Denna morgon bjöds det på mera lemurer. Vakona Forest Lodge har en egen liten ö en kort promenad från lodgen där man tar hand om lemurer som varit i fångenskap, förlorat sina föräldrar eller på annat sätt tappat förmågan att leva på egen hand.
På ön får de mat och omvårdnad. Det gör att de blir väldigt tama. De kommer gärna och äter ur ens hand eller hoppar upp och sätter sig på axeln och pillar på en med små fuktiga och försiktiga fingrar. Det är inte svårt att förstå var inspirationen till ET kommit ifrån. Jag kan svära på att någon av upphovsmännen varit på Madagascar. Efter sedvanligt härlig lunch bar det av mot Antananarivo igen med ett pitstop på krokodilfarmen alldeles i närheten av hotellet. Själv hoppade jag över krokodilfarmen eftersom det känns som om jag sett hundratals krokodilfarmer och har man sett en har man sett alla, det kan jag försäkra. Istället satte jag mig i skuggan intill en låg mur, jag var helt ensam och efter ett tag blev det dags att lätta på trycket. Jag ställde mig på muren och skulle just göra det man gör när man lättar på trycket då jag tittade ner. Några decimeter nedanför mig tätt intill muren låg en ungefär 2,5 meter lång krokodil och tittade på mig. Jag behöver väl knappast tillägga att jag valde en annan plats för mina bestyr. Jag vet inte vad afrikanska krokodiler gör om man kissar på dem, men jag är glad att jag inte behövde undersöka fenomenet närmare…
Resan till huvudstaden Antananarivo gick betydligt snabbare på juldagen eftersom det mesta var stängt och trafiken var mycket lugnare. Natten tillbringade vi på Relais des Plateux (www.relais-des-plateaux.com). Det var väl ingen överväldigande hotellupplevelse, men det var rent och bekvämt med en bra saltvattenpool och hyggligt käk. Bäst av allt var att det bara var en kvart till flygplatsen.