Stora lejondagen (9/9, 2020, Manyeleti Game Park, Sydafrika)

Den stora gruppen lejon dök upp i skymningsljuset.

Idag blev det stora lejondagen. Fast egentligen började den redan sent i går kväll då vi fick kontakt med en stor flock som troligen bara var på genomresa till Sabi Sands (www.sabisandsgamereserve.com). Ljuset försvann dock snabbt och de var i rörelse hela tiden. Vi fick därför ingen närkontakt. När jag säger närkontakt menar jag mindre än tio meter, de här lejonen var nog 25-30 meter bort när de var som närmast.

Det heter ju en flock lejon, men det här var mer en hög…

Desto mer närkontakt blev denna morgon när vi var på väg ut för vår morgonpromenad i Manyeleti (www.manyeleti.com). Bara en kort bit utanför vår camp stötte vi på en stor flock lejon. Det är en grupp som brukar hålla sig i området och de är totalt 14 djur. Idag var de 13, den stora hane som brukar gå med flocken hade uppenbarligen affärer att ta hand om på annat håll.

Den här gruppen är välkänd för guiderna i vår camp Pungwe Safari Camp (www.pungwe.co.za), så lejonen var helt obekymrade över vår närvaro. Ofta är lejonkontakter rätt händelsefattig. De jagar på natten och på dagarna sover de mest hela tiden. Nu var det dock tidigt på morgonen och några av de unga hanarna lekte rätt våldsamma krigslekar. Kul att se, men vid ett par tillfällen hamnade hjärtat i halsgropen när de gjorde utfall och det var svårt att avgöra vem som var måltavla…

Elefanterna släcker törsten.

Under vandringen riktade vi in oss på de små sakerna i naturen – spår, myror, träd och buskar, etc, men vid avslutningen vid ett av vattenhålen blev det återigen elefantunderhållning. Till skillnad från lejonen hittar de alltid på grejer.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Djur och natur, Lodge, Safari, Sydafrika | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

Till fots bland Big Five (8/9, 2020, Manyeleti Game Park, Sydafrika)

Idag är det dags att ge sig ut till fots bland djuren i Manyeleti (www.manyeleti.com). Vår guide Andrew laddar sin .375 H&H för att vi inte ska råka ut för några tråkigheter. Faktum är dock att det är otroligt ovanligt med incidenter i parkerna trots att vi (och många andra) rör oss bland presumtivt mycket farliga djur.

Första kontakten med storvilt är en noshörning och hennes knappt två år gamla kalv. Att se noshörningar dessa dagar är en smula kluvet. Den epedemiska tjuvjakten för att tillfredställa människor som tror att noshörningshorn har magiska egenskaper har gjort att man på många ställen sågat av noshörningarnas horn. Det har man gjort även här och det är rätt sorgligt att se. Jag kan inte låta bli att fundera på hur det påverkar noshörningsbeståndet och av någon sorts hänsyn låter jag bli att fotografera dem.

Respektingivande elefanttjur.

Medan vi kikar på noshörningarna smyger ett par elefanttjurar upp alldeles bakom oss (på sina stora mjuka fötter smyger de hur bra som helst…), men de är på bra humör och trumpetar bara lite för syns skull. Annars är elefanter de djur jag har mest respekt för. Det är nästan omöjligt att skydda sig från en fullvuxen elefant som bestämt sig för att du är ett olämpligt sällskap. En elefant som väger 4-5 ton välter lätt en bil eller det träd du klättrat upp i. Lugn och avstånd är bästa medicinen för att slippa alltför intim kontakt.

En Lesser Honeyguide kan leda dig till massor av god honung, men glöm inte att belöna den.

När elefanterna tröttnat på oss blir vi istället kontaktade av en Honeyguide. Det är en fågel som leder människor och djur till vildbinas bon i förhoppningen att den ska få ta del av honungen. Vi hittar boet, men ingen är särskilt sugen på att klättra upp i trädet och gå i närkamp med bina så Honeyguiden förblir lottlös denna gång. Folktron säger för övrigt att den som plundrar ett bisamhälle efter fågelns guidning och inte delar med sig råkar illa ut. Som hämnd leder Honeyguiden dig till ett farligt djur nästa gång den stöter på dig. Vi enas dock om att det bara gäller när man förser sig med honung.

Den största buffeln till höger. Kolla storleken på hans horn jämför med kompisarnas – ingen tvekan om vem som bestämmer här.

Vår vandring avslutas vid ett större vattenhål där en ensam flodhäst huserar. Efter en stund får den också sällskap av en liten hjord törstiga bufflar som är en smula nervösa över vår närvaro. Till sist bestämmer sig dock den största tjuren för att vi inte är farliga och leder kompisarna ner till vattnet.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Djur och natur, Lodge, Safari, Sydafrika | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

Orädd leopard på vägen (7/9, 2020, Manyeleti Game Park, Sydafrika)

En synnerligen sömnig hyena.

Klockan är 05.30 när klockan ringer för den första hela dagen i Manyeleti Game Park (www.manyeleti.com).

Efter en värmande kopp te väljer vi att ta den öppna Land Rovern den här första dagen. Vi har inte mer än svängt ut från campen Pungwe (www.pungwe.co.za) när vi stöter på en mycket sömnig hyena, som har lagt sig att vila ett par meter från jeepspåret. Den orkar just så pass lyfta på ögonbrynen när vi stannar till.

Gäspande leopard.

Bara någon timme senare får vi tvärnita för att inte köra på en leopard som lagt sig i solen med den långa svansen rakt över vägen.

Inte heller leoparden är särskilt imponerad av vår ankomst och den fortsätter lugnt att vila, enda aktiviteten är några rejäla gäspningar. När den somnat in helt tar vi en sväng till ett av de många vattenhålen i parken och när vi kommer tillbaka en dryg timme senare ligger leoparden fortfarande kvar.

Den stora elefanttjuren rör sig smidigt i kvällsljuset.

På kvällen är det elefanterna som står för höjdpunkten av showen. Det går att sitta hur länge som helst och iaktta elefanter, det händer alltid något nytt och de skiljer sig därför rätt mycket från andra större däggdjur.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Djur och natur, Lodge, Safari, Sydafrika, Uncategorized | Etiketter , , | Lämna en kommentar

I tält i storviltsland (6/9, 2020, Manyeleti Game Park, Sydafrika)

Andrew Rae med Lemur på Madagaskar.

På morgonen möter jag Andrew Rae på Rae Safaris (www.raesafaris.co.za) vid gaten. Andrew är en väldigt erfaren guide som skräddarsyr safaris runt hela Afrika för kunder från främst från Europa och USA. Men när Sydafrikas gränser stängdes blev det också tvärstopp för hans verksamhet. Den här turen i Manyeleti (www.manyeleti.com) är hans första jobb på ett halvår.

Vi bor i tältcampen Pungwe Safari Camp (www.pungwe.co.za) som ligger i södra delen av parken och är en så kallad ”unfenced” camp. Det innebär att djuren ofta promenerar rakt igenom campen. Varje morgon är det nya spännande spår i sanden utanför tältet.

Lyxiga tält i Pungwe.

Pungwe är en extremt prisvärd camp. Det normala priset är 3 390 rand per natt och person. I det priset ingår allt – logi, utmärkt mat och två utfärder per dag. Det enda du behöver lägga till är kostnaden för dricka och dricks. Just nu har Pungwe dessutom specialpris för de som bor i Sydafrika – 1 990 rand per natt, vilket är nästan oförskämt billigt!

Campen är också liten och personlig. Det finns bara fyra tält (väldigt rymliga och bekväma) för gästerna och det betyder i sin tur max åtta gäster.

Giraffen kollar in oss när vi kör mot campen.

Det tar en trekvart att köra från gaten till campen och bara på den biten ser vi elefanter, en giraff, några waterbucks, massor av impalas, en flock wildebeest och några warthogs. När vi kommer till campen har elefanterna just promenerat igenom den eftersom det var snabbaste vägen till ett av vattenhålen.

Efter middagen börjar hyenorna rumstera om mellan tälten. De är både orädda och högljudda och det tar ett tag att somna…

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Djur och natur, Lodge, Safari, Sydafrika | Etiketter , , | Lämna en kommentar

Okänd nationalpark (5/9, 2020 Pretoria – Manyeleti, Krugerparken, Sydafrika)

Old Olive Tree Camp är mysig och väldigt prisvärd. Dessutom ligger den bara fem minuter från gaten till nationalparken.

Från Pretoria till nationalparken Manyeleti (www.manyeleti.com) är det ”bara” 50 mil, men kvaliteten på vägarna är mycket ojämn, lägg sedan på något matstopp och lite shopping så tar det en hel dag.

Eftersom min bokning i parken börjar på söndagen så tillbringar jag natten på tältlodgen Wild Olive Tree Camp (www.wildolivetreecamp.co.za), som ligger precis utanför gaten till parken. Precis innan solen går ner tar jag en promenad till ett utkikstorn lodgen har och där kan jag höra lejonen ryta inne i parken!

Manyelti ligger mellan de exklusiva områdena Sabi Sands och Thornybush. När det blir för mycket trafik i dessa söker sig djuren gärna till Manyeleti.

Manyeleti har för övrigt en intressant historia. Parken gränsar i öster till den legendariska Krugerparken, men idag är stängslen mellan parkerna borta, så den är i praktiken en del av Kruger. Under apartheidtiden var dock alla människor med mer påtagligt pigment i huden förbjudna att besöka Kruger, men Manyeleti var öppet för den gruppen.

Eftersom väldigt få svarta eller färgade hade råd att åka på safari innan 1994 var infrastrukturen i Manyeleti väldigt lite utbyggd. Parken är fortfarande rätt anonym och besökarna är ganska få. Det gör den till en makalös del av Kruger som många missar! Själv är jag bara glad för det…

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Bil- och taxiresor, Camping, Djur och natur, Safari, Sydafrika | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

Ödslig huvudstad (3/9, 2020, Victoria West – Pretoria, Sydafrika)

Huvudgatan i Victoria West.

Efter att ha skrapat isen av rutorna på min VW Amarok utan för guest houset Melton Wold Guest House (www.meltonwold.co.za) kör jag den korta biten in till Victoria West, som är en charmig liten stad där man skulle kunna spela in en Västernfilm vilken dag som helst.

Jag väljer sedan den norra vägen via diamantstaden Kimberley för nästa etapp av resan mot nationalparken Manyeleti (www.manyeleti.com) via Pretoria. Vägvalet är nästan exakt lika långt i avstånd räknat, men resan tar betydligt längre tid, eftersom vägen går rakt igenom några stora städer på vägen.

Rödbetsfalaffel på Lexi´s.

Pretoria just nu är en märklig upplevelse, trots att reglerna för att bromsa Covid-19 har luckrats upp rejält är centrum väldigt öde. Många restauranger är stängda, men det gör också att jag gör en ny trevlig bekantskap. Lexi´s (www.lexiseatery.com) i Hazelwood bjuder bara på vegetarisk mat – och väldigt god sådan.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Bed&Breakfast, Bil- och taxiresor, Pretoria, Sydafrika | Etiketter , , | Lämna en kommentar

Första dagen i frihet (2/9, 2020 Cape Town – Victoria West, Sydafrika)

Ödsligt, men vackert, i Karoo.

Idag var det 163 dagars sedan Sydafrika stängde ner på grund av Covid-19. Så många dagar i sträck har jag inte sovit i min egen bädd sedan jag gick ut grundskolan. Det är därför med en viss förväntan jag sätter mig i bilen för att köra 2000 km till Manyeleti (www.manyeleti.com), som är en del av den utvidgade Krugerparken, alltså de privata naturreservat som rivit staketen mot parken för att skapa ett större område för djuren att röra sig på.

För att suga på karamellen beslutar jag att ta en 200 km omväg via det stora och ödsliga området Karoo i nordvästra delen av Sydafrika. Efter att ha passerat den långa tunneln norr om Cape Town svänger jag därför norrut och kör via Ceres in i landet. Grusvägarna tar vid rätt snabbt och man är snart ute i synnerligen öde del av landet. Färisterna är många och ibland måste man till och med öppna grindar! Vid ett tillfälle är enda mötet på 180 km en lastbil full med boskap.

Några av de mindre teleskopen på SALT.

På vägen passerar jag den lilla staden Sutherland som har hamnat i rampljuset på grund av att förutsättningarna – hög höjd, minimala luftföroreningar och så gott som obefintligt bakgrundsljus – är mycket lämpade för att kika på himlakroppar väldigt långt borta. Forskare från hela världen konkurrerar om platserna vid de stora teleskopen vid Southern African Large Telescope (SALT) (www.salt.ac.za). För 60 rand får man en rejäl guidad tur och tillfälle att komma in i två av de många teleskop som samsas på bergsplatån på 1 800 meters höjd.

Riktigt så här kallt var det inte på Melton Wold, men -2 i ett helt ouppvärmt hus är inte att leka med.

Nästa lilla stad på kartan är Fraserburg och därefter passeras Loxton. Dagen avslutas på charmiga Melton Wold Guest House (www.meltonwold.co.za), som är det äldsta guest house som fortfarande är i drift i Sydafrika. Redan 1935 slog man upp portarna och det är ju inte utan att jag funderar på vem som bodde här på den tiden, när det antagligen var ännu mer isolerat. Huset ser nästan exakt likadant ut som när det byggdes, men skulle må bra av lite TLC (tender loving care). När jag vaknar på morgonen är det -2 grader ute och försumbart varmare i rummet.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Bed&Breakfast, Bil- och taxiresor, Djur och natur, Sydafrika | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Snorkling med muräna (Bhanga Nek, Sydafrika, 17-18 januari, 2020)

Redo att snorkla, vågorna är rätt hyggliga trots att det är vindstilla.

Fredagen är avsatt för snorkling i nationalparken iSimangalizo (www.isimangaliso.com). Det är hett som i en ugn, vinden har dött ut nästan helt och det är lågvatten mitt på dagen. Med andra ord perfekt för snorkling med guiden Trevor på Kosi Bay Africa (www.kosibayafrica.co.za).

Vi inleder med att Oscar tar oss i sin palmbåt efter stranden på Lake One till det ställe där sanddynerna mellan havet och sjön är som lägst och vandringen över hyggligt enkel. När vi kommer ner till havet (stolpe 8-9) är vi i princip mitt framför ett litet, men väldigt läckert rev, som är fullt av fisk. Förutom massor av vackra småfiskar ser vi en stor kingfish, ett par rejäla papegojfiskar och en stor grönprickig muräna.

Trevor laddar för vandringen i en privat liten naturlig badtunna.

Vandringen tillbaka är stekande het, men lyckligtvis har marulaträdets frukter börjat mogna så vi kan läska oss med dem på vägen ner till båten. Där har Oscar använt tiden till att fånga några fiskar som ser ut som braxar och gjort en liten eld. Han serverar den grillade fisken på palmblad med lite citron och salt. Det är en av de läckraste luncher jag ätit på länge!

På lördagen är det om möjligt ännu varmare (över +40) och fuktigare än tidigare i veckan och det är svårt att göra något annat än att bada i havet (2 minuter från tältet) samt ligga i hängmattan med en kopp te eller ett glas vatten inom räckhåll…

Söndagen ägnas åt den åtta timmar långa återfärden till Sydafrikas huvudstad Pretoria och en rejäl punktering.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Camping, Djur och natur, Dykning, Mat och Dryck, Sydafrika | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

I palmbåt bland flodhästar och sköldpaddor (Bhanga Nek, Sydafrika, 16 januari, 2020)

Palmbåtarna är väldigt enkla, men extremt bra anpassade till sjön.

Jag har en smula svårt för att sitta still och redan första dagen får vi därför kontakt med Trevor på Kosi Bay Africa (www.kosibayafrica.co.za). Han har en liten camp mitt i nationalparken iSimangalizo (www.isimangaliso.com) i Bhanga Nek och ordnar också utfärder i trakten (standardpriset är 350-450 rand per person). Han är dessutom en bra infomationskälla för allt du kan tänkas behöva veta om trakten.

Båten stakas fram runt den väldigt fiskrika Lake One.

Trevor fixar så att vi får kontakt med Oscar. Han bygger egna, väldigt speciella, traditionella båtar av stammen till raffiapalmens blad. De långa palmdelarna binds ihop och vips har man en lång, platt båt som går lätt genom vattnet. Vattnet är i det här fallet den stora sjö med bräckt vatten som ligger på andra sidan de sanddyner som skiljer den från havet.

Sjöarna är fyra till antalet och kallas för enkelhetens skull Lake One, Lake Two, etc.

Oscar håller till på Lake One och det är den han tar oss ut på. Här stakar han för det mesta fram sin båt eftersom stora delar av Lake One är mycket grund. Paddeln plockas bara fram när han måste ut på den djupa delen.

Flodhästarna dyker upp ruggigt nära den enkla palmbåten.

Den grunda sjön och det faktum att det växer mycket gräs runt den gör Lake One till en favoritplats för flodhästar, som då och då dyker upp väldigt nära Oscars lilla båt. Lyckligtvis har flodhästarna lärt sig att palmbåtarna är helt ofarliga och de lämnar dem därför i fred. Motorbåtar (som av någon obegriplig anledning fortfarande är tillåtna i nationalparken) är vattenjättarna dock väldigt negativt inställda till.

Det här är kanske inte världens bästa sköldpaddsbild, men här håller i alla fall en Loggerheadhona på att täcka äggen med sand.

När vi förberett middagen är det dags för nästa unika attraktion i Bhunga Nek – sköldpaddorna. Tillsammans med guiden Agrippa ger vi oss ut på stranden efter mörkrets inbrott (det är förbjudet att vara på stranden utan tillstånd när det är mörkt och bevakningen är sträng). Vi har tur och får snabbt syn på en Loggerheadsköldpadda som är på väg upp ur vattnet. Hon kravlar upp ovanför högvattenlinjen och gräver sedan ett hål där hon släpper sina ägg (normalt sett runt 100 stycken), innan hon täcker dem med sand och utmattad tar sig ut i havet igen.

På farlig färd mot vattnet.

Leatherbacken är enorm.

Ungefär två månader senare kläcks de små sköldpaddorna och sprintar mot vattnet, vilket är ett gatlopp mellan hungriga krabbor och andra djur som gillar sköldpaddsungar.

Förutom Loggerheadsköldpaddan lägger även den enorma Leatherbacksköldpaddan sina ägg på stranden utanför Bhunga Nek. En intressant detalj är förresten att könet på sköldpaddorna bestäms av temperaturen i sanden. Är det varmt blir det mest honor och kallt mest hanar. Man kan ha ett IQ i nivå med Donald Trump och ändå förstå vad höjd temperatur kommer att innebära för sköldpaddsbeståndet.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Båtresor, Camping, Djur och natur, Rodd, Safari, Sol och bad, Sydafrika | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Sandkörning till paradisstrand (Kosi Bay – Bhanga Nek, Sydafrika, 15 januari, 2020)

Amaroken går som ett lokomotiv på de mjuka sandspåren.

Onsdagen börjar med tidig uppstigning och efter proviantering på Spar i Manguzi ställs GPS:en på Bhanga Nek, som är en av flera delar i nationalparken iSimangalizo (www.isimangaliso.com).

Färden går efter sandspår som, när det är riktigt varmt och sanden är lös, kan vara lite knepigt att köra (fyrhjulsdrift och bra markfrigång är alltid nödvändigt!). Receptet heter tidig avfärd (kallare sand) och lågt tryck (max 1,2 Kp) i däcken. Eftersom det regnat räcker det dock att vi kopplar över automatlådan till S för lite mer kraft och kopplar bort antislirsystemet. Den fullastade Amaroken går som ett lokomotiv på fullt däcktryck.

Tälten är inte av lyxklass i Beach Camp i Bhanga Nek, men det är en trevlig camp och läget är helt oslagbart.

Efter 1,5 timme kommer vi fram till Beach Camp i Bhanga Nek (www.bhanganek.co.za) . Det är en campingplats (som drivs av byarna i närheten) med sex stationära tält (försök få tält nummer 6 som har mest skugga) samt några platser för de som har (terräng)husvagn eller tält.

Tälten med två sängar kostar 520 rand per natt och campingen med egen utrustning 210 rand per person. Det finns dusch och toa, men allt annat inklusive dricksvatten måste man ta med sig själv.

Inte en människa så långt ögat når på stranden.

Läget är magnifikt med 2 minuter ner till den mest fantastiska strand du kan tänka dig.

Kritvit sand, helt öde, 27 grader i vattnet och fina rev i båda ändar av den flera kilometer långa stranden. Vi uppskattar stillheten, bad i stora härliga vågor samt fin snorkling när vågorna är lite mindre. Extremt avkopplande.

Sydafrikanerna (de är glest mellan de utländska turisterna här…) kommer främst hit för att fiska. Förutom oss är det bara tre personer i campen och de tillbringar alla ljusa timmar på dygnet med catch and releasefiske. Utrustningsnivån för de som fiskar efter den här kusten är minst sagt imponerande och tycks kräva nära nog militärisk precision. Intressant nog verkar inte fångsterna vara större än för de lokala invånarna som fiskar med rätt primitiva redskap…

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i 4x4, Bil- och taxiresor, Camping, Djuphavsfiske, Djur och natur, Sol och bad, Sydafrika | Etiketter , , , , , , , | Lämna en kommentar