Vid lunchtid var det dags att kliva ombord på Havila Capella (www.havilavoyages.com) för att starta resan till Bergen.
Eftersom Havila kör samma rutt som den klassiska Hurtigruten (www.hurtigruten.com) kan det vara på sin plats att förklara hur trafiken längs Norges kust fungerar.
Från 1893 till 2021 hade Hurtigruten monopol på gods- och passagerartrafik på kuststräckan mellan Kirkenes och Bergen, men när monopolet upphörde och man gjorde en upphandling gick en del av trafiken till det nystartade rederiet Havila. De lät bygga fyra toppmoderna hybriddrivna fartyg som drivs med el och gas. Upp till fyra timmar kan man köra med i det närmaste ljudlös eldrift.
När jag kliver ombord på fartyget får jag ett uppgraderingserbjudande som är svårt att tacka nej till. Istället för en insideshytt utan fönster har jag därför en liten svit med stora fönster och en balkong.
Jag har åkt de klassiska Hurtigrutsfartygen tidigare, men mycket är annorlunda på Havila, som har en väldigt tydlig miljöprofil. Man har till exempel skrotat de klassiska buffémåltiderna, som är vanliga på nordiska fartyg. I stället får lunch- och frukostätarna en meny med smårätter som de kan välja ifrån. Det står dock var och en fritt att beställa hur många rätter som helst. Det här systemet minskar matsvinnet med ungefär 60 ton per år.
Strax efter den första lunchen lägger vi till i Vardø, som är Norges östligaste ort och faktiskt ligger längre österut än Istanbul.
Det första man ser av den lilla orten är de tre distinkta vita, stora glober som utgör radaranläggningen GLOBUS, som byggts i samarbete mellan USA och norsk underrättelsetjänst. Officiellt sysslar man här med rymdövervakning och väderforskning, men med tanke på att den ryska gränsen ligger ett stenkast bort är det kanske inte en allt för kvalificerad gissning att man också håller ett öga på den ryska Nordliga Flottan som har sin största bas i Murmansk.


