I förrgår gick det inte längre att bortse från de allt mer påtagliga följderna av magbesvären.
Vi gjorde därför en visit på det synnerligen primitiva sjukhuset i Hell-Ville (där vår värd Hervé för övrigt var läkare i tio år innan barnen började växa upp och familjen av utbildningsskäl var tvungna att flytta hem till Frankrike där han istället gjorde karriär i textilbranschen) och kom tillbaka med stora påsar med mediciner som ska konsumeras av oss. Faktum är att de gjort rätt bra nytta och vi känner oss betydligt friskare än under den rätt miserabla torsdagen.
På nyårsafton uppstod nytt rejält problem då min mastodontbok – The Corrections – tog slut. Den utmärkta boken är skriven av en duktig ung amerikansk författare med det svenskklingande namnet Jonathan Franzen. Möjligen har ni som inte läst honom ändå hört talas om honom för att han gjort det i USA otänkbara – tackat nej till att delta i Oprah Winfries bokklubb. Ni kan läsa mer om honom på (www.authortracker.com).
För mig är inte problemet bara att den tredje och sista nya boken på min Kindle läsplatta tog slut utan också att Amazons (www.amazon.com) förhandlare uppenbarligen inte brytt sig om att göra avtal med någon mobilleverantör på Madagaskar, det betyder att jag inte kan ladda ner någon ny bok…
För övrigt är det kanske dags att berätta en smula om byn Andilana som vi bor i. Det är en pytteliten by längst norrut på och bortser man från det enorma all-inclusive-hotellet VentaClub (www.ventaclubandilana.com) som ligger i östra delen av bukten (och det är det ganska lätt att göra eftersom de italienare som huserar där sällan orkar gå de 300 meter som det är till ”vår” del av stranden) är det också den mest oexploaterade byn och den vackraste vstranden.
I Andilana finns tre restauranger med egen skylt och några till där man kokar mat under palmbladstak.
Chez Eugenie bjuder både på lokala specialiteter och gåslever.
Chez Eugenie (www.chez-eugenie.com) drivs av en fransman i förskingringen och bjuder mest på specialiteter från Madagaskar, men det hindrar inte att han också gör sin egen gåslever… Här finns också ett antal små, men trevliga, rum för vettiga priser.
Belvédère på stranden gör också utmärkt mat, men är betydligt dyrare eftersom de i hög utsträckning lever på de italienare som tröttnat på all-inklusive och vågar sig ut utanför murarna.
På Rhum-Riz gör de sin egen rom, det är den som återfinns under hattarna.
På Rhum-Riz är menyn mer varierad. Här finns både utmärkt grillad fisk och skaldjur, härlig spagetti, pizzor gjorda i vedeldad ugn och crepes med den chokladigaste choklad som världen skådat.
