Om man är i Dalarna och inte har något särskilt för sig måste man ju ta sig en titt på åtminstone någon av de stora turistmagneterna i länet. Vi valde Carl och Karin Larssons Sundborn (www.clg.se).
Det är inte bara Carl Larsson Gården som är vacker i Sundborn.
I ärlighetens namn gick vi inte in i huset, eftersom det kräver guidad visning och väntetiden var lite för lång för vår smak. Hela Sundborn är dock som ett enda stort friluftsmuseum och det blev en kul utflykt ändå. Jag gissar dock att man måste ha rätt inställning om man ska bo här under högsäsongen. Många kikar och kommenterar rätt ohämmat. Vi stötte bland annat på en dam som mycket högljutt beklagade att man i ett hus hade tvätt hängande utomhus – ”moderna handdukar störde stämningen”, enligt henne. Att husets ägare satt fem meter ifrån henne och åt frukost tog hon ingen som helst hänsyn till.
Bygdens stolthet – inte prinsen utan snöskotern Ockelbo 300.
Med Sundborn avklarat blev det en förflyttning i sida och söderut till en annan metropol – Ockelbo. Ockelbo var ju tidigare mest känt för att man tillverkade snöskotrar i samma orange färg som Helly Hansens (www.hellyhansen.com) första fleecetröjor – de som fick hedersnamnet ”glesbygdskavaj” innan fleecen slog igenom, blev ett plagg på var mans (och kvinnas) kropp och till och med flyttade in i de fina salongerna.
En sån här köksträdgård skulle jag också vilja ha!
På senare år har ju Ockelbo kommit upp sig genom att man numera har en plastprins (eller vad det nu kan heta när man blir prins genom att gifta sig?). Prins Daniel lyste dock med sin frånvaro. Desto mer närvarande var Wij Trädgårdar (www.wij.se). Det var drygt tio år sedan Ockelbo kommun tog över Wij Säteri och tog kontakt med trädgårdsmästaren Lars Krantz. Genom åren har han tillsammans med många andra byggt upp fantastiska trädgårdar, en härlig restaurang och ett litet hotell.
Bästa vegetariska buffén.
Vi slog på stort och valde det stora paketet med entré, guidad visning och lunch (260:-). Väl investerade pengar! Jenny, andraårselev på högskolan i Gävle (www.hig.se) med inriktning på trädgård och med Wij som klassrum, visade runt innan vi fick en av de godaste vegetariska bufféer jag någonsin ätit.
Ja, å det har man ju…
Carl Larssongården är en enorm inspirationskälla om man gillar färger arkitektur och design.
Ja, det är det verkligen, särskilt om man har en dragning åt det lite äldre hållet:)