Hejdlös teränggkörning i brant bergspass (Fraserburg, Sydafrika – Prince Albert Road, 1/4, 2018)

De senaste dagarna har vi kört på många vägar som i Sverige inte ens skulle finnas med på kartan. Idag slår vi dock rekord. Vi har en fantastisk kartbok som heter Tracks 4 Africa (www.tracks4africa.co.za) som är särskilt riktad till de som ger sig ut utanför de vanliga vägarna.

Sjukt brant och dessutom mjukt efter ett mycket sällsynt regn. Kräver känsliga nypor för att man inte ska hamna utanför vägen och vid foten av berget.

I den lilla bergskedjan Steenskampsberg upptäcker vi en liten svartstreckad linje som betyder att det här går ett 4×4-spår. Det börjar bakom en rostig fårgrind och ganska snabbt bär det av mycket brant uppför en smal stig och att vända finns inte på kartan. Det är bara att bita ihop och köra vidare. Stigningen är (om man ska tro GPS:en) cirka 400 meter på ungefär 4 km… Totalt är ”genvägen” 10 km lång och det tar oss ungefär 2 timmar att köra den.

Svettigt, men otroligt kul och VW Amaroken (samt den 14-årige chauffören) sköter sig föredömligt! Den mycket lågt växlade ettan på automatlådan, som man i normala fall inte ser till, får jobba strängt taget hela tiden.

Solnedgång i Assendelft.

När vi, med både saknad och lättnad, lämnar bergsstigen ställer vi in Prince Albert Road på GPS:en. Framåt kvällen kommer vi fram till den lilla lodgen Assendelft (www.assendelft.co.za). Där bjuder Andre och Stephanie på trevlig middag i ett mycket blandat sällskap. Runt elden sitter en vit före detta polis och hans fru, en indisk datakonsult och hans svarta fru som jobbar med frivilligarbetare. Som alltid i Sydafrika blir det mycket livliga diskussioner innan det är dags att krypa till kojs.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i 4x4, Bil- och taxiresor, Djur och natur, Lodge, Sydafrika | Etiketter , , , , , , , | Lämna en kommentar

Ridtur på amerikanska hästar och titt på största teleskopet (Sutherland, Sydafrika – Fraserburg, 31/3, 2018)

Det här blir en riktig aktivitetsdag. Först ger vi oss ut till farmen Blesfontein (www.blesfontein.co.za) där man har hästar och ridning. Och man är noga med att berätta att det inte är vilka hästar som helst, utan Appaloosas som härstammar från de kusar som ursprungsbefolkningen i Nordamerika red på. I vilket fall som helst är hästarna väldigt trevliga att rida på.

Hästarna på Blesfontein går helt lösa på markerna. Här tar de en titt på receptionen.

Tyvärr blir det en ganska lugn tur. Nicol och Marina, det mycket gästfria par som driver farmen, har haft lite otur med gäster som sagt att de rider som Geronimo, men sedan ramlat av så fort hästarna satt fart.

För de som vill stanna på Blesfontein har man flera trevliga enheter för självhushållning som kostar från 330 rand per person och natt. Det finns också ett ödslig beläget hus dit man tidigare flyttade under de kalla vintrarna. Nu är det bara djuren och de som sköter dem som gör flytten. Det betyder att även detta fantastiska, men primitiva, hus kan hyras för en billig peng.

Den som beställer i förväg kan också få frukost samt prova på Marinas matlagning på kvällen. Då använder man självfallet råvaror som finns på farmen och oddsen för att du får lamm är ganska låga…

Spegeln på SALT är är 11 meter i diameter och kan spana 130 miljoner ljusår bort i universum!

Vi har dock inte tid att stanna eftersom vi ska ge oss iväg till den stora attraktionen i Sutherland. Den går under det ståtliga namnet Southern African Large Telescope (SALT) (www.salt.ac.za). Det är ett jättelikt teleskopsom ligger på en isolerad höjd i det ödsliga landskapet. För 60 rand får man en rejäl guidad tur och tillfälle att komma in i två av de många teleskop som samsas på bergsplatån på 1 800 meters höjd.

Även om man inte får kika genom något teleskop är det väldigt kul att se de enorma konstruktionerna. Det största teleskopet har en spegel som är 11 meter i diameter och är uppbyggd av ett antal lösa delar som måste justeras in med ofattbar precision för att ge skarpa bilder från de otroligt avlägsna himlakroppar man siktar in sig på. För den som verkligen vill kika på stjärnor finns nattliga turer. Inne i Sutherland finns det också ett antal amatörastronomer som specialiserat sig på att visa stjärnorför stadens besökare.

Ett bröllop gjorde att vi hamnade i det här trevliga huset.

Natten planerar vi att tillbringa i Fraserburg. När vi kommer dit visar det sig dock att det är ett stort bröllop på gång och att alla rum (de är inte så många…) i den pyttelilla staden är uthyrda. Några mil från staden finns dock Ou Klipskuur. De har ingen hemsida, men kan hittas på Facebook eller via www.booking.com. Här får vi en väldigt trevlig stuga för 650 rand. Vid köksbordet slinker också det sista av den hemlagade lammgryta (som åkt hela veckan i vår fryslåda) ner.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i 4x4, Bed&Breakfast, Bil- och taxiresor, Djur och natur, Lantgård, Mat och Dryck, Ridning, Sydafrika | Etiketter , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Knappt 20 mil på minimala vägar tar fem timmar (Calvinia, Sydafrika – Sutherland, 30/3, 2018)

Calvinia Guesthouse bjuder på frukost med leverstuvning.

Frukosten på Calvinia Guesthouse(www.calviniaguesthouse.co.za) i Calvinia går inte av för hackor. Förutom sedvanligt te, rostat bröd, yoghurt, fruktsallad, etc. ställs det fram en rejäl portion stekt lever! Urgott och väldigt mättande…

Omkörningsförbud! I Karoo? Vi såg inte en bil på hela dagen…

Idag är målet den lilla staden Sutherland. Det är bara runt 160 km kortaste vägen, men vi tar förstås den absolut minsta och krångligaste vägen. Stundtals är den inte mer än en stig och med jämna mellanrum måste vi öppna grindar som håller fåren på rätt ägor. Det är otroligt ödsligt och bedövande vackert.

SALT är ett av världens största teleskop.

Efter fem timmars körning kommer vi in i Sutherland, som i princip är berömt för en enda sak – det stora observatoriumsom ligger här. Det heter Southern African Large Telescope (SALT)(www.salt.ac.za) och står på en 1 800 meter hög bergstopp. Platsen är vald för att vädret är bra, luften ren och mänskligt skapat ljus så gott som obefintligt.

Sutherland är fullt av B&B:s och vi väljer The Blue Moon(www.thebluemoon.co.za) som har några trevliga rum för 380 rand per person och natt inklusive frukostoch dessutom bjuder på en bra restaurang.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i 4x4, Bed&Breakfast, Bil- och taxiresor, Djur och natur, Mat och Dryck, Sydafrika | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Efterlängtat regn förvandlar öknen till lervälling (Wolseley, Sydafrika – Calvinia, 29/3, 2018)

Torkan i det även normalt sett väldigt torra Karoo har varit ett enormt bekymmer de senaste åren och därför är glädjen stor när det plötsligt börjar regna rejält under natten. Först är det bara enstaka droppar på plåttaket på vår stuga på Fynbos Guest Farm (www.fynbosguestfarm.co.za), men sedan ökar det i styrka och när vi lämnar Wolseley på morgonen är det rejält blött på marken.

Tanka Padstal måste man bara stanna på! Behöver du en rosa gitarr så kan du köpa den här.

Från Wolseley kör vi norrut och är snart på den legendariska ökenvägen R355 (eller Tankwa Road som de lokala förmågorna kallar den) som är Sydafrikas längsta grusväg, nästan 26 mil lång. Förutom att den är lång är den ödslig, två små restauranger finns efter vägen, men just ingenting annat. Vi tar mycket tidigt lunch på Tankwa Padstal som rymmer både en diverseaffär, en liten restaurang och en bar. Det hela drivs av en familj som för några år sedan sålde allt de ägde i Pretoria och flyttade ut i ödemarken.

Så här ser en vit bil ut efter att man kört R355 efter ett mycket ovanligt regn.

R355 är ökänd för vassa stenar som orsakar oräkneliga punkteringar varje år. Nattens regn har dessutom förvandlat delar av den till lervälling, så det är en minst sagt intressant körning där diffspärrarna på vår Amarok kommer väl till pass.

För att krångla till det ytterligare bestämmer vi oss för att ta en liten omväg och ta en titt på hur man håller på att bygga upp inför den osannolika festivalen Afrika Burn(www.afrikaburn.com). Det är en veckolång konst- och musikfestival mitt ute i öknen, 15 mil från närmaste större samhälle. Det finns inget att köpa under festivalen utan festivaldeltagarna måste ta med sig allt och sedan frakta med sig det ut igen. När festivalen är över och de 13 000 personer som lyckats komma över biljetter åker hem igen är det soprent i öknen tills nästa år. De som varit där säger att det är otroligt häftigt!

Magic garden i Calvinia är svårt att beskriva, det måste upplevas.

Efter den mycket leriga omvägen tar vi oss så småningom till Calvinia, en rätt mysig stad med runt 10 000 invånare. Ska du någon gång åka hit ska du bo på Calvinia Magic Garden. Det är ett helt osannolikt B&B där huset och trädgården är fylld med osannolika ting och en hel del av innehavarinnan Sonjas konst.

Vi kan tyvärr inte få rum på Magic Garden utan hamnar genom Sonjas försorg på Calvinia Guesthouse (www.calviniaguesthouse.co.za) ett par hus längre ner på gatan, som också är ett utmärkt ställe för 800 rand per natt och dubbelrum.

Vi blir dock inbjudna till middagen på Magic Garden. Här funkar det så att gästerna tar med sin egen mat och dryck. Maten lagar man sedan tillsammans över glöden i den öppna spisen. Därefter äter man varandras mat och dricker upp varandras drycker. Det gör middagarna till något av en happening och man lämnar matbordet alltför sent och med helt nya vänner.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i 4x4, Bed&Breakfast, Djur och natur, Konst, Musik, Sydafrika, Trädgårdar | Etiketter , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Karoo bjuder på vin, zipline och trevlig guest farm (Scarborough, Sydafrika – Wolseley, 28/3, 2018)

Scarborough är ett härligt ställe att ta ett morgonbad, men det gäller att se upp. Simmar man för långt ut så är det Antarktis nästa…

Efter sedvanligt morgondopp i Atlanten i den lilla byn Scarborough strax söder om Cape Townbar det av norrut genom den välkända vinbyn Stellenbosch och vidare till Wolseley som ligger i den allra sydligaste delen av Karoo.

Mysigt hus på Fynbos Guest House.

Karoo är ett halvökenområde i sydvästra delen av Sydafrika. Det täcker nästan 40 procent av Sydafrikas yta, men bara en dryg miljon av Sydafrikas över 50 miljoner invånare bor här! Det är med andra ord väldigt gott om plats.

I Wolsley hade jag turen att hamna på Fynbos Guest Farm(www.fynbosguestfarm.co.za) som drivs av Maurice och Peter. De är perfekta värdar och delar gärna med sig av sina erfarenheter både från Karoo samt från Namibia och Botswana där de bott innan de sadlade om och blev farmägare i Sydafrika. På deras lilla farm finns det också massor av djur av olika slag och för familjer med små barn är det ett riktigt paradis.

Härlig zipline!

När väskorna lastats av i den lilla, men välutrustade, stugan (det finns även rum och en campingplats på Fynbos) gick färden till den lite större staden Ceres där man bland annat finner en av Afrikas längsta ziplineanläggningar. De åtta banorna är sammanlagt 1,4 kilometer långa och går utför ett vackert berg. Totalt tar turen ungefär 1,5 timmar och plånboken blir 400 rand lättare. De som bor på Fynbos har dock rabatt, så för oss kostar det bara 320 rand per person att susa ner för vajrarna.

I trakterna kring Wolsley och Ceres finns ett antal vingårdar. En bra sådan är Waverley Hills(www.waverleyhills.co.za) där man specialiserat sig på organiska viner. De har också en utmärkt restaurang. De är berömda för sina pizzor, men det är lite orättvist mot det vanliga köket som lagar fantastisk mat. Till den serveras givetvis gårdens egna viner och är det något du gillar extra bra går det att köpa med sig vin innan hemfärden. Själv slog jag till på en låda av deras Cabernet Savignon Shiraz. 510 rand för sex flaskor kändes som väldigt väl placerade pengar.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Bed&Breakfast, Bil- och taxiresor, Djur och natur, Mat och Dryck, Sydafrika | Etiketter , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Finn fantasifulla masker i Barcelona

Veckans Tips, Vecka 11, 2018

El Ingenio (www.elingenio.cat) i Barcelona liknar ingen annan affär i världen!

Picasso är en populär Capogrosso på El Ingenio.

Butiken startades redan 1838 av familjen Escalers och ligger alldeles i närheten av den stora gågatan La Rambla, där alla Barcelonabesökare hamnar förr eller senare. Familjen Escalers var skulptörer, men för att förbättra försörjningsmöjligheterna började de göra så kallade capgrossos och öppnade affären för att kunna sälja dem.

Capgrossos är enorma huvuden i papier maché, som framförallt bärs på olika festivaler i Katalonien. Oftast föreställer de kända personer, det kan vara både historiska figurer eller nutida kändisar.

Men butiken innehåller inte bara capgrossos, här finns också masker, kasperdockor, gammeldags leksaker och skämtartiklar.

Sist, men inte minst, bjuder affären och alla produkter som fyller den på en otroligt fantasifull stämning. Det känns som att man blivit förflyttad till ett tidlöst sagoland när man kommer in i butiken.

Salvador Dalií lär ha varit en av kunderna, och det säger ju en del om hur fantasistimulerande den är! Idag finns, förutom storögda privatpersoner i alla åldrar, bland annat nycirkusen Cirque du Soleil på kundlistan.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Barcelona, Hantverk, Spanien | Etiketter , , , | Lämna en kommentar

I Malaga finns häftigaste gångvägen

Veckans tips, Vecka 10, 2018

Vill du promenera en av världens häftigaste vandringsleder?

El Caminito del Rey är inget för de höjdrädda!

Då ska du bege dig till Malaga. En knapp timme från staden finner du El Caminito del Rey (www.caminitodelrey.info). Den är inte längst, brantast eller mest ödslig. Däremot var den innan renoveringen världens farligaste gångväg och den är fortfarande inget för dig som har problem med höjder. Stigen slingrar sig nämligen på smala brädgångar efter en ofta helt lodrät bergvägg.

Leden byggdes ursprungligen för fångar som jobbade med att bygga ett vattenkraftverk i början av 1900-talet. Med tiden förföll den kraftigt och under många år var det förbjudet att ge sig ut på den. Men många våghalsar trotsade förbudet och varje år var det några av dem som ramlade ner med fatalt resultat.

Hela El Caminito del Rey är knappt 8 kilometer lång och den sträcka som innehåller de smala hängande brädgångarna är cirka 3 kilometer lång. Räkna med att det tar 3-4 timmar att gå hela leden.

Man kan gå leden från båda hållen under sommarsäsongen. På vintrarna går det dock bara att gå från Ardales i norr till Alora i söder, det är dock ingen nackdel eftersom man då får lite nedförsbacke och det är nog kuperat som det är…

De hängande brädgångarna är två till antalet och mellan den vandrar man i en vacker skog. Från slutstationen på leden kan man åka buss tillbaka till startpunkten för att återförenas med sitt transportmedel.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Djur och natur, Klättring, Spanien, Vandring | Etiketter , , | Lämna en kommentar

Gyttjebadande eleganter och tre trötta lejonhanar (Olifants Rest Camp, Krugerparken, Sydafrika – Balule Tent Camp, 16/1, 2018)

I morse var det dags för flytt igen. Från den sköna luftkonditioneringen i Olifants Rest Camp till Balule Tent Camp som inte har ström, men ett 15-tal tältplatser väldigt vackert vid stranden av Olifants River som just nu har väldigt lite vatten i strömfårorna.

Vid floden hittade jag denna giant kingfisher, som faktiskt är den enda afrikanska kingfisher som fångar fisk.

Vid floden slog jag upp mitt lilla tält och lärde mig snabbt att aporna kommit till en helt ny nivå i fingerfärdighet. Jag har ammunitionslådor i kraftig plast för att förvara maten i. De har fyra knäpplås som inte är helt enkla att få upp. När jag gick några meter bort för att tvätta händerna hörde jag plötsligt fyra distinkta knäpp. När jag vände mig om stod där en apa, med väldigt snygga gröna testiklar, som på några sekunder hade öppnat alla fyra låsen, lyft av locket och nu stormade iväg med en av mina bananer. I ärlighetens namn gjorde det inte så mycket eftersom bananen var minst sagt övermogen.

Med den läxan i bakhuvudet och informationen från campvakten att aporna var duktiga även på att öpppna blixtlås på tält lastade jag in matlådorna i bilen innan jag åkte ut på dagens biltur för att leta djur. Landskapet söder om Balule är savann och till en början var det ganska tomt.

Elefanttjuren täckte sig med ett rejält lager lera.

När jag hade kört någon timme började dock de första elefanterna dyka upp och snart var det gott om dem. Därför stannade jag vid ett vattenhål och efter bara någon halvtimme dök det upp fyra elefanttjurar, varav den ena var riktigt stor med imponerande betar. De gick raka spåret ner i vattnet och började spruta sig själva med lera. Det gör det både för att bli av med fästingar och för att få ner temperaturen i kroppen.

De tre mätta och trötta lejonhanarna var möjligen bröder eftersom dessa ofta håller ihop för de är unga.

De blev rätt snart klara med gyttjebesprutningen och jag fortsatte över den här ganska torra savannen. Jag körde extremt sakta för att inte missa något och plötsligt fick jag syn på något svart som rörde sig i gräset, det visade sig att det var svanstippen på en lejonhane som låg och sov under ett träd. Efter mycket kikarspanande kom jag fram till att det var minst ett lejon till och när de efter någon timme började röra på sig visade det sig att det var tre lejonhanar som vilade ut i värmen. Tålamod lönar sig när man ska titta på afrikanska djur!

Av nostalgiska skäl gjorde jag också en avstickare till Satara Rest Camp där jag var för väldigt många år sedan. Jag kunde konstatera att det såg ut som tidigare innan jag vände tillbaka till Balule och kampen för att försvara min middag (grillat kött och baked beans) mot aporna.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Camping, Djur och natur, Safari, Sydafrika | Etiketter , , , , , | 1 kommentar

Fräcka babianer och sura honeybadgers (Tamboti Tent Camp, Krugerparken, Sydafrika – Olifants Rest Camp, 15/1, 2018)

Tamboti Tent Camp levde upp till sitt rykte om att ha fräcka babianer och honeybadgers. Den sista är en liten, men stark, grävlingsliknande figur med erkänt dåligt humör. Vid ett-tiden på natten vaknade jag av en skräll utanför tältet. Det var två honeybadgers som anmälde sin ankomst genom att välta gastuben och vattendunken. När de sedan inte lyckades ta sig in soptunnan hämnades den genom att gräva ett antal jättelika hål runt den…

Den här figuren vill man inte mucka med mitt i natten…

När det började ljusna en smula bytte babianflocken av det grävande badgerparet. När jag slog upp dörren för att jaga bort babianerna hasade de sävligt iväg och vinkade samtidigt med de två plastmuggar som de hade lagt beslag på. Så om ni ser en babian som dricker ur en gul eller blå plastmugg vet ni varför. Lyckligtvis var det de sämsta muggar jag någonsin haft, så jag är glad att vara av med dem!

Grusvägarna byggs i princip genom att man kör en väghyvel över marken.

Resan från Tamboti till Olifants Rest Camp blev överraskande livlig trots att det var 40 grader varmt ute och alla djur borde ligga i skuggan och ta igen sig. I ett nytt område brukar jag välja att köra på den asfalterade vägen som löper i nordsydlig riktning genom hela Krugerparken. Det beror på att den är byggd som en riktig väg på en vägbank och att man alltså kommer upp någon meter högre jämfört med grusvägarna. Den metern gör stor skillnad när man letar djur på okända platser.

Waterbucken är en av de vackraste antiloperna.

Nu valde jag av någon anledning en liten och lång grusväg, men det lönade sig. På vägen såg jag självfallet tusentals impalas, men också ett rejält antal giraffer, wildebeest (gnu på svenska), waterbuck, warthog, babian, bushbuck, buffel, nyala, zebra, kudu och dessutom flodhästar på mycket, mycket långt avstånd i en damm.

Flodhästen är ett av mina favoritdjur. Inte svårt att förstå var Tove Jansson fick inspirationen till Mumindalen ifrån.

På grund av alla djuren tog de knappa tio milen till Olifants Rest Camp drygt fem timmar att köra. Olifants är en stor camp med pool och restaurang. Trots det kunde jag inte motstå frestelsen att köra en tvåtimmarsrunda till efter incheckningen. Eftersom det nu hade blivit en bra bit över 40 grader varmt såg jag inte en människa till. Däremot fick jag syn på ett gäng flodhästar och sedan även en leopard som promenerade i buskarna bredvid vägen. Bra utdelning!

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Djur och natur, Lodge, Safari, Sydafrika | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Människoätande lejon (Orpen Rest Camp, Krugerparken, Sydafrika – Tamboti Tent Camp, 14/1, 2018)

Studsaren tas fram innan vandringen.

I morse var det mycket tidig uppstigning för att hinna med på morgonens vandring i området utanför campen. Redan i bilen på vägen ut stötte vi på en ståtlig lejonhane, som vi sedan kunde höra under hela vandringen.

Det kändes rätt skönt att ha med sig två guider som var utrustade med varsin rejäl studsare.

Lejonets rytande kan höras upp till 7 km. Att han är oskarp beror på att det var  mörkt…

Jag har aldrig hört talas om någon turist i någorlunda modern tid som blivit dödad av lejon i parken, men det finns definitivt ”man-eaters” bland dem och man gissar att ett 10-tal flyktingar från Mocambique blir dödade varje år. När flyktingströmmen var som tätast för något 10-tal år sedan uppskattar man att den siffran var något 100-tal dödsfall varje år.

Jag har svårt att tänka mig någon mer ångestfylld död…

Tamboti Tent Camp ligger vid en flod som i år tyvärr inte fyllts av regnvatten ännu.

Efter rejäl frukost på bacon och ägg var det sedan dags att byta camp igen. Den här gången till tält i Tamboti Tent Camp som bara ligger några kilometer från Orpen. Tälten ligger på rad efter en just nu uttorkad flodbädd och i campen regerar allt mer aggressiva babianer och surmulna honeybadgers. Kraftiga skåp i stålnät håller dem borta från maten, men nåde den som glömmer att stänga dörren till skåpet.

Bufflarna trivs i området sydväst om Orpen.

Efter att noga låst in alla mina saker gjorde jag en ”kort” fyra timmars resa i ett för mig nytt område sydväst om campen. Ett antal hjordar med imponerande bufflar var det mest bestående minnet av den turen.

Jag hade också bespetsat mig på en liten lunchupplevelse på picnicsiten Muzandzeni, men när jag väl kom dit visade det sig att den enda ”serveringen” bestod av en kylbox med läsk. Det var inte riktigt vad jag hade hoppats på, men jag kompenserade med en gigantisk fruktsallad när jag kom tillbaka till tältet.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Camping, Djur och natur, Safari, Sydafrika | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar