Bilresa genom ett översvämmat landskap (Seoul – Gapyeong, Korea, 26-27/7, 2025)

Både upphämtningen och avlämningen av hyrbilen är väldigt obyråkratisk. I Korea litar man på varandra och när jag droppar av bilen lägger jag bara nycklarna på sätet och skickar en bild till uthyraren så han kan se var den är parkerad.

Dags att röra sig utanför Seoul. Eftersom det mitt i koreanernas semester är det dock inte så enkelt. Förstavalet Busan går bort eftersom det inte finns några tågbiljetter och när jag sedan börjar leta efter hyrbilar blir det lätt panik. Till sist får jag tag i en bil hos den lilla uthyraren Jeju One Car (www.jejuonecar.net). Med hjälp av Google translate kommer vi överens om att mötas på flygplatsen Gimpo (www.airport.co.kr), som är stadens inrikesflygplats och betydligt närmare stan än stora Incheon.

Jag kommer enkelt dit med Metron och efter ett mycket informellt överlämnande har jag en fräsch Hyundai Elantra till mitt förfogande i fyra dagar. Priset inklusive allt är runt 1 500 kronor.

Att köra bil i Korea är inte svårt, men kräver en del tankeverksamhet. Trafiken är intensiv, men folk tar det lugnt och är förlåtande. Under fyra dagar blir jag inte tutad på en enda gång, trots en del rätt huvudlösa manövrar.

Lyckligtvis kopplar min iPhone upp mot den stora skärmen i bilen, så det är lätt att följa köranvisningarna i Naver Map. Men trots mycket noggranna anvisningar kräver körningen fullt fokus, det är massor av vägar samt av- och påfarter att hålla ordning på.

En annan sak som komplicerar körningen är vägtullarna. Här är huvudregeln för en utländsk förare att undvika de blå linjerna på vägen. Där kör de som betalar automatiskt. Det gör inte du.

Betalningen av tullarna är också en smula förvirrande, på några ställen kör du bara igenom och på andra ska du ta en biljett. Rådet är att ta rygg på någon lokal förmåga och tjuvkika på hur de gör. Betalningen är en annan källa till stress. I vissa tullar funkade mitt Lunarkort, i andra var det cash som gällde och sen var det vissa där bara T-card fungerade, så ett väl påladdat sådant gör livet enklare.

Det har är en av de enklaste bensinpumparna…

Köpa bensin är en annan vetenskap. Nästan alla stationer är helautomatiserade och betalningsautomaterna är löjligt komplicerade med alla instruktioner på koreanska. Återigen handlar det om att få någon att hjälpa till. Även här kan betalningen ställa till det. Utländska kort funkar långt ifrån överallt överallt, men satsa på de stora – SK, GS Caltex, S-Oil, Hyundai Oilbank – så är sannolikheten större för framgång. Själv fick jag vid ett tillfälle hjälp av en vänlig man som jag betalade kontant mot att han tankade min bil med sitt koreanska kort.

Med Gapyeong inknappat i telefonen börjar resan ut från 10-miljonerstaden Seoul och i ärligheten namn är det inte lätt att se var staden slutar. Skyskraporna skjuter upp runt vägen under lång tid.

Det är bara 80 km till Gapyeong och under normala förhållande ska det ta långt under två timmar, men nu i semestertider närmar jag mig tre i stället.

Railparken slingrar som vackert i naturen.

Idén är att göra en utflykt på stadens Rail Park (www.railpark.co.kr), men när jag öppnar dörren till bilen är det +41 grader så jag retirerar snabbt och skrinlägger den planen. Beslutet blir istället att söka mig längre upp i bergen med förhoppningen om någon svalka. Efter en del letande på www.booking.com hittar jag ett litet pensionat som ligger intill en flod 40 minuter norr om stan.

Den här jourbutiken har hamnat mitt i floden som steg otroligt snabbt.

På vägen dit ser jag tydliga bevis på de stora översvämningar som drabbade landet för bara 10 dagar sedan. På bara 17 timmar kom över 170 mm regn och ett 20-tal personer miste livet. I en kurva ligger en affär nästan upp och ner i floden och polis och militär söker fortfarande efter saknade på flodbankarna.

Gapyeong Kkonmuji Pension drivs av ett äldre par och ligger vackert intill floden med en härlig trädgård. Men det var nog längesedan det gjordes något seriöst underhåll och att jag vill ha lakan i sängen är de helt oförstående till…

För att inte dö av värmeslag går jag ner till floden och lägger mig i det svala vattnet tillsammans med snart sagt varenda människa i den lilla byn. När vi guppar i vattnet kan vi se hur flodbanken gröpts ur obehagligt nära en nybyggd semesterby, som inte ens hade tagits i bruk när den mycket överraskande översvämningen slog till.

Publicerat i Bil- och taxiresor, Djur och natur, Hotell, Korea, Uncategorized | Etiketter , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Att ta sig fram och betala i Korea (Seoul, Korea, 24-25/7, 2025)

I Seoul känns det helt normalt med urgamla tempel som står vägg i vägg med nybyggda hus.

Korea är spännande på många sätt. Här finns en skön blandning av hightec och tradition. Men allting är inte helt enkelt. Du som reser mycket kommer att upptäcka att det måste till nya lösningar för att resevardagen ska fungera.

Ett sådant exempel är hur man orienterar sig. Numera är ju Google Maps något av en standard för turister som ska orientera sig runt om i världen.

Appen fungerar i Korea, men med några stora begränsningar. De viktigaste är att vägvisning för bil och fotgängare inte fungerar. Kollektivtrafiken fungerar i Google Maps, men om du inte vet var du ska ta vägen efter att du klivit av bussen blir det rätt värdelöst. Särskilt i ett land där de allra flesta skyltar fortfarande är på koreanska.

Att det är så här beror på att koreansk lag förbjuder försäljningen av kompletta kartdata som lagras på utländska servrar (en killgissning är att det har något att göra med Nordkorea). Google i sin tur vägrar lagra sina data på koreanska servrar och det har därför uppstått ett Moment 22.

Naver Map fungerar utmärkt.

Eftersom Korea är ett land som strävar efter snabbt ökande digitalisering finns det självfallet alternativ. Själv laddade jag ner Naver Map som har ett engelskt gränssnitt och fungerade helt lysande. Stundtals var informationen från Naver mer träffsäker än de digitala informationstavlor som man hittar i Metron och på busshållplatser.

En konkurrent till Naver är KakaoMap, som många säger är minst lika bra.

Lämna inte hotellet utan ett T-card.

När du väl hittat hur du ska ta dig fram återstår det att betala för resan. Lösningen på det problemet heter T-Card. Det kostar 4000 Won och är du inte för trött efter flygresan är det en bra idé att köpa det på flygplatsen. Annars kan du köpa det på varenda liten butik av 7Eleven-typ. Kortet laddar du med pengar på samma butik och sedan är det bara att läsa av det på bussar, tunnelbana och tåg i hela landet. Mycket smidigt. Det har två nackdelar, du kan inte se hur mycket du har kvar på kortet och att du som utlänning bara kan ladda på det genom att betala kontant.

Om du reser mycket i Seoul är ett Climate Card ett bra alternativ. Det gäller för obegränsade resor under ett visst antal dagar.

Taxi är rätt billigt i Korea och bilarna är alltid väldigt fräscha.

T-card kan även användas i små butiker och i taxibilar. Taxi är för övrigt förvånansvärt billigt jämfört med många andra välutvecklade länder i Asien. Jag testade både att använda Uberappen och att stoppa bilar på gatan. En resa på runt en halvtimme och 10 km kostar någonstans kring 15 000 Won (drygt 100 svenska kronor). En nackdel med Uber är att det är svårt att få en bil i rusningstrafik, så var ute i god tid om du har en tid att passa.

Betalningar är ett annat kapitel som kan bli knepigt. Jag använde i huvudsak kort från Lunar (www.lunar.se) och Revolut (www.revolut.com) och hade inga som helst problem, men en kamrat som var i Korea samtidigt hade enorma bekymmer. Tre av hans kort blev spärrade under två veckor i Korea.

Det beror på att Korea har många bankregler för att förhindra kortbedrägerier, då kan du inte betala med det utländska kortet – även om det formellt är accepterat. Dessa misslyckade betalningsförsök ser ditt banksystem på hemmaplan och då uppstår misstankar om bedrägerier i andra änden. Och vips är ditt kort spärrat!

Jag tror det bästa sättet att undvika detta är att meddela din bank att du ska resa till Korea. Hur du gör det på ett smidigt sätt har jag dock ingen aning om…

Ett gott råd är också att ha en ganska bra trave kontanter i fickan om allt annat skiter sig. Korea är ett av de säkraste land jag rest i, så du behöver inte oroa dig för att bli av med din cash.

Publicerat i Bil- och taxiresor, Bussresor, Korea, Seoul, Tågresor | Etiketter , , , , , , | Lämna en kommentar

På hög höjd i Koreas huvudstad (Seoul, Korea, 22-23/7, 2025)

Från Lotte Tower kan du blicka ut över ganska många av Seouls dryga 10 miljoner invånare.

Första dagen i en ny stad blir ju ambitionerna ofta lite väl höga. Den här första dagen i Koreas huvudstad Seoul (www.sto.or.kr) (http://english.visitseoul.net) sätter dock naturen stopp för några större utsvävningar. Det är runt 40 grader varmt ute och när jag tittar på min väderapp Accuweather säger den +37 grader ”ReelFeel 46 grader”…. Inte läge för långvariga utomhusvistelse med andra ord.

Busskur med luftkonditionering i Seoul.

Lyckligtvis är Seoul en av de mest luftkonditionerade städer jag stött på i hela mitt liv – allt har AC. Affärer, bussar, tåg, ja till och med en del busshållplatser har luftkonditionerade väntkurer!

Jag smiter snabbt ner i tunnelbanan som lyckligtvis ligger nära hotellet. Det är inte så konstigt – de flesta områden i Seoul är nära metron eftersom den är en av de största i världen. Den har nära 400 stationer. Som en jämförelse kan nämnas att Stockholms T-bana har runt 100 stationer.

Sky Bridge Tour är inget för de höjdrädda.

Jag kliver av vid Lotte World Tower (www.lwt.co.kr) och letar mig fram till ingången till skyskrapan som med sina 123 våningar och 555 meter över markytan är världens sjätte högsta byggnad. Att ta hissen upp till toppvåningarna kostar 31 000 Won (runt 220 kronor med dagens kurs). Barn betalar 27 000 Won.

Jag har turen på min sida och får uppleva en relativt klar dag med fin utsikt från tornet. För dig som vill känna adrenalinet pumpa finns en tur de kallar Sky Bridge Tour. Då ger du dig ut på en serie smala gångar runt tornet. Det kostar 106 000 Won och är verkligen inget för den som har det minsta anlag för höjdrädsla.

Lotte World är världens största nöjespark inomhus. På bilden kan du också se hur mycket grönområden det finns i storstaden Seoul.

Vill du koppla av en smula kan du ta hissen ner till Lotte World (http://adventure.lotteworld.com) som kan skryta med världens största nöjespark inomhus och en konstgjord ö i mitten av en lika konstgjord sjö. Totalt finns här över 40 attraktioner. En endagsbiljett går loss på 62 000 Won och barnen betalar 47 000 Won. I jämförelse med många andra temaparker runt om i världen känns det som rena fyndet.

Sist med inte minst finns det nästan obegränsad shopping i Lotte Mall och i arkaderna under jorden runt Metron.

Om du reser runt i Korea kommer du för övrigt att stöta på namnet Lotte (www.lotte.co.kr) många gånger. Företaget är ett av de stora koreanska konglomeraten (Chaebols på koreanska). De startade som en tuggummifabrik efter andra världskriget, men är nu verksamma i massor av olika branscher och omsätter över 100 miljarder svenska kronor per år.

Publicerat i Arkitektur, Korea, Nöjesparker, Seoul, Shopping, Tågresor | Etiketter , , , , , , | Lämna en kommentar

Fin flygresa med Turkish och nytt sovrekord (Köpenhamn, Danmark – Seoul, Korea, 20-21/7, 2025)

Korea är en vit fläck på min reskarta, men nu ska den fyllas i. Om man, som jag, befinner sig i södra Sverige så är det smidigt att flyga från Kastrup (www.cph.dk), som har betydligt fler internationella avgångar, destinationer och flygbolag än Arlanda.

Den dominerande utsikten från Comfort Hotel på Kastrup.

Jag har en tidig morgonavgång så för att göra livet lite smidigare åker jag till Köpenhamn dagen innan och tar in på Comfort Hotel (www.strawberryhotels.com) på flygplatsen. I relation till priset på 2 700 kronor är det kanske inte min bästa hotellupplevelse. Rummet är minimalt och helt utan förvaringsutrymmen. Middagen intas på 7-Eleven på flygplatsen. Opersonligt är nog en bra sammanfattning av hela upplevelsen.

Men sängen är skön och jag vaknar till liv pigg. Därför är jag tidigt i den köfria och helt automatiska (och väl fungerande) incheckningen hos Turkish Airlines (www.turkishairlines.com), som flyger till imponerande 122 länder i världen.

Många anser att Istanbul är världen bästa flygplats. Bland många fördelar finns att det är gott om olika typer av sittplatser. Man har till och med tysta rum för de som vill sova.

Än mer imponerad blir jag när jag kliver ombord på planet som är toppmodernt, med trevlig besättning och god frukost. Inte blir det sämre när jag kommer till den nya flygplatsen i Istanbul (www.istairport.com). Den lär ha världens största terminalbyggnad och är otroligt välorganiserad samt mycket trevlig. Stor, ljus och med gott om plats är det många (inklusive klassiska resemagasinet Travel&Leisure) som tycker att det just nu är världens bästa flygplats.

Därför blir jag en smula förvånad när avgången är försenad. Förklaringen kommer en bit in på flygningen när det visar sig att medvinden stundtals är nästan 200 km/h. Med ordinarie avgångstid skulle vi därför ha anlänt på tok för tidigt till Incheons flygplats (www.airport.kr) i Seoul – och sånt ställer alltid till med en massa strul.

Också Incheon är en av världens största flygplatser och jag blir därför aningen förvånad när man fortfarande håller på inresekort som ska fyllas i manuellt. Detta i ett land där mycket är automatiserat/digitaliserat.

Flygbuss med sköna säten och många destinationer.

Mer imponerad blir jag när jag kommer ut till busstationen på flygplatsen. Härifrån finns det hela 35 olika busslinjer med massor av hållplatser. Det betyder i praktiken att du kan åka direkt nästan vart som helst i Seoul. Jag har till exempel bara ett par minuters promenad från bussen till min tillfälliga bostad.

Bussarna har dessutom supersköna säten med mycket gott om benutrymme. Trots det kostar resan inte mer än 17 000 wong (135 kronor med dagens kurs).

Nyrenoverat och med tvättmaskin, torktumlare, elhäll och mikro – sånt gillar jag.

Digitaliseringen i Korea visar sig när jag kommer till lägenhetshotellet Gudo Residence Chungmuro, som ligger perfekt centralt i Jung-gu. Det är en bra stadsdel att bo i, har mina koreanska vänner berättat och lokala råd tar jag alltid på allvar.

Som vanligt har jag bokat via www.booking.com. Allt på hotellet sker digitalt och det fungerar perfekt!

En nyrenoverad lägenhet med två sovrum, kök och all tänkbar utrustning inklusive tvättmaskin och torktumlare kostar runt 1 500 kronor per natt.

Lokal, enkel fiskrestaurang i Seoul. Röret högst upp i bild är en fläkt som suger ut stekoset när du steker din egen mat.

Efter en härlig sen lunch på en liten fiskrestaurang runt hörnet, där mycket tillagas direkt vid bordet, vacklar jag tillbaka till rummet och sover 14 timmar i sträck. Nästan nytt personligt vuxenrekord. Det har nog bara slagits efter någon riktigt jobbig militärövning på K4, under Everestexpeditionen 1987 eller när jag bar en kvarts myskoxe över halva Grönland och vadade barfota genom 100 iskalla älvar (kändes det som…).

Publicerat i Bussresor, Flygresor, Korea, Lägenhet, Mat och Dryck, Seoul | Etiketter , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Kanonväder och flygplatshaveri (Ålesund – Bergen, Norge, 13/7, 2025)

Flaggan på Havila Capella vajar lojt i den svaga vinden.

Sista etappen på min norska kustresa med Havila Capella (www.havilavoyages.com) började i Ålesund (www.fjordnorway.com). Som vanligt när det är sista dagen på en kryssning blir det en smula okoncentrerat. Delar av besättningen ska bytas ut, de flesta passagerarna stiger av och fartyget ska förberedas för en ny vända upp till Kirkenes och tillbaka.

Därför blir det packning på morgonen trots att vi inte ska kliva iland i Bergen förrän på eftermiddagen.

På ön runt Stabben Fyr är det svårt att spela fotboll – eller något annat.

Lyckligtvis är vädret fantastiskt, så längtan efter en hytt är helt obefintlig. Alla passagerare är ute på däck i varierande grad av avklädning, vilket sannerligen inte hör till vanligheterna på den här båtresan där fleece och vindtätt är viktigare än badbyxor och solbrillor.

Den som slår upp ögonen i solstolen har dock mycket att titta på. Vi passerar bland annat Stabben fyr utanför Florö. Fyren ligger på en ö som är 300 kvadratmeter stor. Det gör den till Norges minsta ”fyrö”. Ända fram till 1975 bodde en fyrvaktarfamilj på den minimala ön.

Varför Bergens flygplats har ett frågetecken efter namnet är en gåta. Frågetecknet borde snarare sättas efter Arlanda…

Vid landstigningen väntar bussar för transport till flygplatsen i Bergen (www.visitbergen.com), dit de flesta passagerarna ska ta sig för vidare transport till väldigt många olika platser i världen. Själv kliver jag ombord på ett plan från Norwegian (www.norwegian.com) med slutdestination Arlanda.

Ni som läser Tripant regelbundet vet att jag inte brukar gnälla utan nästan alltid koncentrerar mig på bra upplevelser. Men när det tar lika lång tid att få bagaget på Arlanda (www.swedavia.se/arlanda/) som flygtiden från Bergen är det något som är seriöst fel. Lägg till det Golgatavandringen från terminal 5 till terminal 4 för nöjet att få sätta mig på en skramlig buss till biluthyrningen så förstår ni att min uppskattning av flygplatsen Arlanda är absolut minimal.

Publicerat i Båt, Båtresor, Djur och natur, Flygresor, Norge, Sverige | Etiketter , , , , , , | Lämna en kommentar

Molde fostrade Erling Haaland (Trondheim – Molde, Norge, 12/7, 2025)

De renoverade hamnmagasinen.

Vi vaknar på Havila Capella (www.havilavoyages.com) när båten redan lagt till i Trondheim (www.visittrondheim.no).

De morgonpigga var uppe 06.30 och tog då den 15 minuter långa promenaden in till stadens centrum för att beundra de renoverade hamnmagasinen och Nidarosdomen (www.nidarosdomen.no).

För dig som (liksom jag själv) är mer än normalt intresserade av cykling kan jag förresten berätta att Trondheim har världens enda cykellift – Trampe.

Det är en genialiskt enkel anordning med ett ändlöst band där du bara sätter ena foten på ett litet fotstöd och sedan sitter kvar på din cykel till toppen av den branta Brubacken.

Klippfiskkjerringa blickar ut över havet.

Från Trondheim är det en lång etapp till Kristiansund (www.visitkristiansund.no)där man har ett museum tillägnat torkad fisk (www.nordmorsmusea.no). Jag antar att det är det enda i sitt slag i världen. Tyvärr hann jag inte besöka det så jag kan inte ge någon detaljerad rapport.

Som kompensation tittade tog jag en titt på statyn ”Klippfiskkjerringa” som blickar ut över hamnen.

Moldes hemmaplan, Aker Stadion, ligger otroligt vackert vid havet.

Sista stoppet för dagen gjordes i Molde (www.molde.kommune.no) som trots att man inte har mer än dryga 30 000 invånare är hemmaplan för en av Norges bästa fotbollsklubbar – Molde FK (www.moldefk.no). Klubben är mest känd för att den fostrat Ole Gunnar Solskjaer och Erling Haaland – Norges i särklass mest kända fotbollsspelare.

Publicerat i Båt, Båtresor, Djur och natur, Fotboll, Museum, Norge | Etiketter , , , , , , , , | Lämna en kommentar

12 dagar och 70 hamnstopp (Bodö – Rörvik, Norge, 11/7, 2025)

Natten (eller dagen beroende på hur man definierar dygnet när solen skiner dygnet runt) inleds i Bodö där Havila Capella (www.havilavoyages.com) ska fylla gas. På grund av någon teknisk detalj tog detta lite längre tid än beräknat och dagens schema blev en smula förskjutet.

Här bogseras två stora fiskodlingskassar till en ny plats.

Men jag kan inte låta bli att bli ruskigt imponerande att båtarna som trafikerar Norges kust kan hålla ett tidsschema som sträcker sig över 12 dagar med totalt 70 hamnstopp, det kräver både erfarenhet och förträfflig logistik.

En annan företeelse att förundras över är den enorma mängden fiskodlingar man ser på tänkbara och otänkbara ställen. Totalt exporterar Norge odlad fisk för runt 130 miljarder per år! Än så länge dominerar givetvis laxen, men man jobbar hårt för att få fart på odlingen av torsk som är ett betydligt knepigare hantverk.

Brönnöysund ligger mitt på den långa norska kusten.

Dagen bjuder på ett lite längre uppehåll i Brönnöysund (www.visitbronnoy.no) som ligger nästan exakt i mitten av den norska kusten, härifrån är det 840 km till nordligaste kusten i Norge och lika långt till den sydligaste.

Runt Brönnöysund finns också en mycket vacker skärgård med tusentals småöar. Trakten är därför mycket populär för de som färdas i småbåtar och kanoter. På land är det vandring och cykling som gäller och ofta går det att kombinera alla dessa aktiviteter.

Publicerat i Båt, Båtresor, Cykling, Djur och natur, Norge, Paddling, Vandring | Etiketter , , , | Lämna en kommentar

Trollfjord – häftigaste fjorden på resan (Finnsnes – Stamsund, Norge, 10/7, 2025)


Trollfjord är en majestätisk upplevelse.

Fjärde dagen på Havila Capella (www.havilavoyages.com) inleds i Finnsnes (www.visitsenja.no) och tar oss under eftermiddagen till Stokmarknes där det blir ett längre uppehåll som precis räcker till ett besök på Hurtigrut museet (www.hurtigrutemuseet.no).

MS Finnmarken kan ses genom glasväggen på museet.

Museet är byggt runt det klassiska fartyget MS Finnmarken som dragits upp på land. Runt fartyget har man sedan byggt ett 4000 kvadratmeter stort museum. 180 norska kronor kostar det att besöka museet

Upplägget påminner lite om Wasamuseet, men det norska Hurtigrutfartyget kan du också se genom den glasade sidan av museet, ett rätt spektakulärt arkitektoniskt grepp.

Det är inte många meter mellan fartygssidan och klippväggarna i Trollfjord.

När den kulturella sidan fått sitt är det dags för en av de magnifikaste naturupplevelserna under turen från Kirkenes till Bergen. Det är Trollfjord, som är en två kilometer lång och mycket smal fjord. Den ringas in av runt 1 000 meter höga fjäll och nerför fjällsidorna rinner vatten i strida strömmar.

Vi kör in med bra fart och längst in i fjorden vänder fartyget 180 grader med hjälp av bogpropellrarna, en rätt häftig upplevelse där den som står vid rodret måste hålla tungan rätt i mun.

Från Svolvaer kan du ta en snabb ribbåt ut till Trollfjord.

Nästa stopp var Svolvaer (www.svolvaer.net) som är utgångspunkt för alla de mindre båtar som gör kortare utflykter till Trollfjord för de som inte är lyckliga nog att befinna sig ombord på ett bekvämt kryssningsfartyg.

Fast i ärlighetens namn ser det rätt kul ut att kränga på sig en torrdräkt och åka ribbåt i 40-50 knop istället för att sitta i en solstol på däck.

Publicerat i Båt, Båtresor, Djur och natur, Norge | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Snöhvit – gasfältet som är en guldgruva (Mehamn – Tromsö, Norge, 9/7, 2025)

Den tredje dagen på Havila Capella (www.havilavoyages.com) anlöper vi bland annat Hammerfest (www.visithammerfest.no) .

Gaslågan som lyser på Melköya visar att naturgasen tas om hand och förvandlas till flytande form här.

Det första som möter den som kommer norrifrån är den klart lysande gaslågan på Melköya. Ön är slutstation för den drygt 140 km långa undervattensgasledning som kommer från det norska gasfältet Snöhvit.

Fyndigheten upptäcktes i mitten av 1980-talet och produktionen inleddes 2007. Idag står gasen från fältet för runt 5 procent av hela Norges export och Hammerfest är mycket beroende av sysselsättningen och skatteintäkterna från gasbolaget.

På Melköya kyls gasen ner till -162 grader vilket göra att den bir flytande och volymen en 1/600-del av gasvolymen. I den formen kallas gasen LNG (Liquefied Natural Gas). Gasen lastas på speciella LNG-fartyg och ungefär var femte dag lämnar ett sådant gigantiskt fartyg Melköya.

Gas- och eldriften gör att Havila Capella glider fram mycket tyst utanför den norska skjutsen.

Med tanke på att hela fältet kostade 66 miljarder norska kronor att bygga behövdes det nog rätt många fartyg innan man nådde break even efter 10 år. Numera ligger den årliga vinsten på 10-18 miljarder, ingen dålig avkastning på investeringen!

En kuriositet i sammanhanget är att fartyget jag färdas på drivs med elektricitet och LNG. Vid det här laget har jag vant mig vid att fartyget är extremt tystgående och det kommer antagligen att kännas som rena stenåldern nästa gång jag kliver ombord på ett traditionellt oljedrivet fartyg.

Kvällens sista hamn är Tromsö där midnattssolen kikar fram mellan molnen innan det är dags att dra för gardinerna.

Kvällens sista hamn är Tromsö (www.visittromso.no) där midnattssolen kikar fram mellan molnen innan det är dags att dra för gardinerna.

Publicerat i Båt, Båtresor, Djur och natur, Norge | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Hurtigrut utan monopol (Kirkenes – Berlevåg, Norge, 8/7, 2025)

Havila Capella ser likadan ut som sina tre systerfartyg.

Vid lunchtid var det dags att kliva ombord på Havila Capella (www.havilavoyages.com) för att starta resan till Bergen.

Eftersom Havila kör samma rutt som den klassiska Hurtigruten (www.hurtigruten.com) kan det vara på sin plats att förklara hur trafiken längs Norges kust fungerar.

Från 1893 till 2021 hade Hurtigruten monopol på gods- och passagerartrafik på kuststräckan mellan Kirkenes och Bergen, men när monopolet upphörde och man gjorde en upphandling gick en del av trafiken till det nystartade rederiet Havila. De lät bygga fyra toppmoderna hybriddrivna fartyg som drivs med el och gas. Upp till fyra timmar kan man köra med i det närmaste ljudlös eldrift.

Från sviterna på Havila Capella har du lysande utsikt.

När jag kliver ombord på fartyget får jag ett uppgraderingserbjudande som är svårt att tacka nej till. Istället för en insideshytt utan fönster har jag därför en liten svit med stora fönster och en balkong.

Jag har åkt de klassiska Hurtigrutsfartygen tidigare, men mycket är annorlunda på Havila, som har en väldigt tydlig miljöprofil. Man har till exempel skrotat de klassiska buffémåltiderna, som är vanliga på nordiska fartyg. I stället får lunch- och frukostätarna en meny med smårätter som de kan välja ifrån. Det står dock var och en fritt att beställa hur många rätter som helst. Det här systemet minskar matsvinnet med ungefär 60 ton per år.

Radaranläggningen GLOBUS syns på mycket långt håll, så särskilt hemlig är den inte.

Strax efter den första lunchen lägger vi till i Vardø, som är Norges östligaste ort och faktiskt ligger längre österut än Istanbul.

Det första man ser av den lilla orten är de tre distinkta vita, stora glober som utgör radaranläggningen GLOBUS, som byggts i samarbete mellan USA och norsk underrättelsetjänst. Officiellt sysslar man här med rymdövervakning och väderforskning, men med tanke på att den ryska gränsen ligger ett stenkast bort är det kanske inte en allt för kvalificerad gissning att man också håller ett öga på den ryska Nordliga Flottan som har sin största bas i Murmansk.

Publicerat i Båt, Båtresor, Djur och natur, Norge | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar