I natt har vi alla (förutom Felix, 7 år, som är oförstörbar) drabbats av det som i Mexico kallas Montesumas hämnd, det vill säga minst sagt stora problem med magen.
Vi tror det kan spåras till en mycket god, men inte så hälsosam, tomatsallad. Den gamla lärdomen att man bör undvika färska grönsaker i Afrika gäller uppenbarligen fortfarande (grönsakerna sig är det givetvis inget fel på, men däremot är det vatten de sköljts i ofta inte särskilt kul).
Den här ”parisiska” taxin finns i Hell-Ville och det verkar för övrigt som en stor del av alla överlevande Renault 4 L har samlats på Madagaskar.
Trots varierande grad av svaghet pallrade vi oss in till huvudorten Hell-Ville och tittade (genom bilfönstren) på sevärdheter som fängelset, polisstationen, kraftverket och andra oförglömliga byggnader. Möjligen var vår bristande entusiasm en följd av vårt rätt skakiga hälsoläge och det faktum att banken vägrade växla 100-dollarssedlar. Som tur var hade ett sjätte sinne gjort att jag hade tagit med mig mitt VISA-kort och med detta kunde vi kvittera ut en miljon till. Vi fick också ett mynt som är värt 1 aryari. Om jag har lyckats hålla rätt på alla decimaler är det 0,35 öre, det måste vara något av ett rekord i modern tid (om man bortser från diverse tveksamma diktaturer som exempelvis Zimbabwe).
Trots de rätt förfallna kolonialfasaderna är det inte svårt att förstå att Hell-Ville måste ha varit en oerhört vacker stad under sin blomstring då socker och andra grödor drog in mycket pengar till plantageägarna.
Själva gjorde vi paus på Hotel de la Mer som en gång var ett klassiskt kolonialhotell, men som nu fallit helt i glömska. Här finns dock en restaurang med utsikt och pannkakor, ett disco i källaren samt gratis WiFi i snigelfartsklassen.
