Oförstört surfparadis (Medewi, Bali, Indonesien 18-19/10, 2025)

Passa på att besöka Medewi innan massturismen hittar hit.

Medewi på Balis västkust är en riktigt positiv överraskning. Den här lilla fiskebyn har som många andra ställen runt om i Asien utvecklats tack vare att surfarna hittat hit. De är alltid på jakt efter nya surfvågor och är därför något av turismens pionjärer.

Medewi är fortfarande i den första fasen av utvecklingen, så än så länge är byn helt dominerad av surfarna. Om du inte gillar att stå på en bräda eller att hänga med surfare finns det i ärlighetens namn inte så mycket annat att göra här.

Det hindrar inte att infrastrukturen utvecklas i snabb takt. Här finns fortfarande obebyggd mark precis intill stranden och det finns till och med en fastighetsmäklare – Medewi Real Estate (www.medewirealestate.com) som har massor av tomter till salu.

The Point Surfcamp är inget flott ställe men trevligt, rent och ändamålsenligt.

Med surfarna har det också kommit ett antal små hotell och restauranger. Jag bor på The Point Surfcamp (https://medewi-the-point.wixsite.com/surfer-hotel) där ett dubbelrum inklusive enkel frukost kostar ungefär 250 kronor per natt. The Point drivs självfallet av en surfare – Agus. Han är också en duktig instruktör och pratar bra engelska. För 1,5 timmes privatlektion tar Agus 500 000 rupees (drygt 300 kronor). Det är lite dyrare än de flesta kollegorna, men det är det värt.

Vill du ha mer västerländsk mat passar Medewi Beach Inn bra.

Det ligger ett par bra restauranger alldeles i närheten. På den något elegantare Medewi Beach Inn kan du välja mellan den typiska västerländska packpackermenyn och indonesisk mat. Jag har bara testat den lokala maten och den är bra, även om jag skulle önska lite mer chilisting i den. De har också ett antal rum på en lite högre nivå än The Point.

Warung Gede har ett perfekt läge och härliga fiskrätter.

Promenerar du vidare ner till stranden och tar till höger hittar du Warung Gede. Den ser rätt basic ut, men serverar utmärkta fiskrätter till bra priser. Du har också bra vy över surfarnas ansträngningar och en lysande solnedgång om du tar tidig middag På Gede kan du också få grillad fisk och hummer till kilopris, bra om ni är ett större sällskap. Sen tycker jag personligen att hummer från varma vatten är en rätt meningslös råvara, men det är en annan sak.

Rasta Café är namnet till trots en riktig restaurang med bra mat och trevlig stämning.

För lite omväxling till stranden kan du korsa stora vägen och promenera 15 minuter till Rasta Café (www.facebook.com/profile.php?id=100071995068934). Som den kvicktänkte kan räkna ut har inredningen och musiken Rastatema och den vänlige rastalockige ägaren gör sitt bästa för att du ska trivas.

Publicerat i Djur och natur, Hostel, Indonesien, Mat och Dryck, Surfing | Etiketter , , , , , , | Lämna en kommentar

Bilresa i 28 kilometer i timmen (Mejangan – Medewi, Bali, Indonesien 17/10, 2025)

Så här ser det ut på en av de mest trafikerade huvudvägarna på Bali…

Bilresan mellan Menjangan och Medewi är ett bra exempel på trafiksituationen på Bali i dessa dagar. Trots att vägen jag kör är en pulsåder mellan hamnstaden Gilimanuk – där färjorna från Java lägger till – och öns huvudstad Denpasar så kan den med nöd och näppe kallas enkelfilig.

Det är helt enkelt löjligt trångt och köerna efter långsamma lastbilar tar bisarra proportioner. Lägg sedan till att vägen går rakt igenom varenda by så förstår ni kanske hur det ser ut. Ändå körs det om i tid och otid, med otäcka incidenter som följd. Sträckan från Menjangan till Medewi är 68 kilometer. Det tar 2,5 timmar utan stopp…

För att du ska förstå trafiksituationen kan jag nämna att av Balis 4,5 miljoner invånare dör runt 700 i trafiken varje år. Sätt det i relation till de 200 av Sveriges 10 miljoner som förlorar livhanken årligen, så inser du hur det ligger till. Enda anledningen till att siffran inte är mycket högre på Bali är att det är en bedrift att komma upp i hastigheter över 50 km/h. Eftersom rörelseenergin som bekant ökar med kvadraten på hastigheten får vi vara mycket tacksamma för detta…

När vi ändå är inne på förflyttning med fordon kan det vara på sin plats att berätta lite mer om trafiken på Bali. Det finns 4,5 miljoner skotrar (lika många som invånare…) på Bali och det gör att den som kör något större fordon aldrig kan slappna av.

Lägg till det att det anses som direkt korkat att visa hänsyn i trafiken och till exempel släppa fram någon. Ibland känns det som att de normalt sett otroligt vänliga människorna på Bali stänger av vitala delar av känsloregistret så snart de kommer nära en förbränningsmotor.

Jag är inte särskilt räddhågsen av mig, ändå försöker jag in i det längsta undvika att sätta mig på en skoter – och jag skulle aldrig i livet låta mina barn göra det! Ska du åka till Bali skulle jag rekommendera att du lyder denna livsregel och åker bil, även om det tar mycket längre tid.

Varför är det då så otroligt tät trafik? En av anledningarna är förstås att vägnätet är helt underdimensionerat, en annan att fungerande kollektivtrafik inte ens finns på kartan och en tredje att bensinen kostar drygt 6 kronor litern. Detta är en i det närmaste perfekt storm för trafikkaos.

Slutsatsen av denna tirad är att trafiken på Bali kräver tid och tålamod. Saknar du detta är det risk för att du får ett seriöst psykbryt under din resa till Bali.

Publicerat i Bil- och taxiresor, Indonesien | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Resort i Balis enda nationalpark (Menjangan, Bali, Indonesien 15-16/10, 2025)

Strandvillorna på The Menjangan är omringade av korallrev. Till vänster ligger piren som slutar precis där reven börjar. Restaurangen ligger halvvägs ute i vattnet.

Nästa etapp på min resa i de norra delarna av Bali tar bara en knapp halvtimme, men är ändå en rejäl förflyttning. Pemuteran är ingen stor by, men ändå en metropol jämfört med Menjangan eller West Bali National Park (www.westbali.net), som den heter officiellt.

En svit på 80 kvadrat för under 1 500 kronor per natt. Det är bara att tacka och ta emot.

De närmaste två dagarna ska jag bo i Balis enda Nationalpark. Närmare bestämt på The Menjangan LifestyleRetreats (https://lifestyleretreats.com/the-menjangan/) som kontrollerar en stor bit av parken.

The Menjangan är en ganska lyxig resort som är utspridd på olika ställen. Receptionen ligger nära parkentrén i ett högt utsiktstorn, som också har en restaurang. I The Monsoon, som är byggd mitt i regnskogen, finns ett antal rum och två stora sviter. Jag fått ett ”sista-minuten-lågsäsong” specialpris på en av sviterna – under 1500 kronor per natt inklusive en härlig frukost.

The Residence ligger väldigt privat, långt från allt annat.

Det finns även ett antal villor på stranden. Här ligger också den största restaurangen samt en vinglig pir för snorkling och kanoting. Snorklingen är faktiskt helt ok och löjligt lättillgänglig. Många gör också en utflykt till Menjangan Island, men där har jag ju redan varit. Mountainbiking och ridningstår också på aktivitetslistan.

Sist, men inte minst, erbjuder The Menjangan The Residence, som är en trerumsvilla på 1000 kvadratmeter, långt från allting annat. Förflyttningen mellan de olika ställen sker till fots, på cykel eller i märkliga små dubbeldäckarbilar som ser ut att ha en helt livsfarlig tyngdpunkt.

Dubbeldäckarna är lika höga som långa.

Jag börjar ambitiöst på cykel, men vägarna är sjukt dåliga. Kombinera detta med 35 graders värme och en luftfuktighet på maxnivå så har ni ett bra recept på sämsta tänkbara cykelförutsättningar. I fortsättningen väljer jag min egen bil eller dubbeldäckarna.

Maten på The Menjangan är utmärkt, men du betalar en, med indonesiska mått mätt, rejäl bonus för läget. En huvudrätt startar på drygt 100 kronor, vilket ju med europeiska mått ändå är ett synnerligen blygsamt pris. Sammanfattningsvis kan jag tycka att ett par nätter här är rätt väl investerade respengar.

Publicerat i Cykling, Djur och natur, Dykning, Indonesien, Mat och Dryck, Resort, Ridning, Sol och bad | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Glampingresort och snorkling med sköldpadda (Pemuteran, Bali, Indonesien 13-14/10, 2025)

Infarten till Menjangan Dynasty Resort går genom en lång, vacker bambuallé.

Efter en del praktiska bestyr på hotellet Taman Sari (www.tamansaribali.com) i Pemuteran var det dags att titta närmare på omgivningarna. Utan någon research körde jag västerut efter kustvägen, som går mellan bergen och havet. Efter en halvtimme började jag leta efter en avtagsväg ut mot vattnet. Första gången jag såg något som inte liknade en kostig vred jag ratten till höger.

Första vägen var ett bomskott, men som plåster på såren fick jag närkontakt med en liten saltfabrik. På vägen tillbaka hittade jag en minimal avtagsväg jag hade missat och i slutet av den låg Menjangan Dynasty Resort (www.mdr.pphotels.com). Vakten hälsade glatt, men kollade för säkerhets skull att jag inte hade några dolda bomber under bilen. Det hade jag inte.

Poolen på Menjangan Dynasty Resort ligger bedövande vackert med West Bali National Park på andra sidan viken.

En liten rundvandring visade att det är en glamping resort med lyxiga safaritält, som ser ut precis som de vi ofta bor i hemma i Sydafrika. Området är ganska stort och tälten långt isär så du slipper höra exakt vad som pågår i granntältet, vilket ju annars är ett klassiskt campingproblem.

De har också en beach club med restaurang och ett dykcenter. Med tanke på att dubbelrums(tälts)priserna börjar på runt 800 kronor inklusive frukost känns det väldigt prisvärt. Önskar faktiskt att vi hade hittat det här tidigare.

Tillbaka på Taman Sari försökte jag boka en snorkelutflykt, men deras egen var fullbokad. Istället hamnade jag hos West Bali Explorer(www.westbaliexplorer.com) som har ett stort utbud av utflykter här på nordvästra Bali. För drygt 350 kronor bokade jag en tur till Menjangan Island, som är en del av West Bali National Park (www.westbali.net). I priset ingår upphämtning på hotellet, båtresa, guide, snorkelutrustning och en enkel lunch.

De har glada grabbarna tog mig ut på snorklingsutflykt till Menjangan Island.

Ön har rätt klart vatten, inga strömmar att tala om och en brant stupande korallvägg. Med andra ord rätt idealiskt för dykare och snorklare. Av någon anledning gillar hjortarna i nationalparken också att simma ut hit under torrperioderna.

Jag är en smula bortskämd med riktigt fina dykvatten så den här turen ligger någonstans i mitten på skalan. Trevligt, enkelt och ett bra sätt att fördriva en halv dag på. Men det är inget man bokar en flygbiljett från Sverige för att uppleva – även om vi vid andra snorklingstillfället fick simma med en sköldpadda.

Publicerat i Båtresor, Djur och natur, Dykning, Indonesien, Resort | Etiketter , , , , , , , | Lämna en kommentar

Till Bali som det en gång var (Sanur, Bali, Indonesien – Pemuteran, Bali, 12/10, 2025)

Norra Bali är faktiskt rätt mycket torrare än de södra delarna. Det är dock svårt att förstå när man ser på blommorna på den här bilden.

Dags för en utflykt till norra Bali. Det är en förhållandevis outvecklad del av Bali. Förklaringen är enkel. Att ta sig från flygplatsen in Denpasar över de höga bergen och ner till den nordvästra kusten tar minst fyra timmar, få turister orkar med det.

Och även om det är väldigt vackert upp i bergen är det ingen avslappnande tur på de smala, slingriga vägarna. Det är alltid är fullt av andra resenärer på och i alla tänkbara och otänkbara fordon och i vägkanten finns både människor samt husdjur. Med andra ord krävs total koncentration bakom ratten.

Belöningen kommer när det blir nedförsbacke och den norra kusten kan siktas. Här uppe ser det mer ut som det Bali jag kommer ihåg från mitt första besök. Det var drygt 45 år sedan. Det är risfält, djungel, tempel och tämligen oexploaterade stränder. Här märks det inte att Balis befolkning fördubblats till runt 4,5 miljoner invånare sedan slutet av 70-talet. En förödande stor del av denna ökning har skett på en mycket liten del av södra Bali. Och eftersom hela ön bara är knappt dubbelt så stor som Gotland så behöver man inte vara kärnfysiker för att förstå följderna.

Taman Sari ligger vackert precis vid havet och bjuder stora öppna ytor.

Av nostalgiska skäl väljer jag att först ta in på Taman Sari (www.tamansaribali.com) som ligger direkt på stranden i Pemuteran. Jag bodde här för ungefär 25 år sedan. Jag har lite svårt att känna igen mig eftersom den lilla fyrstjärniga resorten växt rejält. Till sist hittar jag det hus jag bodde i, där är det numera spa…

Hela anläggningen har en lite ålderdomlig känsla över sig, men det vägs upp av den otroligt trevlig personalen och den avslappnade stämningen – samt av priset. För ett dubbelrum (som de av någon anledning kallar studio) med balkong och eget utomhusbadrum betalar jag bara knappt 500 kronor per dygn, inklusive frukost. Man ska dock komma ihåg att det här är lågsäsong. Kommer du till jul får du nog räkna med det tredubbla, något som fortfarande är väldigt prisvärt.

Warung Santai är en lokal restaurang med utmärkt mat!

Hotellmat har aldrig intresserat mig särskilt mycket och därför botaniserar jag i omgivningen. Precis utanför grindarna till området hittar jag den familjeägda restaurangen Warung Santai (www.facebook.com/p/Santai-Warung-Pemuteran) som bara serverar indonesisk/balinesisk mat.

Gado-Gado (en grönsaksrätt med tempe och jordnötssås), Nasi Goreng Seafood och en bläckfiskgryta med grönsaker, ingefära och citrongräs i kokossås hamnar på bordet. Trots frikostiga portioner är det soprent på faten efter någon timme. Notan, inklusive enkel dricka, landar på under 80 kronor per person…

Publicerat i Bil- och taxiresor, Djur och natur, Indonesien, Mat och Dryck, Resort | Etiketter , , , , , , | Lämna en kommentar

Jorden runt på 100 dagar med tåg och båt – Veckans Tips, Vecka 37, 2025

Klippiga Bergen är en sevärdhet på vägen runt jorden.

Tillhör du de som har gott om tid, ett hyggligt investeringskonto och vill resa utan dåligt flygsamvete? Då finns just nu den perfekta möjligheten för dig och elva andra resenärer.

Den brittiska specialresebyrån Adventure by Trains (www.adventuresbytrain.com) senaste skapelse är en tåg- och båtresa som går jorden runt. Start i London och avslutning 100 dagar senare i Southampton.

Resan inleds i tunneln under Engelska kanalen och går sedan via Frankrike, Schweiz, Österrike, Ungern, Rumänien, Bulgarien, Turkiet, Georgien, Azerbajan, Kazakstan, Kina, Japan, Kanada och USA.

Resan avslutas ståndsaktigt på Queen Mary 2.

Fyra ordentliga båtresor ingår också. Den första över Kaspiska Havet mellan Azerbajan  och Kazakstan. Den andra över Kinesiska Sjön från Kina till Japan. Från Japan vidtar en av resans höjdpunkter, en 23 dagars kryssning över norra Stilla Havet från Tokyo till Vancouver med en rad stopp på vägen i Japan, Alaska och Kanada. Hela resan avslutas med sju nätter ombord på klassiska Queen Mary 2 som seglar över Atlanten mellan New York och Southampton.

Under resan passeras så många sevärdheter att jag blir yr i mössan bara av att läsa om dem alla, men trots alla stopp finns det hyggligt med tid för att titta på dem. Det är en av fördelarna med att resa landvägen, där det inte är en massa säkerhetsprocedurer och tågen går rakt in i centrum av städerna. Resan passerar ett 30-tal större städer och massor av kultur- och naturområden mellan dem. Ni kan ju bara tänka er hur det skulle vara att göra samma resa med flyg – en ren mardröm i min värld.

När nätterna inte spenderas på tåg (vilket är förhållandevis sällan) eller båt är det lyxhotell som gäller. Frukost ingår och på många ställen också lunch eller middag på riktigt speciella restauranger.

Men smakar det så kostar det också. Reser du på egen hand ligger prislappen på 112 900 pund. Om du tar med dig en reskamrat och delar rum blir priset “bara” 74 995 pund. Resan startar 14 mars 2027 så du har rätt gott om tid för att budgetera och planera.

Så här ser rutten ut.

Publicerat i Azerbadjan, Båt, Båtresor, Bulgarien, Frankrike, Georgien, Hotell, Japan, Kanada, Kazakstan, Kina, London, New York, Österrike, Rumänien, Schweiz, Tågresor, Tokyo, Turkiet, Ungern, USA, Vancouver | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Lågprisflyg utan allt (Seoul, Korea – Bali, Indonesien, 3/8, 2025)

Det är stil på busschaufförerna i Korea…

Dags att lämna Korea – och det är busenkelt att komma till flygplatsen i Seoul. Massor av bussar går till flygplatserna i Seoul och en av dem har sin hållplats utanför Courtyard by Marriott (www.marriott.com) där jag bott den senaste veckan. Som vanligt är bussen superbekväm, kliniskt ren och körd av en mycket prydlig chaufför.

Jag flyger med det koreanska lågprisbolaget Jeju Air (www.jejuair.net) som i december 2024 råkade ut för en katastrofal krasch. Vid landningen i Muan i Korea flög de in i en flock änder och en av motorerna la av. Av misstag stängde piloterna av den andra motorn, så de buklandade utan hydrauliska system. De gjorde det skickligt, så det hade förmodligen gått vägen om det inte hade stått en mur i slutet av landningsbanan. När planet körde in i den tog det eld och 179 av de 181 ombord dog.

…och sätena på flygbussen är i Business klass.

Det här känner jag lyckligtvis inte till när jag checkar in… Däremot dyker det upp ett annat problem av mer praktisk art, som blir allt vanligare när man flyger runt i världen och kombinerar flygbolag som inte samarbetar. Det handlar om bagaget och vad som tillåts på olika bolag.

När jag flög ut till Europa var det med Qatar (www.qatarairways.com) där man får ha två bagage som vardera väger 23 kg. Sedan var det Turkish Airlines (www.turkishairlines.com) från Danmark till Korea. Där är det fritt antal bagage, men totalt 20 kg. Så långt funkade det med lite tur. Men sedan var det tvärstopp. Med Jeju till Bali var det en väska på max 15 kg som var gränsen. Den slog jag med råge så det blev en saftig nota för övervikt.

Att Jeju är ett lågprisbolag märktes också på andra sätt. Flygningen från Seoul till Bali var sju timmar lång och jag fick betala för precis allting, inte ens ett glas vatten bjöd bolaget på. Inredningen är synnerligen minimalistisk, ombordunderhållningen obefintlig och besättningen stressad. Utrycket ”du får vad du betalar för” har sällan illustrerats bättre. Och det hela var rätt korkat av mig. Hade jag lagt pengarna jag betalade för övervikt och mat på en biljett med ett ”normalt” flygbolag hade jag sluppit hela karusellen.

Därför kändes det skönt att kliva av planet på Bali och åka med Gojek (www.gojek.com) direkt hem till sängen.

Publicerat i Bussresor, Flygresor, Hotell, Indonesien, Korea, Seoul | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Utsökt och nyttig mat (Suwon, Korea, 30/7, 2025)

En typisk koreansk restaurang i Seoul. Många smårätter på bordet. De små huvarna över varje bord är ett fläktsystem för att suga ut matoset när du grillar Korean BBQ.

Jag kan inte lämna Korea utan att prata om maten. Det finns otroligt mycket mat att testa och fascineras av. Men låt mig börja med att konstatera att kvaliteten på det du får serverat nästan utan undantag är bra eller utmärkt – så länge du håller dig till koreansk mat.

Precis som i övriga Asien är ett gott råd att hålla sig borta från burgare, pizza och annan västerländsk snabbmat.

Basen i nästan all koreansk mat är ris, grönsaker, fermenterade råvaror och chili. Kort sagt är den stark, välsmakande och nyttig.

Testa snabbmaten när du är i Korea. Stånden finns både på gatan och i speciella foodcourts.

Och var inte rädd för att köpa mat i de otaliga små gatustånd som finns på alla möjliga och omöjliga ställen. Den hygieniska nivån är alltid högre än på ett genomsnittligt svenskt snabbmatsställe.

När du beställer en rätt på restaurang har den alltid sällskap av några sidorätter, de kallas banchan och i en av de små skålarna finns alltid kimchi – fermenterad kål.

Det verkar finnas lika många recept på kimchi som det finns husmödrar i Korea.

I Korea ställs maten mitt på bordet och alla delar. Den här marulksbaserade middagen var den bästa under resan.

Traditionen i Korea är att alla runt bordet delar på rätterna, ungefär som i det grekiska köket.

Att ge råd om vad du ska prova och vilka restauranger du ska gå till är ett helt omöjligt uppdrag, så jag nöjer mig med att berätta om min favoritmiddag under Koreaveckan.

Den serverades på en minimal, anspråkslös restaurang i en liten by högt uppe i bergen. Restaurangen drevs av en kvinna och hennes man. Måltiden var byggd kring en stor ångande skål med marulk och nudlar. Runt den ställde paret fram ett tiotal skålar med olika smårätter. Allt var utsökt och slutnotan efter en lång middag landade på ungefär 100 svenska kronor per person!

Döm inte hunden efter håren i Korea. Ofta serverar utåt sett anspråkslösa ställen utmärkt mat. Kika istället på vilka kunder de har och hur nöjda de ser ut.

Till maten kan du med fördel dricka vatten (som alltid ingår i middagen och genast kommer in på bordet när du sätter dig) eller någon form av iste. Det finns många varianter gjorda på korn, majs eller ris. Vanligast är boricha, tillverkat av korn. Öl funkar också fint.

Många koreaner tycker om att dricka makkoli när de går ut och äter. Det är ett mjölkfärgat risvin med svag kolsyra och en alkoholhalt runt 5-9 procent. Själv är jag inte imponerad…

Glöm inte heller bort den koreanska kafékulturen. Jag har sällan sett så många kaféer som i Seoul och kaffet är alltid utmärkt.

Här hittar du besticken.

Första gången du kommer till en koreansk restaurang kommer du förresten att undra var besticken är. Tricket är att titta på kortsidan av bordet. Under bordskivan sitter en liten låda och i den hittar du bestick och servetter.

Till sist: Tack och lov har drickskulturen inte hittat till Korea. Ingen förväntar sig dricks och det händer till och med att personalen vägrar ta emot den om du ändå försöker. Så ta seden dit du kommer och betala det som står på notan. Då är alla glada och nöjda.

Smaklig måltid!

Publicerat i Korea, Mat och Dryck, Seoul | Etiketter , , , , , , , | Lämna en kommentar

I Samsungs huvudstad II – fort och shopping (Suwon, Korea, 29/7, 2025)

Suwon är navet i jätteföretaget Samsung (www.samsung.com), men också en väldigt trevlig stad. Med en miljon invånare har den det mesta du kan önska dig som besökare, men det är enklare att ta sig runt och att hitta det, än i exempelvis Seoul.

Det finns också en mycket energi och en nyfikenhet på omvärlden i Suwon. Det är kort sagt kul att vara besökare här och lätt att känna sig hemma!

I en dela avbyggnaderna i Hwaseong finns historiska miljöer återskapade.

Något du inte får missa är Fortress Hwaseong (www.swcf.or.kr). Det byggdes i slutet av 1700-talet och än idag finns nästan 6 kilometer av de gamla murarna kvar. De slingrar sig upp och ner över kullarna. Hela området är 130 hektar så det är mycket att se för den som gillar att promenera.

Här finns slussar, bevakningstorn, hemliga portar, förläggningar, vapenplattformar och mycket mer. Från början var det 48 olika byggnader och 41 av dem är bevarade. Här finns också ett museum som beskriver hur fortet byggdes och för barn bjuder det på en massa interaktiva aktiviteter.

Självfallet är fortet en Unesco World Heritage Site (www.whc.unesco.org). Alltså ett väldigt intressant utflyktsmål, särskilt om det är lite svalare än +41 grader…

The Galleria ligger vägg-i-vägg med Courtyard.

Ni som följer www.tripant.com vet att jag inte är någon stor älskare av stora hotellkedjor. Jag försöker alltid hitta mindre och mer personliga ställen att bo på. I Suwon hamnar jag dock på Courtyard by Marriott (www.marriott.com) och jag måste motvilligt erkänna att det är ett trevligt hotell. Här finns allt du kan behöva (inklusive tvättmaskiner!) samt hjälpsam personal. Dessutom ligger det vägg-i-vägg med The Galleria (www.dept.galleria.co.kr). Det är ett av de bästa shoppingmallen i Suwon och har bland annat en förträfflig food court i källarplanet.

Tvärs över gatan ligger Lotte Mall (www.m.global.lotteshopping.com) som bjuder på en hel del outlets med bra priser.

Det stora biblioteket är ett udda inslag i det stora shoppingcentret Starfield.

När vi ändå håller på med malls kan jag inte låta bli att nämna Starfield Suwon Shopping Mall (www.starfield.co.kr) som är byggt runt ett fyra våningar högt bibliotek. Du kan inte låna hem böckerna här, men däremot kan du helt gratis plocka ut tidningar och böcker och läsa så länge du vill. Här samlas gamla och unga runt läsningen.

Ofta kommer också författare på besök och berättar om sina böcker. Ett oväntat inslag i den annars otroligt kommersiella miljön i en koreansk mall.

I Gwanggyo kan du springa, cykla, promenera – eller träna fotboll. Eller bara sitta ner och titta på folklivet.

Ett par hundra meter från Courtyard by Marriott hittar du den prisbelönta Gwanggyo Lake Park (www.gglakepark.or.kr) som ligger vid stränderna av två sjöar mitt i Suwon. Ett trevligt område att promenera runt i tillsammans med koreaner from all walks of life. Här ligger också många spännande restauranger.

Publicerat i Arkitektur, Historia, Hotell, Korea, Mat och Dryck, Shoppingcenter, Unesco världsarv, Utställningar | Etiketter , , , , , , , , | Lämna en kommentar

I Samsungs huvudstad (Suwon, Korea, 28/7, 2025)

Efter den lilla utflykten uppe i bergen norr om Seoul vänder jag bilen söderut och kör till Suwon, som ligger ungefär en timme söder om huvudstaden.

Samsungs huvudkontor i Suwon är en helt egen stad med restauranger, dagis, fritidsaktiviteter och busstation.

Suwon är främst känt för tre saker – Samsung, den historiska fästningen samt fotbollen (största klubben ägs förstås av Samsung…).

Det är ingen tvekan om att miljonstaden Suwon inte skulle vara vad den är utan Samsung (www.samsung.com). I den västliga världen tror de flesta att Samsung bara gör mobiltelefoner och annan elektronik. Faktum är dock att det – precis som många andra koreanska storföretag – är ett konglomerat (Chaebols på koreanska). Förutom elektroniken sysslar man bland annat med varv, medicin, finanser, IT, mode, hotell och fastigheter.

Totalt sysselsätter Samsung 250 000 människor i hela världen och de står för runt 15-20 procent av Koreas BNP, en helt svindlande siffra! Trots att de ”bara” äger runt 20 procent av aktierna så kontrolleras bolaget fortfarande av familjen Lee som startade det i slutet av 1930-talet. Ingen vet riktigt hur rik familjen är, men siffran 200 miljarder kronor brukar dyka upp.

Samsung har en egen fotbollsakademi med heltidsanställda tränare.

Samsungs huvudkontor ligger i Suwon. Där jobbar 35 000 personer och kontoret täcker runt 200 hektar. På området finns cirka 500 restauranger och de flesta tar sig till jobbet via Samsungs egna busslinjer. I utkanten av området ligger också en stor träningsanläggning för fotbollsklubben Suwon Samsung Bluewings (www.bluewings.kr).

Bluewings har vunnit den koreanska ligan flera gånger, men till fansens stora förtret spelar de nu i andradivisionen, medan lokalkonkurrenten och gräsrotsklubben FC Suwon har en plats i högsta ligan. Rivaliteten mellan klubbarna är knivskarp!

Fotboll är ett familjenöje i Korea. På Suwon World Cup Stadium kan du till och med hyra en picknickplattform där alla kan slå sig ner och njuta av mat, dryck och fotboll.

Men trots rivaliteten är  fotboll i Korea ett riktigt familjenöje. Huliganism är ett helt okänt begrepp och de koreaner jag pratar med ser helt oförstående ut när jag frågar om fansen någonsin drabbar samman. Här handlar kampen mellan fansen om de bästa ramsorna och de häftigaste trumbanden.

Jag har lite tur och lyckas komma över biljetter både till en seriematch med Bluewings samt en träningsmatch mellan Newcastle och ett allstar team från Korea. I ärlighetens namn gör ingen av matcherna något bestående intryck, men det är väldigt kul att besöka deras fina hemmastadion och se hur välorganiserat allting är.

Suwon World Cup Stadium är en mäktig arena.

Det är också slående att se hur det ser ut efter matcherna. Koreanerna älskar att äta och dricka under matcherna, men när slutsignalen gått plockar de lugnt ihop allt sitt skräp och slänger det i sopsäckar. Har grannen glömt något tar de det också, så när jag blickar upp mot läktaren på väg mot utgången ser det helt nystädat ut!

Publicerat i Fotboll, Korea, Seoul | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar