Hur konstigt det än kan låta så ser jag fram emot hemfärden. Det beror inte på att det är tråkigt att vara i Toscana där dagstemperaturen fortfarande är 25-30 grader och solen skiner outtröttligt, utan på att vi ska åka biltåg (www.dbautozug.de) hem. Jag tycker det är ett av de mest civiliserade sätten att resa!
Bilen får dela vagn med andra bilar längst bak i tåget.
Jag undviker oftast biltåget söderut, men tar det så ofta som möjligt norrut. Det finns en enkel förklaring till detta. Från Stockholm till Hamburg (som jämte Berlin är den naturliga utgångspunkten för oss i norra Europa) är det som bekant ganska långt och med tanke på de köer som ibland uppstår i Tyskland måste man ha rejält med tidsmarginal. Med andra ord ord blir det ganska ofta en halv dags väntan i Hamburg (www.hamburg.de) – och roligare kan man ha på sin väg ut i Europa. På hemfärden har man oftast betydligt närmare till terminalerna. Biltåg finns på följande orter:
Tyskland: Hamburg, Berlin, Hildesheim, Düsseldorf, Neu Isenburg, München och Lörrach (precis på gränsen till Schweiz).
Frankrike: Narbonne och Avignon.
Italien: Alessandria, Verona, Bolzano och Trieste.
Österrike: Innsbruck, Schwarzach-St. Veit och Villach.
Från Buonconvento i Toscana till tågterminalen i Verona är det drygt 32 mil, men trots det tar det bara drygt 3 timmar att köra dit via Siena och Florens i helt laglig fart. De italienska betalmotorvägarna (www.autostrade.it) är dyra, men underbara att köra på. Jag skulle mer än gärna betala extra för sådana vägar i Sverige.
Perfekt för en picknick innan det är dags att kliva ombord på tåget.
Vi kör på tåget i Verona och det är förvånansvärt lätt att hitta till terminalen. Jag har kört på biltåg på många olika ställen i Europa och Verona är den bästa terminal jag stött på hittills. Inte nog med att det är gott om plats och smidig incheckning, här finns också en härlig liten trädlund med bänkar och bord, en perfekt plats för picknicklunch i svalkande skugga innan det är dags att kliva på tåget och inrätta sig i kupén. I skuggan under träden träffade vi också två trevliga herrar från Göteborg som hade varit ute och luftat sina stora 1200 kubiks BMW-hojar (www.bmw-motorrad.se) under ett par veckor.
Så här ser en liggvagn ut – nej, det är inte vår eftersom våra kupéer inom fem sekunder är fyllda av böcker, kläder, väskor, datorer, mat, dryck och annat som är livets nödtorft.
Vi har valt det billigaste alternativet som är en sex bäddars liggvagn, men för ett litet tillägg har vi fått kupén för oss själva. Ett bra val eftersom många av medpassagerarna är högljudda tyska motorcykelåkare i övre medelåldern och en vikt som också ligger i den övre delen av skalan. Vill man lyxa till det ytterligare finns det sovhytter och till och med de luxe-hytter med egen toalett och dusch. Livet i ligghytterna är betydligt primitivare.
Utsikten från tåget är betydligt bättre än den man har från vägen som går parallellt med spåret upp genom Italien.
På vägen norrut genom dalgången upp mot Brennerpasset följer vi i stort sett vägen vi körde söderut för fyra veckor sedan. Nu gör vi det dock med fin utsikt över de enorma vin- och fruktodlingarna i dalgången, ett glas vin i handen och en restaurangvagn med vita dukar och bordsservering ett par vagnar bort.
Kan bara skriva under på biltågens förträfflighet. Har åkt med bil och familj några gånger i båda riktningarna, och det är verkligen ett bra sätt att inleda/avsluta semestern på. Till och med bilfärden till Hamburg gick bra, utom en gång när jag virrade bort oss (pre-GPS). Men vi hann fram, även om det kändes lite stressigt.