Den stora svampresan (Stenön, Flen, 1/9, 2014)

Första flyttlådan svamp, hittad på 10 minuter bredvid vägen.

Första flyttlådan svamp, hittad på 10 minuter bredvid vägen.

Ibland behöver en resa inte vara lång för att vara givande. Det fick jag ytterligare ett bevis på i går. Då satte jag mig på vår flotte/färja (som förresten drivs med en fantastisk tysk elmotor – Torqeedo (www.torqeedo.com)) och gled iväg en bit. Med mig hade jag två svampkorgar modell större. Efter att i lördags ha plockat en flyttlåda full med Karl Johansvamp (jag hade inget annat att plocka i i bilen) hade jag idag siktet inställt på ytterligare lite Karl Johan, som jag tycker är den förnämligaste matsvampen tillsammans med den rätt ovanliga blomkålssvampen.

När jag klev i land möttes jag av en osannolik mängd Karl Johansvamp. Jag har plockat rätt mycket svamp genom åren, men det har var unikt. Det var så mycket svamp att jag ganska snabbt började välja bara de absolut bäst exemplaren. Men det är inte bara mängden svamp som är unik i år, det är också så att de flesta svampar inte är angripna av några smådjur. Min högst privata teori är att det beror på att smådjuren helt enkelt inte räcker till för att äta på alla svampar…

En mossklädd sten i vattenbrynet är en utmärkt svampdepå.

En mossklädd sten i vattenbrynet är en utmärkt svampdepå.

På en kvart var båda korgarna proppfulla och jag gick istället över till att lägga upp svampdepåer på strategiska ställen i strandkanten. När jag hade lagt upp ett antal högar insåg jag att jag måste hejda mig, det höll helt enkelt på att bli för mycket! Tillbaka på flotten gled jag sakta fram i strandkanten och lastade ombord depåerna. Samtidigt ringde jag förtvivlat till grannen Martin  som inte bara är en förnämlig konsertpianist  (www.martinsturfalt.comutan också en kock av guds nåde. Först försökte jag lämpa över en del av svampen på honom, men han stönade  bara och förklarade att han hade samma situation och precis funderat på att ringa mig för att fråga om inte jag hade något bra knep för att ta tillvara Karl Johan. Jag lyckades bli av med en liten del av svampen hos en annan granne, men hade ändå en monumental hög att ta vara på.

Svampsortering.

Svampsortering.

God råd var dyra och jag bestämde mig för att det måste bli en kombination av frysning och torkning. Först av allt sorterade jag dock ut de allra finaste svamparna. De som har helt chokladbruna hattar och är så massiva att det går att slå ihjäl en mindre älg med dem. Dessa svampar har ju oftast hattar som är 7-10 cm i diameter. Hanterar man dem försiktigt och lägger dem luftigt klarar de sig ganska länge innan de måste tillagas. Dessa svamparnas Rolls Royce las i en korg och ska bli en gigantisk svamprisotto. I nästa sortering togs de allra minsta svamparna, de som man bara hittar för att de råkar växa bredvid en större familjemedlem. Dessa lägger jag direkt i fryspåsar och fryser in hela. De är förvånansvärt intakta när man tinar dem och ger inte bara smak utan också synupplevelser.

Karl Johan i monsterstorlek utan ett enda djurangrepp!

Karl Johan i monsterstorlek utan ett enda djurangrepp!

Nästa steg var att finrensa och skära upp alltihop. Till vänster tärningsstora bitar för förvällning och till höger 3-5 millimeter tjocka skivor för torkning. Förvällningsbitarna åker ner i en 5 liters kastrull där de får koka ihop. Tillsätt ingenting, varken vatten eller matfett. Koka bara på låg värme. Det ska vara en del spad kvar, men inte så mycket att svamparna flyter omkring.  Jag kokade 3 stycken femliters kastruller och av det blev det ungefär fem liter förvälld svamp kvar som fördelades på 10 påsar när det hade svalnat.

Tre torkningssätt: Ugnen...

Tre torkningssätt: Ugnen…

Torkningen blir bättre ju finare svampen är. I år var det inga problem att enbart välja de absolut finaste bitarna helt utan angrepp. För att kunna torka en enorm mängd svamp tillgrep jag många metoder.Först var det ugnen, men den rymmer ju löjligt lite även om man lägger svampen i kors i två lager. Tänk på att det inte får vara mer än cirka 50 grader när du torkar i ugn (som för övrigt är ett energislösande sätt att torka).

Nästa steg var att plocka ut myggfönstren lite i förtid och lägga svamp på dem. Därefter skruvade jag upp ett par kvadratmeter finmaskigt armeringsnät i takbjälkarna på vinden och fyllde dem. Det sista inte rymdes någon annanstans la jag helt enkelt på tidningar. Om man vänder svamparna ofta och byter tidningar när de blivit för fuktiga funkar detta utmärkt. Svampen ska vara kruttorr innan den packas, hattarna ska gå att smula sönder till svampmjöl (fantastiskt i bakning och som smaksättare), medan fötterna fortfarande är lite sega även helt torra.

...myggnäten...

…myggnäten…

Slutresultatet – några påsar rå fryst svamp, 5 liter förvälld svamp (motsvarar 15 liter färsk svamp) och säkert 8-10 liter torkad svamp (vilket är bisarrt mycket), men eftersom väl torkad svamp håller sig väldigt länge (jag har haft torkad svamp i 10 år utan problem) handlar det mer om att ha ett torrt förvaringsutrymme. Har man det är papperspåsar bästa sättet att lagra torkad Karl Johan, annars får det bli glasburkar, men kläm gärna fast en bit hushållspapper under locket så att det kan suga upp eventuell fukt som ändå blivit kvar.

 

 

 

...armeringsnät.

…armeringsnät.

 

 

Print Friendly, PDF & Email
Det här inlägget postades i Båtresor, Djur och natur, Mat och Dryck, Sverige och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *