Finns det något bättre än att slå upp ögonen i en mjuk säng på en skidort, dra upp gardinen och konstatera att solen lyser på topparna, snön har fallit under natten och det är 5 grader kallt och vindstilla? Precis så var det när jag vaknade i morse på den österrikiska skidorten Wagrain-Kleinarl (www.wagrain-kleinarl.at).
Chill House i Kleinarl har en skateboardbana med hygglig utsikt!
Dagen skidåkning började med en kort busstur (skidbussarna är förstås gratis för de som har liftkort) upp till Kleinarl där man satsat rejält på att bygga en imponerande fun park för de som vill köra i hopp, raila och allt annat man kan göra på skidor eller snowboard om man inte vill åka vanlig pist. Dessutom har familjen som äger Kleinarl byggt en stor raststuga man kallar Chill House, som framförallt siktar in sig på de yngre besökare som kör i parken. Har kan de äta sin matsäck, klättra på ett stort antal boulderväggar eller till och med åka skateboard i en halfpipe. Det hela är otroligt poppis bland de som åker i alldeles för stora skidkläder…
Utsikten är rätt hygglig även ute i backarna.
Från Kleinarl tar vi oss vidare över till Zauchensee som bjuder på den högsta åkningen i området, nästan 2 200 meter kommer man upp på. De breda och välpreppade pisterna är perfekt för en carvingälskare som har lite för lite krut i benen och rätt mycket för dåligt flås (av någon anledning stämmer beskrivningen in rätt bra på mig själv för tillfället…). Eftersom den puderlätta snön ligger kvar på träden ser landskapet ut som om det är taget ur en sagobok och det gör ju inte upplevelsen sämre.
Schüttalm är en matoas i backen.
För lunch åker vi tillbaka till Kleinarl och hamnar på Schüttalm (www.schuettalm-kleinarl.at) som bjuder på härlig miljö, fantastik mat och mycket trevlig service. Själv slår jag till på stekta calamares för att jag inte ska drabbas av akut köttförgiftning. Ett lysande val visar det sig, de smås bläckfiskarna är tillagade i en creme fraichesås med vitlök och är de bästa calamares jag ätit på länge. På väggen hänger det något så malplacerat en hygglig kudutrofé och när jag slår mig i slang med innehavaren visar det sig att han fått det av en av kyparna som råkar komma från mitt favoritland Namibia – det är en liten värld.
Vid Jägersee finns ett litet café och fina längdspår. Men allra finast är det förmodligen på sommaren då vatten är smaragdgrönt.
På vägen tillbaka fick jag återigen belägg för att det är bra att åka vilse. Jag råkade nämligen ta skidbussen åt fel håll och hamnade därmed på vändplatsen vid Jägersee som är en liten glaciärsjö som ligger mycket vackert där vägen tar slut. det blev bara en kort promenad, men jag blev riktigt sugen på att åka tillbaka hit på sommaren.
Dagens goda matupplevelser fortsatte på kvällen på restaurant Grafenwirt (www.grafenwirt.com). Där serverade man något så exotiskt som mal (alltså fisken…) med risotto. Otroligt gott! Att få tag i det i Sverige lär dock bli svårt eftersom malen är fridlyst hos oss.
