På lodgen Lalibela Hudad (www.lalibelahudad.com) på en isolerad bergsplatå på 3 300 meters höjd kan man inte bara njuta av utsikten, naturen, den goda maten och det trevliga sällskapet. Här finns också en hel del att göra.
Den här platån ligger på 4 000 meter, men även här går det att få tak över huvudet och en bit mat.
För den som vill ännu högre upp finns ytterligare en platå på drygt 4 000 meters höjd, att gå hit tar ungefär tre timmar och är en bra förmiddagsutflykt för den som har hyggliga benmuskler och friska lungor.
Är du inte van vid höjden kommer du dock att få en bra föraning om hur det är att bli gammal och orkeslös…
Kliver du snett här tar det väldigt lång tid innan det tar stopp.
En annan variant är att besöka den närmaste byn som efter ett smalt och väldigt exponerat (bergsklättrarspråk för läskigt!) bergspass nås via en enkel promenad på en halvtimme. Det är vad jag väljer.
I byn har man brukat jorden i 3 000 år och det känns som att det inte hänt mycket de senaste 1 000 åren. Familjerna lever fortfarande tillsammans med sina djur. I ena halvan av huset håller djuren till, i andra halvan ligger köket och på ett litet loft ovanför djuren sover familjen väl uppvärmda av dem under de kalla nätterna.
Att koka kaffe i etiopiska bergen tar minst en timme.
Har du tur blir du inbjuden i något av husen på etiopisk kaffeceremoni. Blir du det får du inte ha bråttom, först ska elden tändas, bönorna rostas och malas och sedan ska kaffet koka – länge. Till sist häller man i en smula salt och för oss kräsmagade västerlänningar även några sockerkorn. Smakblandningen kan en smula diplomatiskt beskrivas som intressant, upplevelsen är dock fantastisk. Jag måste dock kliva ur tidsmaskinen allt för tidigt och börja promenaden ner mot Lalibela igen för att det inte ska bli allt för varmt i den starka bergssolen.
Hade jag vetat hur fint det är här uppe hade jag bokat fler dagar eller en vandringstur. Skulle du själv vara sugen på att göra det skulle jag rekommendera att du tar kontakt med min guide Molla Kassaw (www.lalibela-eco-trekking.com).
Smurfarkitektur med bra läge och god mat.
Väl nere i Lalibela känns allt väldigt civiliserat och det är mycket märkligt att koppla upp sig på det trådlösa nätverket på det varma rummet på bekväma Hotel Top Twelve (www.toptwelvehotel.com).
Julaftonskvällen tillbringar jag på en minst sagt speciell restaurang som byggts av en äldre skotsk dam som bor i Lalibela. Restaurangen heter Ben Abeba (www.benabeba.com) och skulle kunna vara ritad av Smurfarnas skapare. Utsikten är dock hisnande och maten god.
