Klickar du på landsnamnet så får du upp en lista på samtliga Världsarv i Jemen.
Jemen
Den jemenitiska 1500-talstaden Shibam är något av det häftigaste jag sett. Efter en ganska lång bilfärd tornade plötsligt massor av höga hus byggda i lera upp sig vid horisonten. Det är verkligen ingen slump att staden kallas för öknens Manhattan.
Mitt starkaste minne från utflykten, som innehöll bland annat Shibam, var dock en annan och betydligt mindre muromgärdad stad som jag tyvärr glömt namnet på. Vi stannade till utanför staden, vars stadsport var utrustad med en vindbrygga som faktiskt hissades upp vid mörkrets inbrott. När vi frågande 0m vi kunde få gå in i staden utbröt mycket diskussioner bland de äldre män som uppenbarligen var de som styrde och ställde där. Till sist nåddes enighet om att vi skulle få genomgå ett prov. Det handlade om att vi med en lånad AK-47 automatkarbin (ofta kallad Kalashnikov) fick genomföra ett skjutprov för att komma in! Det kändes minst sagt märkligt att stå mitt ute i öknen med massor av folk runt och försöka träffa burkar med ett automatvapen. Vi klarade dock provet, blev visade runt i den lilla staden och fick dricka ett oändligt antal koppar te.
När jag var i Jemens huvudstad Sanaa kändes den fortfarande väldigt medeltida och det handlade inte bara om de gamla byggnaderna, utan också om hur man levde i staden. Att tugga den lätt narkotiska växten kat var lika vanligt som att dricka kaffe på Söder och varenda vuxen man bar den typiska dolken Jambiya i ett vackert bälte på magen. Så fort man kom utanför stadsgränsen kompletterades den symboliska dolken med ett skjutvapen, oftast en AK-47. Själv köpte jag givetvis en riktig Jambiya på den fantastiska marknaden Suq al-Milh, däremot avstod jag ifrån att köpa en automatkarbin, vilket då inte var ett dugg svårare än att köpa en dolk.