Vacker golf och stränder för alla (Praslin, Seychellerna, 4/10, 2018)

Du kör garanterat alla huvudvägar på Praslin på en dag.

Dags att utforska Praslin, som är den näst största ön i Seychellerna, lite noggrannare. En minimal hyrbil levererad till vårt lilla guest house Nid’Aigle Lodge, (www.nidaigle.co) kostar 40 euro om dagen. Det kan tyckas mycket på en ö där man inte kan köra mer än några mil om dagen, men det faktum att importtullen på bilar är nära 100 % gör det dyrt för uthyrarna att investera.

Andra sätt att ta sig runt är med bussarna som går rätt ofta och bara kostar 7 rupees per resa. Det går också att åka taxi, men det är rätt dyrt. Räkna med 30-40 euro för en mellanlång resa. Vill du ha en taxibil för en hel dag får du lägga upp 150 euro. Förutsatt att du är OK med slingriga, smala vägar och vänstertrafik är med andra ord hyrbil ett väldigt bra alternativ.

Vacker är ett svagt ord när det gäller Lemurias golfbana.

Vi börjar med att styra mot Constance Lemuria Resort (www.constancehotels.com) som var Seychellernas första femstjärniga hotell när det öppnade för 18 år sedan. Det är fortfarande en väldigt trevlig resort på ett mycket väl tilltaget landområde med tre stränder och en mycket vacker 18 håls golfbana i den högre klassen. Om du bor på Lemuria ingår golfen i ditt rumspris. Om du har annan nattlogi är greenfeen 1 850 rupees.

Anse Georgette är den vackraste stranden på Lemuria.

Eftersom alla stränder enligt lag är tillgängliga för alla kan du besöka stränderna vid hotellet. Du får då parkera utanför grindarna och promenera in. För att släppa in dig vill hotellet dock att du hör av dig på telefon dagen innan och anmäler att du kommer. Är det inte för mycket folk verkar man dock vara rätt liberala på det här området. Av stränderna är Anse Georgette den vackraste och mest naturliga, men den ligger också längst bort från parkeringen och det är en rejäl promenad för att komma hit.

Village de Pécheur har både en bra restaurang och trevliga rum.

Efter en snabbtur på Lemuria fortsätter vi till Anse Volbert där öns flesta hotell ligger. Ett trevligt sådant är Village de Pécheur (www.villagedupecheur.com-seychelles.com) som också har en bra restaurang där vi äter räkor och papegojfisk till lunch. Vill du bo här så se till att du får ett rum i huvudbyggnaden med utsikt mot havet.

Som ofta äter vi i skuggan av kokosträd och vi diskuterar hur många som kan tänkas få kokosnötter i huvudet varje år. En Googlesökning avslöjar att det som kallas ”death by coconut” är drygt 150 varje år så se upp när du sitter under ett träd med mogna kokosnötter nästa gång!

Grillad haj fanns på buffén på Laurier.

För middag hittar vi trevliga Laurier (www.laurier-seychelles.com) vars affärsidé är att enbart servera middag och alltid göra det som en fräsch buffé för 475 rupees. Uppenbarligen fungerar det väldigt bra eftersom restaurangen var mer än fullsatt.

Man driver också ett litet hotell där man försöker satsa på att vara lite mer ekologisk än kollegorna.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Bil- och taxiresor, Djur och natur, Golf, Hotell, Mat och Dryck, Seychellerna, Sol och bad, Uncategorized | Etiketter , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

På de kvinnliga kokosnötternas hemö (La Digue – Praslin, Seychellerna, 3/10, 2018)

På Domaine Les Rochers är det bara två lägenheter per hus.

Alldeles för tidigt var det dags att Domaine Les Rochers (www.domainelesrochers.com) på La Digue.

Det tyckte tydligen vädergudarna också eftersom de satte igång ett rejält regnväder för att stoppa oss från att lämna vår otroligt trevliga lägenhet på Domaine Les Rochers (www.domainelesrochers.com).

Den märkliga Coco De Mer växer bara naturligt på Seychellerna.

Båten Cat Roses (www.seychellesbookings.com) mellan La Diogue och Praslin (uttalas pralä med franskt tonfall) tar bara 15 minuter, men för det får en turist hosta upp 235 rupees. Vi landar på piren i Baie St Anne och åker sedan direkt till Fond Ferdinand Nature Reserve som öppnade för allmänheten först för några år sedan. Här har man de flesta av världens Coco De Mer-palmer, som ger de mytomspunna dubbelkokosnötterna. 125 rupees kostar inträde och en bra guidad tur.

Nötterna (det är de som är överst på bilden) här är ungefär fem år gamla.

Coco De Mer är en märklig art som har manliga och kvinnliga träd. Precis som i vår värld är det kvinnorna som fixar sista delen av fortplantningen och nötterna har också påtagligt kvinnliga former. Under lång tid hade man ingen aning om var nötterna kom ifrån (de flöt iland då och då på andra ställen) och det gav upphov till diverse sägner om undervattensskogar och andra fantasifulla förklaringar. Det var först på 1700-talet man upptäckte nötterna på då obebodda Seychellerna. Här växer de numera vilt på endast två öar.

Valter är en av dem som berättar om Coco De Mer i reservatet.

De kvinnliga träden bär 6-7 små kokosnötter per år och de måste pollineras inom två dagar (numera görs det oftast för hand). Det gör att det oftast bara är 1-2 nötter som befruktas och växer till de jättelika frukterna. Den största man registrerat vägde 42 kg och det gör den till världens största frukt.

Trädet är mycket ovanligt och sedan länge helt skyddat. När nötterna ramlar ner efter hela 7 års mognadstid tar man tillvara dem och säljer dem som souvenirer för 5 000 rupees styck!

Anse Lazio är ytterligare en kritvit paradisstrand på Seychellerna.

Fond Ferdinand bjuder självfallet även på en massa andra växter och dessutom på en fantastisk utsikt över bukten Sainte Anne, som man når efter ungefär 90 svettiga minuter i trappor i djungeln, glöm inte vattnet!

Nästa anhalt är den otroligt vackra stranden (känns som jag sagt detta förut de senaste dagarna…) Anse Lazio i nordöstra hörnet av ön, där vi äter lunch på Bonbon Plume Restaurant. Bläckfisksallad, räkor med bananer (oväntat gott!) och kokoskaka gör att en viss trötthet infinner sig.

En lägenhet (eller snarare ett hus) på Nid’Aigle Lodge.

Nästa (och dagens sista) anhalt är Nid’Aigle Lodge, (www.nidaigle.co) på den sydligaste stranden Anse Consolation. Lodgen drivs av Sonny Morgan (www.sonnymorgan.com), som också är en av Seychellernas mest kända musiker med 13 album bakom sig och en trogen utländsk publik, framförallt i Australien. 115 euro per natt kostar en väldigt trevlig lägenhet med fint kök och jätteterrass, allt i en prunkande trädgård och ett par minuter från stranden. Att Sonny är en minst sagt trevlig figur gör ju inte det hela sämre.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Båtresor, Djur och natur, Lägenhet, Mat och Dryck, Musik, Seychellerna, Sol och bad, Vandring | Etiketter , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Stränderna med hög skuggfaktor bäst (La Digue, Seychellerna, 2/10, 2018)

La Digue är ingen stor ö, men kartan blir större om du klickar på den.

Det blev ett morgontidigt besök på den lokala mataffären där konserv- och torrvarusortimentet är imponerande, men färskvarorna rätt få. Man får komma ihåg att vi är på en hyggligt avlägsen ö där man har svårt att odla på grund av salthalten i marken. 4 små yoghurt, ett litet paket flingor, ett ännu mindre paket mjukost och några friterade fläsksvålar (det enda som var lokalt) gick på drygt 150 kronor…

Med detta och lite frukt i magen var vi dock redo för dagens cykelutflykt vars mål var att utforska resten av stränderna på ön La Digue.

Först på menyn var Anse Sévére som ligger precis norr om den lilla hamnstaden La Reunion där i princip alla de 5 000 invånarna bor. Just det faktum att det bor en hel del människor här vid sidan av turisterna är en av de saker som gör ön charmig. När man cyklar runt passerar man sjukhuset, dagiset, skolan och helt vanliga öbor.

På Anse Fourmise finns såväl vit sand som skugga och få besökare.

Anse Sévére är en helt ok strand, med ett antal små stånd där man säljer dricka och enklare maträtter. Självfallet är där också en del folk eftersom det är gångavstånd från den del av ön där de flesta turister bor. Orkar man bara trampa 10-15 minuter till så hamnar man på östkusten där det blir ännu lugnare. Stränderna Anse Banane och Anse Fourmise har också den stora fördelen att de bjuder på stora träd med skugga. Här nere jagar man nämligen inte sol utan skugga! Sol finns det alldeles för mycket av…

Under palmbladen på Chez Jules.

Efter någon timme i skuggan på stranden och ett par besök i havet med stora, läckra vågor (och hyggliga strömmar) hade vi fått upp aptiten och cyklade därför till strandhaket Chez Jules  (www.facebook.com/ChezJulescafe/)  som i princip är ett palmbladstak fem meter från strandkanten. Men skenet bedrar, de lagar riktigt, riktigt god mat till vettiga priser. Testa gärna salladen med rökt fisk och krydda extra med deras egen chiliblandning som kan ge flintskalliga nytt hår (även om det inte funkade i mitt fall…)! Chez Jules har öppet till 20.00.

Stora vågor på Grand Anse.

Efter en välbehövlig siesta bar det av på cykel igen. Den här gången söderut till Grand Anse, där det inte finns någon som helst skugga förrän på kvällen, men däremot väldigt stora och roliga vågor. När förhållandena är rätt går det också att surfa här. Det finns ytterligare ett par stränder i södra änden av ön, men de kräver en del fotarbete för att nås.

Minsta och bästa juiceståndet.

På vägen tillbaka slog vi oss ner i det minsta av de tre juicestånd som finns på vägen från Grand Anse till stan. För två enorma, delikata milkshakes (som med påfyllning i praktiken var tre och en halv) och två tallrikar med frukt slutade notan på 125 rupees. Mest prisvärt hittills!

Bästa take awayen.

Ännu lite närmare stan, men ändå en bra bit från centrum ligger för övrigt stans bästa take-away – Rey & Josh– som koncentrerar sig på lokal kreolsk mat och också har en hel del av de bofasta som kunder, det är ju alltid ett bra tecken. Även här är det påfallande billigt. En delikat fish curry går på 65 rupees, det är vad en flaska öl kostar på andra restauranger.

Fish Trap på stranden.

Middagen blev en tudelad historia med bläckfisksallad och kycklingcurry på Fish Trap som har en servering som går ända ner till vattenbrynet och efterrätt på Le Repair (www.lerepaireseychelles.com) som förutom en bra italiensk restaurang också är ett populärt boutiquehotell.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Cykling, Djur och natur, Mat och Dryck, Seychellerna, Sol och bad | Etiketter , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

På världens mest fotograferade strand (Mahé – La Digue, Seychellerna, 1/10, 2018)

Hyrbilen på en typisk liten väg på Mahé.

Efter effektiv utcheckning från Morels St Louis (www.morels-st-louis-apartment.tophotelseychelles.com) och kvick packning av hyrbilen körde vi ner till hamnen i Victoria och lämnade bilen. På Seychellerna går det till så att man lämnar bilen öppen och lämnar nyckeln under mattan i bagageutrymmet. Säkerhetstänket är en smula enklare än vad vi är vana vid hemma i Sydafrika…

Cat Cocos är jobbig för de sjösjuka.

Efter billämning blev det frukost på hamn restaurangen Fish Tail innan ombordstigningen på Cat Cocos  (www.booking.catcocos.com)  katamaran för att starta en liten öluff med första stopp på La Digue. Färjorna här är inte billiga, en enkel biljett för den 1,5 timme långa resan kostar 1060 rupees. Trots att sjön inte var särskilt grov slingrade båten rejält i alla riktningar och det gick åt rejält med sjösjukepåsar bland passagerarna. Har du anlag för sjösjuka ska du med andra ord ta sjösjuketabletter innan du kliver ombord på en färja på Seychellerna.

Mycket läckert sovrum på Domaine Les Rochers.

La Digue (som bara är cirka fem kilometer lång) är det dominerande färdmedlet cykel och jag kvitterade därför ut en sådan på Tati’s Bicycle Hire, som ligger precis till höger om hamnpiren. Med cykelns hjälp gick det snabbt att ta sig till  Domaine Les Rochers  (www.domainelesrochers.com)  som ägs av ett trevligt grekiskt/seychelliskt par. En otroligt fin liten lägenhet med all utrustning som tänkas kan (det finns till och med tvättmaskin, vilket är toppen när man reser i tropiskt klimat) kostar 195 euro per natt. Här finns två bungalows och fyra lägenheter att välja på. Alla lika fina.

Typisk kreolsk lunch på Lanbousir.

Efter incheckning och en bra genomgång av vår värd Costas var det dags att hoppa upp på cykeln igen och trampa iväg till L’Union Estate (www.lunionestate.com) som var de första plantageägarnas egendom. Nu är den ett friluftsmuseum där man kan se diverse odlingar, en koprafabrik, jättesköldpaddor, ett traditionellt båtvarv och det gamla kolonialhuset. 115 rupees kostar inträdet.

Här finns även Lanbousir restaurant (www.facebook.com) som bjöd på en väldigt stadig lunch med grillad fisk, kycklingcurry, stekta nudlar och ett par fräscha sallader.

Från den välfotograferade stranden Anse Source d’Argent.

Fortsätter man några hundra meter från restaurangen kommer man till den kritvita stranden Anse Source d’Argent, som anses vara en av världens mest fotograferade. Det är inte svårt att förstå varför! Den är obegripligt vacker, det finns dessutom mycket skuggande träd att slå sig ner under och sist, men inte minst, är stranden långgrund och skyddad av ett yttre rev. Men det är självfallet också mycket folk här, så den riktiga paradiskänslan infinner sig inte.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Båtresor, Djur och natur, Lägenhet, Seychellerna, Sol och bad | Etiketter , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

På miniatyrvägar i strandparadiset (Mahé, Seychellerna, 30/9, 2018)

På stranden vid Pointe Police behöver man inte trängas.

Efter pannkaksfrukost på Captains Villa (www.captainsvilla-seychelles.com) bar det av ut igen på huvudön Mahé. Målet för dagen var att undersöka resten av vägarna på ön. Kvar på kartan var två blindtarmar på östra sidan, en i norr och en i söder.

På väldigt små vägar tog vi oss till Pointe Police allra längst söderut på Mahé. Här är det i princip helt öde, förmodligen beror det till stor del på att det är rätt svåra strömmar i havet och att det också är mycket besvärliga stenar och koraller nära den kritvita stranden. Kort sagt är det svårbadat. För den som vill ha en romantisk picknick och bara doppa fötterna är det dock idealiskt, ingen kommer att störa detta. Ett undantag kan vara havssköldpaddorna som kommer upp på stranden och lägger ägg.

Du kan utnyttja lyxresortens strand utan att det kostar en krona.

Via ytterligare ett par svårbadade stränder hamnade vi sedan på stranden Ante Intendence. Området domineras av lyxresorten Banyan Tree Resort (www.banyantree.com), men stranden är fri för alla och den är väldigt fin.

Håll till vänster på kostigen vid entrén till Banyan så kommer du efter en del skumpande ner till en liten parkering i södra änden av den långa stranden.

Seafood och pizza är bäst på La Gaulette.

Att snegla på villor som kostar från 10000 kronor per natt gör oss en smula hungriga och första vettiga matstoppet är La Gaulette   (www.lagauletterestaurant.business.site)   på Anse Gaulette, som är en väldigt långgrund och familjevänlig strand. Restaurangen ligger precis på andra sidan den lilla vägen som kantar stranden. Efter räkor och kreolskt fläsk intaget i maklig takt går färden vidare norrut i lika maklig takt.

Buss på slingriga vägar.

Efter en tids körning når vi stranden Anse Souillac. Här är vägen så smal att två bilar inte kan mötas och det blir därför en del övning på att backa hyggligt långa sträckor. Många tycker säkert att det här är på tok för jobbigt och även här kan du därför hitta stränder där du är rätt ensam. Apropå vägar är det förresten värt att påpeka att Mahé har bra busstrafik med SPTC (www.sptc.sc) och det går att ta sig kollektivt till strängt taget varje vrå på ön till mycket rimlig kostnad. Sju rupees (knappt fem kronor) kostar en bussresa.

Har du några miljoner över kan du köpa en etta på Eden Island.

På vägen tillbaka över bergen från östra till västra sidan får vi också syn på Eden Island (www.edenisland.sc). Det är ett tämligen hejdlöst projekt där man byggt ett antal artificiella öar i havet utanför huvudstaden Victoria och fyllt dem med exklusiva bostäder, hotell, restauranger, en marina och en shoppingmall. Vill du köpa en etta här får du räkna med att hosta upp ungefär 4,5 miljoner kronor.

Betydligt mer anspråkslöst är vårt härbärge Morels St Louis  (www.morels-st-louis-apartment.tophotelseychelles.com) i Victoria, där nattvilan i en lägenhet med tre bäddar kostar 115 euro.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Bil- och taxiresor, Djur och natur, Hotell, Mat och Dryck, Seychellerna | Etiketter , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Paradisöar i Indiska Oceanen (Pretoria, Sydafrika – Mahé, Seychellerna, 28-29/9, 2018)

Air Seychelles flyger med Airbus A320.

Så var det dags för en ny afrikansk resa. Denna gång går den till det lilla öriket Seychellerna (www.seychelles.travel).

Från Johannesburg flyger såväl det inhemska flygbolaget Air Seychelles (www.airseychelles.com) som South African Airways (www.flysaa.com). Jag hamnade på en Air Seychelles-flight som bjöd både på god mat och ett hyggligt utbud av filmer på den personliga TV-skärmen. Därför gick den 4,5 timmar långa flygningen behagligt snabbt.

Flygplatsen ligger rätt intressant placerad, med ett berg på ena sidan och havet på den andra.

Flygplatsen (www.seychellesairports.sc) på huvudön Mahé är pytteliten och har en väldigt trevlig flygplatsbyggnad i kolonial stil, där inga avstånd är längre än att man kan vinka till varandra.

Storleken gör att det går väldigt snabbt att komma ut från flygplatsen och min transfer till Captains Villa (www.captainsvilla-seychelles.com) går också fort, vilket är skönt med tanke på att det är rätt sent på fredag när planet landar.

Captains Villa är inbäddad i grönska.

Captains villa är ett litet guesthouse med sju rum och två lägenheter. Det drivs av Flolise och Patrick och ligger på sydvästra delen av Mahé inbäddat i grönska, ett stenkast från havet och i ett väldigt lugnt område. Ett dubbelrum här kostar knappt 100 euro, men då ingår inte frukost, som kostar ytterligare 10 euro. Om man inte vill gå till lyxhotellet Doubletree by Hilton (www.doubletree3.hilton.com) och käka finns inga matställen inom promenadavstånd och därför serverar Captains Villa också mat, som kostar 10-15 euro, vilket är relativt billigt här nere.

Vad det här är för växt vet jag inte, men snygg är den.

På lördagsmorgonen möts jag av den duktiga guiden Daniel Bernard Mondon (dbmondon@gmail.com). Han tar oss till Le Jardin de Roi där man odlar kryddor, medicinalväxter och frukt samt har massor av olika typer av träd på 25 hektar mark. Ett bra ställe att lära sig mer om vad som växer på Seychellerna.

Le Jardin de Roi har också en utmärkt liten restaurang med fantastisk utsikt och skönt svalkande vind. Vi äter ett axplock av typisk mat från Seychellerna. På bordet finns sådant som picklad papaya, pumpa samt äpple, kokbananer med kokos, linspasta, stekt fisk, kycklingcurry och grönsakscurry – perfekt för en lunch när det är bortåt 30 grader varmt och 75 % luftfuktighet.

Många små rätter på Le Jardin de Rois restaurang.

När lunchen sjunkit undan tar vi oss tillbaka till flygplatsen där det är fullsmockat med små uthyrningsfirmor, som alla hyr ut pyttesmå automatväxlade bilar som passar fint för de små slingriga vägarna på ön. 50 euro per dygn är den gällande taxan, men hyr du fem dagar eller fler kan du få ner priset till 40 euro per dygn. Den firma vi till sist bestämmer oss för heter Classic Cars, men det känns i ärlighetens namn inte som det spelar någon större roll vilket bolag man väljer, bilarna är desamma och priserna likaså. En fördel är att man kan hyra på flygplatsen och sedan lämna bilen i hamnen om man ska åka vidare till någon av de andra öarna.

Huvudön Mahé är inte större än att man åker runt den på en eftermiddag, så det är precis vad vi gör. Först en snabb tur upp till den nordvästra delen av ön där de allra flesta hotellen ligger koncentrerade. Stranden är fin, men det i min smak är det lite väl mycket turister. Den östra sidan av den nordligaste udden är betydligt lugnare, men här är å andra sidan stranden inte lika fin.

Utsikten från Venn´s Town.

Efter besöket på den norra delen av ön kör vi söderut och tar oss tillbaka över till västkusten via vägen Sans Soucis, som går genom ett naturreservat där man bland annat finner ruinerna av den gamla skolan i Venn´s Town som byggdes för frigivna slavars barn i slutet av 1800-talet. Skolan lades ner ganska snabbt, men utsikten är kvar och den är svårslagen.

Stranden Anse Takamaka är inte direkt överbefolkad.

Den sydligaste delen av västkusten är relativt sett glest befolkad och spontant skulle jag säga att det är ett perfekt område att tillbringa några dagar i. Det är inte tätt mellan övernattningsställena, men här finns något för alla smakriktningar och plånböcker.

Här finns också den väldigt vackra stranden Anse Takamaka.

Surfers Beach.

Middag bjuder Surfers Beach(www.surfersbeach.sc) på. Nåja, bjuder är kanske inte rätt ord. Faktum är att prisnivån här nere är ungefär som hemma i Sverige. Bläckfiskcurryn,  som är något av en nationalrätt här, kostar ungefär 230 kronor och en flaska lokalt öl 40 kronor.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Bil- och taxiresor, Djur och natur, Hotell, Mat och Dryck, Seychellerna, Sol och bad, Trädgårdar | Etiketter , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Hemligt hotell på Cypern

Veckans Tips – Vecka 38 – 2018

Poolen är den självklara medelpunkten på Apokryfo.

Det grekiska ordet apokryfo betyder ”gömt” eller ”hemligt”. Därför är Apokryfo (www.apokryfo.com) ett väldigt bra namn på det lilla guesthouset i byn Lofou, som ligger vid foten av Mount Olympus på västra Cypern.

Hotellet drivs av den lokale arkitekten  och hans brittiska fru Diane, hon är inredningsarkitekt och det märks i rummen!

1996 hittade paret gården (som då i princip var en ruin) och sedan 2009 hyr de ut 7 fantastisk rum och 2 hus med möjlighet till självhushåll.

Vinkällaren på Apokryfo är normalt sett mer välfylld än så här och de kan lätt få påfyllning från vingårdarna som är grannar.

Rummen ligger runt en liten pool och hela upplägget är perfekt för dig som bara vill vila och njuta av en ledighet. Du behöver inte ens åka iväg för att gå på lokal, Apokryfo serverar utmärkt mat i sin lilla restaurang eller uppe på takterassen, med fantastisk utsikt över omgivningarna. Vill du ändå röra lite på dig finns ytterligare tre restauranger i den vackra byn.

Vill du rör på dig ännu mer finns det bra möjligheter till sköna promenader och för de som är böjda åt golfhållet bjuds det tre banor inom en halvtimme från byn. Ner till havet tar det 40-50 minuter och det finns också ett par vingårdar alldeles i närheten av hotellet.

Priserna startar på 160 euro för ett dubbelrum med frukost och går upp till 760 euro för sex personer i det största huset.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Cypern, Golf, Hotell, Mat och Dryck, Vandring | Etiketter , , , | Lämna en kommentar

Feministisk konst i Brooklyn

Veckans Tips – Vecka 37 – 2018

Brooklyn Museum är en pampig byggnad som invigdes redan i slutet av 1800-talet.

De flesta som varit i New York har besökt något av stadens största konstmuseer – Metropolitan Museum of Art, Museum of Moderna Art (MoMA) eller Guggenheim Museum. De ligger alla på Manhattan och har miljontals besökare varje år.

Om du vill gå lite mot strömmen, men ändå besöka ett stort och viktigt museum där det händer spännande saker skulle jag föreslå att du hoppar på tunnelbanan och åker till Prospect Park i Brooklyn. Där hittar du Brooklyn Museum (www.brooklynmuseum.org), som är ett av USAs äldsta museer och New Yorks tredje största museum till ytan.

Här finns självfallet en stor samling av amerikanska verk men också konst från klassiska Egypten, Afrika, Stillhavsöarna (en stor del av Thor Heyerdahls samlingar återfinns här), den muslimska världen och Europa.

Mest spännande just nu är dock den kraftsamling man gör på kvinnliga konstnärer. Starten för det var Elizabeth A. Sackler Center for Feminist Art (vars pengar inte kommer från den del av familjen som just nu är indragen i en stor läkemedelsskandal i USA) som drog igång 2007.

Satsningen på kvinnliga konstnärer har intensifierats sedan Anne Pasternak tog över som chef för museet 2015. Hon har lagt stor tonvikt på att köpa verk av nutida kvinnliga konstnärer och många av separatutställningarna den senaste tiden har haft feministiska förtecken. Det gör Brooklyn Museum betydligt mer spännande är kollegorna på andra sidan East River.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Konst, Museum, New York, USA | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Kika på hur man gör tjeckiska höghjulingar

Veckans Tips – Vecka 36 – 2018

En helt igenom handgjord, stilig höghjuling från tjeckiska Mesicek.

Höghjulingar görs på många håll i världen, men några av de absolut finaste (och dyraste) tillverkas i tjeckiska Celoznice av företaget J. Mesicek (www.mesicek.cz).

Den lilla fabriken startades för 25 år sedan när Josef Mesicek hittade en gammal höghjuling och renoverade den för att ungdomarna i hans cykelklubb skulle få testa hur det var att rulla fram i cykelns barndom.

Cykeln blev väldigt populär och snart var Josef igång med att bygga replikor. Numera har Josef och hans son Zdenek utvecklat höghjulingen rejält. Allt byggs för hand i den lilla verkstaden och varenda cykel byggs helt på beställning – väntelistan är lååång. Har du vägarna förbi kan jag rekommendera ett studiebesök.

Detaljerna på cyklarna från Mesicek bjuder på häpnadsväckande kvalitet.

Höghjulingarna (livsfarliga cyklar med jättelikt framhjul och pyttelitet bakhjul som hade en tendens att tippa framåt, gärna i nedförsbackar), hade sin storhetstid under andra halvan av 1800-talet, innan de lyckligtvis (och snabbt) slogs ut av den moderna och betydligt säkrare cykeln.

På senare år har dock allt fler börjat intressera sig för höghjulingar igen och det finns nu en hel subkultur för de som cyklar höghjuling. Med nya material och nya tekniker har cyklarna också gjorts betydligt säkrare.

Det finns faktiskt även ett företag i Sverige som tillverkar höghjulingar. Standard Highwheels (www.standardhighwheels.se) återfinns i skånska Tomelilla.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Cykling, Hantverk, Tjeckien | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

Båtäventyr på afrikanska Lake Tanganyika

Veckans Tips – Vecka 34 – 2018

MV Liemba är världens äldsta passagerarfartyg och seglar mellan Tanzania och Zambia på Lake Tanganyika.

Gillar du Afrika, båtar och äventyr ska du ta dig en ordentlig titt på last- och passagerarbåten MV Liemba, som är det äldsta passagerarfartyg som fortfarande är i reguljär trafik.

MV Liemba trafikerar östra sidan av Lake Tanganyika. Starten sker i Kigoma i Tanzania och slutdestination är Mpulungu i Zambia. På vägen stannar den på massor av ställen och det är otroligt spännande att följa folklivet kring båten. Mellan start- och sluthamnen lossar och lastar man (med något enstaka undantag) passagerare, last och husdjur med småbåtar.

Historien bakom båten är också fascinerande. Den byggdes i Papenburg in Tyskland 1913. Sedan plockades den isär och skeppades till Afrika i 5 000 trälådor. Dessa bars (!) sedan upp till Kigoma, där sattes den ihop igen och användes som krigsfartyg. Som bekant gick det kriget inte så bra för tyskarna så skeppet sjönk och bärgades i ett par omgångar innan engelsmännen slutligen tog hand om MV Liemba 1927. Sedan dess har hon troget seglat upp och nerför sjön.

MV Liemba är tar upp till 600 passagerare och är ofta väldigt välfylld.

Reser du i förstaklass (och det gör alla blekansikten ombord) är det faktiskt hyggligt bekvämt, du har kojer, ett litet skrivbord och en egen toalett. Maten är inte som på ett kryssningsfartyg men du överlever på ris, kyckling och fisk.

Tidtabellen är också rätt enkel. Avgången från Kigoma är varannan onsdag 16.00 (den tiden ska tas med en stor nypa salt…). Vilka tider man sedan stannar till vid de olika städerna och byarna beror helt på hur mycket last det är på de olika ställena, vad som går sönder på fartyget, etc. I teorin ska resan ta två och en halv dagar, men återigen får det betraktas som en målsättning.

Vill du få en liten uppfattning om hur en resa på MV Liemba går till kan du göra en sökning på YouTube, här finns en del spännande filmsnuttar.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Båt, Båtresor, Tanzania, Zambia | Etiketter , , , | Lämna en kommentar