Jag är en av de som ofta gnäller på att man numera måste göra allt själv när man flyger. Inför dagens resa till skotska Edinburgh bestämde jag mig dock för att vara en lydig kund och göra exakt som resebolagen vill att man ska göra.
Med andra ord köpte jag först flygbiljett via nätet, bokade sedan boende på samma sätt. Kvällen innan avresan beställde jag min biljett till Flygbussarna (www.flygbussarna.se) på nätet och printade den. Sedan gick jag över till SAS (www.sas.se) och checkade in samt printade boardingkortet.
Cykeln i sin väska på väg ombord på Flygbussen.
Därefter packade jag. Den här gången reser jag med ett stort incheckat bagage, eftersom jag har bestämt mig för att inom Europa alltid försöka resa med min hopfällbara Bromptoncykel (www.brompton.com). Den kan enkelt packas ner i en rullväska, som jag beställt på nätet från thailändska Vincita (www.vincita.co.th), och som också rymmer resten av mitt bagage. Jag skulle nog inte vilja rulla väskan över halva Manhattan, men den knappa kilometerna från mig till centralen var det inga bekymmer.
Väl framme vid flygbussarna letade jag rätt på incheckningsautomaten för flyget. Med boardingkortets streckkod gick det på ett ögonblick att få bagagetagg till väskan. Ombord på Flygbussarna kom jag med hjälp av streckkodsutskriften och den trevliga flygbussvärden Mellis. Väl ombord slog jag upp datorn och kunde direkt börja jobba med hjälp av bussens trådlösa wifi.
SAS sjungande flygvärdinna Gen Permert fick jublande ovationer för sin kärleksballad.
Flygningen var till en början helt normal, det vill säga i tid och utan några överraskningar. Själv var jag fördjupad i boken ”Helikopterpiloten” om det spektakulära rånet på G4S och blev rätt förvirrad när flygvärdinnan Gen Permert började prata om kärlek i högtalarsystemet. Det visade sig att det fanns ett par ombord som skulle gifta sig och den romantiskt lagda flygvärdinnan sjöng en kärleksballad a cappella till deras ära! Hon gjorde det dessutom fantastiskt bra och jublet i kabinen visste inga gränser när hon var klar. Jag har aldrig sett en flygvärdinna bli så omkramad som när passagerarna lämnade kabinen. Tänk om SAS hade fler sådana medarbetare!
Det visade sig att min cykel klarat resan alldeles utmärkt och från Edinburghs flygplats (www.edinburghairport.com) tog jag spårvagnen (www.edinburghtrams.com) för fem pund in till stan och sedan bussen till B&B Ardmor House (www.ardmorhouse.com), där jag ska bo ett par nätter.
Whiskey och mat i mysig miljö.
Jag hinner också lufta cykeln en smula med en tur i det riktiga turistgettot kring borgen och Royal Mile. Här finns dock inte bara turistfällor. Efter ett tips och en massa springande i trappor hittade jag en ganska nyöppnad restaurang som heter The Devil´s Advocate (www.devilsadvocateedinburgh.co.uk). De bjöd på en underbar anksallad och dessutom har de en fantastisk sortering whiskey (som jag inte testade eftersom jag A. Cyklade B. Inte gillar whiskey).
Det mesta av lunchmaten cyklade jag sedan av mig genom en tur runt den enorma Holyrood Park (över 300 hektar stor) som ligger mitt i stan och domineras av den 250 meter höga bergstoppen Arthur´s Seat.
