Flaggan på Havila Capella vajar lojt i den svaga vinden.
Sista etappen på min norska kustresa med Havila Capella (www.havilavoyages.com) började i Ålesund (www.fjordnorway.com). Som vanligt när det är sista dagen på en kryssning blir det en smula okoncentrerat. Delar av besättningen ska bytas ut, de flesta passagerarna stiger av och fartyget ska förberedas för en ny vända upp till Kirkenes och tillbaka.
Därför blir det packning på morgonen trots att vi inte ska kliva iland i Bergen förrän på eftermiddagen.
På ön runt Stabben Fyr är det svårt att spela fotboll – eller något annat.
Lyckligtvis är vädret fantastiskt, så längtan efter en hytt är helt obefintlig. Alla passagerare är ute på däck i varierande grad av avklädning, vilket sannerligen inte hör till vanligheterna på den här båtresan där fleece och vindtätt är viktigare än badbyxor och solbrillor.
Den som slår upp ögonen i solstolen har dock mycket att titta på. Vi passerar bland annat Stabben fyr utanför Florö. Fyren ligger på en ö som är 300 kvadratmeter stor. Det gör den till Norges minsta ”fyrö”. Ända fram till 1975 bodde en fyrvaktarfamilj på den minimala ön.
Varför Bergens flygplats har ett frågetecken efter namnet är en gåta. Frågetecknet borde snarare sättas efter Arlanda…
Vid landstigningen väntar bussar för transport till flygplatsen i Bergen (www.visitbergen.com), dit de flesta passagerarna ska ta sig för vidare transport till väldigt många olika platser i världen. Själv kliver jag ombord på ett plan från Norwegian (www.norwegian.com) med slutdestination Arlanda.
Ni som läser Tripant regelbundet vet att jag inte brukar gnälla utan nästan alltid koncentrerar mig på bra upplevelser. Men när det tar lika lång tid att få bagaget på Arlanda (www.swedavia.se/arlanda/) som flygtiden från Bergen är det något som är seriöst fel. Lägg till det Golgatavandringen från terminal 5 till terminal 4 för nöjet att få sätta mig på en skramlig buss till biluthyrningen så förstår ni att min uppskattning av flygplatsen Arlanda är absolut minimal.
