Tamboti Tent Camp levde upp till sitt rykte om att ha fräcka babianer och honeybadgers. Den sista är en liten, men stark, grävlingsliknande figur med erkänt dåligt humör. Vid ett-tiden på natten vaknade jag av en skräll utanför tältet. Det var två honeybadgers som anmälde sin ankomst genom att välta gastuben och vattendunken. När de sedan inte lyckades ta sig in soptunnan hämnades den genom att gräva ett antal jättelika hål runt den…
Den här figuren vill man inte mucka med mitt i natten…
När det började ljusna en smula bytte babianflocken av det grävande badgerparet. När jag slog upp dörren för att jaga bort babianerna hasade de sävligt iväg och vinkade samtidigt med de två plastmuggar som de hade lagt beslag på. Så om ni ser en babian som dricker ur en gul eller blå plastmugg vet ni varför. Lyckligtvis var det de sämsta muggar jag någonsin haft, så jag är glad att vara av med dem!
Grusvägarna byggs i princip genom att man kör en väghyvel över marken.
Resan från Tamboti till Olifants Rest Camp blev överraskande livlig trots att det var 40 grader varmt ute och alla djur borde ligga i skuggan och ta igen sig. I ett nytt område brukar jag välja att köra på den asfalterade vägen som löper i nordsydlig riktning genom hela Krugerparken. Det beror på att den är byggd som en riktig väg på en vägbank och att man alltså kommer upp någon meter högre jämfört med grusvägarna. Den metern gör stor skillnad när man letar djur på okända platser.
Waterbucken är en av de vackraste antiloperna.
Nu valde jag av någon anledning en liten och lång grusväg, men det lönade sig. På vägen såg jag självfallet tusentals impalas, men också ett rejält antal giraffer, wildebeest (gnu på svenska), waterbuck, warthog, babian, bushbuck, buffel, nyala, zebra, kudu och dessutom flodhästar på mycket, mycket långt avstånd i en damm.
Flodhästen är ett av mina favoritdjur. Inte svårt att förstå var Tove Jansson fick inspirationen till Mumindalen ifrån.
På grund av alla djuren tog de knappa tio milen till Olifants Rest Camp drygt fem timmar att köra. Olifants är en stor camp med pool och restaurang. Trots det kunde jag inte motstå frestelsen att köra en tvåtimmarsrunda till efter incheckningen. Eftersom det nu hade blivit en bra bit över 40 grader varmt såg jag inte en människa till. Däremot fick jag syn på ett gäng flodhästar och sedan även en leopard som promenerade i buskarna bredvid vägen. Bra utdelning!
