Vietnam – ett land som slår det mesta

Vill du uppleva något som är lite mer spännande än Thailand? Då vill jag starkt rekommendera Vietnam som är ett otroligt fascinerande land. De har en historia som slår mycket, mat som slår det mesta och en befolkning som slår allt!

Följ med på en resa från Ho Chi Minh City i söder till huvudstaden Hanoi i norr.

Ho Chi Minh City (eller Saigon som alla här nere fortfarande säger) är en positiv överraskning. Inte för att jag hört något negativt om staden, men det är ju ändå trevligt när allt är aningen enklare än man föreställt sig. När maten är lite justare, trafiken något mindre intensiv och människorna trevligare, är livet alltid lite roligare än när det är tvärtom. Pluspoäng för Saigon med andra ord.

Ett ställe som är svårt att förknippa med något positivt, men som är en nyttig lärdom är War Remnants Museum. För 15 000 Dong (vilket är lite drygt 3 kronor) får man lära sig allt om de grymheter amerikanerna utsatte Vietnam för innan de slutligen gav sig av 1975. På museet hymlar man inte med vad som hände och den som är lite känslig har möjligen en del mer än vanligt att tänka på när det blir läggdags.

Vill man försöka skingra tankarna med ohämmad shopping med lokal touch är marknaden Ben Thanh ett bra tips. Här finns det mesta från levande grodor och märkliga fiskar till kläder, DVD-skivor och en hel del rätt obegripliga souvenirer (vem köper glansigt lackade fat med vietnamesiska solnedgångar och fem hål i botten?). I en hörna av marknaden finns massor av små restauranger som var och en är specialiserade på något de antagligen gjort i tre generationer och där råvarorna finns 50 meter bort. Med andra ord är de bra på det och det blir väldigt gott. När dagmarknaden (som har tak som skydd mot sol och regn) stänger växer det upp en mindre nattmarknad runt den.

Tar sig runt i Saigon gör man förresten utmärkt med taxi och hur man än åker verkar det kosta 50 000-150 000 Dong. Välj en taxi från Vinataxi, Mai Linh Taxi eller Vinasun Taxi och se till att de slår på taxametern så kommer allt att gå som en dans!

Taxin kan till exempel ta dig till området kring Saigons Operahus  i distrikt 1 där det finns en hel del läckra byggnader. Här ligger också en trave flotta hotell och de vanliga superlyxaffärerna.  Just före jul (då jag var där) är det hit alla i Saigon tar sig för att mingla och ta bilder på varandra tillsammans med diverse  jultomtar och andra mer eller mindre märkliga julsymboler – fåret Shaun förknippas till exempel tydligen med julen här…

Kring operahuset var det 100 000-tals människor, men trots det trevlig och avslappnad stämning. Vietnameserna är något av mästare på att vara många på små ytor utan att det blir irriterat!

 10 000-tals restauranger

Att ge mattips i en stad där det finns 10 000-tals restauranger och allt är mer än gott känns kanske lite pretentiöst, men ett par små tips kan jag inte låta blir att komma med.

Alldeles i närheten av operahuset finns en innergård där det (mycket) tidigare låg en opiumfabrik, som numera ersatts av ett gäng restauranger. Det är mitt i smeten, men ändå lite vid sidan om. En lysande restaurang här är Hoa Tuc (www.hoatuc.com) som har sin alldeles egen tolkning av det vietnamesiska köket. Vill du lära dig mer om deras speciella mat kör de för övrigt matlagningskurser (www.saigoncookingclass.com).

Är du köttälskare är Au Lac do Brazil (www.aulacdobrazil.com) en kul upplevelse. Här serveras brasiliansk Churrasco, det vill säga grillat i alla dess former. Konceptet är enkelt – du sätter dig till bords och när du gjort det börjar grillade räkor anlända, sedan går det över till kyckling, fläsk, lamm och biff samt diverse tillbehör. Du äter så länge du orkar få ner mer! Allt köttet kommer från Nya Zeeland och absolut bäst, enligt min blygsamma mening, är en nötstyckningsdel som kallas Picanha – helt makalöst mört och smakrikt kött med mycket fett. Det är en styckning som vi inte har i Sverige. Klicka här och kolla på styckningsdel nummer 6 så kan du se hur du ska göra nästa gång du styckar en köttjur.

Ni kanske tycker jag är helknäpp som berättar om en brasiliansk restaurang i Saigon, men det beror (förutom på att det är en väldigt bra restaurang)  på att det finns en kul historia bakom Au Lac do Brazil. Den drivs nämligen av svensken Jan Strömler och hans fru Nga. Jan från Norrköping har krängt textilmaskiner i egen regi i hela sitt liv och reste därför väldigt mycket i Sydostasien. För tio år sedan bestämde han sig för att dra ner på takten och bosätta sig i Vietnam. Men att sitta still och mata duvorna i parken var inte riktigt Jans melodi och därför blev det snart restaurang istället. Att som novis på krogområdet starta brasiliansk grillrestaurang i en av världens bästa matstäder var dock inte helt lätt. Vändningen kom när vietnamesisk TV skulle göra ett program om Brasilien och ville ta lite bilder från restaurangen. När programmet sändes på bästa tid handlade 14 av 17 minuter om Jan och Ngas krog. Två timmar senare var det kö ut på gatan och resten är, som det heter, historia…

Med båt på Mekong

Med Saigon som utgångspunkt kan man också bli sjöfarare på floden Mekong (som med sina 435 mil är sydostasiens längsta). Jag köpte resan av Mr Lee på Asia-Pacific Travel (www.sinhcafe.com) som raskt skakade fram platser på en båt. 200 dollar per person för två dagar och en natt på båten inklusive ett par landhugg, allt käk och sammanlagt sju timmars landtransfer kändes minst sagt rimligt. För det får man plats på ett trevligt litet träfartyg med plats för 20 personer.

Jag åkte med Mekong Feeling (www.tutrangtravel-mekongfeeling.vn). Förutom vår klassiska tvådagars kryssning mellan Can Tho och Cai Be ordnar de en rad kryssningar bland annat till Kambodjas huvudstad Phnom Penh med en uppsättning snarlika båtar. Om de håller samma standard som vår tur vill jag lägga en stark köprekommendation!

Allt är intensivt i och kring Mekongfloden, så även fisket.

Mekongkryssningar är dock inte några vildmarksupplevelser. Det bor 18 miljoner människor kring Mekongfloden (och alla dess kanaler och bifloder) bara i Vietnam och ibland känns det som att varannan av dessa har en egen båt. Stundtals blir det faktiskt båtkö, men allt är extremt välorganiserat och flyter på under uppsyn av stränga och välpressade flodpoliser. Att det går lite långsamt då och då är bara en fördel, eftersom det finns hur mycket som helst att titta på längs flodstränderna. Ta gärna med en kikare så blir det ännu roligare.

 Tåg till Danang

När du blivit mätt på Saigon är det en lysande idé att testa ytterligare ett färdmedel – tåg. Det är nästan alltid ett trevligt sätt att förflytta sig och allra roligast är det när man inte riktigt vet vad man har att förvänta sig. Därför är det extra spännande att åka till tågstationen i Saigon för att ta nattåget norrut mot Danang i centrala Vietnam.

Tågbiljetterna fixades hemifrån via resebyrån Vietnam Impressive (www.vietnamimpressive.com). Det fungerade oroligt smidigt med mailkontakt, förskottsbetalning via internet och biljetter som levereras i god tid i Saigon. Visst blir det lite dyrare än att själv köa på tågstationen, men med tanke på att tågbiljetterna är otroligt billiga så är det väl placerade slantar. En lysande sida med information om tågresor i Vietnam finner du för övrigt på Seat61 (www.seat61.com).

Ska man döma av min resa är det statliga järnvägsbolaget VNR (www.vr.com.vn) väldigt välorganiserat. Tydligt uppmärkta tåg, vagnar och platser och massor av konduktörer som kan hjälpa de tveksamma.

Min fyra platsers sovkupé var väl inte det lyxigaste jag satt min fot i, men fullt fungerande och det är bra med plats för både resenärer och bagage. Tåget gick en timme före midnatt och är framme i Danang knappt 16 timmar senare. Det betyder att tåget i praktiken förflyttar sig med 50-60 km/h. Optimalt för en turist!

Den låga hastigheten gör det kul att sitta och titta ut. Efter några morgontimmar inser jag att det är något väldigt annorlunda med den landsbygd vi passerar förbi. Efter ett tags funderande slår det mig att det inte bara är väldigt vackert utan också helt fritt från personbilar! Under hela förmiddagen ser jag inte en enda personbil, bara enstaka lastbilar och någon buss. Cykel verkar fortfarande vara det överlägset vanligaste sättet för att ta sig runt på landsbygden med moped på en säker andraplats.

När jag närmar mig slutstationen i Danang provar jag att SMS:a det telefonnummer jag fått tidigare av en bekant. Jag berättar när vi kommer fram, hur många vi är och vart vi vill åka. När vi stiger av tåget står en ung man med en prydlig skylt och en ännu prydligare bil och väntar på oss. En timme senare lämnar han av oss i den lilla världsarvsstaden Hoi An (www.whc.unesco.org) och för besväret vill han ha under 100:-!

 Hoi An – fantastisk Unescostad

Hoi An (www.hoian.gov.vn) (www.livehoianmagazine.com), är en fantastisk liten stad. Fram till för ett par hundra år sedan var den en av de absolut viktigaste hamnarna och handelsstäderna i Sydostasien. Sedan började hamnen slamma igen och det har gjort att stan har överlevt nära nog intakt sedan den tiden. Inte undra på att den blivit skyddad som världsarv av Unesco (www.whc.unesco.org)!

På lagom cykelavstånd finns också fina stränder, men tänk på säsongen när du planerar för badsemester. Kring jul kan de vara rätt svalt i luften och då är det soprent på stränderna sånär som på en och annan härdad nordbo.

Staden, som bara har 80 000 invånare, är fylld av affärer, duktiga skräddare och härliga restauranger i alla tänkbara prisklasser. En hel del av de gamla byggnaderna går också att besöka. Det finns en biljett som fungerar ungefär som ett åkhäfte på Gröna Lund. För 30 000 Dong (10:-) får man tillträde till fem valfria byggnader. I flera av husen bor det fortfarande familjer, så rätt som det är ramlar man in i köket där alla sitter och äter.

Apropå äta så kan jag inte låta bli att berätta om några matställen.

Bäst av alla är en utflykt till byn Tra Que som ligger på lagom cykelavstånd från Hoi An. I byn odlas enbart biodynamiska grönsaker och kryddor på fält som skulle få en svensk hobbyodlare att gråta av lycka! Allt är så välskött att ett svenskt kolonilottsområde i jämförelse framstår som en ödetomt i Bronx.

Jag var gäst hos mr. Tuan och hans familj, innan maten fick jag prova att delta i odlingen och sedan bjöds det på massage av fötterna och ryggen. Därefter lagade vi mat tillsammans. Huvuddelen av de färska råvarorna (grönsaker, örtkryddor, kyckling och fisk) hade färdats max 10 minuter och av dessa blev det ett antal helt sagolika rätter. Den typ av råvaror de jobbar med här går helt enkelt inte att få tag i på hemmaplan om man inte bor på en egen gård med frigående höns och fiskevatten utanför dörren (och förmodligen inte ens då eftersom de naturliga förutsättningarna och de nedärvda kunskaperna är på ett annat plan i Vietnam). En hel eftermiddag hos mr. Tuan med hämtning i stan och allt annat inklusive maten kostar 38 dollar per näsa. En av mina bästa investeringar under denna resa. Klicka här för att läsa mer om hur du får kontakt med mr. Tuan.

Vill du känna dig lite flott kan du gå på Brother´s Café  (www.brothercafehoian.com.vn) som ligger i en gammal fransk polisstation precis vid vattnet. Maten är lika god som på andra vietnamesiska toppkrogar i stan men priserna minst dubbelt så höga. Här betalar du för atmosfär, läge och historia.

Om du vill ha lite omväxling till den vietnamesiska maten kan Brasseri Cava (www.brasseriecava.wordpress.com) vara ett alternativ. Här huserar svensken Carl Andreason i köket. Calle sålde sin krog Fisk- och Skaldjursbrasseriet i Uppsala Saluhall i slutet av 90-talet och hamnade i Hoi An istället. Han är nu inne på sin tredje krog här och han gör jobbet med den äran. Lokala råvaror, seafood och tillagning med Medelhavstuk är nyckelbegrepp på Cava. Paret vid bordet bredvid tog in en sea food platter som var en av de största jag någonsin sett och de var helt lyriska över kvaliteten. Sen går det att avsluta med ett antal underbara desserter. Jag testade den hemgjorda chokladglassen med mandel som jag måste ge absolut toppbetyg!

Jag har ätit och druckit på olika ställen i Hoi An för allt mellan 20:- och 300:- per person (med ett snitt på kanske 50:-) men en sak har alla måltider haft gemensamt – det har varit väldigt gott! Frågan är om jag någonsin varit på ett ställe där förhållandet mellan pris och prestanda varit så bra som här! 

Ett sista mattips är att prova på den restaurangmarknad – Khu Am Thuc – som finns längst västerut på landremsan mittemot gamla stan i Hoi An. Här är det enkelt, billigt och gott. Vi åt hos Miss Anh i stånd nummer 11 som man enklast hittar till genom att leta efter hennes gula bord.

Det finns många restauranger i Hoi An, men det känns som om det finns nästan lika många skräddare. Jag har (efter rekommendation) fastnat för Minh Loan Cloth Shop (minhloanshop@hotmail.com) på 343 Nguyen Duy Hieu Str. De gör ett kanonjobb till makalösa priser. Som en liten prisindikation kan jag nämna att jag sydde upp kopior av mina svindyra afrikanska jaktshorts. De är ganska komplicerade med mycket fickor, finesser och dragkedjor. Ett skräddarsytt par i riktigt bra tyg kostade 130:-…

Kejsarstaden Hue

Nästa anhalt är kejsarstaden Hue som ligger 15 mil norrut. Färden dit, med en egen minibuss som man kan dirigera som man vill, tar ungefär fyra timmar med ett par sightseeingstopp på vägen och allt kostar under 400:-! Jag fixade mina transporter i Hoi An och omgivning med mr Dung (uttalas  yoong) som har telefon +84-914-590 887. Vi kommunicerade genom SMS och det funkade helt perfekt.

Resan från Hoi An till Hue går utefter en vacker kust och genom ett dramatiskt bergspass (har man brådis kan man skippa bergen och åka genom en lång tunnel) som varit en strategisk punkt i tusentals år, de senaste spåren av detta är resterna av franska och amerikanska bunkrar. BBC:s Jeremy Clarkson har förresten utsett vägsträckan till en av världens vackraste. Klicka här om du vill se det hysteriskt roliga program då Top Gear-gänget kör moped från Saigon till Hanoi.

I Hue hamnar jag på Hotel Tigon Premium (www.tigonpremium.com). I ärlighetens namn är det väl inte det mysigaste hotell jag bott på, men det ligger bra till och med tanke på att ett dubbelrum kostar 250:- natten är det svårt att vara kritisk…

Högst på att-göra-listan i Hue står the Imperial City (www.hueimperialcity.com)  som numera är skyddad som världsarv av Unesco (www.whc.unesco.org). Det är en enorm skapelse som byggdes under 30 år i början 1800-talet och var kejsardömets huvudstad tills den sista kejsaren abdikerade 1945. Området skadades mycket svårt under krigen, men man håller nu sakta, men säkert, på att rekonstruera byggnaderna.

Ett annat ställe alldeles i närheten som man inte får missa är marknaden Dong Ba. Den är enorm och här finns precis allt, men faktiskt rätt lite turister.

Desto fler turister är det i kvarteren runt gatan Vo Thi Sau. Här är det proppat med restauranger som har de sedvanliga backpackermenyerna kryddade med vietnamesisk mat. Mitt bästa mål mat fick jag dock på ett lokalt ställe där de grillade kyckling och fläsk över en stor kolbädd. Jag var den enda västerlänningen och åt fantastiskt grillat, fylld bläckfisk och morning glory (en sorts grov spenat) med vitlök som blivit en favorit. Med en öl till kostade det under 20:-!

Världens största grottor

Nästa morgon var det dags för nästa etapp norrut. Jag passade återigen på att kombinera resan med sightseeing (den här gången kostade 20 mil och sex timmar i egen bil lite drygt 800:-) i DMZ – den så kallade demilitariserade zonen mellan nord och syd vid 17:e breddgraden. Under amerikanarnas krig var den dock allt annat än demilitariserad och obegripliga mängder bomber fälldes här. Mycket av bomberna hamnade i byn Vin Moch som amerikanerna misstänkte försåg nordvietnamesiska soldater med förnödenheter. För att överleva bombningarna  grävdes gångar i kalkstensberget precis ovanför havet. Hela byn flyttade ner i de 2 kilometer långa gångarna och trots att 9 000 ton bomber släpptes i området dog inte en enda byinvånare! Ju mer jag lär mig om landet och folket desto mer inser jag att vietnameserna är fel folk att ha som ovänner…

Färden slutar i närheten av Phong Nha-Ke Bang National Park där några av världens största grottor finns och som dessutom genomkorsas av den legendariska Ho Chi Minh-leden. Jag har sett rätt många grottor, men dessa är grymt imponerande! Självfallet finns parken på Unescos världsarvslista (www.whc.unesco.org).

Men låt mig börja med Phong Nha Farmstay (www.phong-nha-cave.com) som ligger alldeles i närheten av grottorna och som är det ställe jag bodde på. Det drivs av australiensaren Ben och vietnamesiskan Bich, som kommer från byn där de byggt sitt lilla hotell. Det har 9 rum och ett antal bäddar i sovsalar. Här möts både backpackers och familjer i en skön blandning. Ett dubbelrum kostar 250-300:- per natt och här finns en utmärkt liten restaurang. Dessutom gör de ett antal intressanta utfärder med grottorna som gemensam nämnare. Ben bjöd också på en magnifik sammanfattning av modern vietnamesisk historia (som är minst sagt komplicerad). Åk hit om ni är i området!

Där den långa underjordiska floden tar slut är det minst 100 meter upp till taket på grottan.

För att komma till grottan Phong Nha åker man båt uppför floden och fortsätter in genom en öppning i bergväggen där båten med nöd och näppe tog sig in. Innanför det blygsamma hålet öppnar sig en enorm grotta med de mest fantastiska grottformationer jag någonsin sett! Båten ros upp någon kilometer och sedan kan man kliva iland och promenera upp i grottan. För den som har mer tid går det att gå 7 kilometer längre in i grottan. Ändå är detta inte på något sätt den största grottan. Världens största grotta (räknat i volym) upptäcktes alldeles i närheten så sent som 2009. Läs mer om den i National Geographic (www.nationalgeographic.com). Det sägs att den ska öppnas ett antal utvalda turister nästa år.

En annan grotta är Paradise Cave (Thien Duong) – som upptäcktes 2005. För att komma dit krävs det lite lagom vandring innan man kan klättra ner i den här torra (nåja, allt är ju relativt, men här rinner inga underjordiska floder) grottan. Även om grottan är mindre så är formationerna nästan vackrare. Jul/nyår är en perfekt tid att besöka grottorna eftersom det nästan inte är några besökare. I Paradise Cave var jag helt ensam en bra stund – det var en näst intill religiös upplevelse. Under högsäsong kan det dock vara 3 000-4 000 besökare per dag i grottorna.

Dagen avslutades i The Dark Cave (Hang Toi) som man paddlar till och som är mindre turistanpassad är de två tidigare grottorna. Den är också mer spännande och vissa partier får man till och med simma i den enorma salen. Här finns också ett par andra överraskningar, men dom tänker jag inte avslöja. Jag vill ju inte förstöra spänningen för er som kommer senare!

Kaos och bästa hotellet i Hanoi

Från Dong Hoi var det dags att ta tåget igen. Jag gillar verkligen Vietnams järnvägar (www.vr.com.vn), men ett par timmar in på den 9 timmar långa resan (som kostar ungefär 170 kronor i ”bästa” sovvagnen) mellan Dong Hoi och Hanoi hände något med vår vagn. Plötsligt började den kränga våldsamt från sida till sida och dessutom lät det som om minst fem av de sju små dvärgarna hamrade frenetiskt på undersidan av vagnen. Jag var övertygade om att någon vital vagnsdel skulle lossna vilken sekund som helst och var därför oerhört lättad, men rätt matt i lacken, när tåget rullade in i Hanoi 05.00 på morgonen.

På den rätt kaotiska stationen (en enorm kontrast till stationen i Saigon där perfekt ordning rådde) möttes jag av en ung man från vårt hotell Art Hotel (www.hanoiarthotel.com). Han såg till att jag kunde undvika de värsta taxiskojarna och att jag kom direkt till det underbara lilla hotellet Art Hotel, som är det garanterat smalaste hotellet jag någonsin bott på. På bredaste stället är det lite drygt 3 meter.

Art hotel är inte på något sätt det flottaste hotell jag besökt, men definitivt ett av de trevligaste. Det beror till väldigt stor del på att personalen är otroligt trevlig och hjälpsam. Ordet nej verkar inte finnas i deras vokabulär. Tvätt? Inga problem! När vill ni ha den tillbaka? Om två timmar? Inga problem! Laga byxor? Inga problem! Teaterbiljetter? Jag skickar iväg någon som köper dem i förväg!

Rummen är pyttesmå, men väldigt fräscha och kliniskt rena och har en jättelik dubbelsäng och två sittplatser där man kan sätta sig och koppla upp sin dator till det snabba trådlösa nätverket. Här finns 32 tums flat-TV, tofflor, badrockar, paraplyer, färsk frukt, tekokare och allt annat man kan behöva i ett vinterkallt Hanoi. Frukostbuffén är utmärkt utan något överflöd och dessutom kan man beställa ägg, pannkakor, nudelsoppa och annat utan att det kostar något extra. Behöver du låna dator, scanner eller skrivare? Inga problem! Kan du gissa vad allt detta kostar? 50 USD per dygn för ett dubbelrum!

Sist, men inte minst, är läget perfekt. Art Hotel ligger mitt i the Old Quarters och nära den legendariska sjön Hoan Kiem där det finns en helig sköldpadda. Det är med andra ord promenadavstånd till många sevärdheter och mitt i den vildaste shopping jag sett på många, långa år. Huvudet går som på kullager när man promenerar här. Trafiken är också rätt hårresande, men man vänjer sig snabbt och märkligt nog är det ett fungerande kaos där hastigheterna oftast är väldigt låga.

Vill man shoppa i Old Quarters så gäller det att ta reda på var de olika produkterna säljs, här är det nämligen så att vissa gator eller kvarter är specialiserade på olika produkter. Här finns till exempel en lång gata med massor av järnaffärer, en som bara säljer tingeltangel för den perfekta vietnamesiska festen, en med skor, en med godis och en där man bara kan köpa knappar och blixtlås. Överallt finns också affärer som säljer kläder som ser ut som märkeskläder. Oavsett vad försäljarna säger så är det i 99,9 % av fallen kopior och Northface (www.se.thenorthface.com) verkar just nu vara mest poppis att piratkopiera.

I Hanoi har man tidiga vanor och vid 8-tiden på kvällen börjar det redan vara rätt stängt i stan. Men vill du fortsätta shoppa på kvällen hålls en stor kvällsmarknad fredag-söndag på Hang Duong. Då stänger man gatan och gör om den till gågata – bara att kunna promenera utan att kryssa mellan mopeder och bilar känns som en attraktion!

En annan marknad är Dong Xuan i norra änden av the Old Quarters. Det är en enorm 3-våningsmarknad under tak där det framförallt är grossister som säljer sina varor, men trots det är det spännande att vandra omkring mellan stånden där det även med vietnamesiska mått mätt är intensivt.

När du ska handla i Hanoi är det förresten ett evigt prutande på allt utom taxiresorna (under förutsättning att du ser till att de slår på taxametern) och på restaurangerna. Vill du köpa kläder, men slippa pruta är den lilla klädkedjan M2 (klicka här för adresserna) ett bra tips. De finns på flera ställen i Hanoi och har fasta priser. Du kan också gå hit för att se ungefär vad saker ska kosta och sedan träna din prutförmåga på annat håll…

Träffa Ho Chi Minh

När du fyllt resväskorna kan det vara på sin plats att kika närmare på Hanois sevärdheter. Man behöver inte vara morbid för att tycka det är spännande att gå och titta på den balsamerade Ho Chi Minh. Det kan man göra varje dag utom fredag och måndag. Dessutom är han på semester i Moskva ett par månader på hösten varje är för att hålla balsameringsformen. Att gå igenom mausoleet känns faktiskt högtidligt. Vietnameserna är i majoritet och de är klart tagna av stundens allvar och är de inte det så räcker en blick på de välputsade vakterna för att de ska bli det. Efter träffen med Ho Chi Minh tycker jag absolut du ska fortsätta förbi de två anspråkslösa hus där han bodde och sedan till museet (www.baotanghochiminh.vn).

För en dos kultur (där du också får en rågad matsked politisk indoktrinering) är the  Waterpuppet Show   (www.thanglongwaterpuppet.org)  en lagom övning. I 45 minuter bjuds det på dockteater i vatten. Föreställningen är ackompanjerad av traditionella instrument och sång av fosterländska damer med raka ryggar och samma frisör som Julia Tymoshenko (www.tymoshenko.ua).

Även om religionen inte är påträngande i Vietnam så har den fortfarande en roll och det finns flera fina helgedomar i Hanoi. En jag gillade mycket var The Temple of Literature där man bedrev avancerad undervisning från 1076 fram till slutet av 1700-talet. Templets anda hålls vid liv av att många studenter kommer hit när de tar examen. Vietnam lever ju till stor del fortfarande efter Ho Chi Minhs prioriteringar – mat, kläder, undervisning. Och det märks, här tar man skolan på allvar!

En annan fin helgedom är Tran Quoc Pagoda som byggdes på 500-talet och därmed är den äldsta i Hanoi. Pagoden ligger på en liten ö i den stora sjön West Lake som ligger nästan mitt i stan och som är värd en tur i sig. Det finns massor av flytetyg att hyra och du kan också hyra en cykel och trampa de cirka 15 km som det är runt hela sjön.

Mittemot pagoden ligger för övrigt den populära restaurangen CTC Banh tom Ho Tay.

Här specialiserar de sig på en sorts stora friterade kakor med räkor, men de serverar också massor av annan väldigt god mat som avnjuts med härlig utsikt över sjön.

 

Alla typer av mat

Jag tror för övrigt Hanoi slår rekord i antal näringsställen. Överallt serveras det mat. Här finns allt från små trottoarrestauranger som består av en tant med en liten koleldad plåtburk med två plaststolar till urflotta ställen i kolonialvillor där en helstekt fisk kan kosta 100 USD! Rent generellt skulle jag dock vilja säga att man äter en utmärkt middag för 150 000 dong (knappt 50:-) och en snabblunch i ett hål i väggen för drygt 15:-. Väljer du tanten på trottoaren blir det ännu billigare. En bra tumregel är att ju lägre plaststolarna är desto billigare är maten

Under drygt tre veckors resa i Vietnam har jag inte lyckats få ett misslyckat mål mat en enda gång! Att rekommendera lokala restauranger känns därför bara fånigt. Ta mod till dig och testa allt som ser spännande ut. Sen kanske jag skulle hålla mig undan hundkött (thịt chó), men det är ju mer ett etiskt ställningstagande än något annat.

Om du får hemlängtan kan jag rekommendera två ställen, eller rättare sagt två kedjor. Den första är Highway4 (www.highway4.com) och den andra Gecko (www.geckogroup.com.vn). De har utmärkt vietnamesisk mat, men du kan också få en pizza eller en västerländsk köttbit om du känner för det.

När du landat hemma och längtar tillbaka föreslår jag att du köper en vietnamesisk kokbok och börjar laga den goda maten själv tills du sparat ihop till nästa biljett till Vietnam.