Bada i Donau och ät på sociala restauranger (Wien, Österrike, 19/6, 2018)

Vardagsrummet i lägenheten.

Efter en bra frukost på Art Hotel Vienna (www.thearthotelvienna.at) checkade jag ut och åkte vidare till Maria på ”At home in the heart of Vienna” (www.at-home-in-the-heart-of-vienna.hotelsinvienna.org). För 58 euro per natt har jag en hel liten lägenhet, men med servicenivå som på ett hotell (förutom reception). Maria är så serviceminded som bara österrikare kan vara! Lägenheten är också väldigt välutrustad, bland annat finns här en dator med stor skärm för gästernas bruk.

Mariahilferstrasse är den stora shoppinggatan.

Sen skulle jag kanske valt en annan heminredare och inte varit fullt så bundis med lampförsäljaren (jag har åtta lampor i sovrummet…), men det är detaljer som mer än väl vägs upp av Marias omhändertagande. Läget är också svårslaget och det är bara några kvarter till början på den stora shoppinggatan Mariahilferstrasse som är proppad med butiker. Här finns alla möjliga (och några omöjliga) märkesbutiker.

Schönbrunn (det här är en av paviljongerna) ska du inte missa.

Efter incheckningen finns det en stor turistattraktion först på checklistan. Det är slottet Schönbrunn (www.schoenbrunn.at). Jag brukar ju inte tipsa om de uppenbara sevärdheterna, men gör ett undantag. Schönbrunn är ett rätt perfekt utflyktsmål för hela familjen. Mamma och pappa får kultur, arkitektur och vackra trädgårdar. För yngsta finns ett särskilt barnmuseum och dessutom ligger Tiergartens Zoo (www.zoovienna.at) alldeles intill. Alla kan sedan njuta på utomhusbadet Schönbrunnerbad (www.schoenbrunnerbad.at) som ligger invid slottet. Vill man bara promenera i parken runt slotten är det för övrigt helt gratis.

Bada från elbåt.

Det här med utomhusbad är en annan upplevelse i Wien. Runt om i staden finns fina utomhusbad, ofta med parkliknande omgivningar. Alla baden kan man hitta på www.wienerbaeder.at. Vill du känna dig som en riktig Wienare ska du ta tunnelbanan (U6 eller U1) till Alte Danube och ta badet i floden här. Det är mycket vackert och inte många turister hittar hit. Ett tips är att packa picknickkorgen och hyra en elbåt av Meine Insel (www.meine-insel.at). Det kostar från 45 euro i timmen, men är väl placerade pengar. Baden är gratis.

Grönt, grönt är det i Sargfabrik och vissa lägenheter har egna trädgårdar.

Vill du se lite av motsatsen till Schönbrunn när du är klar där kan du bege dig några kvarter norrut från slottet. Inklämt inuti ett kvarter hittar du Sargfabrik (www.sargfabrik.at). Den kan kanske bäst beskrivas som en bostadsrättsförening med sociala och kulturella ambitioner. Man bor i helt makalösa lägenheter med trädgårdar, balkonger och takterrasser.

Kant_Ine har god mat och sociala ambitioner.

Men föreningen har också ett kulturhus med massor av musik, egen cool poolanläggning (det är dock bara för de boende och deras vänner, utom på fredagskvällarna då alla är välkomna), dagis och restaurangen Kant_Ine. I restaurangen jobbar många med sociala handikapp och man har haft stor framgång med att få ut människor med problem på den vanliga arbetsmarknaden. För under 6 euro får man en utmärkt lunch! Om jag mot förmodan skulle flytta till Wien är det här jag skulle bo.

Westlicht bjuder på fina fotoutställningar.

Under eftermiddagen hann jag också besöka Westlicht (www.westlicht.com) som är ett fotogalleri med olika utställningar, ett kameramuseum, bokförsäljning och förstås en hel del bilder som är till salu.

Man har också auktioner och för en tid sedan sålde man världens dyraste kamera. Det var en Leica i 0-serien som gick för 2,4 miljoner euro!

Pentax Spotmatic i 24 karats guld.

På ett sätt som inte verkar helt slumpartat är hela museet omgivet av en stor Leica Shop (www.leicashop.com) där alla tänkbara nya Leicaprodukter finns att titta på – och köpa om du har kreditkortet utan limit med dig. Här finns också riktigt fina begagnade kameror. Jag hittade bland annat min andra systemkamera (först hade jag en rysk Zenit som var bättre att slå i spik med än att ta bilder med) – en Pentax Spotmatic. Versionen här i Wien var dock förgylld och klädd med ormskinn!

Assmayers härliga bakgård.

På kvällen fortsatte jag att kika närmare på restauranger med sociala ambitioner genom att besöka Wirtshaus Assmayer (www.assmayer.at), som också arbetar för inkludering. De har bara öppet vardagar och tar inga kort. Restaurangen ser ut som ett äkta gammalt värdshus (wirtshaus) med mörkbruna paneler och slitna mörka bord, men det finns också en härlig bakgård för de varma dagarna.

Spinatnockerln.

God men svårbeskriven dessert.

Matsedeln är en intressant blandning av klassiker som Wienersnitzel samt korv och rätter med nytänk. Den här veckan var det exempelvis salladsvecka med 6 fantastiska sallader på menyn. Själv testade jag spinatnockerln som är österrikisk gnocci med spenat och massor av vitlök, till en stor fräsch sallad, en stor öl, en fantastisk efterrätt som jag inte ens kan beskriva och en cappucino. Allt gick på 21 euro.

Längst in i restaurangen kan du för övrigt fylla på ditt resebibliotek. Där lämnar nämligen folk sina utlästa böcker. Du kan plocka upp vad du vill ha och betala vad du tycker det är värt. Pengarna går till sociala projekt.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Antikviteter, Arkitektur, Båtresor, Hemelektronik, Historia, Lägenhet, Mat och Dryck, Museum, Österrike, Sol och bad, Trädgårdar, Utställningar, Wien | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Huvudstäder med närkontakt (Prag, Tjeckien – Wien, Österrike, 18/6, 2018)

Der schönen blauen Donau rinner genom Wien, men efter den senaste tidens regn är den mer lerfärgad.

I morse var det dags att lämna Prag (www.czechtourism.com) och åka vidare till Österrikes huvudstad Wien (www.wien.info). En av de fantastiska sakerna med att resa i de här delarna av världen är att det är så otroligt nära mellan de olika spännande städerna. Från Prag till Wien är det till exempel bara drygt 30 mil så även med en hel del köer i samband med vägarbeten tar det bara runt fyra timmar.

Art Hotel – inget märkvärdigt, men bekvämt, rent och trevlig personal.

I Wien är det fantastiskt sommarväder när jag anländer till det lilla hotell jag precis hittat på www.booking.comför det mycket facila priset 64 euro för en natt. Det heter Art Hotel Vienna (www.thearthotelvienna.at) och är enkelt, men trevligt, och har allt en person som bara sover på rummet kan behöva. Det ligger ett par kilometer från den gamla stadskärnan, perfekt cykelavstånd med andra ord.

Har du inte med egen cykel finns det stadscyklar i Wien.

När jag satt mig på cykeln upptäcker jag också att även Wien är en bra cykelstad med massor av cykelbanor och att många av dem är helt skilda från biltrafiken. En fiffig detalj är också att man på många enkelriktade gator tillåter att man cyklar mot enkelriktningen och bilisterna verkar vara fullt medvetna om detta, så det orsakar inga praktiska problem.

Nöjesparken Prater har gratis inträde och Liliputbahn.

Ett kul ställe att cykla till (eller ta spårvagnen till…) är den enorma parken Prater (www.prater.at) som ligger intill Donau alldeles öster om den gamla stadskärnan. Vid ingången till parken finns ett ganska stort nöjesfält som är speciellt på så sätt att man inte tar något inträde, det är bara att promenera rakt in och köpa biljetter till de attraktioner man vill testa. Här finns några riktigt läskiga torn där man sitter på bänkar och i slänggungor vääääldigt högt upp i luften. Glöm inte heller bort miniatyrtåget Liliputbahn (www.liliputbahn.com)  som har funnits här sedan 1928 och gör en fyra kilometer lång tur genom parken.

Sauna Strand Klub bjöd på svensk fotbollsseger.

Det finns också massor av restauranger och barer runt om i parken. Själv hamnade jag en stund på Sauna Strand Klub    (www.facebook.com/saunastrandklub/) som bjuder på sandstrand, stora härliga solsängar, välutrustad bar, pool och en jättelik TV-skärm vid kortänden av poolen. Även här är inträdet gratis. Anledningen till att jag smet in var helt enkelt att de visade Sveriges match mot Sydkorea på skärmen. Jag var nog ende svensk på plats för det var inga jubelscener bland solstolarna när slutsignalen blåstes.

Till Lunzers får du ta med dina egna förpackningar.

På vägen hem tog jag vägen förbi Lunzers (www.mass-greisslerei.at). Det är en annorlunda mataffär som bestämt sig för att göra något konkret åt plastanvändningen och emballageraseriet. Därför säljs så gott som allting i sortimentet (som förstås i de flesta fall är närproducerat, biodynamiskt, etc.) på lösvikt. Du får själv ta med påsar, burkar och flaskor. När du kommer hit vägs först dit emballage och sedan fylls det på. På så sätt är det enkelt att avgöra exakt hur mycket du köper. Har du inget emballage kan du köpa vackra tygpåsar och glasförpackningar. Här finns också en enklare servering.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Cykling, Fotboll, Hotell, Mat och Dryck, Nöjesparker, Österrike, Prag, Sol och bad, Tjeckien, Trädgårdar, Wien | Etiketter , , , , , , | Lämna en kommentar

Dyraste bilen och lunch med 13 rätter (Prag, Tjeckien, 17/6, 2018)

Även en lugn söndag kan det gå åt pipan i trafiken. Den här tysken hade hamnat mitt i Gamla Stan med sin husvagn. Ingen kul situation…

Dagen har lite karaktären av vilodag, men efter lite inre tjänst kunde jag inte motstå frestelsen att veckla ut min Brompton och ge mig ut på en cykeltur i Prag (www.czechtourism.com). Söndag morgon är utan tvekan en bra dag att ge sig ut i trafiken och dagen var inget undantag. Lugnt och nästan bilfritt.

Jag cyklade över på andra sidan Moldau till Letnaparken som är förvånansvärt turistfri trots att den ligger väldigt vackert högt över floden. Stadsdelen runt parken bjuder också på mer normalt stadsliv. Det är ungefär som att bege sig från Gamla Stan över till Söder.

Bilen till höger är Bugattin. Vad den gör ute på en bakgård är höljt i dunkel.

I kanten av parken ligger också Prags väldigt fina tekniska museum (www.ntm.cz). Museet var dock inte mitt mål så jag genade bakom det och upptäckte då till min förvåning en bil som jag är rätt bombis på är en Bugatti 57SC Atlantic. Den är byggd i slutet av 1930-talet, sjukt snygg och en av världens absolut värdefullaste bilar. Vad den gjorde på bakgården vid museet har jag ingen aning om och det fanns ingen som kunde upplysa mig om det heller. Däremot vet jag att museet har världens äldsta bevarade Bugatti i sina samlingar.

Efter några timmars cykling var det sedan dags för dagens höjdpunkt – långlunch på Field Restaurant (www.fieldrestaurant.cz) där köket leds av den tjeckiske TV-kocken Radek Kašpárek. Jag kunde dessvärre inte motstå frestelsen att beställa deras 10 rätters avsmakningsmeny. Det var en helt sanslös blandning av smaker, dofter, texturer och synupplevelser. Titta bara på bilderna här så förstår du vad jag menar. Innan lunchen var över hade också de 10 rätterna utökat med ytterligare tre överraskningar. Det var inte lätt att promenera tillbaka till hotellet för att planera för morgondagens resa till Wien.


Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Mat och Dryck, Museum, Prag, Tjeckien | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Intensiv tur i stad full med udda sevärdheter (Prag, Tjeckien, 16/6, 2018)

Kristian Mejstrik vet allt om Prag och det märks att han utbildat sig till skådespelare.

Efter frukost på Motel One (www.motel-one.com) var det dags för några intensiva timmar med den duktiga guiden Kristian Mejstrik som driver guidefirman Prague Local Friends (www.praguelocalfriends.com). Det Kristian inte vet om Prag (www.czechtourism.com) är förmodligen inte värt att veta (och vet han det inte så tar han reda på det samtidigt som han fortsätter att berätta, bra simultanförmåga är bara förnamnet…).

Inredningen i Grand Café Orient är rekonstruerad i minsta detalj.

Ett av de första stoppen var ett hus som heter House of the Black Madonna. Det är ett lysande exempel på den kubistiska arkitektur som var väldigt populär i Prag precis före första världskriget.

I huset finns också Museum of Czech Cubism (www.czkubismus.cz) och på andra våningen häftiga Grand Café Orient (www.grandcafeorient.cz) där till och med pianot är kubistiskt designat! Sätt dig gärna på den smala balkongen och blicka ut över folklivet.

Palác Koruna – ett av många hus med passage.

Något du snabbt kommer att upptäcka om du kommer till Prag är alla de passager genom husen som finns i snart sagt varenda kvarter. Gör som en vana att gå in i passagerna och du kommer att upptäcka en helt ny värld. Här finns makalöst renoverade gångar, sådana som är helt orenoverade och en del som man gjorde sitt bästa för att förstöra under kommunisttiden. Det finns också en del dolda trädgårdar och gröna innergårdar. Rådet blir att öppna alla dörrar som ser spännande ut och kika vad som finns på andra sidan av dem.

Synagoga med moriska influenser.

En annan spännande byggnad är Jerusalemsynagogan (www.synagogue.cz) (eller Jubilee som den egentligen heter) som byggdes i samband med att man rev eller moderniserade i stort sett samtliga hus i den hopplöst förfallna judiska stadsdelen i slutet av 1800-talet. Lite förvånande är att synagogan (åtminstone på utsidan) har kraftiga moriska och islamiska influenser.

De kissande herrarna kan röra på både det ena och det andra.

Håller du ögonen öppna kommer du också att stöta på skulpturer av den välkände tjeckiske konstnären David Černý. Han blev berömd redan i början av 1990-talet när han målade en sovjetisk stridsvagn i ett krigsmonument rosa. Det var inte jättepoppis och han arresterades, men släpptes rätt snart. Nu är det två kissande mekaniska herrar utanför Frans Kafkamuseet (www.kafkamuseum.cz) som orsakar mest diskussioner. Sök på Youtube så kommer du att förstå varför. Det finns också en häftig mekanisk och mobil staty av Kafka mitt emot metrostationen Národní třída.

Chlebíček i originalutförande.

Angelato har bästa glassen i Prag.

Prag är som gjort för att promenera i och det betyder också att man då och då behöver fylla på vätske- och näringsförrådet. Det finns massor av ställen som säljer god och billig snabbmat, men jag föreslår att du skippar burgare, kebab och tveksamma kycklingprodukter och istället letar reda på något ställe som säljer den traditionella tjeckiska mackan Chlebíček. Förutom originalet finns den nu i många utföranden och de kostar ofta inte mer än 7-8 kronor.

Är du sugen på glass ska du definitivt söka dig till Angelato (www.angelato.cz) som har bästa glassen i stan och finns på tre olika ställen.

Tapas på tjeckiska.

Efter mycket småätande under dagen tyckte jag det var bäst att avsluta dagen på samma sätt. Därför blev det en tur till Spejle (www.spejle.eu) som serverar mat som är en sorts blandning av de tidigare nämnda Chlebíček och tapas. De har en kall disk med förrättsliknande rätter, en med varm mat och en med desserter. Varje rätt har en eller två grillpinnar och du hämtar själv vad du vill äta. Pinnarna stoppar du i en liten hållare och efter maten räknar kyparen pinnar. 29 tjeckiska kronor kostar de. Om man har gått runt i Prag hela dagen betalar man sedan och går hem och tittar på VM-fotboll.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Arkitektur, Historia, Hotell, Konst, Mat och Dryck, Museum, Tjeckien | Etiketter , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Slumpen visar sig på väg till Prag (München, Tyskland – Prag, Tjeckien, 15/6, 2018)

Hundertwassers torn i Abensberg.

I morse var det tidig uppstigning för att köra de runt 40 milen från München till Tjeckiens huvudstad Prag (www.czechtourism.com). På vägen inträffade en av de där slumpartade händelserna som gör livet lite intressantare. För ett par veckor publicerade en kompis från Berlin en bild på sin Facebooksida föreställande ett torn som såg ut som något som en bra arkitekt ritat till Smurfarna. Hon berättade att tornet var framtaget efter en idé av konstnären Friedensreich Hundertwasser.

När jag körde efter motorvägen fick jag i ögonvrån syn på en brun sevärdhetsskylt med något som liknade tornet. Jag svängde raskt av och 10 minuter senare hade jag tornet framför mig! Det visade sig att det står i bryggeriet Kuchlbauers (www.kuchlbauer.de) biergarten i den lilla byn Abensberg. Min kamrat blev minst sagt förvånad när jag skickade en bild och berättade att jag var där! Tornet är för övrigt riktigt häftigt.

Bra rum till bra pris.

Framme i Prag körde jag ner i garaget under Motel One (www.motel-one.com/en/hotels/prague/hotel-prague/) som ska vara mitt hem de närmaste tre dagarna. Motel One är en kedja som startades i München så sent som år 2000. Nu har man 65 hotell runt om i Europa. Konceptet bygger på hippt inredda hotell i toppenbra lägen, men till hyggliga priser. Här i Prag kan man få ett rum från 65 euro. Socialt ansvar och hållbarhetstänk finns också i affärsidén. Det här har lockat många rutinerade resenärer till hotellen och man löper rätt stor risk att råka ut för spännande konversationer.

Kanadensisk mat i Prag.

Efter en snabb incheckning vecklade jag upp min cykel och trampade ut i Prag. Eftersom magen kurrade rätt rejält började jag se mig om efter snabb mat och snubblade då över Garage (www.poutine.cz) i den trevliga stadsdelen Karlin. På Garage gör man kanadensisk (!) poutine. Det är pommes toppad med ost och en brun sås. Poutine är franska och betyder om jag fattar rätt ”varm röra”. Det är en ganska bra beskrivning, men det är väldigt gott (fast kanske inte så bra för midjemåttet…).

Affär för de som vill resa lätt.

I försöken att trampa bort lunchen hamnade jag på Pod 7 kilo (www.pod7kilo.cz). Namnet syftar på det faktum att 7 kilo är det handbagage du alltid kan ta med ombord på flyget, oavsett vilket bolag du reser med. Affären är full av lättviktsgrejer som gör att du kan resa utan att checka innågot bagage. Ibland ser man ju rätt kul försök från folk som försöker hålla sig inom de olika viktgränserna. För ett par år sedan flög jag med en familj som hade på sig hela skidutrustningen, inklusive hjälmar, när de klev ombord för att flyga hem. Till och med den stränga Ryanairpersonalen var tvungen att dra på munnen.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Arkitektur, Hotell, Mat och Dryck, München, Prag, Resegrejer, Tjeckien, Tyskland | Etiketter , , , , , , | Lämna en kommentar

Idealkvarter, handsydda Zlatandojor, olympiazipline och ihålig staty (München, Tyskland, 14/6, 2018)

Bakom containrarna med mysko småverkstäder och barer växer det upp dyra kontorslokaler.

En fördel med att resa ensam är att man utan att verka knäpp kan ägna sig åt att tjuvlyssna på andras samtal. Förutom privata smaskigheter plockar man då och då upp värdefull information. Det var precis vad som hände i går kväll då ett par pratade om Werksviertel Mitte (www.werksviertel-mitte.de). Det är ett stort område öster om järnvägsstationen Ostbahnhof i München (www.simply-munich.com).

För den som är intresserad av streetart är Werksviertel ett paradis.

De slitna gamla fabrikslokalerna började redan för 20 år sedan förvandlas till ett nöjescentrumoch här finns och har funnits otaliga barer och klubbar. Nu har området dock börjat ändra karaktär. Mitt bland de hårt taggade industrilokalerna i varierande grader av förfall växer det upp nya, superdesignade hus och in flyttar webföretag, internationella konsulter och reklambyråer. Här ska också byggas en konserthall för klassisk musik.

Är ljuset dåligt kan man såga upp stora runda hål. Vad en svensk stadsarkitekt skulle sagt är inte svårt att räkna ut…

Tanken är att det ska bli ett sorts idealområde där de billiga lokalerna för konstnärer och hantverkare ska finnas kvar parallellt med dyra nybyggen. Ingen fattar riktigt hur det här ska gå till, men än så länge verkar det funka.

Vad de får (ja,sådana med ull på kroppen!) som en av reklambyråerna tänker ha på sitt grästäckta tak kommer att tycka om musiken som pumpar ut på nätterna återstår att se…

Beachhäng mitt i stan.

Strax utanför Werksviertel ligger en bar/restaurang med det passande namnet Beach 38°(www.beach38.de). Starten var två vänner som ville hitta ett ställe där de kunde spela beachvolleyboll. Nu har det växt rejält och det är egentligen bara havet som saknas för det perfekta beachhänget. När solen går ner är det dock ingen som märker det, så partyt pågår precis som om det vore på Ibiza.

Handgjorda skor fyller fönstret hos Schuh Bertl.

Det perfekta sättet att snabbt lära sig en ny stad är att cykla. Det går fort att ta sig fram, men man är tvungen att ta in omgivningarna för att inte råka illa ut. Då och då hittar man också oväntade guldkorn. Schuh Bertl (www.schuhbertl.de) är ett sådant fynd. Han är något så ovanligt som en skomakare som själv tillverkar alla skor från grunden.

Vad tror du Zlatan skulle säga om de här?

Doften av läder känns långt innan man kommer fram till butiken och i fönstret står klassiska skomodeller, kolla särskilt in sportskorna! På produktlistan finns också bälten, ryggsäckar och helt fantastiska resväskor tillverkade helt i läder.

 

Tante Emma Bistro har ett litet kök med stor mat.

Med doften av läder färskt i minnet satte jag kurs på Tante Emma Bistro (www.tante-emma-bistro.de).

Namnet kommer från ”Tante Emma Laden” som i Tyskland är det vi skulle kalla lanthandel i Sverige. Kort sagt ett ställe med personlig service där det finns allt möjligt. Precis så är det på Tante Emma Bistro – jättetrevlig service, lite av varje på menyn och inte en turist så långt ögat når. Köket är ungefär lika stort som kokvrån var i min första lägenhet, men trots det kommer det ut riktigt smaklig mat.

För att åka Flying Fox måste du först klättra upp 35 meter!

Olympiaparken (www.olympiapark.de), som byggdes inför OS i München 1972 (tävlingar som helt överskuggades av massakern av 11 israeler) måste vara en av de vackraste olympiska anläggningar som skapats. Den ligger i ett kuperat parklandskap med massor av vatten. Och det bästa av allt är att alla anläggningar används för fullt än i dag, året är fullspikat med sport, konserter och mässor. En av de absolut häftigaste attraktionerna är Flying Fox. Först klättrar du upp och går över det mycket speciella taket på Olympiastadion och sedan åker du en 200 meter lång zip line rakt över gräsplanen! 40 euro kostar färden.

Den okända spiraltrappan i Bavariastatyn.

Hittills har jag ju lyckats undvika att nämna det som alla känner till om München, men nu kan jag inte låta bli. Vi pratar förstås om Oktoberfesten (www.oktoberfest.de). Den två veckor långa ölhyllning som har sex miljoner besökare varje år! Theresienwiese, där festen äger rum, är under resten av året ett rätt trist gräsfält uppbrutet av sprucken betong. Uppriktigt sagt för det mer tankarna till gamla Östtyskland. Ut över allt blickar den nästan 20 meter höga Bavariastatyn. Vad väldigt få människor känner till är att man kan klättra upp via en spiraltrappa inuti statyn och kika ut genom fyra öppningar i hjälmen!

Så här tomt är det på Goldmarie för klockan åtta, sedan blir det proppfullt så beställ bord.

Kvällens middag gick av stapeln just runt hörnet från mitt hotell. Goldmarie (www.goldmarie-muenchen.de) heter den utmärkta krog som serverade maten i dag. De lagar lokal mat med en elegant och modern touch. Många av rätterna är vegetariska och de lokala råvarorna dominerar. För mig blev det jordärtskocka till förrätt, bayersk ravioli med spenat till huvudrätt och en makalös rosmarinpannacotta som avslutning.

Goldmarie har för övrigt några enkla men snygga rum ovanpå restaurangen. 70 euro per natt för ett dubbelrum är ett fantastiskt bra pris i centrala München.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Arkitektur, karneval, Kläder, Konst, Mat och Dryck, München, Tyskland | Etiketter , , , , , , , , , , , | 1 kommentar

Modern kultur och blandad shopping (München, Tyskland, 13/6, 2018)

Självfallet finns det en enorm muralmålning utanför MUCA.

München (www.simply-munich.com) är ju fyllt av gammal, traditionell kultur, men det betyder inte att det saknas modern och nyskapande kultur.

Ett ställe där man lätt kan konstatera detta är på MUCA (Museum of Urban and Contemporary Art) (www.muca.eu). MUCA har bara funnits sedan 2017 och är något så ovanligt som ett helt privatägt museum.

Stephanie Utz är både grundare, ägare och chef för MUCA. Här vid ett verk av Andy Warhol.

Ägare är det äkta paret Stephanie och Christian Utz och det hela startade med att de först började representera ett antal gatukonstnärer och sedan att Christians samling av gatukonst började ta lite väl mycket plats. När det för några år sedan blev klart att ett gammalt kraftverk mitt i München skulle läggas ner la paret all sin energi på att övertala staden och dess energibolag om att man skulle göra om den gamla industrilokalen till ett hypermodernt museum. Till mångas stora förvåning gick övertalningen vägen.

Restaurang Mural bjuder inte bara på bra mat, även här är konsten närvarande.

Idag innehåller museet utställningslokaler där man gör 3-4 separata utställningar per år. I juli öppnar Imago, som kommer att visa porträtt, något som är riktigt hett i konstvärlden just nu. På MUCA finns också restaurangen Mural som på kort tid fått bra rykte för sin lite speciella mat, som ofta serveras med latinamerikansk eller asiatisk touch.

Hippt på hotell BOLD.

Efter museibesöket var det dags att checka in på ett nytt boende – BOLD Hotel (www.bold-hotels.com). Det är en minikedja med två hotell i München och ett i Frankfurt. Jag kör ner i garaget på det hotell som ligger i centrala München och får ett läckert designat och rymligt rum med en liten balkong mot gården och lagom hipp 60-talsinspirerad inredning. Med lite tur kan man komma över ett dubbelrum för runt 100 euro per natt inklusive frukost. Här finns också ett antal lägenheter och man satsar hårt på långliggare med specialpriser om man bor minst en månad.

Kaufhauskollektiv är en sammanslutning av mindre designers.

Shopping i coola affärer är kanske inte min starkaste sida, men för de som är intresserade av sådant ”offrade” jag eftermiddagen åt att kika på lite kul affärer. Först ut var en liten galleria som heter Hofstatt (www.hofstatt.info) som innehåller många mindre designbutiker. Kaufhauskollektiv (www.kaufhauskollektiv.de) är en sådan, där en massa mindre designers samsas. Väldigt coola 2nd Flight (www.2nd-flight.de), som finns i butiken tillverkar alla grejer av gamla fallskärmar!

Silverplattor som ska hjälpa till att fixa åkommor och lösa problem.

Inte långt från Hofstatt finns mycket kul små butiker på bakgatorna och här hittar man bland annat antikaffären Holfert (Kreuzsstrasse 9). De har specialiserat sig på Votives. Det är silverplattor som man offrade i katolska kyrkor och det här var stort på 1700-talet. Den som hade ett problem eller en önskan köpte en silverplatta som symboliserade detta och gick till kyrkan med den. Ordnade allt till sig köpte man ofta en till med en inskription som tack. Så vill du ha ett ben i silver kan du köpa det här. Bryter du sen benet kan du ju offra plattan och se om det hjälper.

I en affär med mycket designböcker är självfallet inredningen riktigt cool.

Gillar du böcker och tidningar om design, foto, arkitektur, mode, mat, resor, konst eller varför inte erotik och tatueringar är Soda Books (www.sodabooks.com) en butik för dig. Här finns det mesta inom dessa områden och några till.

Tycker du det blir för tungt att släpa hem kan du beställa via den fantastiska hemsidan istället. På hemsidan kan du bläddra dig igenom en stor del av innehållet i publikationerna för att fräscha upp minnet innan du bestämmer dig för ett köp.

Det är riktigt hög klass på många av stånden.

Vill du gå på marknad istället för i butiker är Viktualienmarkt (www.muenchen.de) ett bra val. Här finns ett 100-tal handlare med stark tonvikt på mat och dryck. Marknaden har funnits här sedan början av 1800-talet och mitt på torget står en stor majstång. Det var lyckligtvis ingen som dansade runt den när jag var där, men det kanske berodde på regnet, vad vet jag.

Eataly är ett matpalats med italiensk prägel.

Precis intill marknaden finns matpalatset Eataly (www.eataly.net) som precis som namnet antyder också handlar om mat, men med italienska förtecken. Du kan både handla och äta italienska delikatesser och tröttnar du på maten kan du alltid promenera iväg till bortre änden av lokalen där de säljer helt magnifika italienska Bianchicyklar (www.bianchistore.de).

Vildsvinet som blev fisk.

Middagen blev också italiensk efter ett tips från en bekant. Trattoria Da Paolo (www.trattoriadapaolo.de) är en sardinsk restaurant med en spännande matsedel, som ständigt skrivs om. Dessutom var språkförbistringen i mitt fall total, vilket gjorde middagen än mer spännande. Jag trodde jag hade beställt vildsvin som  förrätt, men fick istället en fantastisk fiskfilé med sellerisås…Fram för mer språkförbistring!

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Antikviteter, Böcker, Hotell, Konst, Mat och Dryck, München, Museum, Tyskland | Etiketter , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Mysiga München har mycket minnen (Cape Town, Sydafrika – München, Tyskland, 12/6, 2018)

I måndags eftermiddag var det dags att sätta sig på planet till Europa igen. Lufthansa (www.lufthansa.com) var dagens flygvärd och bjöd inte på några överraskningar, men bra service och ett fräscht flygplan. Från Cape Town till Frankfurt flyger man med Airbus A340-300.

Jag upptäckte att rad 16 i ekonomiklass erbjuder massor av extra benutrymme och om man snabbar sig på att checka in via nätet – som öppnar 24 timmar innan avresa – ökar chanserna för att lägga rabarber på någon av dessa sju platser.

Via ett snabbt byte av plan i Frankfurt var jag framme i München (www.simply-munich.com) redan före nio på morgonen och plockade upp en hyrbil på flygplatsen.

Prins Myshkin Parkhotel ligger väldigt fint och har dessutom en utmärkt restaurang.

Nästa anhalt var det utmärkta lilla boutiquehotellet Prins Myshkin Parkhotel (www.prinzmyshkin-parkhotel.com) som ligger i en lummig förort runt en halvmil väster om Münchens centrum och på bekvämt promenadavstånd från slottet Nymphenburg.

Ett dubbelrum här kostar från runt 132 euro per natt. De har också en förträfflig restaurang med väldigt många vegetariska alternativ.

Utrustad för cykling i regn i München.

Efter incheckningen packade jag upp min hopfällbara Brompton (www.brompton.com) och styrde cykeln mot Schloss Nymphenburg för ett möte med guiden Grit Ranft. Grit bodde under några år på Lidingö och lärde sig under den tiden nästan perfekt svenska. Hon är en drömguide för en svensk i München! Hoin kan allt om staden, men kan också sätta det i perspektiv för en svensk besökare.


Huvudbyggnaden är bara en liten, liten del av Schloss Nymphenburg.

Nymphenburg (www.schloss-nymphenburg.de) byggdes i slutet av 1600-talet och var en hyllning till att Bayerns då regerande hertigpar äntligen hade fått en son. Italienska arkitekter engagerades för bygget, som sedan byggdes ut successivt över åren. Från början var slottet omgiven av en barockpark, men på 1800-talet fick den sin nuvarande engelska park. Är du det minsta intresserad av historia, muséer, slott, parker och vacker natur är det väl värt att spendera en dag här. En kul detalj är att slottets lokaler inte bara visas upp för turister, här finns också sånt som kontor och dagis för vanliga bayrare.


Pfarrei Herz Jesu – här kan man snacka om att öppna dörrarna till kyrkan står vid gavel!

Via den väldigt speciella katolska kyrkan Pfarrei Herz Jesu (www.erzbistum-muenchen.de/pfarrei/herz-jesu-muenchen), där man kan öppna hela ena gaveln på kyrkan för konserter, den lilla undangömda gravplatsen Winthirfriedhof och massor av vackra jugendbyggnader som kantar gatorna på väg in mot centrum hamnar vi sedan på Königsplatz.

Byggnaderna kring platsen uppfördes av kronprins Ludwig för att han skulle kunna visa upp sina antika samlingar. På 1930-talet blev Königsplatz central för nazisterna i Bayern och förutom massor av parader var den också platsen för det stora bokbålet 1933. Numera samlas man på minnesdagen av bålet och läser högt ur de böcker som brändes.

Här gick de som inte ville göra hitlerhälsning.

En annan diskret påminnelse om nazismen och de som spjärnade emot hittar man på Viscardigasse. Det är en liten gatstump bakom ett annat ståtligt monument – Feldherrnhalle – som också kidnappades av nazisterna. De som gick förbi monumentet förväntades göra hitlerhälsningen, men som protest smet många bakom det och ”smitvägen” är nu markerad med särskilda gatstenar.

Flygbladen som spreds av Vita Rosen finns nu förevigade i sten utanför universitetet.

Utanför universitet finns också en påminnelse om det civilkurage som en del människor visade under krigsåren. På universitetet bildades motståndsgruppen Vita Rosen kring syskonen Hans och Sophie Scholl, som båda till en början var aktiva i nazistiska ungdomsorganisationer, men efter en tid insåg vad som hände. Vita Rosen skrev flygblad och slagord mot Hitler på offentliga byggnader. De greps ganska snabbt och avrättades, men de allierande fick via en norsk biskop tag på ett exemplar av det sista flygbrevet och det spreds sedan i miljontals exemplar över Tyskland.


Eisbachvågen lockar duktiga surfare året om.

Efter närkontakten med nationalsocialismen är det ganska skönt att kunna cykla in i den engelska parken och lufta lungorna. Det här är en av de största innerstadsparkerna i världen och en kul detalj är den surfingvåg – Eisbach – som finns i en av floderna mitt i parken

Här samlas surfingentusiasterna året om för att med en rätt speciell teknik surfa den och det är definitivt inget för nybörjare, betongblocken i floden är många och nära vattenytan.

Die Goldene Bar återupptäcktes och renoverades efter en hel del eftertanke.

Precis intill Eisbach hittar du museet Haus der Kunst (www.hausderkunst.de) med spännande utställningar. Här finns även den något undangömda baren Die Goldene Bar (www.goldenebar.de).

Återigen är det nazisterna som varit i farten. De byggde baren och prydde väggarna med guldmosaiker över de länder de tänkte erövra. Efter kriget togs lokalerna över av amerikanerna och mosaikerna byggdes över och glömdes bort.

Hofbraukeller vid Wiener Platz är bara en av många Biergarten dit du kan ta med egen mat.

Vill man inte dricka öl omgiven av gyllene väggar kan man istället välja någon av de många Biergarten som finns i München. Staden delar ut tillstånden och i förutsättningarna ingår att bryggerierna säljer öl, men att de som kommer dit kan ta med sin egen mat. Med andra ord dukar besökarna ofta upp borden med egen duk och picknickmat. Eftersom borden är stora och besökarna många är det också ett naturligt sätt att träffa nya människor och för oss turister kan det ofta bli en smakbit av hemlagad bayersk mat också…


I trakterna kring Wiener Platz finns en del äldre, mindre hus bevarade.

En kul Biergarten att åka till är Hofbraukeller (www.hofbraeukeller.de) vid Wiener Platz. Det är bara några kilometer utanför centrum, men turistkoncentrationen har gått ner med många hundra procent! I det här området hittar man också ett antal hem för de som inte umgicks med hertigar och baroner förr i tiden. Nästan alla sådana hus har rivits, men just här finns några kvar och med lite fantasi ger det en liten känsla för hur det såg ut i de fattigare delarna utanför Münchens centrum.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Arkitektur, Flygresor, Historia, Hotell, Mat och Dryck, München, Museum, Surfing, Trädgårdar, Tyskland | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , , | 1 kommentar

Lyxig långfärdsbuss till Pretoria (Prince Albert Road, Sydafrika – Beufort West – Pretoria, 3/4, 2018)

Efter ett par dagar med diverse aktiviteter på lodgen Assendelft (www.assendelft.co.za) i Prince Albert Road närmar sig den här resan sitt slut.

Campen i Karoo National Park är rätt nybyggd och ligger väldigt vackert.

Sista anhalten blir Karoo National Park (www.sanparks.org/parks/karoo/), där det otroligt nog regnar igen! Djuren håller sig därför till stor del borta, men naturen är lika vacker för det. För den som vill köra ute i terrängen finns här en hel del vägar för fyrhjulsdrivna bilarmed hög markfrigång.

Efter parkbesöket larmar vårt utmärkta övervakningssystem för däcktrycketför en pyspunka efter den knepiga bergspassagen för att par dagar sedan. När vi reparerat punkteringen, flyttat om två av däcken och sedan balanserat hjulen på utmärkta Tyres & Treads (www.tyresandthreads.co.za) i Beufort West för den facila summan 110 rand (vilket inkluderade fem nya rostfria ventilhattar) är det dags för en av oss att testa ett nytt sätt att resa i Sydafrika – långfärdsbuss.

Premiumklassen på Greyhound är riktigt skön och hela undervåningen har bara 16 säten.

Kollektivtrafiken är ju oomtvistat usel på de flesta ställen i Sydafrika, men just långfärdsbussarna fungerar riktigt braoch går från väldigt många olika orter. Det finns alla typer av bussar, från de enklaste som ser ut ungefär som slitna SL-bussar där man sitter rakt upp och ner under hela resan till riktigt lyxiga dubbeldäckare där resenärerna i premiumklass har säten som ser ut ungefär som i förstaklass på flyget.

Vi väljer det sistnämnda och valet faller på Greyhound (www.greyhound.co.za) med avresa från Beufort West. Det är väldigt gott om plats och sätena är oerhörtbekväma. Dessutom har Greyhound alltid två chaufförer (varav den ena sover) och det gör resan betydligt trafiksäkrare. Förutom det faktum att bussen blir ett par timmar försenad funkar det utmärkt och är billigt, en drygt 100 mil lång resa kostar exempelvis bara cirka 500 rand.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i 4x4, Bussresor, Djur och natur, Lodge, Pretoria, Sydafrika | Etiketter , , , , , , | Lämna en kommentar

Vildmarkslodge intill N1 (Prince Albert Road, Sydafrika, 2/4, 2018)

Vi har övernattat på lodgen Assendelft(www.assendelft.co.za) i den pyttelilla orten Prince Albert Road som i princip bara är en vägkorsning, en järnvägsstation och en bensinmack på motorvägen N1 som går mellan Johannesburg och Cape Town.

Tälthusen i Assendelft.

Assendelft är lite annorlunda lodge på så sätt att kunderna ser väldigt olika ut. Många gäster är sådana som kör mellan Johannesburg/Pretoria och Cape Town. Har de inte startat väldigt tidigt på morgonen är det svårt att hinna fram till Cape Town innan mörkret slår till och att köra på sydafrikanska motorvägar i kolmörker är inget jag skulle rekommendera. Den andra typen av gäster är de som vill bo på en prisvärd lodge (ett dubbelrum kostar 900 rand) och vila upp sig en smula.

Förutom lodgen, som har fyra rum och ligger precis intill ägarna Andre och Stephanies hus, finns en off grid bush camp med fyra ”tälthus”(det vill säga att delar av husen är byggda i sten, medan långväggar och tak är gjorda i tältduk). Trots att den bara ligger några kilometer från stora N1:an känns det som att man är mitt i vildmarken och med lite tur kommer du att ha springbok, wildebeest (gnu), gemsbok (oryx) eller zebror utanför staketet när du tänder elden för att grilla kvällens köttbit (som du förresten kan köpa från Andre, i hans frys finns både de egna fåren och vilt som gått på markerna).

Vill du träna skytte går det utmärkt på Assendelft.

Du kan vandra som du vill på de 1 200 hektar stora markerna, men för de som är lite bekväma finns det också ganska många små vägar att köra på, här krävs det dock en bil med lite rejäl markfrigång.

Du som är intresserad av skytte och av att jaga kan göra det och priserna för det är ytterst humana.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i 4x4, Bil- och taxiresor, Djur och natur, Jakt, Lodge, Sydafrika | Etiketter , , , , , , , , , | Lämna en kommentar