Idag bär det i väg med SAS (www.sas.se) till Kirkenes (www.visitkirkenes.info). Det är inte så att Kirkenes i sig är oerhört lockande. Däremot startar den södergående delen av Hurtigruten här. Om ett par dagar ska jag kliva ombord på Havila Capella (www.havilavoyages.com) och påbörja den sex dagar långa resan till Bergen.
Kirkenes förstördes nästan helt av tyskarna under andra världskriget och är därför inte särskilt pittoreskt. Men närheten till den ryska och finska gränsen gör den lilla staden med några tusen invånare geopolitiskt väldigt intressant.
När Sovjetunionen kraschade i början av 1990-talet blev kontakterna över gränsen intensiva. Sedan kom Putin till makten och tumskruvarna började dras åt igen.
Ryska trålare har alltid legat förtöjda i hamnen i Kirkenes. De gör det fortfarande i begränsad utsträckning och fortfarande har många av gatuskyltarna i Kirkenes gatunamnen på ryska. Men när ryssarna invaderade Ukraina började plötsligt helt nya ”trålare” med misstänkt mycket antenner och unga, spänstiga matroser ombord att lägga till.
Påfallande ofta fick de motorproblem och blev kvar under lång tid. Därför är flera ryska bolag (som anses ha kopplingar till spionorganisationer) portade och den tid de övriga får ligga vid kaj är kort. Vid gränsstationen på land händer det inte heller mycket. Ett väldigt konkret exempel på hur kriget i Ukraina ändrat förutsättningarna för vanliga människors liv på ömse sida om gränsen.
För att vara säkra på att inte missa båten tillbringar vi två nätter på Scandic Hotel (www.scandichotels.com) i Kirkenes. Inte ens med den bästa vilja i världen kan det sägas vara en hotellupplevelse. Designen påminner om det som byggdes på andra sidan den ryska gränsen på 60-talet och inredningen känns som att den plockats ihop på ett överskottslager. Men sängarna är sköna och förväntningarna på resan höga så det gör inget.


