Elefantvarningsskyltarna är inte för syns skull. Ofta är det så mycket elefanter efter vägarna att polisen åker ut för att varna trafikanterna.
Innan vi lämnar gränsstaden Kasane i norra Botswana besöker vi ett provtagningscentrum så att de kan stoppa pinnar i näsan på oss och konstatera att vi inte har Covid-19. Det hela går smidigt och labbet blir ungefär 600 kronor rikare per pinne.
Från Kasane tar vi A33 söderut. Botswanas huvudvägar är utmärkta och här uppe i norr behöver man bara för se upp för elefanter och poliser med hastighetskameror. Våra testresultat plockar vi upp i Francistown och sedan siktar vi på väg A1 och huvudstaden Gabarone. Vi lyckas inte riktigt ta oss dit eftersom utegångsförbudet träder i kraft 20.00.
Inredningsstilen på FlowerInn kanske inte riktigt är i min stil, men det är bekvämt och ägarfamiljen är jättetrevlig.
Istället hamnar vi i den lilla staden Mahalapye och ett B&B med det illustra namnet FlowerInn som drivs av en trevlig lokal familj. Rummet kostar knappt 500 kronor och den ena dottern pratar med den bredaste amerikanska accent jag hört på den här sidan Atlanten. Tänk vad Netflix kan åstadkomma…
Nästa morgon är det tidig start för att komma så långt som möjligt. Vi hoppar också över ett besök i Gabarone av samma skäl. Gränspassagen i Ramatlabama mellan Botswana och Sydafrika nästa helt öde på grund av Covid-19 och därför går den snabbt och smidigt. Efter gränsen väljer vi att åka genom de norra delarna av Sydafrika och det jätteområde som kallas Karoo och huvudsakligen ryms inom delstaten Northern Cape. Gillar du ödslig semiöken är det en fantastisk del av världen.
Vi tar oss ända till Upington som är det administrative centrat i den här delen av världen. Upington är också den plats i Sydafrika som har det tveksamma nöjet att ha den högsta medeltemperaturen i Sydafrika. Nattlogi hittar vi lätt i en kusligt Covid-öde stad och middagen blir frusen färdigpizza, som vi precis hinner köpa på en lokal mack innan utegångsförbudet träder i kraft 21.00. Konstiga tider vi lever i.
