04.40 ringde den påträngande signalen på min iPhone och meddelade att det var dags att ge sig av till Addis Ababas flygplats.
Trots att det verkar en smula kaotiskt på flygplatsen funkar allt utmärkt och jag får en ny trevlig flygning med Ethiopian Airlines (www.flyethiopian.com). Dessutom är det som när jag började flyga inrikesflyg, att man åker via flera flygplatser. Första stopp var Gomer och sedan var det dags för Lalibela där jag kliver av och blir mött av guiden Molla (www.lalibela-eco-trekking.com) som ska ta hand om mig ett par dagar.
Första anhalten var något som jag drömt om att få se i många år trots att jag inte är särskilt religiös. Det handlar om klippkyrkorna i Lalibela. Det är kyrkor som är uthuggna ur massivt berg rakt ner i marken. Står man en bit bort och tittar rakt fram ser man med andra ord ingenting annat än berg, det är först när man kommer fram till kanten som kyrkorna ”tornar ner sig” eller vad man nu ska kalla det när kyrkor är byggda åt ”fel håll”. Trots att jag hade ganska högt ställda förväntningar överträffades de med råge. Det är ganska obegripligt att man under ledning av kung Lalibela på 1200-talet kunde hugga ut fem olika kyrkor på bara 23 år. Det säger en del om vilken nivå det var på civilisationen i den här delen av världen när vi själva knappt hade lärt oss timra kojor.
Men inte nog med att man byggde kyrkorna (som är väldigt olika i stil och känsla), första gudstjänsten hölls här på 1200-talet och sedan dess har man inte missat en enda religiös förrättning. Och trots att det numera är en hel del turister här pågår det religiösa livet helt opåverkat av oss som springer omkring med kamera och suckar beundrande inför det magnifika stenarbete och den tidiga ingenjörskonst som kyrkorna representerar.
Efter alla intrycken från kyrkorna var det skönt att kunna sätta sig ner Restaurant Seven Olives (www.sevenoliveshotel.com) som är en klassiker för de som reser till Lalibela. Det är en trevlig restaurang med härlig utsikt över dalen. Som namnet på websiten antyder har de också rum, men ganska enkla sådana.
Efter välbehövlig påfyllning av energi med injeras och goda grönsaksröror bar det sedan av upp i bergen på mula. Målet var en lodge som heter Lalibela Hudad (www.lalibelahudad.com). Den ligger på en mycket isolerad bergsplatå och den enda vägen in går vi ett bergspass där berget stupar några hundra meter på varje sida. Mer om den här mycket speciella lodgen i nästa inlägg.