Bästa korallerna, fyrruin och grillad lunchhummer (Blue Bay, Mauritius, 11/1, 2019)

Traditionella träbåtar som gör turistutflykter är ovanliga på Mauritius, men Armiyo har en underbar liten båt.

Förutom någon enstaka kanottur har jag under den här resan till Mauritius mest varit i vattnet och inte på det. Idag blev det ändring på det. Via det lilla strandhotell jag bor på – La Case Mama (www.lacasemama.sitew.fr) – har jag kommit i kontakt med Armiyo på  Arminio Petit Regate (www.arminiotiregate.com).

Armiyos båt skiljer sig väldigt mycket från de flesta andra arrangörers flytetyg. Det vanliga i den här branschen är plastkatamaraner (som man mycket sällan hissar segel på) eller motorbåtar med en massa stora motorer på. Armiyos båt är en liten traditionell och väldigt stabil träbåt riggad enligt urgamla metoder och den har en  utombordare som kan ta över när vindarna inte vill samarbeta. Som mest tar båten sex passagerare och en heldag kostar 6 500 rupees för två personer inklusive dricka och lunch. Är man fler tillkommer en liten slant per person för mat & dryck.

Så här kan det se ut under ytan i Blue Bay.

Jag blir upplockad på stranden utanför mitt hotell i Blue Bay och vi ger oss ut på den stora och grunda bukten. Blue Bay är en marinpark sedan 1997 och det gör att de absolut bästa korallerna på Mauritius finns just här. Armiyo själv är upptagen på annat håll i dag och därför är en av hans bröder skeppare, till sin hjälp har han en ung kusin som ska drillas i sjömansyrket. Vi börjar med att segla ut en kort bit för att nå de finaste korallerna. Här hoppar jag i vattnet med cyklop och simfenor och driver med den rätt kraftiga strömmen, men eftersom båten driver med samma ström har vi hela tiden kontakt med varandra.

Våldsamma vågor slår ofta upp mot fyren.

Nästa etapp innehåller ett besök på den karga ön Ile aux Fouquets (lokalt kallas ön även Pahre, vilket kan vara lite förvirrande) som också är en liten nationalpark och domineras helt av en gammal övergiven fyr. Fyren byggdes under Napoleons dagar och var i bruk tills engelsmännen flyttade all fartygstrafik till hamnen i Port Louis i början av 1900-talet. Då flyttade fyrmästaren också i land, men den stabilt byggda fyren står kvar trots att taken för länge sedan blåst bort under någon av de cykloner som drabbas Mauritius med jämna mellanrum.

Pinfärska råvaror som grillas på stranden blir en lysande lunch.

För att kunna njuta av lunchen i lugn och ro puttrar vi snabbt över till ön Ilot Vacoas som ligger alldeles väster om fyren. Här plockar vi ner förseglet och gör om det till solskydd. Sedan åker grillen upp och det blir grillad tonfisk och pinfärsk hummer till lunch. Visst gör den romantiska miljön på stranden sitt till, men det är en av mina absolut bästa matminnen från Mauritius.

Alltför snart är det dags att hissa segel igen och bege oss åter mot hotellet. Bukten är nu i lågvattnet stundtals väldigt grund och en gång slår vi till och med i korallerna, men det är inget som bekommer den gediget byggda båten. Ytterligare en snorklingspaus blir det på Isle aux Aigrettes innan  det är dags att kliva iland igen. Sammantaget har det varit en väldigt härlig och avslappnande utflykt.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Båtresor, Djur och natur, Dykning, Hotell, Mat och Dryck, Mauritius, Segling, Sol och bad | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Sockermuseum, toppkrogar och makalös plantage (Pamplemousses, Mauritius, 6/1, 2019)

Maskinerna som används för att bearbeta sockerrören är gigantiska.

En nya dag och nya sevärdheter på Mauritius. Först ut på banan är sockermuseet L´Aventure du Sucre (www.aventuredusucre.com). Sockerindustrin var basen för öns ekonomi från början av 1800-talet och även om sockret inte är lika avgörande idag så produceras fortfarande runt 6 miljoner ton socker varje år på ön. Var man än åker på ön så ser man sockerrörsodlingar.

I butiken kan du hitta socker i alla former.

Museet är en ombyggd sockerfabrik och många av maskinerna står kvar och har blivit en del av utställningen, som inte bara handlar om socker utan också ger en väldigt bra bild av öns historia. Det är en modern utställning med mycket interaktivitet och den är också bra anpassad för barn. Här finns även en butik där man kan smaka på och köpa en massa olika typer av socker. En guldgruva för dig som gillar att göra efterrätter och vill variera sockertypen.

Le Fangourin har en trevlig uteservering.

Intill museet finns också restaurang Le Fangourin (www.le-fangourin.restaurant.mu) som har väldigt bra rykte och lagar härlig creolsk mat. De flesta råvarorna kommer från trädgårdslanden samt havet och här finns givetvis en del dessertgodis baserat på socker. Restaurangen är bara öppen under dagtid, är lite dyrare än genomsnittet och du ska helst beställa bord.

Köksmästaren Fabio de Poli. Huset i bakgrunden är inte restaurangen utan plantagehuset. De ligger dock precis bredvid varandra.

Bara tio minuters körning från Le Fagourin ligger ytterligare en av Mauritius bästa restauranger. Det är La Table du Château (www.tableduchateau.com) som ligger i samma område som det fabulöst välrenoverade plantagehuset Domaine de Labourdonnais (www.domainedelabourdonnais.com). Om vi börjar med restaurangen så är det en riktigt högklassig inrättning som drivs av den italienske kocken Fabio de Poli. Här äter både turister med bra plånbok och många av de mer välbärgade Mauritiusborna. Hummern är en favorit trots att den kostar 1 900 rupees (drygt 500 kronor) per portion. Men glöm inte pastan som görs med italiensk perfektion!

Huset är magnifikt.

Domaine de Labourdonnais var en högtidsstund för mig som gillar gamla hus. Huset, som byggdes i mitten av 1800-talet, var innan renoveringen i mycket dåligt skick. Det hade inte underhållits på väldigt länge och en cyklon som slog till med enorma regnmängder precis när man höll på att fixa taket gjorde inte saken bättre. Renoveringen började 2006 och det tog sammanlagt fyra år att slutföra den. Huset hade genom åren byggts om och till, men nu har man återställt det i ursprungligt skick.

Den breda verandan går runt hela huset och avslutas med de nygjutna räckena.

Härliga parkettgolv.

Sovrummet!

Man har gjort ett otroligt bra renoveringsjobb, något som man kan följa på en film som visas i huset.

Bland annat har ett franskt team konservatorer renoverat de fantastiska väggmålningarna, de intrikata parkettgolven har renoverats bit för bit och en liten firma på ön firma gjöt nya balkongräcken efter de gamla förebilderna, bara det jobbet tog dem nästan ett år! Listan kan göras hur lång som helst, men åk dit och titta själv!

 

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Arkitektur, Historia, Mat och Dryck, Mauritius, Museum, Uncategorized | Etiketter , , | Lämna en kommentar

De förrymda slavarnas berg (Le Morne, Mauritius, 5/1, 2019)

Le Morne är otroligt vackert, men de förrymda slavar som levde här hade väldigt svårt att livnära sig.

Dags för fysisk aktivitet igen. Idag var målet det branta berget Le Morne som ligger precis vid kusten i den allra sydvästligaste delen av Mauritius. För att ta dig hit siktar du på byn med samma namn som berget och håller sedan vänster hela tiden och så nära kusten som möjligt. Vägen blir sämre och sämre, men det är bara att åka hoppas plomberna i tänderna inte ska ramla ut och åka på fram till den lilla parkering som finns nedanför berget.

Redan efter den första rätt enkla vandringen upp till bergspasset är utsikten magnifik.

Le Morne finns på Unescos världsarvslista (www.whc.unesco.org) och det beror framförallt på bergets historiska betydelse. Det var hit de slavar som rymde från sockerplantagerna begav sig. De levde antingen på platån på toppen av berget eller i grottor och under överhäng på bergssidan. Det extremt branta berget är väldigt otillgängligt och plantageägarna gav sig inte gärna upp hit för att leta efter slavar.

Sidorna på Le Morne är väldigt branta.

Det sägs att en grupp poliser och militärer gav sig hit när britterna förbjöd slaveriet år 1834. Deras uppgift var att berätta för de förrymda slavarna att de var fria. Många slavar blev dock rädda för att de skulle bli infångade och återförda till plantagerna de rymt ifrån. Hellre än att utsätta sig för det så hoppade de utför klipporna mot en säker död. Många menar att den här delen av historien inte är sann, men det är förfärande lätt att se scenen framför sig.

Den här fjärilen syns ofta runt Le Morne.

Första delen av vandring upp på berget är enkel, men sista delen är mycket brant. Just nu är den sista biten officiellt stängd eftersom man håller på att byta ut de vajrar som löper efter leden för att göra den säkrare. Det hindrar inte att rätt många vandrare smiter förbi avstängningen och tar sig upp hela vägen.

 

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Djur och natur, Historia, Mauritius, Vandring | Etiketter , , | Lämna en kommentar

Nationalpark med urskog och längsta ziplinen (Mauritius, 2/1, 2019)

I nationalparken Black River Gorge skyddar man det sista av Mauritius regnskog.

Dagen börjar med en utflykt till Black River Gorges National Park (www.npcs.govmu.org). Parken skapades inte förrän 1994 och är drygt 6 000 hektar stor. Litet med afrikanska mått mätt, men stort på Mauritius där varje kvadratmeter är värdefull. Parken täcker ganska precis 1 % av öns yta och kom till för att skydda den lilla bit urskog som finns kvar på ön.

Det finns tre olika ställen att ta sig in i parken – Petrin, Alexandra Falls och Lower Gorges. Ska du bara åka till ett ställe ska du nog satsa på Alexandra Falls. Det finns också drygt 60 km vandringsleder i parken, allt från enkla promenader till riktigt jobbiga turer.

På väg mot landning på ziplinen. Restaurang Citronelle längst till vänster.

Vi hoppar dock över vandringen och satsar istället på att åka till La Vallée Des Couleurs Nature Park (www.lvdc.mu) för att testa en av världens längsta ziplines (1 500 meter) som kostar 1 900 rupees att åka, till det får du också lägga inträdet på 350 rupees.

I parken finns också kortare ziplines, en 350 meter lång nepalesisk hängbro och massor av fyrhjulingar som susar omkring som ilskna bin. Eftersom det är skollov är det hela rätt hysteriskt och väntetiderna långa. Rutinerade besökare förklarar dock att det är betydligt lugnare utanför skollov och helger, så satsa på dessa tider om du ska hit. Barnen kommer garanterat att tycka att det är superhäftigt.

Ziplineåkarna susar förbi utanför restaurangen.

Här finns även en restaurang som heter La Citronelle. Det bästa man kan säga om den är att utsikten är vacker. För bra mat ska du investera din tid och dina pengar någon annanstans.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Canopying/zipline, Djur och natur, Mat och Dryck, Mauritius | Etiketter , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Vandring upp till bästa utsikten (Le Pouce, Mauritius, 26/12, 2018)

Redan tidigt under vandringen är utsikten hänförande.

En riktigt bra utflyktsdag ska (enligt mig) vara både lärorik och spännande samt innehålla en del fysisk aktivitet. Därför har vi bestämt oss för att denna dag börja med att klättra upp på bergstoppen Le Pouce. Mauritius är ju fyllt av fantastiska små toppar, men alla går inte att bestiga eftersom de är omgivna av privat mark och allemansrätt har man inte mycket av här nere… Den drygt 800 meter höga Le Pouce går dock utmärkt att ta sig upp på.

För att ta sig till starten av stigen uppför berget kör man till den lilla byn St Pierre. Enklaste sättet att hitta är helt enkelt att åka till byn och sedan fråga sig fram. För oss gick det enkelt, vi fick vägvisning mot att vi släppte av våra stigfinnare på busshållplatsen.

Sista biten upp till toppen är ganska brant.

Första delen av vandringen går genom skogen, vilket är ganska skönt när solen ligger på, därefter kommer man ut på en högplatå och slutligen är det en brant vandring (ibland på alla fyra) uppför den sista toppyramiden. Vandringen uppför tar ungefär två timmar och redan efter 20 minuter belönas du med fantastisk utsikt över ön. Du behöver med andra ord inte vara i topptrim för att ge dig ut här och kan med gott samvete strunta i den sista biten upp till toppen.

Utsikten över teodlingarna från teprovningen är det inte heller något fel på.

Efter knappt tre timmars klättring upp och ner och med rätt många pauser för utsiktstitt är vattnet i alla flaskor slut och vad passar då bättre än att dricka te som odlats på ön? Det går utmärkt att göra på tefabriken Bois Cheri (www.saintaubin.mu) i Saint Aubin, som också har ett ganska kul museum och en restaurang där man kan prova alla deras tesorter.

Teprovningen var i ärlighetens namn rätt rörig, men vi insåg efter ett tag att det fanns ett skäl till det. Vi var några av de sista gästerna innan man skulle ta emot ett jättelikt sällskap för ett bröllop i den högre klassen.

Den 30 meter höga Shivastatyn samsas med dagens teknologi i form av elledningar och mobilmaster.

Vi avslutar utflyktsdagen vid den lilla kratersjön Grand Bassin Lake där de hinduiska helgedomarna ligger tätt. Störst är en gud med ett gigantiskt förgyllt lejon och parkeringsplatsen framför det är lika stor som på Ikea i Skärholmen. Det här är en av de heligaste hinduiska platserna utanför Indien och när det är stora högtider är det otroligt mycket folk här. I duggregnet när vi är här är det nästan tomt.

Lejonet och den stora Shivastatyn just intill är imponerande i kraft av sin storlek, men vackrast är, i mina ögon, de mindre templen direkt nere vid sjöstranden där det också en regnig eftermiddag pågår en massa ceremonier av olika slag.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Djur och natur, Historia, Mat och Dryck, Mauritius, Museum, Uncategorized, Vandring | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Cyklonen som försvann (Albion, Mauritius, 24/12, 2018)

Dyningarna är ett av minnena av cyklonen…

…ett annat är översvämningar och bortspolade stränder.

Cykloner är opålitliga. Det visade cyklonen Cilidia när den på sin färd söderut drygt 200 km norr om Mauritius tog av till vänster ut i Indiska Oceanen och lämnade Mauritius i fred.

Det är nästan så att jag undrar om de senaste dagarnas intensiva varningar bara varit ett sätt för myndigheterna att testa beredskapen och samtidigt distrahera tankarna från julstressen. Om så var fallet har de lyckats bra.

Några små spår av cyklonen finns det dock här och där. För det första är dyningarna i havet legendariska och havsnivån högre än vanligt. Jättekul när man badar på skyddade ställen, mindre kul om man försöker göra det på oskyddade ställen och helt okul för en del av stränderna där massor av sand spolats ut i havet och träden nu står med exponerade rötter för att ett efter ett efter falla omkull.

Själva står vi inför ett mer praktiskt problem i den mindre skalan. Vad gör vi med konservburkarna med Imperial Halal Corned Mutton och Pilchards in Tomato Sauce som står staplade i skafferiet som en förberedelse inför mötet med århundradets cyklon? Kanske de kan utgöra ett exotiskt inslag på det tropiska julbordet?

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Djur och natur, Mauritius | Etiketter , | Lämna en kommentar

I väntan på cyklonen Cilidia 2.0 (Albion, Mauritius, 22/12, 2018)

Så här såg Cilidia ut vid sextiden i morse. Du ser Mauritius i nederkant av bilden just i trekanten av det vita.

För en stund sedan uppdaterade myndigheterna här på Mauritius sina prognoser om cyklonen Cilidia (de gör det var sjätte timme). Det verkar lyckligtvis som att cyklonen följer prognoserna och har vikt av österut en smula. Fortsätter den att följa prognoserna kommer centrum av cyklonen att passera 200 km öster om ön.

Blir det så drabbas vi inte av de våldsamma vindar på runt 300 km/tim, som man beräknar härjar i de värsta delarna av cyklonen. Istället räknar metereologerna med cirka 120 km/tim(33,33 meter/sekund) i byarna, vilket känns betydligt mer sansat, men fortfarande är över gränsen för orkan.

För att fördriva tiden tänkte jag ge lite tips om hur man njuter av Mauritius när man inte väntar på en cyklon. Låt oss börja med två bra restauranger.

Sunshine Fusion är anspråkslöst men serverar fantastik mat.

Bästa bläckfisksalladen.

topp av listan rent matmässigt hittills är den lilla Sunshine Fusion (du hittar dem på Facebook) i Poste Lafayette på nordöstra delen av Mauritius. Här har Anwar (efter många år i England) öppnat en lysande restaurang.

Låt dig inte luras av det anspråkslösa utseendet på serveringen, som ligger en meter från vägen. Anwer är kock/ägare/restaurangchef och lagar fantastisk mat för mycket vettiga pengar. Testa gärna bläckfisksalladen, som är den bästa jag ätit – och då har jag ändå tuggat mig igenom rätt många.

Anwer har också just byggt färdigt en uthyrningslägenhet med två sovrum på översta våningen i ett hus precis bakom restaurangen. Just nu tar han 2 200 rupees per natt för lägenheten och det är mycket prisvärt!

Falaise Rouge bjuder både på mat och miljö.

Om man till matupplevelsen fogar miljön så ligger Falaise Rouge (återigen får du leta efter dem på Facebook) i bukten Grand Port Bay på den sydöstra delen av ön mycket bra till.

Den ligger på en klippa precis vid kanten av havet med makalös utsikt över den blåa bukten. Är du här under en helg är det ganska enkelt att välja på menyn, då serverar Falaise Rouge en buffé med specialiteter från Mauritius och den får du inte missa!

Den fruktätande fladdermusen på Mauritius.

I samband med lunchen kan du också besöka det lilla naturreservatet La Vallée Ferney, som drivs av ägarna till restaurangen. I reservatet finns väldigt många av öns inhemska träd och växter.

Med lite tur kan du också få syn på öns enda rovfågel, en falk som numera är rätt ovanlig. Här finns också den stora, vackra, fruktätande fladdermus som bara finns på Mauritius.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Djur och natur, Lägenhet, Mat och Dryck, Mauritius | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

I väntan på cyklonen Cilidia (Albion, Mauritius, 21/12, 2018)

För en dryg vecka sedan satte jag mig på Air Mauritius (www.airmauritius.com) flight från Cape Town till Mauritius och flygplatsen med det imponerande namnet Sir Seewoosagur Ramgoolam International Airport (www.mauritius-airport.atol.aero). Då såg det ut som det var lysande förutsättningar för en lugn och fin jul. Nu har det ändrats rätt radikalt. I går kom de första varningarna för cyklonen Cilidia.

Så här såg Cilidia ut för fem timmar sedan. Mauritius ligger i nederkant av kartan precis rakt söder om centrum av cyklonen.

Från början var den en ”vanlig” tropisk cyklon, men i samband med den senaste varningen, som nu höjts till klass II, har den också uppgraderats till en ”Intense Tropical Cyclone”. Om jag begriper det rätt så är det den värsta typ av väder man kan råka ut för i den här delen av världen. Än så länge är Cilidia cirka 600 km norr om Mauritius, men det pratas nu om vindstyrkor på upp till 250 km/h och utbredningen är gigantisk! Det är otroligt mycket mer än något jag varit i närheten av.

Början på bunkring inför ”om cyklonen kommer”.

Vi har plockat in alla lösa grejer i trädgården i huset vi bor i, bunkrat en massa vatten och en del torrvaror, bland annat Corned Mutton. Jag hoppas det är något bättre än Corned Beef, som är något av det äckligaste jag vet. Ficklampor och extra batterier ligger på nattduksborden och alla elektroniska grejer inklusive fyra telefoner är fulladdade. Jag saknar dock min satellittelefon oerhört mycket!

Blir det riktigt illa flyttar vi allt till mellanvåningen, där är vi skyddade om taket blåser av övervåningen och samtidigt ovanför eventuella översvämningar. Bra tänkt, tycker äldsta dottern som numera är i katastrofutbildningsbranschen, men hittills mest sysslar med jordbävningar.

Än så länge lätt regn…

Bland våra grannar är medvetenheten om faran rätt olika utbredd. Närmsta grannarnas trädgård ser fortfarande ut som en välförsedd basar och de verkar inte ha en susning om att vi på söndag morgon kanske befinner oss i en allvarlig cyklon. Snett över gatan håller en annan granne på att montera stormluckor över fönstren. Några sådana har inte vi, men fortsätter cyklonen sin färd mot oss tänker jag tejpa fönstren med silvertejp för att undvika allt för mycket glassplitter om fönstren ryker. Fortsättning följer.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Mauritius | Etiketter , | Lämna en kommentar

Blixtrande utveckling i Indiska Oceanen (Curepipe, Mauritius, 14/12, 2018)

Många kommer till Mauritius för att sola och bada, men det finns mycket annat att göra också.

För ett par dagar sedan landade jag på Mauritius, som för de flesta svenskar är en paradisö dit man åker för att sola och bada. Men den drygt 2 000 kvadratkilometer stora ön, som ligger långt ute i Indiska Oceanen och bebos av ungefär 1,5 miljoner människor, är också mycket annat.

Landet är det rikaste i Afrika och rör sig mer och mer bort från beroendet av turism. Idag är exempelvis IT- och finanssektorerna mycket viktiga i öns ekonomi. Här byggs så det knakar och det investeras också mycket i infrastruktur. Det som var grusvägar när jag besökte landet för första gången för över 30 års sedan är nu fyrfiliga motorvägar (med en obegriplig mängd rondeller…). Skolsystemet är väl utbyggt och utbildningsnivån stiger snabbt. Förutom de lokala språken pratar nästan alla franska och väldigt många också engelska.

Eleverna har bättre ork än lärarna i värmen.

Den här dagen passar jag på att få lite inblick i skolan och hälsar därför på i den franska skolan (www.llb.school) i Curepipe strax söder om huvudstaden Port Louis. Det är sista dagen på läsåret och det är därför mycket glada miner på skolgården där avslutningen på dagen innehåller en fotbollsmatch mellan lärare och elever. Mycket gamla fotbollsspelare bland lärarna, men eleverna vinner till sist på bättre ork.

Vegtarianen har ett paradis på Le Forum.

I Curepipe finns för övrigt den stora marknaden Le Forum som håller öppet på onsdagar och lördagar. Här finns massor av olika frukter och grönsaker, de flesta har du nog sett men du kan också räkna med att stöta på en del som du inte är bekant med sedan tidigare. Be försäljarna beskriva hur de används och experimentera sedan i köket (jag tycker absolut du ska bo så att du kan laga din egen mat, råvarorna på ön är härliga!).

En annan typ av växter än de du äter kan du kolla på i den botaniska trädgården i Curepipe. Det är inte världens mest spännande trädgård, men har du ändå vägarna förbi kan du passa på att titta in och njuta av grönskan.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Fotboll, Marknader, Mauritius, Sol och bad, Trädgårdar | Etiketter , , | Lämna en kommentar

León är Spaniens tapastätaste stad

Veckans Tips – Vecka 47 – 2018

I Casa Botines finner du ett helt nyöppnat Gaudímuseum.

Nya weekendresemål är alltid spännande. Ett som inte så många resenärer känner till är den lilla spanska staden León (www.leon.es). Här kommer du inte att se många spår av internationell massturism.

León ligger i Kastilien i nordvästra Spanien och vid en första titt på kartan kan staden se en smula avlägsen ut. Sedan några år tillbaka går det dock snabbtåg (www.renfe.com) från Madrid och den resan tar bara ett par timmar.

En helg i León kommer att handla mycket om två saker – historia och mat. Staden grundades av romerska legionärer för drygt 2 000 år sedan och här finns massor av historia och gamla byggnader att titta på. För dig som är intresserad av arkitektur kan det också vara bra att veta att arkitekten Gaudí, som ju förknippas starkt med Barcelona, var aktiv även i León. Han är ansvarig för Casa Botines som byggdes i slutet av 1800-talet och som inrymmer ett alldeles nyöppnat Gaudímuseum (www.casabotines.es).

På LAV är lokalerna lika spektakulära som den mat som serveras.

Ett annat spännande museum är supermoderna Musac (www.musac.es), som byggdes för drygt 10 år sedan och är värt att besöka både för vad som finns i det och för själva byggnaden.

Även matdelen av en resa till León (som är Spaniens gastronomiska huvudstad 2018) kan starta i Musac. Här ligger nämligen restaurangen LAV (www.restaurantelav.es) som serverar väldigt spännande mat. En åtta rätters avsmakningsmeny kostar 47 euro, rätt svårslaget med tanke på vad som kommer ut på tallrikarna.

Många inhemska turister dras också till León på grund av alla tapasbarer som finns i staden, det sägs att den har fler sådana barer per capita än någon annan spansk stad. Ett sympatiskt drag är att de flesta barer bjuder på en enkel tapa när du beställer ett glas vin.

Real Colegiata är både ett levande museum och ett hotell.

Efter en kväll ute återstår bara att lägga huvudet på kudden – och det ska du definitivt göra på ett härbärge med det något komplicerade namnet Hotel Real Colegiatade San Isidoro (www.hotelrealcolegiata.es).

Många hotell skryter med att de ligger nära muséer, det här är ett museum! Det kan dock vara värt att försöka lägga beslag på ett av de nyrenoverade rummen, som kostar från runt 80 euro per natt.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Arkitektur, Historia, Hotell, Mat och Dryck, Museum, Spanien | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar