Hotel Prestige (www.hotelprestige.co.rs) bjöd på härlig frukost med mörkt bröd, getost och paprikastark korv. Det var bra att ha i magen när vi började klättra ner mot ytterligare en presumtiv guldgruva som ligger längst ner i en vacker dalgång utanför Raska.
Kan det finnas guld här?
Här har man inte bara hittat en hel del guld under provborrningarna utan här finns också historiska lämningar som visar att man haft gruvdrift i mikroskala här tidigare. Det är lätt att se hur enkel gruvbrytning var förr i tiden. Då hittade man helt enkelt något på markytan som man var intresserad av och sedan följde man det till det tog slut eller man tröttnade på att hacka i berget. Att öppna en guldgruva idag kan lätt kosta 4-5 miljarder kronor så insatserna är lite högre…
När vi klättrat upp från floden (som tidigare var ett rastställe på karavanvägen från Sarajevo till Istanbul) var det dags att bege sig av tillbaka till Bulgarien igen.
Skidort utan snö...
På vägen mot gränsen passerade vi för övrigt Serbiens enda skidort – Kopaonic (www.mkmountainresort.com).
Den har sin högsta höjd på drygt 2 000 meter och ser faktiskt riktigt mysig ut. Det finns också ett antal riktigt bra backar. I år är det dock total katastrof eftersom det nästan inte snöat något och man bara lyckats hålla någon enstaka backe öppen.
I den här rostiga konstruktionen helstektes det godaste lamm jag ätit på länge.
Det blev sen lunch på ett ställe som såg synnerligen oansenligt ut, men som bjöd på fantastiskt helgrillat lamm och mer härliga mjölksyrade grönsaker. Vi var fyra man som proppade vi oss massor av lamm, drack ett antal flaskor läsk och vatten samt kaffe på maten och notan slutade på en bra bit under 200 kronor!
