Onsdagen var något av en transportsträcka, vädret var dock en trevlig överraskning. Den här tiden på året börjar man ju närma sig högsommar i Sydafrika och uppe vid gränsen till Botswana och Zimbabwe, dit vi är på väg, är temperaturerna ofta över 40 grader. Just nu är det dock runt 20, vilket är extremt ovanligt!
Middagsdiskussionerna blir alltid trevligare runt levande eld.
Vårt mål för onsdagen var Mopane Bush Lodge (www.mopanebushlodge.co.za) som var en trevlig bekantskap. Härliga runda lagom lyxiga stenhyddor med stråtak och mycket sympatisk personal anförd av Sue och Andrew. Dessutom får man själv välja hur mycket mat man vill ha – väldigt skönt. Det normala på sydafrikanska lodger är ju att man får en tallrik med en portion som är anpassad för ”worst case scenario” (alltså en amerikan i 120-kilosklassen) och att inte vara alltför oartig mot kocken är ibland en smula överväldigande.
Med andra ord blev det en läcker middag med portioner precis i vår smak, att vi åt sittande runt elden och med stjärnorna som tak gjorde ju inte saken sämre.
Cedric vid en bassäng uthackad ur berget. Förmodligen användes den för att lagra vatten som bars upp från bergets fot.
Morgonen efter bjöd på en mycket intressant historielektion av guiden Cedric (som jag för övrigt sett i ett BBC-program på teve, klicka här för att se en del av det) och jag ska försöka återge den i kondenserad form.
Nationalparken Mapungubwe (som är en av Sydafrikas senaste) (www.mapungubwe.com) är uppbyggd runt ett litet taffelberg som hyste det första kungadömet i södra Afrika. Mellan 1220 och 1290 (afrikansk järnålder) bodde 5 000 personer i Mapungubwe, sedan övergavs området, förmodligen beroende på någon förändring i klimatet.
Nästan alla bodde runt ett 40 meter högt berg med så gott som lodräta väggar. Berget är bara några hundra meter långt och på toppen av det bodde kungen och hans familj, förmodligen inte mer än ett 50-tal personer.
Från början var berget helt kalt, men de som bodde vid bergets fot bar upp jord för skrangliga stegar som gjorde det möjligt att odla en del på toppen och dessutom gav material för att begrava de döda kungligheterna. Det var just dessa gravar som upptäcktes 1932. I gravarna fann man både guldföremål, massor av glaspärlor, vackra skålar, pilspetsar i järn och andra mycket värdefulla föremål. Dessa är just nu på väg att flyttas till ett nybyggt museum vid infarten till parken.
Mapungubwe är högt och lätt att försvara.
Till en början var det ren plundring av gravarna, men ganska snabbt fick universitet i Pretoria nys om skatterna och satte stopp för rovdriften. Istället startades vetenskapliga utgrävningar och man upptäckte lyckligtvis några orörda gravar där man bland annat fann ”The Golden Rhino”, en liten förgylld noshörning vars användning man fortfarande diskuterar. En sak man är tämligen överens om idag är dock att en del av människorna från Mapungubwe drog sig norrut och var med i uppbyggnaden av de makalösa stenborgarna Great Zimbabwe.
Att klättra upp på Mapungubwe är en fantastisk upplevelse och det är inte svårt att förstå att kungen valde att bosätta sig här, det är mycket lättförsvarat och utsikten är magnifik. Dessutom var han upphöjd över sina undersåtar och det har ju kungar alltid gillat…
