Det obegripligt fina vädret (vindstilla, molnfri himmel, några minusgrader på morgonen och ökande temperatur under dagen) fortsätter i Verbier. Det betyder att det blir många, långa och snabba repor på riktigt torr kallsnö och det går åt en hel del kalorier. Jag tänkte därför att jag ska göra en djupdykning i ämnet backrestauranger.
Jag har provat ett antal olika ställen med mycket varierande resultat. Till att börja med kan man konstatera att mat i pisten, i Schweiz i allmänhet och i Verbier i synnerhet, är dyrt. Ibland till och med mycket dyrt. Efter det konstaterandet kan vi också slå fast att det går åt väldiga mängder ost i det lilla alplandets skidåkarkök. Ostfonduen är den rätt som innehåller i särklass mest ost. Jag vägrar av princip äta den sedan jag hört historien om hur ett sjukhus på mer eller mindre mekanisk väg tvingades rensa innandömet på en yngre herre som levt på enbart ostfondue i en vecka. Men nu till restaurangerna. För att ni inte ska krokna börjar jag med den bästa som får fem Tripantmyror i betyg.
När det är solsken är det lätt gjort att bli sittande på terassen på Chez Dany.
Chez Dany (www.myswitzerland.com) är favoriten hittills. Den kan dock vara lite knepigt att hitta till eftersom den ligger efter en sällan använd transportled som inte finns med på pistkartan. Enklaste sättet att ta sig dit är att sikta på en gammal tvåstolslift som heter 110 Les Ruinettes. Där liften startar tar man till vänster och följer sedan skyltarna. Väl framme finner man ett härligt hus i gammal stil med jätteterass. Maten är underbar och här finns allt från fondue, via Rösti, jättetallrikar med kallskuret och hemgjord pasta till rejäla köttbitar. Ni kommer inte att åka härifrån hungriga. Trevlig personal och relaxad stämning gör inte saken sämre. När solen skiner är det lätt gjort att bli kvar här hela eftermiddagen.
På Le Carrefour hälsas du av en björn i trä.
Nästa nerslag gör vi högst upp i barnbacken Le Rouge. Här ligger Le Carrefour (www.lecarrefour.ch) som är en av de äldsta backrestaurangerna i Verbier och som har många stammisar bland Verbiers skidåkare. Av mig får den fyra Tripantmyror. Transportmässigt har Le Carrefour sina fördelar eftersom den går att nå såväl på skidor som med skidbussarna. Menyn är omfångsrik, servicen trevlig och fårskinnen på stolarna mjuka och varma. Med andra ord långsittningsvarning även här.
På Le Namaste spelades delar av Sällskapsresan II in.
En annan utmärkt bekantskap är Le Namaste (www.namaste-verbier.ch) som ligger strax nedanför toppstation till Savoleyres. Namnet är en smula förvirrande. Många svenskar kallar restaurangen för Katzenhütte efter dess ”roll” i Lasse Åbergs klassiska Sällskapsresan II – Snowroller som faktiskt spelades in i Verbier och inte i Kitzbühel som många tror. Ska du någonstans smaka ostfondue så är det på Le Namaste, men de har också härlig soppa och fantastiska pajer och är du vegetarian har du inga problem här. Ett litet tips är att spara utrymme för efterrätterna som är underbara. Restaurangen är förresten prydd med massor av kul stålskulpturer som görs av kökschefen när han inte lagar mat.
Bakom den här luckan finns mat för den som vill äta utomhus på Chez Simon.
För att komma till Chez Simon (www.chezsimon.ch) får man börja med att ta äggliften upp till Savoleyres och sedan åka någon av de härliga röda backarna halvägs ner till La Tzoumaz. Chez Simon har en vanlig restaurang inomhus och en stor utomhusdel där man beställer käket i en lucka. God och rejäl mat, men inget du kommer att komma ihåg någon längre tid. Eftersom mobilsignalerna inte når hit går det inte att betala med kort, utan det är kontanter som gäller. De har också något så ovanligt som ett litet picnic-område med bord och bänkar där man kan duka upp sin egen matsäck. Sympatiskt.
Chalet Carlsberg ligger mitt i backen.
Chalet Carlsberg är lätt att hitta. Det ligger högt upp och mitt i pisten på vägen ner från Attelas till byn. De gröna Carlsbergflaggorna syns på långt håll. Sitt inne eller ute och gör inte misstaget att försöka beställa något annat öl än Carlsberg. Om du är trött på den ibland lite stabbiga schweiziska maten kan du försöka med Salad Chalet Carlsberg med rökt lax – en riktigt fräsch anrättning. Personalen var lite sömning när jag var där, men det kan möjligen berott på att det var sent på dagen och de just hade avslutat en hysterisk vecka med brittiska sportlovsfirare.
Olympique är inte rolig på utsidan – och inte på insidan heller.
Högst upp på Attelas ligger självserveringen Olympique (www.restaurantolympique.ch). Och visst får man skruva ner förväntningarna när det är självservering i alperna, men här vet man ändå inte om man ska skratta eller gråta. Restaurangen ligger i liftstationen i sedvanlig brutalbetongstil och för att förstärka det intrycket är nedre halvan av väggarna i restaurangen täckta med alumniumplåt av den typ som man brukar ha på flaken på lastbilar. Tyvärr går maten i samma stil – smaklös och ointressant. I huset finns också en finrestaurang, men efter erfarenheten från självserveringen bestämde jag mig för att inte prova den.
Ni lyckades verkligen pricka in säsongens 10 bästa dagar i Verbier!
Ovärderlig info – tack! Nästa år måste det bli en resa hit med familjen. Minns när jag som liten åkte skidor i Verbier med mamma och pappa och vi hamnade i en backe som aldrig ville ta slut (kan det ha varit någon slags lite smalare transportväg) – solen sken och jag tänkte att detta är livet! Det satte djupa spår i mig och nu med dina braiga tips i bagaget finns det ingen återvändo!