I går tog vi Easyjets (www.easyjet.com) plan från Arlanda till Genève. Det går på eftermiddagarna några gånger i veckan och är ett utmärkt sätt att ta sig till västra Schweiz för en hygglig peng. För att vara ett lågprisbolag är Easyjet ovanligt anständigt och personalen är till och med riktigt trevlig!
Vår slutdestination ligger ett par timmars körning från Genève – det är byn Savièse (www.saviese.ch). Den återfinns alldeles i närheten av Sion som är en av städerna i kantonen Valais som som i sin tur ligger i övre delen av Rhônedalen och i vars sidodalgångar man finner fantastiska skidorter. Här ligger bland annat Verbier (www.verbier.ch) som är centrum för Les 4 Vallées (www.4vallees.ch) och Zermatt (www.zermatt.ch) med 4 478 meter höga Matterhorn som omisskännligt landmärke.
Tisdagens första mål var dock en annan betydligt mindre skidort – Crans-Montana (www.crans-montana.ch) som har såväl världscuptävlingar som en del kända invånare. Bland chaletägarna återfinns bland andra Sir Roger Moore och fransk-engelska stjärnkocken Michel Roux. När vi susade in här var det dock ganska lugnt och vi fortsatte därför på vinst och förlust högre upp på allt mindre vägar och parkerade slutligen vid ett friluftsmuseum (som givetvis var stängt). Vandringsstigar var det dock gott om och vi fortsatte därför till fots ännu högre upp.
Efter en stunds vandring hittade vi en skylt mitt i alpskogen som antydde att det ungefär en halvtimme högre upp fanns en restaurang som var öppen året om – och det gjorde det faktiskt! Här – i ett område som kallas La Tièche och är nästan smärtsamt vackert – finns nämligen Cabane de la Tièche (www.tieche.ch) som drivs av det mycket trevliga paret Jacqueline och Jacky Beney. De har några övernattningsrum och en pytteliten restaurang. Barmarksgästerna vandrar hit och på vintern kommer de flesta på skidor, med snöskor eller på kälke! På somrarna har man också sportläger för ungdomar mellan 8 och 15 år. Lysande om man vill att barnen ska slipa på franskan och samtidigt lära sig att umgås med alperna.
Rejäl bergsmat är det som gäller på Cabane de la Tièche. Vi slog till på rösti med fläsk och ost och det var tur att promenaden upp tog 45 minuter och ner en knapp halvtimme. Utan promenaderna hade vi nog hamnat i paltkoma allihop! I och för sig kanske det hade kunnat vara intressant eftersom jag alltid drömt om att bli räddad av en Sankt Bernhardshund och vi här befinner oss i deras hemtrakter. Glädjedödare skulle säkert påpeka att hundarna inte varit inblandade i några räddningsaktioner sedan slutet av 1800-talet, men jag vill gärna tro att de har fel…