Den lilla muromgärdade byn Monticchiello (www.monticchiello.org) ligger på en bergstopp med utsikt över påvestaden Pienza. Trots att jag sett byn på håll massor av gången har jag aldrig svängt upp till den, så eftermiddagens besök var en premiär.
Här serveras härlig mat.
Det blev en premiär med mersmak på flera plan. Byn är pytteliten, men helt bedårande. Den har den sedvanliga urgamla ringmuren med ett bevakningstorn (som någon verkar bo i, jag är inte alls avundsjuk…) och vindlande gränder. Ovanpå det så är det en väldigt grön by, men en hel trädgårdar, träd och ett par små parker. Att utforska varje gata i byn tar max en kvart i rätt maklig takt. Efter det återvänder man med fördel till stora porten i muren och kliver in på den lilla restaurangen La Porta. Beställ gärna bord (0578-75 51 63) för det här är ett poppis ställe. Är det fint väder så ska ni insitera på att få sitta ute på terassen med magisk utsikt.
Man kan piffa till fläskfilé på många sätt, ett är att riva rejält med tryffel över den…
Maten går heller inte av för hackor, för cirka en hundring fick jag en sagolik fläskfilé lindad i tunn rökt skinka. Till den var det mosad potatis smaksatt med tryffelolja och över alltihop rejält med riven brun tryffel. Vi provade också på en mycket hastigt stekt strimlad biff samt den speciella toscanska pastan pici (den är handrullad och ser ut som tjock, ojämn spagetti) med osso boccu. Som sött lock på maten bjöds på panforte de Siena som är en sorts fruktkaka bakad på honung, nötter, choklad, torkad frukt och diverse kryddor. I ärlighetens namn är det mer godis än kaka, men gott är det!
Föreställningarna spelas på kvällarna på det lilla torget.
Hade vi varit ute tidigare på året hade vi kunnat gå från vår extremt sena lunch upp till det lilla torget i Monticchiello och tittat på teater. Trots att byn är pytteliten har den en mycket aktiv amatörensamble som sedan slutet på 60-talet gjort 45 olika uppsättningar under somrarna. Det drar igång sista veckan i juli och pågår sedan fram till mitten av augusti på byns lilla torg. Teatro Povero (www.teatropovero.it) heter gruppen och om jag fattat rätt betyder det de fattigas teater. Mycket sevärt säger de som varit där.
Jag är allt annat än inte avundsjuk! Nåja, här har ialla fall solen lyst på oss idag.