Klickar du på landsnamnet får du upp en lista över samtliga Världsarv i det landet.
Vietnam
Lyckliga (?) jubilarbesökare.
The Imperial City är en enorm skapelse som byggdes under 30 år i början 1800-talet och var kejsardömets huvudstad tills den sista kejsaren abdikerade 1945. Området skadades svårt under krigen, men man håller nu sakta, men säkert, på att rekonstruera byggnaderna. Här missade jag min bästa chans ”to instant fame in Vietnam” (eller i vart fall i Hue) eftersom man precis innan jag kom dit släppte in besökare nummer 2 000 000. Det innebar stor uppställning med TV, lokala honaratiores och ett oerhört förvirrat europeiskt par som var de lyckliga.
Japanska bron i Hoi An.
Hoi An är en av de trevligaste städer jag någonsin besökt. Den är vacker, full av trevliga människor, tillräckligt liten för att man enkelt ska kunna cykla runt i den, men tillräckligt stor för att det ska finnas nya saker att göra under rätt många dagar. Dessutom finns här sagolik mat för löjliga priser. Vår största överraskning var när vi en dag lämnade det vietnamesiska köket för att äta lite internationellt. Vi hamnade på Brasseri Cava och det visade sig att svensken Carl Andreason stod i köket.
Oförtjänta hedersgäster.
Vistelsen vid de enorma grottorna inleddes med en rätt surrealistisk upplevelse. Centralkommitén i den lilla staden Son Trach hade nämligen bestämt sig för att fira sina stora turistframgångar på nyårsdagen. Det innebar att vi oförtjänt blev hedergäster på ett evenemang på torget i staden. Där hölls tal av ett antal allvarsamma lokala potentater och det bjöds också på ett antal uppträdanden, bland annat med de lokala motsvarigheterna till Jackson Five och Spice Girls. Vi fick alla blomsterkransar, en liten påse med lokala presenter och skålade i lokalt vin ackompanjerade av ABBAs ”Happy New Year”. Sen bar det av till grottorna.
Uppriktigt sagt är det jag minns bäst av detta citadel från 1000-talet är att det låg en alldeles fantastisk glassbar precis vid ingången…
