Det häftiga art deco-huset Serralves.
Idag var det varning för värme och jag bestämde mig därför för tidig uppstigning och för att satsa på ett museum med stor tillhörande park. Det handlar om Museo de Serralves (www.serralves.pt) som innehåller flera spännande delar.
Grunden till museet är en mycket märklig egendom på hela 18 hektar som numera ligger väldigt centralt i Porto. Från början var den sommarresidens för en rik textilfamilj och det var när sonen Carlos Alberto Cabral tog över som det började hända saker. Carlos Alberto var mycket intresserad av Art Deco och mellan 1925 och mitten av 40-talet byggde han en uppseendeväckande villa och anlade en enorm park.
Det moderna museet är också en spännande del av Serralves. Här är det en utställning av den etiopiskfödda konstnärinnan Julie Mehretu som visas.
Tyvärr fick han inte njuta särskilt länge av villan och parken var inte ens uppväxt när han 1953 tvingades sälja egendomen efter att textilindustrin börjat gå på knä. Köparen var en annan, mer förutseende, textilmagnat och de två textilherrarna gjorde ett avtal som betydde att det inte gick att stycka av något av den stora egendomen, vars markvärden idag måste vara enorma.
1986 köptes egendomen av staten och ett år senare öppnades den för första gången för en storögd allmänhet som bara hade kunnat ana var som doldes bakom murar och staket. Ganska snart bestämde man sig också för att bygga ett hypermodernt museum för nutida konst. Det jobbet var klart 1999 och nu genomförs massor av spännande utställningar i museet.
Badrummet i röd marmor är rätt hejdlöst.
Även om jag gillade ett par av utställningarna så var ändå det gamla art deco-huset och parken den största upplevelsen. Huset är helt orört sedan det byggdes, förutom en mycket varsam underhållsrenovering som gjordes för några år sedan. Det är som att kliva in i en tidsmaskin när man öppnar dörren till de enorma rummen.
Tyvärr har alla möbler försvunnit under resans gång så det är väldigt ödsligt. Men det går ända att se framför sig hur det såg ut.
Parken har gjorts mer spännande med moderna konstverk.
Parken är jättelik och väldigt vacker med enorma träd, stenlagda gångar, stora och små dammar och längst ner en undervisningsträdgård och den gamla kryddträdgården som rätt skött nog skulle kunna förse en stor del av Porto med örtkryddor. Här finns också en del gamla lantraser som man försöker rädda för kommande generationer.
När jag tar mig från Serralves visar termometern på +39 grader och därför blir det inre tjänst innan det är dags att ta sig ut för mat.
Här döljer sig Taberna dos Esquecidos.
Kvällen bjuder på en restaurang som jag aldrig hade kunnat hitta om jag inte fått tips om den. Tipset fick jag givetvis av hotellvärdinnan Luisa och det är hennes syster Paula som ligger bakom Taberna dos Esquecidos. De har ingen hemsida, men den ligger på Tv. de Cedofeita 40A om du vill ta dig dit. För att göra den ändå svårare att hitta ligger den på andra våningen i ett vingligt litet hus på den dåligt upplysta bakgatan.
Paulas mat är det dock inget fel på och efter getost och fikon får jag en enorm portion klassisk bacalau (torsk). Allt är väldigt gott och det är inte svårt att somna i den sköna sängen på Porto Persona (www.portopersona.pt) när jag tagit mig tillbaka med metron.
