Att lågprisflyg kan vara alldeles utmärkt fick jag kvitto på idag när jag flög till Genève för att sedan ta mig till den franska toppkrogen Troisgros i Roanne.
Den stora brittiska lågprisoperatören Easyjet (www.easyjet.com) har en enda linje till Stockholm och den går till just schweiziska Genève. Avgångstiden är ypperlig (10.00) och priset kan man inte heller klaga på, jag fick en biljett för en bra bit under 1 000:-. Med en sådant prislapp är jag beredd att stå ut med det mesta, men jag fick en väldigt positiv överraskning. Easyjet tillåter ett handbagage utan pristillägg, men det är väl tilltaget i storlek och dessutom får det till skillnad från på andra lågprisbolag väga hur mycket som helst. Lägg till det ett utmärkt flygplan, effektiv personal, ett riktigt hyggligt sortiment med mat och ankomst 10 minuter innan tidtabellen så måste jag erkänna att det här var en av de bästa flighterna jag gjort på länge.
Det märktes också att flighten är populär, många av de som var ombord pendlar fram och tillbaka till Schweiz på veckobasis. En mycket trevlig dam jag pratade med hade flugit med dem i flera år och var otroligt nöjd med Easyjet.
Sedan jag hämtat ut hyrbilen, som jag som vanligt hyrt via Holiday Autos (www.holidayautos.se), ställdes GPS-navigatorn in på Roanne (www.roanne.fr), en liten stad med 35 000 invånare knappt tio mil norr om Lyon i franska Loire. Enligt Wikipedia är staden känd för fyra saker; familjen Troisgros, textilier, jordbruk och stridsvagnar. Jag är på väg för att hälsa på dem som toppar listan – familjen Troisgros. De driver Maison Troisgros (www.troisgros.fr) som innehåller två restauranger och ett tillhörande hotell. Allt i absolut toppklass! Hotellet är för övrigt medlemmar i hotell&restaurangsammanslutningen Relais&Chateaux (www.relaischateaux.com) där ett av kraven är att hotellen ska drivas av ägarna själva, något som ofta brukar borga för hög kvalitet.
Efter incheckning i det enorma rummet (eller snarare sviten), men innan den åtta rätters middagen drog igång på allvar, fick jag en visning i det toppmoderna helt rostfria köket av Michel Troisgros, som är tredje generationen i den berömda restaurangen.
En vanlig kväll jobbar ungefär 20 personer i köket för att skapa maten till i runda slängar 50 gäster, jag behöver väl knappast tillägga att maten är makalös. Min meny innehöll bland annat saker som ostron med krassegelé, pasta med svart tryffel och små kryddiga maränger i fingerborgsstorlek fyllda med mandarin. Ostbrickan var så stor att det krävdes två man för att bära ut den till bordet, men trots att portionerna är minimala och vinet serveras i små doser var det vara bara ren tur att de inte blev tvungna att bära mig upp på rummet också. Jag tror sällan jag varit så mätt.