Det är stil på busschaufförerna i Korea…
Dags att lämna Korea – och det är busenkelt att komma till flygplatsen i Seoul. Massor av bussar går till flygplatserna i Seoul och en av dem har sin hållplats utanför Courtyard by Marriott (www.marriott.com) där jag bott den senaste veckan. Som vanligt är bussen superbekväm, kliniskt ren och körd av en mycket prydlig chaufför.
Jag flyger med det koreanska lågprisbolaget Jeju Air (www.jejuair.net) som i december 2024 råkade ut för en katastrofal krasch. Vid landningen i Muan i Korea flög de in i en flock änder och en av motorerna la av. Av misstag stängde piloterna av den andra motorn, så de buklandade utan hydrauliska system. De gjorde det skickligt, så det hade förmodligen gått vägen om det inte hade stått en mur i slutet av landningsbanan. När planet körde in i den tog det eld och 179 av de 181 ombord dog.
…och sätena på flygbussen är i Business klass.
Det här känner jag lyckligtvis inte till när jag checkar in… Däremot dyker det upp ett annat problem av mer praktisk art, som blir allt vanligare när man flyger runt i världen och kombinerar flygbolag som inte samarbetar. Det handlar om bagaget och vad som tillåts på olika bolag.
När jag flög ut till Europa var det med Qatar (www.qatarairways.com) där man får ha två bagage som vardera väger 23 kg. Sedan var det Turkish Airlines (www.turkishairlines.com) från Danmark till Korea. Där är det fritt antal bagage, men totalt 20 kg. Så långt funkade det med lite tur. Men sedan var det tvärstopp. Med Jeju till Bali var det en väska på max 15 kg som var gränsen. Den slog jag med råge så det blev en saftig nota för övervikt.
Att Jeju är ett lågprisbolag märktes också på andra sätt. Flygningen från Seoul till Bali var sju timmar lång och jag fick betala för precis allting, inte ens ett glas vatten bjöd bolaget på. Inredningen är synnerligen minimalistisk, ombordunderhållningen obefintlig och besättningen stressad. Utrycket ”du får vad du betalar för” har sällan illustrerats bättre. Och det hela var rätt korkat av mig. Hade jag lagt pengarna jag betalade för övervikt och mat på en biljett med ett ”normalt” flygbolag hade jag sluppit hela karusellen.
Därför kändes det skönt att kliva av planet på Bali och åka med Gojek (www.gojek.com) direkt hem till sängen.
