn och damerna med långa eleganta ögonfransar) och nyala (där herrarna har en mycket vacker päls. Samtidigt som solen började gå upp fick vi också syn på de första noshörningar som promenerat ut för att värma sig i solskenet.

Även vi tinade upp i solen och ännu bättre blev det efter en stadig frukost i campen. När frukosten sjunkit undan en smula var det dags för nästa programpunkt – walking safari (eller game walk som det kallas här). Att gå är helt annorlunda än att sitta i en jeep. Man kommer sällan nära djuren, men istället får man se de mindre invånarna i parkerna – skorpioner, myror, fåglar, spindlar, skalbaggar och annat spännande. En trädlektion brukar också ingå och det kan behövas. En förteckning jag sett listar över 700 trädarter i södra Afrika

Att vara så här nära noshörningar till fots är minst sagt spännande.

Ibland får man se även annat än de små detaljerna. Vi hade turen att få hälsa på noshörningarna på 10-12 meters håll. Även om de vita noshörningarna normalt sett är väldigt fridsamma går pulsen upp när man står så nära att man kan känna doften (eller snarare lukten) av dem. Stöter du på svarat noshörningar är det inte så smart att gå nära dem. Blir du attackerad av en noshörning sägs det för övrigt att du ska stå still när de kommer stormande och sedan hoppa åt sidan så sent som möjligt. Eftersom de väger 1-2 ton vänder de inte så snabbt när de fått upp farten. Metoden kräver dock hyggliga nerver…

Ett av husen på Reilly´s Rock.

Efter lunch var det dags att åka vidare. Den här gången till Reilly´s Rock Hilltop Lodge i nationalparken Mlilwane (www.biggameparks.org). Lodgen är det hus som byggdes av den  första britten (Reilly) som kom till området och drog igång tennbrytning. Det är ett makalöst kolonialhus med ett rätt häpnadsväckande läge på sidan av ett berg med utsikt över omgivningen. Det är inte svårt att förstå varför man valde detta ställe att bosätta sig på.

Utsikten från frukostbordet på terrassen är förstklassig.

Ett dubbelrum för två personer inklusive frukost och stadig middag runt elden kostar från runt 2 200 rand per natt. Det finns också ett hus med tre rum och ett rejält kök för de som hellre vill laga sin egen mat. Allt sköts av två lokala damer som gör ett fantastiskt jobb och har de största leenden du kan hitta söder om Tanzania (fast i ärlighetens namn hittar du många av dessa leenden i eSwatini).

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i 4x4, Arkitektur, Djur och natur, eSwatini, Lodge, Safari, Swaziland | Etiketter , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

4×4 i orörd park och staketlös camp (Hlane – Mkhaya, eSwatini (Swaziland), 10/8, 2018)

Här var det länge sedan någon körde bil.

Fredagen inleddes med en egen biltur i den nordvästra delen av nationalparken Hlane (www.biggameparks.org). Det visade sig vara en lyckad satsning eftersom det här är en del av parken som väldigt få besöker. En del av de små vägar vi körde hade att döma av spåren inte haft mänskliga resenärer på väldigt lång tid.

Det är en väldigt vacker del av parken och även om vi inte såg särskilt många större djur så fick vi bland annat närkontakt med en gigantisk ödla och en koloni med den ovanliga vitryggade gamen som har sin största häckningsplats här.

De fina husen i Bhubesi ligger ovanför en flodbädd där det säkert är en hel del aktion när solen inte är uppe.

Den här delen av Hlane är lättast att nå om man bor i Bhubesi, men avstånden är inte stora. Främsta skälet till att bo Bhubesi är nog att det är en mindre och vildare camp än huvudcampen Ndlovu.

Nästa etappstopp var nationalparken Mkhaya (www.biggameparks.org) som är ungefär 1,5 timmes körning från Hlane. Här har man satsat på exklusivitet. Ett dygn på campen som tar max ett 30-tal gäster kostar drygt 5 600 rand för två personer, men då ingår allt – parkavgifter, logi, mat och gamedrives. Endast drickan och dricksen tillkommer.

Bilen lämnas utanför parken och ankomststiden är strikt 10.00 eller 16.00. Exakt ett dygn senare är man tillbaka vid sin bil igen.

I Mkhaya sover du nära naturen och under vintern kan temperaturen gå ner mot nollan.

Campen är en smula speciell, den omgärdas inte av några staket och de rondavels (runda hyddor) som man bor i har inte heller några traditionella väggar utan bara låga kanter i natursten, det är med andra ord väldigt nära naturen där apor, antiloper och hyenor rör sig ganska ostört. När det är som varmast i december-januari händer det till och med att noshörningar kommer in i campen för att söka svalka i skuggan.

Just noshörningarna är ett av de främsta dragplåstren. Här finns såväl den vanligare vita noshörningen som den mindre, aggressivare svarta noshörningen som tyvärr börjar bli väldigt ovanlig.

Flodhästar är alltid kul att titta på.

Turen från parkeringen till campen bjöd på såväl vita noshörningar som flodhästar och en sömning krokodil och kvällen bjöd på god middag med trevliga bordsgrannar vars affärsidé var åka runt i Afrika och bygga exklusiva pooler främst för gamelodger.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i 4x4, Djur och natur, eSwatini, Lodge, Safari, Swaziland | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

Ståtliga noshörningar väl skyddade (Mbabane – Hlane, eSwatini (Swaziland), 9/8, 2018)

I det här vädret gäller det att se upp på motorvägen.

Efter den enorma frukosten på Otentik Guesthouse var det dags att åka till Hlane, den första nationalparken på resan. Tre av nationalparkerna i eSwatini (Hlane, Mkhaya och Mlilwane) har för övrigt slagit sig samman i en marknadsföringsorganisation de kallar Big Game Parks (www.biggameparks.org). Hemsidan är riktigt bra och det går också fint att boka via den.

Gårdagens dimma hade nu lättat en smula, men det var fortfarande väldigt låga moln och ett mycket finfördelat regn gjorde att vindrutetorkarna fick jobba med intervall hela dagen.

Att sova i runda rum är lugnande och det kan behövas när man hör lejonen ryta om natten.

Hlane har två camper. Huvudcampen heter Ndlovu och ligger vid ett vattenhål där det ska finnas såväl flodhästar som krokodiler, även om vi i ärlighetens namn inte såg till några representanter för dessa båda häftiga djurarter. I Ndlovu finns övernattning i hus av olika former (välj gärna en av deras trevliga rondavels) samt camping. Här finns också en liten affär, restaurang och betalwifi.

Den mindre campen heter Bhubesi och har sex små hus med två rum i varje. Här är det självhushåll som gäller.

För att kunna sätta stopp för tjuvjägare har man delat upp parken i olika delar. Det finns en allmän del, en där noshörningarna (tjuvjägarnas favorit) håller till och en där lejonen regerar. Hos lejonen får du inte köra runt med din egen bil. Värt att notera är också att påståendet att du kan köra runt med en vanlig bil får tas med en smula salt. Det går kanske, men har du en vanlig hyrbil har du garanterat en del att förklara när du ska lämna tillbaka den…

Trots de magnifika hornen lyckas man hålla tjuvjägarna borta.

Metoden med att dela upp parken har fungerat mycket som recept not tjuvjakt och det i kombination med det klara beskedet: ”If you poach – you die”, har gjort att tjuvjakten i eSwatini är väldigt begränsad.

När jag först fick syn på noshörningarna och storleken på deras horn under en tur i egen bil var det dock inte svårt att förstå att de är oerhört frestande för tjuvjägarna! Noshörningarna i Hlane är riktigt ståtliga och vi kan bara hoppas att man fortsätter vakta dem framgångsrikt.

Lejon i på jakt efter middag i skymningen.

Efter den egna utflykten åkte jag också på en gamedrive med en av de öppna safarijeepar med duktiga guider som lodgen tillhandahåller. En sån tur tar 2-3 timmar och kostar 375 rand.

Efter en hel del körande fick vi också närkontakt med fyra lejon som var ute och spanade efter ett lämpligt middagsmål. Själv åt jag middag i restaurangen och fick en stadig buffé som kostade 180 rand.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i 4x4, Djur och natur, eSwatini, Lodge, Safari, Swaziland | Etiketter , , , , , , | Lämna en kommentar

Långsam färd i dimma (Pretoria, Sydafrika – Mbabane, eSwatini (Swaziland), 8/8, 2018)

Swaziland heter numera eSwatini och ligger inklämt mellan Sydafrika och Mozambique.

Sent på onsdagseftermiddagen slog jag igen dörren på min VW Amarok i Pretoria och vred ratten så att hjulen pekade österut, närmare bestämt mot Swaziland, som för övrigt inte heter så längre. Kungen Mswati III har bestämt att man ska återta landets ursprungliga namn. Därför heter Swaziland sedan tidigt 2018 eSwatini.

Det som skulle bli en rätt avslappnad bilfärd på drygt tre timmar utvecklade sig till något helt annat, efter ungefär halva sträckan blev det plötsligt kraftig dimma (eller moln, högplatån man kör på är runt 1 700 meter över havet så det är inte ovanligt att man åker i molnen). Oavsett vad det mjölkvita runt bilen var i meteorologiska termer så inskränkte sig sikten till 20-25 meter, alla bilar drog ner farten till max 50 km/h och slog på varningsblinkers. Det var nu det absolut långsammaste fordonet som bestämde takten och det tog evigheter att komma fram till gränsen i Oshoek/Ngwenya.

Med tanke på att det är en afrikansk gränsövergång och två immigration- och tullmyndigheter som ska tillfredsställas gick gränsövergången väldigt smidigtoch allt var avklarat på under en halvtimme.

Frukost på Otentik.

Första dagens etappmål var eSwatinis huvudstad Mbabane och ett litet B&B som heter Otentik Guesthouse. Det drivs av ett trevligt kinesiskt par och har både bra wifi och en av de stadigaste frukostar jag upplevt på länge. Ett rum för två med frukost kostar bara lite drygt 800 lilangeni (eSwatinis valuta är direkt kopplad till den sydafrikanska randen och växlingkursen är med andra ord 1 till 1. Det går också utmärkt att använda rand i eSwatini).

Däremot var mitt sydafrikanska mobilabbonemang från Vodacom inte ett dugg intresserat av att prata med mobilsystemen i eSwatini, så den här resan kommer att bli mobilfri.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Bed&Breakfast, Bil- och taxiresor, eSwatini, Swaziland | Etiketter , , | Lämna en kommentar

Saltet skapade enorma rikedomar (Salzburg, Österrike – München, Tyskland, 24/6, 2018)

Ungefär 12 miljoner ton salt har brutits i gruvan.

Söndagsmorgonen var perfekt för en lite längre cykeltur efter floden Salzach, som är den flod man transporterade salt på ända tills järnvägen tog över för drygt 100 år sedan. Ett etappmål blev den lilla staden Hallein där det salt som gett Salzburg dess namn (och rikedom) bröts. I Hallein finns två intressanta sevärdheter, som båda kretsar kring saltet. Ett är Salzwelten (www.salzwelten.at) som är ett museum kring den nu nedlagda saltgruvan som har 13 kilometer gångar som är möjliga att gå i. Brytningen i området startades av kelterna för runt 2600 år sedan, hade sedan ett långt uppehåll och startade igen på 1100-talet, den brytningen fortsatte sedan ända till 1989!

Keltenmuseums nya lokaler ligger precis invid floden.

Den andra attraktionen i Hallein är Keltenmuseum (www.keltenmuseum.at), som etablerades redan i slutet av 1800-talet och bland annat innehåller en rad häpnadsväckande gravfynd som gjorts i keltiska gravar och visar vilket enormt välstånd som saltet förde med sig. Det är ingen slump att det kallas ”det vita guldet”.

 

Bayerska kor är det gott om efter småvägarna.

Efter saltutflykten var det dags för mig att dra mig vidare mot München för återfärd till Sydafrika via Sverige. För att göra resan lite roligare (det är inte mer än knappt 20 mil mellan Salzburg och München) gav jag Google Maps (jag har slutat använda separat GPS i Europa) order om att ta kortaste vägen. Det är ett otroligt kul sätt att färdas om man har tiden. Ibland tror man att man ska hamna på någons gårdsplan, men det visar sig att det alltid finns en väg ut. Jag har däremot inte sett så mycket kor på väldigt länge.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Cykling, Museum, Österrike, Tyskland | Etiketter , , , , , , | Lämna en kommentar

Red Bull-miljardärens leksaker och brant vandring (Salzburg, Österrike, 23/6, 2018)

Här har Dietrich parkerat sina leksaker och dem får man titta på gratis.

Efter frukost trampade jag iväg genom den urgamla tunnel som skär genom berget bakom Salzburgs gamla stadskärna. Första etappmålet var Hangar 7 (www.hangar-7.com). Det är en skapelse av den österrikiske miljardären Dietrich Mateschitz, som grundade energidrycksmärket Reds Bull på 1980-talet. Han är (vilket syns i marknadsföringen av Red Bull) intresserade av extremsport, flygning och motorsport.

Mitt drömplan – den anspråkslösa klassiska Piper Super Cub.

I Hangar 7, som ligger intill flygplatsen i Salzburg har han skapat en fantastisk byggnad som rymmer många av hans leksaker, främst flygplan och bilar. Här finns också den fantastiska restaurangen Ikaurus som har som koncept att varje månad ha en internationell stjärnkock som gästkock. Just nu är det Jari Vesivalosom driver enstjärniga Olo (www.olo-ravintola.fi) i Helsingfors. Magnus Ek från Oaxen(www.oaxen.com) har också rört i grytorna på Ikarus.

Läckra Afro Café.

Dietrich Mateschitz äger också ytterligare ett par krogari Salzburg. Flotta Carpe Diem Finest Fingerfood (www.carpediemfinestfingerfood.com) med en Michelinstjärna och den rätt anspråkslösa Afro Café (www.afrocafe.at). På Afro Café får du en lunch med 2 rätter och en kopp utsökt espresso efteråt för lite drygt 9 euro.

Början på Dopplersteig som är en tuff led upp till toppen.

Efter att ha beundrat de läckra flygplanen styrde jag mot den lilla byn Glaness vid foten av berget Untersberg. Tipset om att bege mig hit har jag fått av min gode vän Leo Königsberg (www.leokoenigsberg.com), en fantastisk konstnär som bor i Berlin, men kommer från Salzburg. Från Glaness går ett par olika vandringsleder upp på berget, men här rinner också bäcken Rosittenbach med massor av härliga vattenfall och Leo brukar bada i dem. Idag var det lite i svalaste laget för det, så jag plaskade lite med handen…

Det är gott om vandringsleder på Untersberg.

Det finns massor av olika vandringsleder på berget. Den som vill kan vandra upp till toppen av Untersberg och massor av människor gör det varje dag. Den tuffaste är Dopplersteig. Har du bra kondis och är kompis med höjder tar det 3 timmar till toppen. Har du sämre kondis och besväras av branta stup är det bättre att du tar linbanan Untersbergbahn (www.untersbergbahn.at). Resan kostar 25 euro, men är gratis för dig som har ett Salzburg Card (www.salzburg.info/en/sights/salzburgcard).

Välj Hochalm istället för restaurangen i lifthuset.

Zeppezaurhaus ligger osannolikt vackert.

På toppen av Untersberg finns den mysiga bergshyttan Hochalm (www.hochalm.net) dit många vandrare söker sig för gulaschsoppa, knödel och apfelstrudel nersköljt med kall öl och varmt kaffe beroende på vädersituationen. Idag var det +3 grader på toppen så det var hög kaffekonsumtion.

Nedanför toppen finns också Zeppezaurhaus (www.zeppezauerhaus.com) som också serverar god hemlagad bergsmat. Den som vill vandra lite längre kan övernatta för 33 euro per person i dubbelrum och 24 euro i sovsal (med egen sovsäck). Ingen lyx, men gemütlich och trevliga gäster. Salzburg är en universitetsstad med 15 000 studenter och du träffar därför många studerande från olika hörn av världen uppe på berget.

Levern fick inte riktigt den uppmärksamhet den förtjänade.

För kvällens middag tog jag mig till Sternbräu (www.sternbrau.com) som är både traditionell och jättelik. Inklusive den biergarten de har på gården lär de ha 1 600 platser uppdelade på flera olika serveringar. Den lammlever jag beställde slank ner rätt snabbt och jag tillbringade istället resten av kvällen framför den enorma TV-skärmen på gården. De flesta österrikarna höll på Sverige, men det var också många tyskar bland publiken som blev väldigt malliga när de lyckades trycka in 2-1-målet…

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Fotboll, Hotell, Mat och Dryck, Österrike, Vandring | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Blandar ny och gammal kultur (Salzburg, Österrike, 22/6, 2018)

Christian Laserer är en väldigt duktig guide i Salzburg.

Efter en natt med regn och storm tittade solen fram på morgonen igen i Salzburg (www.salzburg.info). Jag vecklade därför upp min Brompton (www.brompton.com) och tog ut riktningen mot floden. Att cykla intill vattendrag är ju alltid praktiskt. Dels är det lätt att orientera sig och dels är ju nivåskillnaderna behagligt små.

Förgyllt klot och två neutrala figurer.

Efter ett par mils cykling efter de gröna flodstränderna men perfekta cykelvägar var jag tillbaka på Radisson Blu Hotel Altstadt (www.radissonblu.com), som jag verkligen lärt mig uppskatta. Inte bara för att det är ett väldigt bra och charmigt hotell i ett väldigt vackert gammalt hus utan framförallt för att de som jobbar här är otroligt trevliga och glatt hjälper till med de märkligaste önskemål. I receptionen träffar jag Christian Laserer på Salzburg Smile Tours (www.salzburgsmiletours.at) som ska ta mig runt i den gamla barockstaden under några timmar.

De senaste åren har Salzburg satsat på modern konst för att man inte bara ska förknippas med Mozart (som ju föddes och växte upp här, vilket inte är något man missar…), Sound of Music (som spelades in här) och uråldriga kyrkor och kloster (som finns överallt).

Den andra delen av konstverket.

Just nu finns det 13 stora, moderna offentliga konstverk spridda runt om i stan och tanken är att det ska bli fler. Det mest kända är nog det enorma förgyllda klotet med en man på toppen. Konstnär är tysken Stephan Balkenhol. Klotet (som lätt drar tankarna till chokladkulorna Mozartkugeln…) är väldigt välbesökt.

Vad de flesta missar helt är att det finns en andra del av konstverket. Det är en liten och ganska anspråkslös skulptur av en kvinna i en röd kjol som står i en klippnisch högt över den tunnel som går rakt genom berget under borgen i Salzburg.

Här kan du köpa den riktiga kulan i silverfärgad folie.

Apropå Mozart och Mozartkugeln måste detta reda ut en smula. Den ursprungliga kulan skapades 1890 av konditorn Paul Fürst och vann första pris på Parismässan 1905. Många har kopierat kulan och rättsprocesserna har varit många. Vill du ha den ursprungliga kulan ska det stå ”Original Salzburg Mozartkugeln” på den och den ska vara insvept i silverfärgad folie, allt annat är efterapningar. Familjen Fürst gör fortfarande sina kulor för hand i Salzburg och säljer dem i två affärer.

Kapellen i klippan bakom kyrkogården.

Salzburg Card.

Alldeles runt hörnet från det gyllene klotet ligger St. Peters kyrkogård. Här finns också två urgamla kapell som något missvisande kallas för katakomber. Det är de inte, däremot är de uthuggna ur berget för ungefär 1 500 år sedan. De flesta väljer att kika på dem utifrån, men det är väl värt mödan att ta sig in i dem och klättra upp för de branta trapporna. Utsikten från de små fönstren är hänförande. Inträdet kostar ett par euro, men det första du ska göra när du kommer till Salzburg är att köpa ett Salzburg Card (www.salzburg.info). Det finns för 1, 2 och 3 dygn och priset är 28, 37 och 43 euro (halva priset för barn samt lägre pris på vintern). Kortet gäller på all kollektivtrafik och på nästan alla sevärdheter. Du har med andra ord tjänat in kortet väldigt fort.

 

Operorna kan ses på en jätteskärm sponsrad av Siemens.

Det i särklass största evenemanget i Salzburg är förresten Salzburgfestivalen (www.salzburgerfestspiele.at) som pågår under 40 dagar från slutet juli till och med augusti. Det uppförs såväl teater, konserter som operor. Operaföreställningarna är väldigt ofta utsålda, men de kan också ses på en jättelik storbildskärm på torget Kapitelplatz. Här kan man även beställa bord och äta samtidigt som man ser operan för kvällen. Många av Salzburgborna utnyttjar detta, så det är också ett bra tillfälle att träffa andra än turister.

Borgen i kvällsljus.

Kvällen gick också delvis i kulturens tecken eftersom jag åt middag på M32 (www.m32.at), som är den restaurang som ligger i Moderna museet på berget ovanför stadens centrum. Därför måste man börja middagen med att ta en hiss som kostar 3,70 euro. Det är det värt eftersom utsikten från restaurangen är häpnadsväckande. I kväll var dessutom kvällsljuset på borgen något utöver det vanliga. Till och med personalen på restaurangen smet ut för att ta bilder.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Arkitektur, Cykling, Hotell, Konst, Mat och Dryck, Museum, Musik, Österrike, Teater | Etiketter , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Världens äldsta restaurang? (Wien – Salzburg, Österrike, 21/6, 2018)

Det börjar bli lite tjatigt att prata om bra frukostar, men faktum är att man får fantastisk morgonmat i Österrike och södra Tyskland. Frukosten på lilla The Rooms Bed&Breakfast (www.therooms.at) i Wien var inget undantag. Läckert bröd, fin frukt, härliga ostar och lokalt gjord yoghurt kan få vem som helst på bra humör på morgonen.

Frukostrummet på The Rooms.

Eftersom The Rooms bara har fyra rum äter alla gäster frukost vid samma bord och jag hade sällskap av två äldre par, ett från USA och ett från Holland. De var vänner sedan 40 år tillbaka då båda herrarna doktorerade på ett amerikanskt universitet. För att hålla liv i vänskapen gör familjerna varje år en gemensam resa. Ena året i Europa och nästa i USA. Ett ganska härligt sätt att umgås med vänner som bor långt borta.

Perfekt läge mitt i Salzburgs gamla stadskärna.

Mitt nästa resmål (och det sista på den här resan) var Salzburg (www.salzburg.info) och trots tre och en halv timmes körning var jag synnerligen avslappnad (det berodde nog på underbara vägar och utmärkta bilförare) när jag anlände till Radisson Blu Hotel Altstadt (www.radissonblu.com), som ligger perfekt med ena sidan mot floden Salzach som strömmar genom Salzburg och den andra in mot Gamla Stan.

Bakom den här diskreta entrén ligger St Peter insprängt i berget.

Efter en snabb dusch (det är en bra bit över 30 grader varmt ute) var det dags för förflyttning till restaurangen St Peter (www.stpeter.at) för lunch med Andrea Minnich från den lokala turistorganisationen. Hon kunde berätta att St Peter, som ägs av ett av de lokala klostren och delvis är insprängd i den lodräta klippan nedanför borgen i Salzburg, serverat mat sedan 800-talet!

St Peter lär vara den äldsta restaurangen i centraleuropa, men jag har uppriktigt sagt svårt att se hur någon restaurang i världen kan vara äldre.

Den läckra utomhusdelen av St Peter.

Oavsett hur gammal den är så är miljön helt fantastisk med en utomhusdel på en bakgård och en del under de urgamla valven i klostrets undervåning och källare. Tack vare det fina vädret var det inte någon konkurrens om inneplatser, men desto fler som ville sitta ute. Vill du äta i den här miljön kostar det dock, det insåg när jag tjuvkikade på notan och såg att vår (i och för sig utmärkta) gös gick på nästan 40 euro per person.

Österrikisk röding.

Kvällen gick också i fiskens tecken på Zum Eulenspiegel (www.zum-eulenspiegel.at) där de först serverade en blandning som jag var lite tveksam till – anklever med ett täcke av bränt socker (som på creme caramel). Det var dock riktigt bra, rätt enkelt att göra på hemmaplan också. Efter det fick jag en snabbt grillad rödingfilé med väldigt fräscha grönsaker. Enkel, men väldigt bra mat.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Bil- och taxiresor, Historia, Hotell, Mat och Dryck, Österrike | Etiketter , , , , , , , | Lämna en kommentar

Badort utan kust (Wien, Österrike, 20/6, 2018)

Frukost med kronhjortspaté.

Maria på ”At home in the heart of Vienna” (www.at-home-in-the-heart-of-vienna.hotelsinvienna.org) bjöd på en fantastisk frukost där kronan på verket var den kronhjortspatésom hennes jakttokige son hade lagat. Mycket lever blandad med bland annat lingon gav en väldigt viltsmakande paté att breda på det grova rågbrödet.

Läckert inrett rum på The Rooms.

Efter snabb packning av bilen körde jag den dryga milen genom centrum över Donau till området kring Alte Donau. Trots närheten är det som att komma till en annan värld – grönt, frodigt och nästan lantligt. Jag har fått ett rum på den läckra B&B:n The Rooms (www.therooms.at) som ligger i ett villaområde ett stenkast från Alte Donau. 80 euro per natt inklusive frukost och gratis parkering känns som ett bra deal.

Donaustränderna ligger bara några stationer från centrum.

Många människor (särskilt de som inte varit här) tror ju att Wien (www.wien.info). domineras helt av gamla byggnader, tjocka taxar, lodenrockar och vita hästar som springer konstigt. Så är det självfallet inte och idag bestämde jag mig därför att titta närmare på en helt annan del av Wien –nämligen badorten Wien.

Det kan ju tyckas helt bisarrt att kalla huvudstaden i ett land helt utan kust för badort, men faktum är att den mäktiga floden Donau som rinner genom staden ger massor av badtillfällen och att wienarna är väldigt bra på att ta vara på det.

Segling på norra delen av Neue Donau. Det blir till att slå ofta.

Mitt i stan är Donau (som man för att förvirra turister stundtals också kallar för Danube) delad i fyra delar. Längst västerut rinner Donaukanal som snirklar sig igenom de centrala delarna av Wien. Nästa del är den naturliga Donau och bara runt hundra meter öster om den har man grävt Neue Donau. Den naturliga floden och Neue Donau avgränsas av en drygt 2 mil lång skapad ö som heter Donauinsel och som på bredaste stället är 200 meter bred och för den mesta betydligt smalare än så. Mitt på Neue Donau sväller vattnet ut i Alte Donau som i princip är en åtta kilometer lång insjö delad i två delar – obere och untere.

Trampbåtar finns i 100-tal på Alte Donau.

För att titta närmare på Alte Donau och Neue Donau tog jag en cykeltur som med lite kringelikrokar blev 45 kilometer lång, så jag kan med gott samvete säga att jag sett alla delar av detta avsnitt av Donau. Det är också helt klart att centrum för alla aktiviteter är Alte Donau, här finns massor av båtuthyrningar med flytetyg av alla tänkbara (och en del otänkbara) sorter, sandstränder och ett 40-tal barer och restauranger.

Donauinsel – det är svårt att tro att det här är bara några kilometer från Wiens centrum.

Så fort man lämnar Alte Donau och fortsätter längre bort lugnar det ner sig rätt rejält. Åker man norrut är man snart på rena landsbygden med skogar och vingårdar vid stranden av floden. Här är det lätt att hitta en egen liten gömma intill vattnet. Apropå det kommer du att stöta på enorma mängder med nudister vid Donau! Österrikarna har en naturlig inställning till nakenhet och ingen höjer på ögonbrynen för att du inte har baddräkt i solskenet. På sydöstra delen av Donauinsel är det snarare så att du får blickar om du har baddräkt på dig. En dag som idag, när det var över 30 grader varmt, kunde nudisterna räknas i tusental.

Wakeboard efter linbana.

Söderut är det också lite mer aktiviteter och restauranger vid flodkanterna. En kul sysselsättning om du har en hum om hur man åker wakeboard är att hyra in sig på den wakeboardlift (www.wakeboardlift.at) som finns här. Du dras med en kabel runt banan på floden i ungefär 30 km/tim. En timme kostar 18 euro och ett dagkort 36 euro. Du kan också hyra utrustning samt skateboards och longboards här. Självfallet finns det också en restaurang.

Forsränning invid Donau.

Snett emot wakeboardliften hittar du Vienna Watersports Arena (www.viennawatersportsarena.at) med en stor och imponerande vild, konstgjord forsränningsbana som drivs av Österrikes kanotförbund. Här kan du testa forsränning i gummibåt eller kajak. Åker du gummibåt finns all utrustning att hyra, men kajakpaddlarna måste ha med sitt eget flytetyg.

Middags vid Donaus strand.

Middag intogs på klassiska Zur Alten Kaisermühle (www.kaisermuehle.at). Krogen har funnit här sedan slutet av 1800-talet då området måste ha varit rena landsbygden. Den ligger mycket vackert nere vid kanten av Alte Donau och eftersom vädret är otroligt bra var det fullproppat, men de lyckades ändå klämma in mig vid ett perfekt litet bord vid vattnet. Efter dagens långa cykeltur skrek kroppen efter protein så det fick bli en gigantisk portion grillade revbensspjäll med coleslaw och hemgjorda pommes, vilket är deras specialitet.

Party på Vienna City Beach Club.

Vill du festa vid Donau efter middagen är förresten Vienna City Beach Club (www.vcbc.at) ett bra tips. Under juni, juli och augusti är det party här i princip varje kväll och på helgerna stänger man inte förrän framåt 4-tiden på morgnarna. På dagarna kan du slappa eller spela beach volleyboll här om du har lust.

 

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Bed&Breakfast, Djur och natur, Mat och Dryck, Österrike, Paddling, Sol och bad, wakeboard, Wien | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar