Båten på väg in i hamnen i Mahé.
Tidig uppstigning på Nid’Aigle Lodge på Praslin (www.nidaigle.co) och sedan taxi till den lilla hamnen, som ligger 10 minuter från det hus där vi bott de senaste två dagarna. Vi hinner precis med en ägg- och baconmacka på det lilla fiket i hamnbyggnaden innan det är dags för att åka tillbaka med färjelinjen Cat Cocos (www.catcocos.com) till Seychellernas huvudstad Victoria på ön Mahé. Resan tar en timme och kostar 650 rupees eftersom jag lyckades boka den i hyggligt god tid.
Båttidtabellen på Seychellerna.
Hur man färdas mellan öarna är för övrigt något att tänka på om du ska åka till flera öar i Seychellerna. Alternativen är båt eller flyg med Air Seychelles (www.airseychelles.com). Båt kan tyckas självklart (romantiskt, billigt, vackert), men när man kikar närmare på det så är det inte lika självskrivet.
Komfort: Flyget tar 15 minuter och anknyter till de internationella ankomsterna, båten tar en timme och du måste in till kajen i stan. När det är lite sjö är det dessutom väldigt gungigt och åtgången på små påsar där passagerarna lämnar delar av sitt maginnehåll är rätt stor.
När flygen ska landa får bilarna på Praslin snällt vänta.
Pris: 1 300 rupees tur/retur med båten. 1 900 tur/retur med flyget (för de som bor på Seychellerna kostar det bara 600 rupees).
Sceneri: Visst är det kul att se vad som händer i hamnarna och se nästa ö torna upp sig i fjärran, men Seychellerna har inte mycket till skärgård, så båtresan är inte jättespännande. Från flyget har du fantastisk panoramautsikt över öarna.
Skulle jag åka direkt till Praslin eller La Digue utan stopp på Mahé skulle jag utan att tveka välja flyget.
Fina fisken på marknaden i Victoria.
När vi steg iland i Victoria tog vi oss in till stan, som inte ligger många minuter från kajen. En snabb rundtur till fots tog oss till klocktornet, som är en liten kopia av Big Ben. Vidare till det hinduiska templet och sedan till den lilla marknaden där man främst säljer fisk, frukt och grönsaker.
Efter dessa tre sevärdheter har du sett en stor del av staden…
Färskaste tonfisken.
På andra våningen av marknaden finns det också ett antal butiker som säljer souvenirer och hantverk från Seychellerna samt ett litet hak som heter The Market Bistro, som har bra mat, vibig stämning och gratis, snabbt internet. Dagens rätt var en ordentlig portion carpaccio på nyfångad tonfisk med vitlöksbröd, riktigt gott!
Takamaka gör rom på Seychellernas sockerrör.
Med fyllda magar satte vi kurs på romdestilleriet Takamaka (www.takamakarum.com) som ligger på den gamla franska plantagen Le Plain St Andre. Där möttes vi av en av ägarnas (romfabriken ägs av två bröder vars familj har långa anor på ön) sydafrikanska fru Retha d´Offay, som visade oss runt och bjöd på de romsorter som man producerar.
Takamakas romsorter.
Takamaka gör sex sorters rom. Jag är ju ingen vidare spritdrickare, men gillade bäst St Andre (som lagrats i bourbonfat i sex år) samt den blott 23-procentiga Kokosrommen. Takamakas rom görs enbart på sockerrör från ön och med 35 000 lådor har man nu nått produktionstaket, det finns helt enkelt inte fler sockerrör att köpa upp. Visste du förresten rom är världens vanligaste sprittyp och att den mörka färgen på rommen åstadkoms genom att man bränner insidan av ekfaten innan man lagrar rommen?
La Grande Maison är landets bästa restaurang enligt många.
För den som vill besöka den lilla romfabriken går det två guidade turer varje dag. Turen inklusive provsmakning kostar 150 rupees. I det återskapade enkla, men vackra, huvudhuset på plantagen finner man för övrigt La Grande Maison Restaurant (www.facebook.com/LGMsey/). Den drivs av kocken Christelle Verheyden och många tycker att hon har den bästa restaurangen på Seychellerna.
Sorgligt nog var restaurangen i dag abonnerad för en trave diplomater, som är på besök på Seychellerna, och därför får mitt besök vänta till nästa gång jag är på de här trevliga öarna.
Chez Payet.
Det sista natthärbärget för den här resan – Chez Payet Airport Guest House (www.chezpayet-guesthouse.com) – når inte upp på något sätt till samma arkitektoniska höjder som plantagehuset, men det ligger bara några minuter från flygplatsen (tidig flight i morgon bitti) och värden Rodney Payet är en trevlig figur – och det kommer man långt på i min bok.
