Arktis/Antarktis

 

Århundradets båtfärd

Ernest Shackleton – South (First Lyons Press – ISBN 1 55821 783 5)

Irländaren Ernest Shackleton hade en smula otur i kapplöpningen till Sydpolen. 1909 tog han sig 190 km från polen, men det blev istället Amundsen som 1911 satte ner den norska flaggan på jordens sydligaste punkt. Shackleton bestämde sig då för att ta sig tvärs över Antarktis via Sydpolen.

1914 gav han sig iväg med fartyget Endurance, men trots fartygets förtroendeingivande namn fastnade det i packisen och knappt ett år efter avfärden från England krossades det och sjönk. De första fem månaderna tältade besättningen på isen, men till sist tvingades de i livbåtarna och tog sig till Elephant Island. När de landade på ön var det 497 dagar sedan de senast var på fast land!

Med fast mark under fötterna återstod nästa problem. Hur ta sig hem igen?Shackleton kom snart till slutsatsen att enda chansen var att segla till en valstation i Stromness på Sydgeorgien. Gruppen förstärkte en av livbåtarna och i april 1916 gav sig Shackleton och fem män iväg på den 1500 km långa färden. Efter 16 dagar kom de fram till Sydgeorgien, men tvingades på grund av en storm att landa på fel sida ön och Shackleton och två man till fick därför klättra 36 timmar nonstop över hela ön innan de nådde valstationen. Det skulle dröja ytterligare tre månader innan Shackleton lyckades rädda resten av besättningen som var kvar på Elephant Island. Det mest otroliga med hela historien är att alla från Endurance överlevde och kom hem till England igen!

Shackleton och hans kamrater fick inte särskilt mycket credit för sin otroliga resa när de kom hem. Det är först på senare år som man insett vilken fantastisk bedrift det var. Det handlade inte bara om fysiskt mod och uthållighet utan också om förstklassigt sjömanskap och navigation och sist, men inte minst, briljant ledarskap. Tänk dig själv att i nära 2 år hålla ihop och motivera en besättning på 28 man som inte har en aning om de någonsin kommer hem.

Shackleton beskriver alltihop med på sedvanligt brittiskt manér, det vill säga utan några stora ord. Ska du bara läsa en klassisk polarskildring i ditt liv är det den här du ska satsa på! Förutom denna upplaga av boken finns det massor av mer eller mindre påkostade utgåvor att välja på. Titta på (www.adlibris.com) eller (www.bokus.se).

Kapplöpningen till Sydpolen

Roald Amundsen – Sydpolen (Niloe – ISBN 917 102 0918)

Tävlingen mellan norrmannen Roald Amundsen och britten Robert Scott om vem som först skulle nå Sydpolen blev synnerligen dramatisk och innehåller både tjuv- och rackarspel, nationalism och hjältedåd.

Resultatet av alltihop blev att Roald Amundsen och hans följeslagare kom fram till Sydpolen 14 december 1911 och satte upp den norska flaggan som Scott hittade när han kom fram 35 dagar senare. Britten och hans mannar var redan då i rätt dåligt skick och omkom på vägen tillbaka från polen.

Varför Amundsen lyckades så bra och Scott misslyckades har diskuterats allt sedan Amundsen återvände i triumf. De viktigaste skillnaderna verkar ha varit att Amundsen och hans mannar koncentrerade sig helt på att nå Sydpolen och var extremt välplanerade. De hade också helt tagit till sig innuiternas sätt att resa i polartrakterna med skinnkläder samt hundslädar medan Scott och hans kamrater hade mer traditionella kläder och i hög utsträckning drog sin utrustning av egen kraft. Britterna använde också traktorer och hästar med mycket liten framgång.

Båda expeditionerna levde i huvudsak på kex och pemmikan (en blandning av av torkat kött och fett), men norrmännen slaktade också hundar med jämna mellanrum vilket gav dem färskt kött. Faktum är att de norska polarfararna gick upp i vikt under sin 99 dagar långa resa när britterna istället dog utmattade av svält och kyla.

Kapplöpningen till Sydpolen har det skrivits ett otaligt antal böcker om. Ska du läsa en enda av dem tycker jag dock du ska ta den som Roald Amundsen själv skrivit. Den är rak och saklig, precis som Amundsen själv var, men man behöver inte mycket fantasi för att förstå vilka enorma påfrestningar det innebar att ta sig fram i helt okänd isterräng i temperaturer ner mot -60 grader.

Tyvärr finns det inga nyutgåvor av boken på svenska, men den går att hitta på engelska eller begagnad på Bokbörsen (www.bokborsen.se).

Ett år i Arktisk vildmark

Svante Lysén – Polarnattens leende (Vildmarksbiblioteket (www.vildmarksbiblioteket.se) – ISBN 978 91 975542 6 8)

Svante Lysén har jag stött på ett antal gånger genom åren. Han har gjort massor av spännande färder högt upp på norra halvklotet och blev under en period rätt välkänd när det spreds ett antal väldigt underligt vinklade artiklar  och TV-program i samband med att han och några kamrater övervintrade i norra Kanada.

I den här boken berättar Svante om hur han och flickvännen Leena ger sig av till Spetsbergen (eller Svalbard som norrmännen kallar det) och lever vildmarksliv i drygt ett år. De flesta som gör ett ”vildmarksår” på Spetsbergen flyttar in i någon av de fångtshytter som finns på öarna. Svante och Leena gör det från grunden, de bygger en helt egen bostad. I princip är det ett stort tält som de bygger in med drivvedstimmer för att inte får allt för intim påhälsning av de mycket närgångna isbjörnarna.

Det här är ingen särskilt dramatisk skildring, snarare en rätt lågmäld beskrivning av hur man lever i arktisk vildmark under ett helt år. Det kan ju tyckas som ett rätt vansinnigt tilltag, men faktum är att temperaturerna inte är mycket värre än i norra Sverige (tack Golfströmmen) och att de inte är så isolerade som man kan tro. De får regelbundna besök av folk som kommer i helikopter, på skoter eller till och med på skidor. Jag är säker på att de hade fler spontanbesök under sitt än vad de flesta svenska normalhushåll har under samma tid.

Svante Lysén beskriver i detalj hur de lever och eftersom jag gillar detaljer om exakt hur han till exempel bär sig åt för att bygga ett sexkantigt timmerhus utanpå ett tält så får jag mitt lystmäte. Jag inser dock att en del läsare kan bli en smula trötta på de väldigt detaljerade beskrivningarna av allt paret företar sig.

Svante Lysen har dock gjort något väldigt smart. Han har nämligen skrivit ytterligare en bok om Svalbardsäventyret!

Svante Lysén – Vinterpalatset (Vildmarksbiblioteket (www.vildmarksbiblioteket.se) – ISBN 978 91 975542 8 2)

Den här boken innehåller en betydligt kortare text och dessutom massor av underbara bilder. Den gode Svante har dock inte lyckats undvika detaljerna helt och hållet. I fotoboken har han som bilagor detaljerade faktadelar om djur och natur samt klimat och proviant.

Tillsammans ger de båda böckerna en väldigt bra bild av hur deras år på Svalbard förlöpte. Handla böckerna kan du göra hos bokhandlaren eller på (www.adlibris.com) eller (www.bokus.se).