Den tredje dagen på Havila Capella (www.havilavoyages.com) anlöper vi bland annat Hammerfest (www.visithammerfest.no) .
Gaslågan som lyser på Melköya visar att naturgasen tas om hand och förvandlas till flytande form här.
Det första som möter den som kommer norrifrån är den klart lysande gaslågan på Melköya. Ön är slutstation för den drygt 140 km långa undervattensgasledning som kommer från det norska gasfältet Snöhvit.
Fyndigheten upptäcktes i mitten av 1980-talet och produktionen inleddes 2007. Idag står gasen från fältet för runt 5 procent av hela Norges export och Hammerfest är mycket beroende av sysselsättningen och skatteintäkterna från gasbolaget.
På Melköya kyls gasen ner till -162 grader vilket göra att den bir flytande och volymen en 1/600-del av gasvolymen. I den formen kallas gasen LNG (Liquefied Natural Gas). Gasen lastas på speciella LNG-fartyg och ungefär var femte dag lämnar ett sådant gigantiskt fartyg Melköya.
Gas- och eldriften gör att Havila Capella glider fram mycket tyst utanför den norska skjutsen.
Med tanke på att hela fältet kostade 66 miljarder norska kronor att bygga behövdes det nog rätt många fartyg innan man nådde break even efter 10 år. Numera ligger den årliga vinsten på 10-18 miljarder, ingen dålig avkastning på investeringen!
En kuriositet i sammanhanget är att fartyget jag färdas på drivs med elektricitet och LNG. Vid det här laget har jag vant mig vid att fartyget är extremt tystgående och det kommer antagligen att kännas som rena stenåldern nästa gång jag kliver ombord på ett traditionellt oljedrivet fartyg.
Kvällens sista hamn är Tromsö där midnattssolen kikar fram mellan molnen innan det är dags att dra för gardinerna.
Kvällens sista hamn är Tromsö (www.visittromso.no) där midnattssolen kikar fram mellan molnen innan det är dags att dra för gardinerna.
