Pindito – Indonesiens bästa dykbåt

Dykning är en perfekt sport när man reser i varma länder som gränsar till hav och det är ju i ärlighetens namn ganska många länder som gör det.

För det mesta är dykningen bara en liten del av mina resor, men ibland har det också varit huvudsyftet.

En underbar båt - men i ärlighetens namn är inte seglen uppe särskilt ofta.

En av de absolut bästa dykresorna jag gjort gick från Bali till Komodoöarna. Basen för hela resan var den fantastiska träbåten Pindito (www.pindito.com). Det är en båt som konstruerats i traditionell indonesisk stil, men som är helt anpassad för att ta ett tiotal dykare med ombord.

Ägare och skeppare är Edi Frommenwiler, en schweizare som tidigt i livet tröttande på att bo instängd bland bergen och tog sig till Asien där han till att börja med jobbade som guide (om du skulle råka hamna på Pindito så be honom berätta om den gången han öppnade tältet och stod öga mot öga med en bengalisk tiger…). Så småningom blev det mer och mer dykning och till sist bestämde sig Edi för att bygga Pindito. Nu är Edi skeppare på båten och hans bror Robert sköter bokningarna i Europa.

Små, men bekväma hytter.

På båten finns inte bara de besökande dykarna utan också en stor besättning som sköter allt praktiskt (och lagar underbar mat!) samt ett antal dykledare som ansvarar för dykningen. Allt fungerar givetvis med schweizisk precision och utrustningen är något av det bästa jag har sett.

Hytterna är inte stora, men bekväma och det finns till och med luftkonditionering, vilket gör nattsömnen bättre i det varma och fuktiga klimatet.

Under en typisk dag gör man två dagdyk, ett på förmiddagen och ett på eftermiddagen. Ofta blir det också ett nattdyk på kvällen. Under natten seglar båten vidare till nästa dykplats och det blir därför väldigt varierad dykning.

I en timme fick vi simma med den snälla valhajen som är världens största fisk.

Höjdpunkten under vår dykresa var en förmiddag när några av oss vilade från dykning och plötsligt upptäckte världens största fisk – en enorm valhaj precis bredvid båten. Snabbt sjösatte vi en gummibåt och slängde på oss cyklop och simfötter. När vi skulle dyka i vattnet ropade plötsligt min dotter Tove att hon hade hamnat på ett grund när hon skulle hoppa i. Men det var inget grund hon stod på, det var ryggen på en väldigt stor och väldigt snäll valhaj…

I över en timme simmade vi med valhajen innan den vände ut mot djupare vatten. På (www.whalesharkproject.org) kan du läsa mer om valhajar.

Om man inte är nervös av sig kan man dra en Komodovaran i svansen. När det är svalt på morgonen är de väldigt sega.

Det var inte bara dykning, vi gjorde också ett antal landhugg. Av dem var landstigningen på Komodoöarna med de enorma Komodovaranerna den största upplevelsen. För mig var det extra speciellt eftersom min väldigt naturintresserade morfar alltid drömde om att få se komodovaraner på riktigt. Eftersom han var paniskt flygrädd blev det aldrig något av med det, men när jag var liten lovade jag honom att jag någon gång skulle åka dit och titta på dem och kolla hur dålig andedräkt de hade! Jag kan garantera att andedräkten slår det mesta…