Idealkvarter, handsydda Zlatandojor, olympiazipline och ihålig staty (München, Tyskland, 14/6, 2018)

Bakom containrarna med mysko småverkstäder och barer växer det upp dyra kontorslokaler.

En fördel med att resa ensam är att man utan att verka knäpp kan ägna sig åt att tjuvlyssna på andras samtal. Förutom privata smaskigheter plockar man då och då upp värdefull information. Det var precis vad som hände i går kväll då ett par pratade om Werksviertel Mitte (www.werksviertel-mitte.de). Det är ett stort område öster om järnvägsstationen Ostbahnhof i München (www.simply-munich.com).

För den som är intresserad av streetart är Werksviertel ett paradis.

De slitna gamla fabrikslokalerna började redan för 20 år sedan förvandlas till ett nöjescentrumoch här finns och har funnits otaliga barer och klubbar. Nu har området dock börjat ändra karaktär. Mitt bland de hårt taggade industrilokalerna i varierande grader av förfall växer det upp nya, superdesignade hus och in flyttar webföretag, internationella konsulter och reklambyråer. Här ska också byggas en konserthall för klassisk musik.

Är ljuset dåligt kan man såga upp stora runda hål. Vad en svensk stadsarkitekt skulle sagt är inte svårt att räkna ut…

Tanken är att det ska bli ett sorts idealområde där de billiga lokalerna för konstnärer och hantverkare ska finnas kvar parallellt med dyra nybyggen. Ingen fattar riktigt hur det här ska gå till, men än så länge verkar det funka.

Vad de får (ja,sådana med ull på kroppen!) som en av reklambyråerna tänker ha på sitt grästäckta tak kommer att tycka om musiken som pumpar ut på nätterna återstår att se…

Beachhäng mitt i stan.

Strax utanför Werksviertel ligger en bar/restaurang med det passande namnet Beach 38°(www.beach38.de). Starten var två vänner som ville hitta ett ställe där de kunde spela beachvolleyboll. Nu har det växt rejält och det är egentligen bara havet som saknas för det perfekta beachhänget. När solen går ner är det dock ingen som märker det, så partyt pågår precis som om det vore på Ibiza.

Handgjorda skor fyller fönstret hos Schuh Bertl.

Det perfekta sättet att snabbt lära sig en ny stad är att cykla. Det går fort att ta sig fram, men man är tvungen att ta in omgivningarna för att inte råka illa ut. Då och då hittar man också oväntade guldkorn. Schuh Bertl (www.schuhbertl.de) är ett sådant fynd. Han är något så ovanligt som en skomakare som själv tillverkar alla skor från grunden.

Vad tror du Zlatan skulle säga om de här?

Doften av läder känns långt innan man kommer fram till butiken och i fönstret står klassiska skomodeller, kolla särskilt in sportskorna! På produktlistan finns också bälten, ryggsäckar och helt fantastiska resväskor tillverkade helt i läder.

 

Tante Emma Bistro har ett litet kök med stor mat.

Med doften av läder färskt i minnet satte jag kurs på Tante Emma Bistro (www.tante-emma-bistro.de).

Namnet kommer från ”Tante Emma Laden” som i Tyskland är det vi skulle kalla lanthandel i Sverige. Kort sagt ett ställe med personlig service där det finns allt möjligt. Precis så är det på Tante Emma Bistro – jättetrevlig service, lite av varje på menyn och inte en turist så långt ögat når. Köket är ungefär lika stort som kokvrån var i min första lägenhet, men trots det kommer det ut riktigt smaklig mat.

För att åka Flying Fox måste du först klättra upp 35 meter!

Olympiaparken (www.olympiapark.de), som byggdes inför OS i München 1972 (tävlingar som helt överskuggades av massakern av 11 israeler) måste vara en av de vackraste olympiska anläggningar som skapats. Den ligger i ett kuperat parklandskap med massor av vatten. Och det bästa av allt är att alla anläggningar används för fullt än i dag, året är fullspikat med sport, konserter och mässor. En av de absolut häftigaste attraktionerna är Flying Fox. Först klättrar du upp och går över det mycket speciella taket på Olympiastadion och sedan åker du en 200 meter lång zip line rakt över gräsplanen! 40 euro kostar färden.

Den okända spiraltrappan i Bavariastatyn.

Hittills har jag ju lyckats undvika att nämna det som alla känner till om München, men nu kan jag inte låta bli. Vi pratar förstås om Oktoberfesten (www.oktoberfest.de). Den två veckor långa ölhyllning som har sex miljoner besökare varje år! Theresienwiese, där festen äger rum, är under resten av året ett rätt trist gräsfält uppbrutet av sprucken betong. Uppriktigt sagt för det mer tankarna till gamla Östtyskland. Ut över allt blickar den nästan 20 meter höga Bavariastatyn. Vad väldigt få människor känner till är att man kan klättra upp via en spiraltrappa inuti statyn och kika ut genom fyra öppningar i hjälmen!

Så här tomt är det på Goldmarie för klockan åtta, sedan blir det proppfullt så beställ bord.

Kvällens middag gick av stapeln just runt hörnet från mitt hotell. Goldmarie (www.goldmarie-muenchen.de) heter den utmärkta krog som serverade maten i dag. De lagar lokal mat med en elegant och modern touch. Många av rätterna är vegetariska och de lokala råvarorna dominerar. För mig blev det jordärtskocka till förrätt, bayersk ravioli med spenat till huvudrätt och en makalös rosmarinpannacotta som avslutning.

Goldmarie har för övrigt några enkla men snygga rum ovanpå restaurangen. 70 euro per natt för ett dubbelrum är ett fantastiskt bra pris i centrala München.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Arkitektur, karneval, Kläder, Konst, Mat och Dryck, München, Tyskland | Etiketter , , , , , , , , , , , | 1 kommentar

Modern kultur och blandad shopping (München, Tyskland, 13/6, 2018)

Självfallet finns det en enorm muralmålning utanför MUCA.

München (www.simply-munich.com) är ju fyllt av gammal, traditionell kultur, men det betyder inte att det saknas modern och nyskapande kultur.

Ett ställe där man lätt kan konstatera detta är på MUCA (Museum of Urban and Contemporary Art) (www.muca.eu). MUCA har bara funnits sedan 2017 och är något så ovanligt som ett helt privatägt museum.

Stephanie Utz är både grundare, ägare och chef för MUCA. Här vid ett verk av Andy Warhol.

Ägare är det äkta paret Stephanie och Christian Utz och det hela startade med att de först började representera ett antal gatukonstnärer och sedan att Christians samling av gatukonst började ta lite väl mycket plats. När det för några år sedan blev klart att ett gammalt kraftverk mitt i München skulle läggas ner la paret all sin energi på att övertala staden och dess energibolag om att man skulle göra om den gamla industrilokalen till ett hypermodernt museum. Till mångas stora förvåning gick övertalningen vägen.

Restaurang Mural bjuder inte bara på bra mat, även här är konsten närvarande.

Idag innehåller museet utställningslokaler där man gör 3-4 separata utställningar per år. I juli öppnar Imago, som kommer att visa porträtt, något som är riktigt hett i konstvärlden just nu. På MUCA finns också restaurangen Mural som på kort tid fått bra rykte för sin lite speciella mat, som ofta serveras med latinamerikansk eller asiatisk touch.

Hippt på hotell BOLD.

Efter museibesöket var det dags att checka in på ett nytt boende – BOLD Hotel (www.bold-hotels.com). Det är en minikedja med två hotell i München och ett i Frankfurt. Jag kör ner i garaget på det hotell som ligger i centrala München och får ett läckert designat och rymligt rum med en liten balkong mot gården och lagom hipp 60-talsinspirerad inredning. Med lite tur kan man komma över ett dubbelrum för runt 100 euro per natt inklusive frukost. Här finns också ett antal lägenheter och man satsar hårt på långliggare med specialpriser om man bor minst en månad.

Kaufhauskollektiv är en sammanslutning av mindre designers.

Shopping i coola affärer är kanske inte min starkaste sida, men för de som är intresserade av sådant ”offrade” jag eftermiddagen åt att kika på lite kul affärer. Först ut var en liten galleria som heter Hofstatt (www.hofstatt.info) som innehåller många mindre designbutiker. Kaufhauskollektiv (www.kaufhauskollektiv.de) är en sådan, där en massa mindre designers samsas. Väldigt coola 2nd Flight (www.2nd-flight.de), som finns i butiken tillverkar alla grejer av gamla fallskärmar!

Silverplattor som ska hjälpa till att fixa åkommor och lösa problem.

Inte långt från Hofstatt finns mycket kul små butiker på bakgatorna och här hittar man bland annat antikaffären Holfert (Kreuzsstrasse 9). De har specialiserat sig på Votives. Det är silverplattor som man offrade i katolska kyrkor och det här var stort på 1700-talet. Den som hade ett problem eller en önskan köpte en silverplatta som symboliserade detta och gick till kyrkan med den. Ordnade allt till sig köpte man ofta en till med en inskription som tack. Så vill du ha ett ben i silver kan du köpa det här. Bryter du sen benet kan du ju offra plattan och se om det hjälper.

I en affär med mycket designböcker är självfallet inredningen riktigt cool.

Gillar du böcker och tidningar om design, foto, arkitektur, mode, mat, resor, konst eller varför inte erotik och tatueringar är Soda Books (www.sodabooks.com) en butik för dig. Här finns det mesta inom dessa områden och några till.

Tycker du det blir för tungt att släpa hem kan du beställa via den fantastiska hemsidan istället. På hemsidan kan du bläddra dig igenom en stor del av innehållet i publikationerna för att fräscha upp minnet innan du bestämmer dig för ett köp.

Det är riktigt hög klass på många av stånden.

Vill du gå på marknad istället för i butiker är Viktualienmarkt (www.muenchen.de) ett bra val. Här finns ett 100-tal handlare med stark tonvikt på mat och dryck. Marknaden har funnits här sedan början av 1800-talet och mitt på torget står en stor majstång. Det var lyckligtvis ingen som dansade runt den när jag var där, men det kanske berodde på regnet, vad vet jag.

Eataly är ett matpalats med italiensk prägel.

Precis intill marknaden finns matpalatset Eataly (www.eataly.net) som precis som namnet antyder också handlar om mat, men med italienska förtecken. Du kan både handla och äta italienska delikatesser och tröttnar du på maten kan du alltid promenera iväg till bortre änden av lokalen där de säljer helt magnifika italienska Bianchicyklar (www.bianchistore.de).

Vildsvinet som blev fisk.

Middagen blev också italiensk efter ett tips från en bekant. Trattoria Da Paolo (www.trattoriadapaolo.de) är en sardinsk restaurant med en spännande matsedel, som ständigt skrivs om. Dessutom var språkförbistringen i mitt fall total, vilket gjorde middagen än mer spännande. Jag trodde jag hade beställt vildsvin som  förrätt, men fick istället en fantastisk fiskfilé med sellerisås…Fram för mer språkförbistring!

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Antikviteter, Böcker, Hotell, Konst, Mat och Dryck, München, Museum, Tyskland | Etiketter , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Mysiga München har mycket minnen (Cape Town, Sydafrika – München, Tyskland, 12/6, 2018)

I måndags eftermiddag var det dags att sätta sig på planet till Europa igen. Lufthansa (www.lufthansa.com) var dagens flygvärd och bjöd inte på några överraskningar, men bra service och ett fräscht flygplan. Från Cape Town till Frankfurt flyger man med Airbus A340-300.

Jag upptäckte att rad 16 i ekonomiklass erbjuder massor av extra benutrymme och om man snabbar sig på att checka in via nätet – som öppnar 24 timmar innan avresa – ökar chanserna för att lägga rabarber på någon av dessa sju platser.

Via ett snabbt byte av plan i Frankfurt var jag framme i München (www.simply-munich.com) redan före nio på morgonen och plockade upp en hyrbil på flygplatsen.

Prins Myshkin Parkhotel ligger väldigt fint och har dessutom en utmärkt restaurang.

Nästa anhalt var det utmärkta lilla boutiquehotellet Prins Myshkin Parkhotel (www.prinzmyshkin-parkhotel.com) som ligger i en lummig förort runt en halvmil väster om Münchens centrum och på bekvämt promenadavstånd från slottet Nymphenburg.

Ett dubbelrum här kostar från runt 132 euro per natt. De har också en förträfflig restaurang med väldigt många vegetariska alternativ.

Utrustad för cykling i regn i München.

Efter incheckningen packade jag upp min hopfällbara Brompton (www.brompton.com) och styrde cykeln mot Schloss Nymphenburg för ett möte med guiden Grit Ranft. Grit bodde under några år på Lidingö och lärde sig under den tiden nästan perfekt svenska. Hon är en drömguide för en svensk i München! Hoin kan allt om staden, men kan också sätta det i perspektiv för en svensk besökare.


Huvudbyggnaden är bara en liten, liten del av Schloss Nymphenburg.

Nymphenburg (www.schloss-nymphenburg.de) byggdes i slutet av 1600-talet och var en hyllning till att Bayerns då regerande hertigpar äntligen hade fått en son. Italienska arkitekter engagerades för bygget, som sedan byggdes ut successivt över åren. Från början var slottet omgiven av en barockpark, men på 1800-talet fick den sin nuvarande engelska park. Är du det minsta intresserad av historia, muséer, slott, parker och vacker natur är det väl värt att spendera en dag här. En kul detalj är att slottets lokaler inte bara visas upp för turister, här finns också sånt som kontor och dagis för vanliga bayrare.


Pfarrei Herz Jesu – här kan man snacka om att öppna dörrarna till kyrkan står vid gavel!

Via den väldigt speciella katolska kyrkan Pfarrei Herz Jesu (www.erzbistum-muenchen.de/pfarrei/herz-jesu-muenchen), där man kan öppna hela ena gaveln på kyrkan för konserter, den lilla undangömda gravplatsen Winthirfriedhof och massor av vackra jugendbyggnader som kantar gatorna på väg in mot centrum hamnar vi sedan på Königsplatz.

Byggnaderna kring platsen uppfördes av kronprins Ludwig för att han skulle kunna visa upp sina antika samlingar. På 1930-talet blev Königsplatz central för nazisterna i Bayern och förutom massor av parader var den också platsen för det stora bokbålet 1933. Numera samlas man på minnesdagen av bålet och läser högt ur de böcker som brändes.

Här gick de som inte ville göra hitlerhälsning.

En annan diskret påminnelse om nazismen och de som spjärnade emot hittar man på Viscardigasse. Det är en liten gatstump bakom ett annat ståtligt monument – Feldherrnhalle – som också kidnappades av nazisterna. De som gick förbi monumentet förväntades göra hitlerhälsningen, men som protest smet många bakom det och ”smitvägen” är nu markerad med särskilda gatstenar.

Flygbladen som spreds av Vita Rosen finns nu förevigade i sten utanför universitetet.

Utanför universitet finns också en påminnelse om det civilkurage som en del människor visade under krigsåren. På universitetet bildades motståndsgruppen Vita Rosen kring syskonen Hans och Sophie Scholl, som båda till en början var aktiva i nazistiska ungdomsorganisationer, men efter en tid insåg vad som hände. Vita Rosen skrev flygblad och slagord mot Hitler på offentliga byggnader. De greps ganska snabbt och avrättades, men de allierande fick via en norsk biskop tag på ett exemplar av det sista flygbrevet och det spreds sedan i miljontals exemplar över Tyskland.


Eisbachvågen lockar duktiga surfare året om.

Efter närkontakten med nationalsocialismen är det ganska skönt att kunna cykla in i den engelska parken och lufta lungorna. Det här är en av de största innerstadsparkerna i världen och en kul detalj är den surfingvåg – Eisbach – som finns i en av floderna mitt i parken

Här samlas surfingentusiasterna året om för att med en rätt speciell teknik surfa den och det är definitivt inget för nybörjare, betongblocken i floden är många och nära vattenytan.

Die Goldene Bar återupptäcktes och renoverades efter en hel del eftertanke.

Precis intill Eisbach hittar du museet Haus der Kunst (www.hausderkunst.de) med spännande utställningar. Här finns även den något undangömda baren Die Goldene Bar (www.goldenebar.de).

Återigen är det nazisterna som varit i farten. De byggde baren och prydde väggarna med guldmosaiker över de länder de tänkte erövra. Efter kriget togs lokalerna över av amerikanerna och mosaikerna byggdes över och glömdes bort.

Hofbraukeller vid Wiener Platz är bara en av många Biergarten dit du kan ta med egen mat.

Vill man inte dricka öl omgiven av gyllene väggar kan man istället välja någon av de många Biergarten som finns i München. Staden delar ut tillstånden och i förutsättningarna ingår att bryggerierna säljer öl, men att de som kommer dit kan ta med sin egen mat. Med andra ord dukar besökarna ofta upp borden med egen duk och picknickmat. Eftersom borden är stora och besökarna många är det också ett naturligt sätt att träffa nya människor och för oss turister kan det ofta bli en smakbit av hemlagad bayersk mat också…


I trakterna kring Wiener Platz finns en del äldre, mindre hus bevarade.

En kul Biergarten att åka till är Hofbraukeller (www.hofbraeukeller.de) vid Wiener Platz. Det är bara några kilometer utanför centrum, men turistkoncentrationen har gått ner med många hundra procent! I det här området hittar man också ett antal hem för de som inte umgicks med hertigar och baroner förr i tiden. Nästan alla sådana hus har rivits, men just här finns några kvar och med lite fantasi ger det en liten känsla för hur det såg ut i de fattigare delarna utanför Münchens centrum.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Arkitektur, Flygresor, Historia, Hotell, Mat och Dryck, München, Museum, Surfing, Trädgårdar, Tyskland | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , , | 1 kommentar

Lyxig långfärdsbuss till Pretoria (Prince Albert Road, Sydafrika – Beufort West – Pretoria, 3/4, 2018)

Efter ett par dagar med diverse aktiviteter på lodgen Assendelft (www.assendelft.co.za) i Prince Albert Road närmar sig den här resan sitt slut.

Campen i Karoo National Park är rätt nybyggd och ligger väldigt vackert.

Sista anhalten blir Karoo National Park (www.sanparks.org/parks/karoo/), där det otroligt nog regnar igen! Djuren håller sig därför till stor del borta, men naturen är lika vacker för det. För den som vill köra ute i terrängen finns här en hel del vägar för fyrhjulsdrivna bilarmed hög markfrigång.

Efter parkbesöket larmar vårt utmärkta övervakningssystem för däcktrycketför en pyspunka efter den knepiga bergspassagen för att par dagar sedan. När vi reparerat punkteringen, flyttat om två av däcken och sedan balanserat hjulen på utmärkta Tyres & Treads (www.tyresandthreads.co.za) i Beufort West för den facila summan 110 rand (vilket inkluderade fem nya rostfria ventilhattar) är det dags för en av oss att testa ett nytt sätt att resa i Sydafrika – långfärdsbuss.

Premiumklassen på Greyhound är riktigt skön och hela undervåningen har bara 16 säten.

Kollektivtrafiken är ju oomtvistat usel på de flesta ställen i Sydafrika, men just långfärdsbussarna fungerar riktigt braoch går från väldigt många olika orter. Det finns alla typer av bussar, från de enklaste som ser ut ungefär som slitna SL-bussar där man sitter rakt upp och ner under hela resan till riktigt lyxiga dubbeldäckare där resenärerna i premiumklass har säten som ser ut ungefär som i förstaklass på flyget.

Vi väljer det sistnämnda och valet faller på Greyhound (www.greyhound.co.za) med avresa från Beufort West. Det är väldigt gott om plats och sätena är oerhörtbekväma. Dessutom har Greyhound alltid två chaufförer (varav den ena sover) och det gör resan betydligt trafiksäkrare. Förutom det faktum att bussen blir ett par timmar försenad funkar det utmärkt och är billigt, en drygt 100 mil lång resa kostar exempelvis bara cirka 500 rand.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i 4x4, Bussresor, Djur och natur, Lodge, Pretoria, Sydafrika | Etiketter , , , , , , | Lämna en kommentar

Vildmarkslodge intill N1 (Prince Albert Road, Sydafrika, 2/4, 2018)

Vi har övernattat på lodgen Assendelft(www.assendelft.co.za) i den pyttelilla orten Prince Albert Road som i princip bara är en vägkorsning, en järnvägsstation och en bensinmack på motorvägen N1 som går mellan Johannesburg och Cape Town.

Tälthusen i Assendelft.

Assendelft är lite annorlunda lodge på så sätt att kunderna ser väldigt olika ut. Många gäster är sådana som kör mellan Johannesburg/Pretoria och Cape Town. Har de inte startat väldigt tidigt på morgonen är det svårt att hinna fram till Cape Town innan mörkret slår till och att köra på sydafrikanska motorvägar i kolmörker är inget jag skulle rekommendera. Den andra typen av gäster är de som vill bo på en prisvärd lodge (ett dubbelrum kostar 900 rand) och vila upp sig en smula.

Förutom lodgen, som har fyra rum och ligger precis intill ägarna Andre och Stephanies hus, finns en off grid bush camp med fyra ”tälthus”(det vill säga att delar av husen är byggda i sten, medan långväggar och tak är gjorda i tältduk). Trots att den bara ligger några kilometer från stora N1:an känns det som att man är mitt i vildmarken och med lite tur kommer du att ha springbok, wildebeest (gnu), gemsbok (oryx) eller zebror utanför staketet när du tänder elden för att grilla kvällens köttbit (som du förresten kan köpa från Andre, i hans frys finns både de egna fåren och vilt som gått på markerna).

Vill du träna skytte går det utmärkt på Assendelft.

Du kan vandra som du vill på de 1 200 hektar stora markerna, men för de som är lite bekväma finns det också ganska många små vägar att köra på, här krävs det dock en bil med lite rejäl markfrigång.

Du som är intresserad av skytte och av att jaga kan göra det och priserna för det är ytterst humana.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i 4x4, Bil- och taxiresor, Djur och natur, Jakt, Lodge, Sydafrika | Etiketter , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Hejdlös teränggkörning i brant bergspass (Fraserburg, Sydafrika – Prince Albert Road, 1/4, 2018)

De senaste dagarna har vi kört på många vägar som i Sverige inte ens skulle finnas med på kartan. Idag slår vi dock rekord. Vi har en fantastisk kartbok som heter Tracks 4 Africa (www.tracks4africa.co.za) som är särskilt riktad till de som ger sig ut utanför de vanliga vägarna.

Sjukt brant och dessutom mjukt efter ett mycket sällsynt regn. Kräver känsliga nypor för att man inte ska hamna utanför vägen och vid foten av berget.

I den lilla bergskedjan Steenskampsberg upptäcker vi en liten svartstreckad linje som betyder att det här går ett 4×4-spår. Det börjar bakom en rostig fårgrind och ganska snabbt bär det av mycket brant uppför en smal stig och att vända finns inte på kartan. Det är bara att bita ihop och köra vidare. Stigningen är (om man ska tro GPS:en) cirka 400 meter på ungefär 4 km… Totalt är ”genvägen” 10 km lång och det tar oss ungefär 2 timmar att köra den.

Svettigt, men otroligt kul och VW Amaroken (samt den 14-årige chauffören) sköter sig föredömligt! Den mycket lågt växlade ettan på automatlådan, som man i normala fall inte ser till, får jobba strängt taget hela tiden.

Solnedgång i Assendelft.

När vi, med både saknad och lättnad, lämnar bergsstigen ställer vi in Prince Albert Road på GPS:en. Framåt kvällen kommer vi fram till den lilla lodgen Assendelft (www.assendelft.co.za). Där bjuder Andre och Stephanie på trevlig middag i ett mycket blandat sällskap. Runt elden sitter en vit före detta polis och hans fru, en indisk datakonsult och hans svarta fru som jobbar med frivilligarbetare. Som alltid i Sydafrika blir det mycket livliga diskussioner innan det är dags att krypa till kojs.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i 4x4, Bil- och taxiresor, Djur och natur, Lodge, Sydafrika | Etiketter , , , , , , , | Lämna en kommentar

Ridtur på amerikanska hästar och titt på största teleskopet (Sutherland, Sydafrika – Fraserburg, 31/3, 2018)

Det här blir en riktig aktivitetsdag. Först ger vi oss ut till farmen Blesfontein (www.blesfontein.co.za) där man har hästar och ridning. Och man är noga med att berätta att det inte är vilka hästar som helst, utan Appaloosas som härstammar från de kusar som ursprungsbefolkningen i Nordamerika red på. I vilket fall som helst är hästarna väldigt trevliga att rida på.

Hästarna på Blesfontein går helt lösa på markerna. Här tar de en titt på receptionen.

Tyvärr blir det en ganska lugn tur. Nicol och Marina, det mycket gästfria par som driver farmen, har haft lite otur med gäster som sagt att de rider som Geronimo, men sedan ramlat av så fort hästarna satt fart.

För de som vill stanna på Blesfontein har man flera trevliga enheter för självhushållning som kostar från 330 rand per person och natt. Det finns också ett ödslig beläget hus dit man tidigare flyttade under de kalla vintrarna. Nu är det bara djuren och de som sköter dem som gör flytten. Det betyder att även detta fantastiska, men primitiva, hus kan hyras för en billig peng.

Den som beställer i förväg kan också få frukost samt prova på Marinas matlagning på kvällen. Då använder man självfallet råvaror som finns på farmen och oddsen för att du får lamm är ganska låga…

Spegeln på SALT är är 11 meter i diameter och kan spana 130 miljoner ljusår bort i universum!

Vi har dock inte tid att stanna eftersom vi ska ge oss iväg till den stora attraktionen i Sutherland. Den går under det ståtliga namnet Southern African Large Telescope (SALT) (www.salt.ac.za). Det är ett jättelikt teleskopsom ligger på en isolerad höjd i det ödsliga landskapet. För 60 rand får man en rejäl guidad tur och tillfälle att komma in i två av de många teleskop som samsas på bergsplatån på 1 800 meters höjd.

Även om man inte får kika genom något teleskop är det väldigt kul att se de enorma konstruktionerna. Det största teleskopet har en spegel som är 11 meter i diameter och är uppbyggd av ett antal lösa delar som måste justeras in med ofattbar precision för att ge skarpa bilder från de otroligt avlägsna himlakroppar man siktar in sig på. För den som verkligen vill kika på stjärnor finns nattliga turer. Inne i Sutherland finns det också ett antal amatörastronomer som specialiserat sig på att visa stjärnorför stadens besökare.

Ett bröllop gjorde att vi hamnade i det här trevliga huset.

Natten planerar vi att tillbringa i Fraserburg. När vi kommer dit visar det sig dock att det är ett stort bröllop på gång och att alla rum (de är inte så många…) i den pyttelilla staden är uthyrda. Några mil från staden finns dock Ou Klipskuur. De har ingen hemsida, men kan hittas på Facebook eller via www.booking.com. Här får vi en väldigt trevlig stuga för 650 rand. Vid köksbordet slinker också det sista av den hemlagade lammgryta (som åkt hela veckan i vår fryslåda) ner.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i 4x4, Bed&Breakfast, Bil- och taxiresor, Djur och natur, Lantgård, Mat och Dryck, Ridning, Sydafrika | Etiketter , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Knappt 20 mil på minimala vägar tar fem timmar (Calvinia, Sydafrika – Sutherland, 30/3, 2018)

Calvinia Guesthouse bjuder på frukost med leverstuvning.

Frukosten på Calvinia Guesthouse(www.calviniaguesthouse.co.za) i Calvinia går inte av för hackor. Förutom sedvanligt te, rostat bröd, yoghurt, fruktsallad, etc. ställs det fram en rejäl portion stekt lever! Urgott och väldigt mättande…

Omkörningsförbud! I Karoo? Vi såg inte en bil på hela dagen…

Idag är målet den lilla staden Sutherland. Det är bara runt 160 km kortaste vägen, men vi tar förstås den absolut minsta och krångligaste vägen. Stundtals är den inte mer än en stig och med jämna mellanrum måste vi öppna grindar som håller fåren på rätt ägor. Det är otroligt ödsligt och bedövande vackert.

SALT är ett av världens största teleskop.

Efter fem timmars körning kommer vi in i Sutherland, som i princip är berömt för en enda sak – det stora observatoriumsom ligger här. Det heter Southern African Large Telescope (SALT)(www.salt.ac.za) och står på en 1 800 meter hög bergstopp. Platsen är vald för att vädret är bra, luften ren och mänskligt skapat ljus så gott som obefintligt.

Sutherland är fullt av B&B:s och vi väljer The Blue Moon(www.thebluemoon.co.za) som har några trevliga rum för 380 rand per person och natt inklusive frukostoch dessutom bjuder på en bra restaurang.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i 4x4, Bed&Breakfast, Bil- och taxiresor, Djur och natur, Mat och Dryck, Sydafrika | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Efterlängtat regn förvandlar öknen till lervälling (Wolseley, Sydafrika – Calvinia, 29/3, 2018)

Torkan i det även normalt sett väldigt torra Karoo har varit ett enormt bekymmer de senaste åren och därför är glädjen stor när det plötsligt börjar regna rejält under natten. Först är det bara enstaka droppar på plåttaket på vår stuga på Fynbos Guest Farm (www.fynbosguestfarm.co.za), men sedan ökar det i styrka och när vi lämnar Wolseley på morgonen är det rejält blött på marken.

Tanka Padstal måste man bara stanna på! Behöver du en rosa gitarr så kan du köpa den här.

Från Wolseley kör vi norrut och är snart på den legendariska ökenvägen R355 (eller Tankwa Road som de lokala förmågorna kallar den) som är Sydafrikas längsta grusväg, nästan 26 mil lång. Förutom att den är lång är den ödslig, två små restauranger finns efter vägen, men just ingenting annat. Vi tar mycket tidigt lunch på Tankwa Padstal som rymmer både en diverseaffär, en liten restaurang och en bar. Det hela drivs av en familj som för några år sedan sålde allt de ägde i Pretoria och flyttade ut i ödemarken.

Så här ser en vit bil ut efter att man kört R355 efter ett mycket ovanligt regn.

R355 är ökänd för vassa stenar som orsakar oräkneliga punkteringar varje år. Nattens regn har dessutom förvandlat delar av den till lervälling, så det är en minst sagt intressant körning där diffspärrarna på vår Amarok kommer väl till pass.

För att krångla till det ytterligare bestämmer vi oss för att ta en liten omväg och ta en titt på hur man håller på att bygga upp inför den osannolika festivalen Afrika Burn(www.afrikaburn.com). Det är en veckolång konst- och musikfestival mitt ute i öknen, 15 mil från närmaste större samhälle. Det finns inget att köpa under festivalen utan festivaldeltagarna måste ta med sig allt och sedan frakta med sig det ut igen. När festivalen är över och de 13 000 personer som lyckats komma över biljetter åker hem igen är det soprent i öknen tills nästa år. De som varit där säger att det är otroligt häftigt!

Magic garden i Calvinia är svårt att beskriva, det måste upplevas.

Efter den mycket leriga omvägen tar vi oss så småningom till Calvinia, en rätt mysig stad med runt 10 000 invånare. Ska du någon gång åka hit ska du bo på Calvinia Magic Garden. Det är ett helt osannolikt B&B där huset och trädgården är fylld med osannolika ting och en hel del av innehavarinnan Sonjas konst.

Vi kan tyvärr inte få rum på Magic Garden utan hamnar genom Sonjas försorg på Calvinia Guesthouse (www.calviniaguesthouse.co.za) ett par hus längre ner på gatan, som också är ett utmärkt ställe för 800 rand per natt och dubbelrum.

Vi blir dock inbjudna till middagen på Magic Garden. Här funkar det så att gästerna tar med sin egen mat och dryck. Maten lagar man sedan tillsammans över glöden i den öppna spisen. Därefter äter man varandras mat och dricker upp varandras drycker. Det gör middagarna till något av en happening och man lämnar matbordet alltför sent och med helt nya vänner.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i 4x4, Bed&Breakfast, Djur och natur, Konst, Musik, Sydafrika, Trädgårdar | Etiketter , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Karoo bjuder på vin, zipline och trevlig guest farm (Scarborough, Sydafrika – Wolseley, 28/3, 2018)

Scarborough är ett härligt ställe att ta ett morgonbad, men det gäller att se upp. Simmar man för långt ut så är det Antarktis nästa…

Efter sedvanligt morgondopp i Atlanten i den lilla byn Scarborough strax söder om Cape Townbar det av norrut genom den välkända vinbyn Stellenbosch och vidare till Wolseley som ligger i den allra sydligaste delen av Karoo.

Mysigt hus på Fynbos Guest House.

Karoo är ett halvökenområde i sydvästra delen av Sydafrika. Det täcker nästan 40 procent av Sydafrikas yta, men bara en dryg miljon av Sydafrikas över 50 miljoner invånare bor här! Det är med andra ord väldigt gott om plats.

I Wolsley hade jag turen att hamna på Fynbos Guest Farm(www.fynbosguestfarm.co.za) som drivs av Maurice och Peter. De är perfekta värdar och delar gärna med sig av sina erfarenheter både från Karoo samt från Namibia och Botswana där de bott innan de sadlade om och blev farmägare i Sydafrika. På deras lilla farm finns det också massor av djur av olika slag och för familjer med små barn är det ett riktigt paradis.

Härlig zipline!

När väskorna lastats av i den lilla, men välutrustade, stugan (det finns även rum och en campingplats på Fynbos) gick färden till den lite större staden Ceres där man bland annat finner en av Afrikas längsta ziplineanläggningar. De åtta banorna är sammanlagt 1,4 kilometer långa och går utför ett vackert berg. Totalt tar turen ungefär 1,5 timmar och plånboken blir 400 rand lättare. De som bor på Fynbos har dock rabatt, så för oss kostar det bara 320 rand per person att susa ner för vajrarna.

I trakterna kring Wolsley och Ceres finns ett antal vingårdar. En bra sådan är Waverley Hills(www.waverleyhills.co.za) där man specialiserat sig på organiska viner. De har också en utmärkt restaurang. De är berömda för sina pizzor, men det är lite orättvist mot det vanliga köket som lagar fantastisk mat. Till den serveras givetvis gårdens egna viner och är det något du gillar extra bra går det att köpa med sig vin innan hemfärden. Själv slog jag till på en låda av deras Cabernet Savignon Shiraz. 510 rand för sex flaskor kändes som väldigt väl placerade pengar.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Bed&Breakfast, Bil- och taxiresor, Djur och natur, Mat och Dryck, Sydafrika | Etiketter , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar