Nationalpark att rida, vandra och köra i (Mlilwane, eSwatini (Swaziland), 12/8, 2018)

Sen frukost med utsikt.

Eftersom de senaste dagarna varit en smula intensiva blev det sovmorgon på Reilly´s Rock Hilltop Lodge i nationalparken Mlilwane (www.biggameparks.org). Frukosten drog också ut på tiden. Det var svårt att slita sig från solskenet och utsikten på terrassen framför det härliga huset.

Vill du bo lite mer ekonomiskt än Reilly´s Rock Hilltop Lodge finns förresten den stora Mlilwane Rest Camp där du hittar alla möjliga typer av övernattning från vanliga stugor till traditionella gräshyddor och platser för ditt eget tält. Alla turer i parken, inklusive ridning och cykling, utgår också härifrån. Ett par kilometer från huvudcampen finns också Sondzela Backpackers där du bor utmärkt i sovsalar för 125 rand per natt.

Det kan se fridfullt med krokodiler och flodhästar som delar på utrymmet, men försök inte simma i sjön.

Efter den sena frukosten var det dags att ge sig ut i parken, som skiljer sig rätt mycket från många andra parker. Med sina 5 000 hektar är det ingen stor park. Här finns inte heller några farliga djur (förutom flodhästar och krokodiler, men försöker man inte bada i den sjö de bor i behöver man inte bekymra sig om dem). Det gör att det här är en ypperlig park att köra, rida, cykla eller vandra i.

Det är inte svårt att se att det varit ett odlat fält där denna roan betar.

I parken finns en rad vandringleder och massor av små vägar. Den är också lite speciell såtillvida att man fortfarande kan se att de platta delarna av parken var jordbruksmark för inte så länge sedan. De delarna är nästan parkliknande, något som har den fördelen att det är väldigt lätta att få syn på de djur som finns här.

Några av vägarna leder upp i bergen.

De bergiga delarna är väldigt vackra och för den som tycker det är kul att köra att köra terrängbil på smala, dåligt underhållna spår finns mycket att göra. Tyvärr är den norra delen av parken avstängd för bilar just nu, vilket sannolikt har att göra med de kraftiga regn som fallit den senaste tiden, dessa tar hårt på vägarna.

Panoramautsikt från kissrännan…

Efter lunch var det dags att starta resan tillbaka till Pretoria. Den tar runt fem timmar, beroende på hur mycket folk det är vid gränsen, en helg med skollov kan det ta väääääldigt lång tid. På vägen tillbaka svängde vi in på det rätt sanslösa raststället Alzu Petroport (www.alzu.co.za). Här finns massor av snabbmatställen och dessutom en pissoar med panoramafönster och utsikt mot ett vilthäng där man kan studera bland annat flodhästar och noshörningar medan man klarar av sina behov…

 

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i 4x4, Camping, Cykling, Djur och natur, eSwatini, Lodge, Ridning, Safari, Swaziland, Tält, Vandring | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Vandra med noshörningar och bo i kolonialhus (Mkhaya – Mlilwane, eSwatini (Swaziland), 11/8, 2018)

Det blir rätt svalt i den här sängen när det är fem grader ute.

05.15 blev vi väckta av en mjuk röst och en kanna varmt te i nationalparken Mkhaya (www.biggameparks.org). Det behövdes, temperaturen i vårt helt öppna hus var nere runt 5 grader och det var skönt att värma händerna runt temuggen.

En halvtimme senare klättrade vi upp i den öppna Landrovern iförda alla kläder vi kunde hitta och dessutom insvepta i fleecefiltar. Även om det går sakta är det svinkallt att åka öppen bil när det är strax över nollan och dessutom hyggligt morgonfuktigt.

Morgonturerna är dock väl värda lite huttrande eftersom det oftast är full fart bland djuren. Några som förresten också huttrar på sitt sätt är impalas. De reser på håren och skapar därmed ett bättre isolerande lager som gör att de inte fryser när det är kallt ute. Därmed ser man också en annan del av deras hår och de blir betydligt mörkare.

Kudu med snygga ögonfransar.

Impalas var det gott om, men också två andra av mina favoritantiloper kudu (med enorma öron, herrarna med ståtliga spiralformade horn och damerna med långa eleganta ögonfransar) och nyala (där herrarna har en mycket vacker päls. Samtidigt som solen började gå upp fick vi också syn på de första noshörningar som promenerat ut för att värma sig i solskenet.

Även vi tinade upp i solen och ännu bättre blev det efter en stadig frukost i campen. När frukosten sjunkit undan en smula var det dags för nästa programpunkt – walking safari (eller game walk som det kallas här). Att gå är helt annorlunda än att sitta i en jeep. Man kommer sällan nära djuren, men istället får man se de mindre invånarna i parkerna – skorpioner, myror, fåglar, spindlar, skalbaggar och annat spännande. En trädlektion brukar också ingå och det kan behövas. En förteckning jag sett listar över 700 trädarter i södra Afrika

Att vara så här nära noshörningar till fots är minst sagt spännande.

Ibland får man se även annat än de små detaljerna. Vi hade turen att få hälsa på noshörningarna på 10-12 meters håll. Även om de vita noshörningarna normalt sett är väldigt fridsamma går pulsen upp när man står så nära att man kan känna doften (eller snarare lukten) av dem. Stöter du på svarat noshörningar är det inte så smart att gå nära dem. Blir du attackerad av en noshörning sägs det för övrigt att du ska stå still när de kommer stormande och sedan hoppa åt sidan så sent som möjligt. Eftersom de väger 1-2 ton vänder de inte så snabbt när de fått upp farten. Metoden kräver dock hyggliga nerver…

Ett av husen på Reilly´s Rock.

Efter lunch var det dags att åka vidare. Den här gången till Reilly´s Rock Hilltop Lodge i nationalparken Mlilwane (www.biggameparks.org). Lodgen är det hus som byggdes av den  första britten (Reilly) som kom till området och drog igång tennbrytning. Det är ett makalöst kolonialhus med ett rätt häpnadsväckande läge på sidan av ett berg med utsikt över omgivningen. Det är inte svårt att förstå varför man valde detta ställe att bosätta sig på.

Utsikten från frukostbordet på terrassen är förstklassig.

Ett dubbelrum för två personer inklusive frukost och stadig middag runt elden kostar från runt 2 200 rand per natt. Det finns också ett hus med tre rum och ett rejält kök för de som hellre vill laga sin egen mat. Allt sköts av två lokala damer som gör ett fantastiskt jobb och har de största leenden du kan hitta söder om Tanzania (fast i ärlighetens namn hittar du många av dessa leenden i eSwatini).

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i 4x4, Arkitektur, Djur och natur, eSwatini, Lodge, Safari, Swaziland | Etiketter , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

4×4 i orörd park och staketlös camp (Hlane – Mkhaya, eSwatini (Swaziland), 10/8, 2018)

Här var det länge sedan någon körde bil.

Fredagen inleddes med en egen biltur i den nordvästra delen av nationalparken Hlane (www.biggameparks.org). Det visade sig vara en lyckad satsning eftersom det här är en del av parken som väldigt få besöker. En del av de små vägar vi körde hade att döma av spåren inte haft mänskliga resenärer på väldigt lång tid.

Det är en väldigt vacker del av parken och även om vi inte såg särskilt många större djur så fick vi bland annat närkontakt med en gigantisk ödla och en koloni med den ovanliga vitryggade gamen som har sin största häckningsplats här.

De fina husen i Bhubesi ligger ovanför en flodbädd där det säkert är en hel del aktion när solen inte är uppe.

Den här delen av Hlane är lättast att nå om man bor i Bhubesi, men avstånden är inte stora. Främsta skälet till att bo Bhubesi är nog att det är en mindre och vildare camp än huvudcampen Ndlovu.

Nästa etappstopp var nationalparken Mkhaya (www.biggameparks.org) som är ungefär 1,5 timmes körning från Hlane. Här har man satsat på exklusivitet. Ett dygn på campen som tar max ett 30-tal gäster kostar drygt 5 600 rand för två personer, men då ingår allt – parkavgifter, logi, mat och gamedrives. Endast drickan och dricksen tillkommer.

Bilen lämnas utanför parken och ankomststiden är strikt 10.00 eller 16.00. Exakt ett dygn senare är man tillbaka vid sin bil igen.

I Mkhaya sover du nära naturen och under vintern kan temperaturen gå ner mot nollan.

Campen är en smula speciell, den omgärdas inte av några staket och de rondavels (runda hyddor) som man bor i har inte heller några traditionella väggar utan bara låga kanter i natursten, det är med andra ord väldigt nära naturen där apor, antiloper och hyenor rör sig ganska ostört. När det är som varmast i december-januari händer det till och med att noshörningar kommer in i campen för att söka svalka i skuggan.

Just noshörningarna är ett av de främsta dragplåstren. Här finns såväl den vanligare vita noshörningen som den mindre, aggressivare svarta noshörningen som tyvärr börjar bli väldigt ovanlig.

Flodhästar är alltid kul att titta på.

Turen från parkeringen till campen bjöd på såväl vita noshörningar som flodhästar och en sömning krokodil och kvällen bjöd på god middag med trevliga bordsgrannar vars affärsidé var åka runt i Afrika och bygga exklusiva pooler främst för gamelodger.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i 4x4, Djur och natur, eSwatini, Lodge, Safari, Swaziland | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

Ståtliga noshörningar väl skyddade (Mbabane – Hlane, eSwatini (Swaziland), 9/8, 2018)

I det här vädret gäller det att se upp på motorvägen.

Efter den enorma frukosten på Otentik Guesthouse var det dags att åka till Hlane, den första nationalparken på resan. Tre av nationalparkerna i eSwatini (Hlane, Mkhaya och Mlilwane) har för övrigt slagit sig samman i en marknadsföringsorganisation de kallar Big Game Parks (www.biggameparks.org). Hemsidan är riktigt bra och det går också fint att boka via den.

Gårdagens dimma hade nu lättat en smula, men det var fortfarande väldigt låga moln och ett mycket finfördelat regn gjorde att vindrutetorkarna fick jobba med intervall hela dagen.

Att sova i runda rum är lugnande och det kan behövas när man hör lejonen ryta om natten.

Hlane har två camper. Huvudcampen heter Ndlovu och ligger vid ett vattenhål där det ska finnas såväl flodhästar som krokodiler, även om vi i ärlighetens namn inte såg till några representanter för dessa båda häftiga djurarter. I Ndlovu finns övernattning i hus av olika former (välj gärna en av deras trevliga rondavels) samt camping. Här finns också en liten affär, restaurang och betalwifi.

Den mindre campen heter Bhubesi och har sex små hus med två rum i varje. Här är det självhushåll som gäller.

För att kunna sätta stopp för tjuvjägare har man delat upp parken i olika delar. Det finns en allmän del, en där noshörningarna (tjuvjägarnas favorit) håller till och en där lejonen regerar. Hos lejonen får du inte köra runt med din egen bil. Värt att notera är också att påståendet att du kan köra runt med en vanlig bil får tas med en smula salt. Det går kanske, men har du en vanlig hyrbil har du garanterat en del att förklara när du ska lämna tillbaka den…

Trots de magnifika hornen lyckas man hålla tjuvjägarna borta.

Metoden med att dela upp parken har fungerat mycket som recept not tjuvjakt och det i kombination med det klara beskedet: ”If you poach – you die”, har gjort att tjuvjakten i eSwatini är väldigt begränsad.

När jag först fick syn på noshörningarna och storleken på deras horn under en tur i egen bil var det dock inte svårt att förstå att de är oerhört frestande för tjuvjägarna! Noshörningarna i Hlane är riktigt ståtliga och vi kan bara hoppas att man fortsätter vakta dem framgångsrikt.

Lejon i på jakt efter middag i skymningen.

Efter den egna utflykten åkte jag också på en gamedrive med en av de öppna safarijeepar med duktiga guider som lodgen tillhandahåller. En sån tur tar 2-3 timmar och kostar 375 rand.

Efter en hel del körande fick vi också närkontakt med fyra lejon som var ute och spanade efter ett lämpligt middagsmål. Själv åt jag middag i restaurangen och fick en stadig buffé som kostade 180 rand.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i 4x4, Djur och natur, eSwatini, Lodge, Safari, Swaziland | Etiketter , , , , , , | Lämna en kommentar

Långsam färd i dimma (Pretoria, Sydafrika – Mbabane, eSwatini (Swaziland), 8/8, 2018)

Swaziland heter numera eSwatini och ligger inklämt mellan Sydafrika och Mozambique.

Sent på onsdagseftermiddagen slog jag igen dörren på min VW Amarok i Pretoria och vred ratten så att hjulen pekade österut, närmare bestämt mot Swaziland, som för övrigt inte heter så längre. Kungen Mswati III har bestämt att man ska återta landets ursprungliga namn. Därför heter Swaziland sedan tidigt 2018 eSwatini.

Det som skulle bli en rätt avslappnad bilfärd på drygt tre timmar utvecklade sig till något helt annat, efter ungefär halva sträckan blev det plötsligt kraftig dimma (eller moln, högplatån man kör på är runt 1 700 meter över havet så det är inte ovanligt att man åker i molnen). Oavsett vad det mjölkvita runt bilen var i meteorologiska termer så inskränkte sig sikten till 20-25 meter, alla bilar drog ner farten till max 50 km/h och slog på varningsblinkers. Det var nu det absolut långsammaste fordonet som bestämde takten och det tog evigheter att komma fram till gränsen i Oshoek/Ngwenya.

Med tanke på att det är en afrikansk gränsövergång och två immigration- och tullmyndigheter som ska tillfredsställas gick gränsövergången väldigt smidigtoch allt var avklarat på under en halvtimme.

Frukost på Otentik.

Första dagens etappmål var eSwatinis huvudstad Mbabane och ett litet B&B som heter Otentik Guesthouse. Det drivs av ett trevligt kinesiskt par och har både bra wifi och en av de stadigaste frukostar jag upplevt på länge. Ett rum för två med frukost kostar bara lite drygt 800 lilangeni (eSwatinis valuta är direkt kopplad till den sydafrikanska randen och växlingkursen är med andra ord 1 till 1. Det går också utmärkt att använda rand i eSwatini).

Däremot var mitt sydafrikanska mobilabbonemang från Vodacom inte ett dugg intresserat av att prata med mobilsystemen i eSwatini, så den här resan kommer att bli mobilfri.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Bed&Breakfast, Bil- och taxiresor, eSwatini, Swaziland | Etiketter , , | Lämna en kommentar

Hemlig penthousesvit i New York dyrast i världen

Veckans Tips – Vecka 31 – 2018

Takterassen är gigantisk.

Jag brukar ju inte ha för vana att skriva om de flottaste och dyraste upplevelserna, men nu kan jag inte låta bli. Det är nämligen så att The Mark Hotel i New York (www.themarkhotel.com) har USAs största penthousesvit.

Den är 1 200 kvadratmeter stor och kostar 75 000 dollar natten (exklusive frukost…) att bo i, det lär vara det dyraste hotellboendet i hela världen.

För denna dryga halvmiljon får gästen bland annat fem sovrum, sex badrum, fyra öppna spisar, ett rejält tilltaget kök och en gigantisk takterass. Utsikten över Upper East Side, där hotellet ligger, är inte heller dum.

Den tämligen diskreta entrén till The Mark.

Hela hotellet har precis renoverats enligt anvisningar från designern Jacques Grange. Han har inte bara ritat inredningarna utan också designat möblerna och alla installationer, med andra ord är det en garanterat Ikeafri zon.

Jag vet inte riktigt hur man marknadsför ett hotellrum där varje natt kostar lika mycket som att köpa en mindre lägenhet i Berlin, men att man inte gör det på nätet är dock helt klart. Den allra dyraste sviten hittar man nämligen inga spår av på The Marks hemsida, så är du sugen på att slå till får du nog be din butler slå en signal till The Mark…

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Hotell, New York, USA | Etiketter , , | Lämna en kommentar

Ladda ner världens vackraste bilresor

Veckans Tips – Vecka 29 – 2018

Världens kanske mest klassiska väg – Route 66 – finns förstås med i TomTom Trips.

GPS i bilen har på kort tid blivit oumbärligt och många av oss kan knappt köra runt kvarteret utan att frestas att knappa in det i bilens navigator.

För att stimulera oss med GPS-beroende bjuder GPS-leverantören TomTom på en digital plattform som de kallar TomTom Trips (www.tomtom.com/en_us/roadtrips/) .

På TomTom Trips finns förslag på massor bilturer runt om i världen, som var och en är spektakulära på sitt sätt.

Somliga är väldigt kända, hit hör amerikanska Route 66 och italienska Amalfikusten. Sedan finns betydligt mindre kända turer, som Midlands Meander i sydafrikanska KwaZulu Natal. Det är ett mycket vackert område, som gjort sig särskilt känt för att det här finns gott om hantverkare och småskaliga livsmedelsproducenter. En väldigt trevlig tur om du har vägarna till den delen av världen.

Vägen genom finska Lappland från Torneå till norska Tromsö är en annan av de sträckor som valts ut för TomTom Trips.

I Sverige har man valt ut Högakustensträckan mellan Härnösand och Örnsköldsvik samt vägen över fjällen mellan Kiruna och Narvik. Inte otroligt fantasifullt, men onekligen två vackra vägsträckningar. Vill du kika bara på de svenska förslagen kan du göra det på (www.tomtom.com/sv_se/routes/).

Bäst fungerar förstås förslagen till vackra bilresor om du har en satellitnavigator från TomTom, då är det bara att ladda in turen på ditt TomTomkonto och åka. Men du kan förstås söka inspiration på TomTom Trips och ladda ner en gpx-fil som du sedan kan föra över till din egen navigator.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Bil- och taxiresor, Sevärdheter | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

Med tåg genom kanadensiska Klippiga Bergen

Veckans Tips – Vecka 27 – 2018

Rocky Mountaineer slingrar sig fram mellan floder, sjöar och berg.

För den som har hyggligt med tid är tåg är ofta ett bra sätt att se ett land, även om man i de flesta städer får se mycket bakgårdar.

Den som sätter sig på Rocky Mountaineer (www.rockymountaineer.com), i den kanadensiska delen av Klippiga Bergen, slipper dock bakgårdarna, här är utsikten från tåget makalös.

Här bjuds du på mäktiga bergstoppar, floder och smaragdgröna sjöar (ja, en del av dem blir faktiskt det av mineralerna som vattnet passerar på väg ner från bergen). Har du tur kan du få syn på bergsgetter, björnar, vargar, hjortar och örnar.

Glastaken på Rocky Mountaineer ger bra utsikt uppåt – och det behövs när man rullar fram i bergen.

Just för att naturen är det stora dragplåstret så skiljer tåget sig från många andra lyxtåg genom att man inte övernattar på det. På kvällen stannar tåget istället till och passagerna tar in på hotell – synnerligen civiliserat.

Äta kan du dock göra på tåget – mycket och gott. Det är med andra ord klokt att ta med joggingskorna så du kan springa av dig en del av kalorierna under nattuppehållen. Åker du i GoldLeaf-klassen äter du i en egen matsal. Du som nöjer dig med SilverLeaf får maten serverad vid ditt säte.

Beroende på rutt kan du passera storstäder som Seattle, Vancouver och Calgary och mindre bergssamhällen som Banff, Jasper och Lake Louise.

Rocky Mountaineer rullar från mitten av april till mitten av oktober och det finns massor av olika turer, där reslängd och område är väldigt varierade. Reslängderna varierar mellan 2 och 13 dagar och priserna går från 1 500 till 12 000 kanadensiska dollar.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Djur och natur, Kanada, Tågresor | Etiketter , | Lämna en kommentar

Saltet skapade enorma rikedomar (Salzburg, Österrike – München, Tyskland, 24/6, 2018)

Ungefär 12 miljoner ton salt har brutits i gruvan.

Söndagsmorgonen var perfekt för en lite längre cykeltur efter floden Salzach, som är den flod man transporterade salt på ända tills järnvägen tog över för drygt 100 år sedan. Ett etappmål blev den lilla staden Hallein där det salt som gett Salzburg dess namn (och rikedom) bröts. I Hallein finns två intressanta sevärdheter, som båda kretsar kring saltet. Ett är Salzwelten (www.salzwelten.at) som är ett museum kring den nu nedlagda saltgruvan som har 13 kilometer gångar som är möjliga att gå i. Brytningen i området startades av kelterna för runt 2600 år sedan, hade sedan ett långt uppehåll och startade igen på 1100-talet, den brytningen fortsatte sedan ända till 1989!

Keltenmuseums nya lokaler ligger precis invid floden.

Den andra attraktionen i Hallein är Keltenmuseum  (www.keltenmuseum.at)  , som etablerades redan i slutet av 1800-talet och bland annat innehåller en rad häpnadsväckande gravfynd som gjorts i keltiska gravar och visar vilket enormt välstånd som saltet förde med sig. Det är ingen slump att det kallas ”det vita guldet”.

 

Bayerska kor är det gott om efter småvägarna.

Efter saltutflykten var det dags för mig att dra mig vidare mot München för återfärd till Sydafrika via Sverige. För att göra resan lite roligare (det är inte mer än knappt 20 mil mellan Salzburg och München) gav jag Google Maps (jag har slutat använda separat GPS i Europa) order om att ta kortaste vägen. Det är ett otroligt kul sätt att färdas om man har tiden. Ibland tror man att man ska hamna på någons gårdsplan, men det visar sig att det alltid finns en väg ut. Jag har däremot inte sett så mycket kor på väldigt länge.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Cykling, Museum, Österrike, Tyskland | Etiketter , , , , , , | Lämna en kommentar

Red Bull-miljardärens leksaker och brant vandring (Salzburg, Österrike, 23/6, 2018)

Här har Dietrich parkerat sina leksaker och dem får man titta på gratis.

Efter frukost trampade jag iväg genom den urgamla tunnel som skär genom berget bakom Salzburgs gamla stadskärna. Första etappmålet var Hangar 7 (www.hangar-7.com). Det är en skapelse av den österrikiske miljardären Dietrich Mateschitz, som grundade energidrycksmärket Reds Bull på 1980-talet. Han är (vilket syns i marknadsföringen av Red Bull) intresserade av extremsport, flygning och motorsport.

Mitt drömplan – den anspråkslösa klassiska Piper Super Cub.

I Hangar 7, som ligger intill flygplatsen i Salzburg har han skapat en fantastisk byggnad som rymmer många av hans leksaker, främst flygplan och bilar. Här finns också den fantastiska restaurangen Ikaurus som har som koncept att varje månad ha en internationell stjärnkock som gästkock. Just nu är det Jari Vesivalosom driver enstjärniga Olo (www.olo-ravintola.fi) i Helsingfors. Magnus Ek från Oaxen(www.oaxen.com) har också rört i grytorna på Ikarus.

Läckra Afro Café.

Dietrich Mateschitz äger också ytterligare ett par krogari Salzburg. Flotta Carpe Diem Finest Fingerfood (www.carpediemfinestfingerfood.com) med en Michelinstjärna och den rätt anspråkslösa Afro Café (www.afrocafe.at). På Afro Café får du en lunch med 2 rätter och en kopp utsökt espresso efteråt för lite drygt 9 euro.

Början på Dopplersteig som är en tuff led upp till toppen.

Efter att ha beundrat de läckra flygplanen styrde jag mot den lilla byn Glaness vid foten av berget Untersberg. Tipset om att bege mig hit har jag fått av min gode vän Leo Königsberg (www.leokoenigsberg.com), en fantastisk konstnär som bor i Berlin, men kommer från Salzburg. Från Glaness går ett par olika vandringsleder upp på berget, men här rinner också bäcken Rosittenbach med massor av härliga vattenfall och Leo brukar bada i dem. Idag var det lite i svalaste laget för det, så jag plaskade lite med handen…

Det är gott om vandringsleder på Untersberg.

Det finns massor av olika vandringsleder på berget. Den som vill kan vandra upp till toppen av Untersberg och massor av människor gör det varje dag. Den tuffaste är Dopplersteig. Har du bra kondis och är kompis med höjder tar det 3 timmar till toppen. Har du sämre kondis och besväras av branta stup är det bättre att du tar linbanan Untersbergbahn (www.untersbergbahn.at). Resan kostar 25 euro, men är gratis för dig som har ett Salzburg Card (www.salzburg.info/en/sights/salzburgcard).

Välj Hochalm istället för restaurangen i lifthuset.

Zeppezaurhaus ligger osannolikt vackert.

På toppen av Untersberg finns den mysiga bergshyttan Hochalm (www.hochalm.net) dit många vandrare söker sig för gulaschsoppa, knödel och apfelstrudel nersköljt med kall öl och varmt kaffe beroende på vädersituationen. Idag var det +3 grader på toppen så det var hög kaffekonsumtion.

Nedanför toppen finns också Zeppezaurhaus (www.zeppezauerhaus.com) som också serverar god hemlagad bergsmat. Den som vill vandra lite längre kan övernatta för 33 euro per person i dubbelrum och 24 euro i sovsal (med egen sovsäck). Ingen lyx, men gemütlich och trevliga gäster. Salzburg är en universitetsstad med 15 000 studenter och du träffar därför många studerande från olika hörn av världen uppe på berget.

Levern fick inte riktigt den uppmärksamhet den förtjänade.

För kvällens middag tog jag mig till Sternbräu (www.sternbrau.com) som är både traditionell och jättelik. Inklusive den biergarten de har på gården lär de ha 1 600 platser uppdelade på flera olika serveringar. Den lammlever jag beställde slank ner rätt snabbt och jag tillbringade istället resten av kvällen framför den enorma TV-skärmen på gården. De flesta österrikarna höll på Sverige, men det var också många tyskar bland publiken som blev väldigt malliga när de lyckades trycka in 2-1-målet…

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Fotboll, Hotell, Mat och Dryck, Österrike, Vandring | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar