Konst, tango, köksfynd och Dakarrally (Buenos Aires, Argentina, 3/1, 2015)

Den här underbara lördagen i Buenos Aires är behagligt varm, samtidigt som en svalkande vind sveper under träden som skuggar de flesta gator i den väldigt gröna argentinska huvudstaden.

MalbaDagen startar med ett besök på Malba (www.malba.org.ar) som är stadens moderna museum och som öppnades så sent som 2001. En mindre del av museet används för en fast utställning där man visar en del av de drygt 500 verk som man samlat på sig hittills.

Jättekollage med Juanito.

Jättekollage med Juanito.

Ramona i xylo-collage-relief. Själva tryckformen syns till vänster.

Ramona i xylo-collage-relief. Själva tryckformen syns till vänster.

Just nu är dock det stora dragplåstret den argentinska konstnären Antonio Berni (1905-1981) och jag betalar 60 pesos för att få se hans konst. Jag har aldrig tidigare sett några verk av honom, men faller pladask för hans arbete. Jag måste erkänna att jag alltid blir extra imponerad av konstnärer som har en mångsidighet och teknisk skicklighet. Det har Berni, som jobbade mycket med kollage och en väldigt speciell tredimensionell tryckteknik som han själv utvecklade och kallade xylo-collage-relief. Dessutom skapade han tidigt två fingerade figurer från Buenos Aires, gatpojken Juanito och sömmerskan och den sedemera prostituerade Ramona. Dessa återkommer ständigt i hans verk över åren och det är spännande att se hur de skildras på många olika sätt och hur de utvecklas.

Malba har förresten ett utekafé som heter Marcelo Dolce (www.marcelorestaurante.com.ar) och ser väldigt trevligt ut. Eftersom det är lite för tidigt för lunch tar jag dock en promenad till Plaza Palermo Viejo där det just idag (och kanske även andra dagar?) pågår en liten marknad. Matbatterierna laddas på det trevliga fiket Mama Racha och sedan tar jag en sväng förbi marknaden.

Kniven ska jag använda på resa och saltsprutan i den...

Kniven ska jag använda på resa och saltsprutan i de…

...kallrök som snart ska användas för att röka skinkor och lammstekar.

…kallrökningsövningar som snart ska startas med skinkor och lammstekar.

Bland stånden hittar jag utmärkt matlagningskniv med läderslida. Eftersom jag rätt länge letat efter en sådan slår jag snabbt till och betalar de 320 pesos som den Stieg Larsson-beundrande försäljaren vill ha. Att jag vill ha just en sån här kniv beror på att jag tröttnat på de usla knivar folk man byter hus med har i sina kök. Det spelar ingen roll hur tjusiga och välutrustade husen är, knivarna är så gott som utan undantag helt värdelösa. I fortsättningen tänker jag resa med egen kniv när jag har incheckat bagage.

Strax efter knivinköpet ska jag inhandla en flaska vatten och ser då i ögonvrån en mycket seriös saltspruta i ett hörn av affären. För 250 pesos blir den min! Jag har redan kollat hur jag ska använda den för att spruta in salt i skinkor och lammstekar innan jag kallröker dem på den rök som jag byggt på landet… I ärlighetens namn är det dock inte den här typen av inköp som är de vanligaste i den här delen av Palermo där de små klädbutikerna ligger vägg i vägg. Här kan du garanterat hitta grejer som ingen annan har hemma i Sverige.

Den här lastbilen från Vitryssland ska köra sydamerikanska Dakarrallyt.

Den här lastbilen från Vitryssland ska köra sydamerikanska Dakarrallyt.

När jag återigen sätter mig i en taxi för att åka hemåt upptäcker jag att ett antal stora gator är delvis avspärrade. Det visar sig att den sydamerikanska version av Dakarrallyt (www.dakar.com) startar från Buenos Aires i morgon och nu visar tävlingsekipagen upp sig i den här motorsporttokiga staden. Även på väg till kvällsaktiviteten – argentinsk tango – stöter jag på Dakarrallyt som sätter stopp för  min planerade färdväg.

Tangoshow på La Confiteria Ideal.

Tangoshow på La Confiteria Ideal.

Förändringen av färdvägen för det goda med sig att jag plötsligt hittar ett tangoställe som jag letat efter tidigare, men inte hittat. Det heter La Confiteria Ideal (www.confiteriaideal.com) och har funnits på samma ställe sedan 1918. Lokalen är fantastisk, men lite bedagad med fuktmögel på väggarna, spräckt porslin och lagom (o)intresserad kypare med lätt solkig handduk på armen. På dagarna är det café på gatuplanet och tangoklubb en trappa upp. Till klubben går helt enkelt de som vill dansa. På kvällen har man en tangoföreställning med professionella dansare i caféet. Sådana shower finns det på många ställen, men den här kändes på något sätt väldigt genuint. Jag skulle säga att 800 pesos för atmosfären, trerätters helt OK middag, ett par glas vin och tangoshow med tillhörande sångare var ett fynd.

Print Friendly, PDF & Email
Det här inlägget postades i Argentina, Arkitektur, Buenos Aires, Dans, Marknader, Mat och Dryck, Motorsport och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *