Hyrbilsvarning och delikata Pintxos (Barcelona – San Sebastian, 16/8, 2017)

Ni som följer Tripant regelbundet vet att jag strävar efter att berätta om positiva reseupplevelser. Att dela mina negativa erfarenheter är inte särskilt fruktbart och sannolikheten att någon annan ska råka ut för samma sak är ju försvinnande liten.

Stundtals känner jag dock att jag måste varna för något. Det här är ett sånt tillfälle och det handlar om det spanska hyrbilsbolaget OK Rent a Car (www.okrentacar.es/en/).

Jag hyr i princip alltid mina bilar via Holidayautos (www.holidayautos.com). Det är i nio fall av tio ytterst effektivt, enkelt och prisvärt. Jag har aldrig lyckats hitta motsvarande bil till ett bättre pris än det som kan erbjudas av Holidayautos. Det är när det går snett som det blir krångligt. Jag är kund hos Holidayautos och de gör upp med hyrbilsfirman, som inte är särskilt intresserad av att lösa eventuella problem. Det blir ibland ett moment 22 där de olika parterna skyller på varandra.

Upplevelsen hos OK Rent a Car på flygplatsen i Barcelona går dock utanpå det mesta jag upplevt. Kommer glad i hågen dyker jag upp och kan konstatera att jag är trea i kön och att det borde gå blixtsnabbt att hämta bilen. Det gör det inte. Ganska snabbt märks det att det är med skumt med stämningen vid utlämningen. Varje kund tar oändlig tid och de har typ en miljon frågor var. När jag kommer fram förstår jag varför.

Jag lämnar över voucher, körkort och Amexkort. ”Passport!” säger mannen bakom disken. ”No”, säger jag, som inte vill skylta med mitt pass. Istället får han nöja sig med ID-kort (vad han nu ska med det till när han redan har körkortet).

Funkar ej på OK Rent a Car.

Funkar ej på OK Rent a Car.

”We don´t äccäpt Amärican äxpräs” är nästa punschline. Konstigt tycker jag, eftersom jag betalade hyran med det. Anledningen till att jag använder ” Amärican äxpräs” är att de har en utmärkt försäkring som gör att jag kan hoppa över alla extraförsäkringar.

”You payed to Holidayautos. This is OK Rent a Car”, förklarar pedagogen bakom disken. Jag inser det lönlösa i att tjafsa och letar fram mitt MaterCard.

Hyresmannen drar 101 + 24 Euro och reserverar 750 Euro för självrisk.

”101 for one tank of fuel”, säger pedagogen. Hm, jag gör ett snabbt överslag. En Nissan Quashqai har en 55 liters tank. Det gör att bensinpriset blir 1,84 Euro. På macken kostar det 1,19 Euro. Bra vinst på den soppan.

”24 Euro adminstration of fuel”, förklarar pedagogen. Väldigt dyrt för att fylla på soppa, men OK, något ska de ju tjäna pengar på. Om jag lämnar den full slipper jag avgiften, förmodar jag? ”No”, säger pedagogen. Alltså 24 Euro för att de ska titta på tankmätaren, hela hyran kostade 178 Euro…

Jag ska lämna tillbaka bilen 06.00, förklarar jag. ”Not possible”, förklarar pedagogen. Vi öppnar 08.00, men vi kan ta emot den 07.00 för 40 Euro extra. Jag klipper den diskussionen och bestämmer mig för att hitta en annan plan för återlämningen.

Efter en del tjafs om huruvida bilen får passera vissa gränser kommer det bästa:

Den värdefulla hyrbilsdekalen.

Den värdefulla hyrbilsdekalen.

”You go out and check car. Mark everything on this paper and pay special attention to the antenna and our sticker”. De vill alltså att jag ska gå ut och på egen hand kontrollera skicket på bilen och notera om det finns några skador och särskilt kolla om deras egen dekal (som är en plastdekal värd 50 öre) sitter på den, det utgår säkert en straffavgift om den inte gör det när man lämnar tillbaka bilen!

Jag gör hyrbilsfirmans jobb och ringar in vartenda litet märke på lacken, inklusive den skit som de inte tvättat av. Många ringar blir det…

När jag äntligen kan köra iväg har det gått en timme. Jag var trea i kön. När jag åker står det drygt 20 sällskap i kön. Ni kan tänka er hur stämningen var och deras väntetid!

Den korta sammanfattningen är: Använd inte OK Rent a Car, även om priserna vid en första anblick kan tyckas mycket konkurrenskraftiga så äts de snabbt upp av konstiga avgifter.

San Sebastian är sig likt, fullproppat på stranden och makalös mat.

San Sebastian är sig likt, fullproppat på stranden och makalös mat.

Den första nästan 60 mil långa bilresan går utmärkt på de fantastiska spanska betalvägarna. Drygt 5 timmar senare är jag i San Sebastian (www.sansebastianturismo.com) och kan checka in på Roger´s House (ja, jag får förstås ringa på nödnumret eftersom den ytterst solbrände receptionisten låg på stranden med 10 000 andra…). Stan är fullsmockad och jag får betala 150 Euro per natt för att enstjärnigt hotell – en bra lektion i tillgång och efterfrågan!

Delikata Pintxos på turistfria Meson Bidea-Berri.

Delikata Pintxos på turistfria Meson Bidea-Berri.

Tankar på det släpper dock snabbt när jag får ge mig ut på stan. Det är lika trevligt som när jag var här för 40 år sedan – även om det blivit otroligt mycket turistigare. Och de delikata Pintxos fyller fortfarande bardiskarna. Pintxo är det baskiska ordet för tapas. Och för er som undrar hur det uttalas: tx är baskiskans ch, det vill säga ett kort sje-ljud som i kärring.

Ett bra råd är att lämna Gamla Stan när det blir matdags och dra sig över bron till den nyare delen av staden. Spana sedan ut något ställe där det sitter lokala gäster och ta ett glas samt fyll en tallrik med det du tycker ser läckert ut, maten är minst lika bra här som i Gamla Stan, turisterna färre och notan lägre. Själv hamnade jag på Meson Bieda-Berri på Karkizano. Det var jag och ett gäng äldre gentlemän som smaskade på delikata Pintxos for 1,60 Euro styck.

Print Friendly, PDF & Email
Det här inlägget postades i Hotell, Hyrbilsresor, Mat och Dryck, Spanien och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *