Leoparden är en av de fem stora.
Det finns massor av så kallade Big 5 Reserves i Sydafrika. Det innebär helt enkelt att du i dessa nationalparker eller privata reservat kan hitta lejon, leopard, elefant, buffel och noshörning.
De flesta av dessa reservat ligger koncentrerade kring den jättelika Krugerparken, men det finns också en hel del utspridda på andra håll i landet.
Jag trodde att jag hade full koll på alla områden där man kan hitta ”de fem stora”, men jag hade fel. Jag har missat minst två stycken och dessa ligger båda i KwaZulu-Natal, den provins som i norr gränsar till eSwatini (tidigare Swaziland) och Mozambique.
De båda reservaten drivs på diametralt motsatta sätt.
På väg till Babanango Game Reserve.
Babanango (www.babanango.co.za) är verket av den stenrika Hamburgfamiljen Weisser, som sedan länge har ett genuint Afrikaintresse.
Somkhanda (www.wildtrust.co.za/somkhanda/) är resultatet av en rättslig process där den lokala stammen i området fått tillbaka mark som de blev av med under apartheidtiden.
Min resa till dessa båda relativt okända reservat börjar i den sydligaste av de två – Babanango – som ligger ungefär åtta mil söder om den lilla staden Vryheid, där man pysslar med kossor och kol. Det är 165 mil dit från Cape Town, så det blir ett nattstopp i Bloemfontein.
Resan blir också en smula intressant eftersom det regnar i obegripliga mängder och många vattendrag svämmat över alla bredder (och broar).
Sovrum i jätteformat på Babanango Valley Lodge.
Jag når dock Babanango Valley Lodge (www.babanangovalleylodge.co.za) utan missöden. Eftersom lodgen precis öppnat och det är mitt i Covidtider har de ett osannolikt specialpris på 1 200 rand (ungefär 700 kronor) per natt. För det får jag ett gigantiskt rum i lyxklass, helpension med mat i samma klass och en tur med safarijeep i reservatet. Jag är trots det den enda externa gästen…
Det visar sig snabbt att Big 5 ännu inte är ett fullbordat faktum i Babanango. Covid och en bit saknat stängsel gör att lejonen och elefanterna ännu väntar på att introduceras i området. Man har dock goda förhoppningar om att det kommer att ske under 2021.
När alla stängsel är på plats kommer reservatet att vara ungefär 22 000 hektar stort. Innan allt snurrar som det ska har familjen Weisser enligt planerna investerat runt 250 miljoner kronor – helikoptern inräknad.
Punkteringen är snabbt fixad i ösregnet.
På eftermiddagen bestämmer jag mig för att trotsa regnet. Vi kan dock bara se en mindre bit av reservatet. Vattenmängderna och det faktum att man här har Black Cotton Soil sätter stopp för längre utflykter. När det regnar förvandlas den lerhaltiga Black Cotton Soil till en såphal och extremt ”klistrig” massa. En rätt dålig kombination för bilkörning på de mycket kuperade markerna.
Trots det ser vi en hel del djur och har en kul utflykt i ösregnet. Pricken över i är när vi får punktering och med gemensamma krafter byter hjul under ett träd som mildrar regnet något.
Under den utsökta middagen planerar jag för en ny tur tidigt på morgonen med förhoppning om uppehållsväder.
Ja, det är ett område som har alla förutsättningar att bli mycket intressant!
Hej Clas, mycket interessant. Hälsningar fran München, jag hoppas att vi kan resa igen nan gang!!
Grit
Ja, det är ett mycket intressant område.