Efter effektiv utcheckning från Morels St Louis (www.morels-st-louis-apartment.tophotelseychelles.com) och kvick packning av hyrbilen körde vi ner till hamnen i Victoria och lämnade bilen. På Seychellerna går det till så att man lämnar bilen öppen och lämnar nyckeln under mattan i bagageutrymmet. Säkerhetstänket är en smula enklare än vad vi är vana vid hemma i Sydafrika…
Efter billämning blev det frukost på hamn restaurangen Fish Tail innan ombordstigningen på Cat Cocos (www.booking.catcocos.com) katamaran för att starta en liten öluff med första stopp på La Digue. Färjorna här är inte billiga, en enkel biljett för den 1,5 timme långa resan kostar 1060 rupees. Trots att sjön inte var särskilt grov slingrade båten rejält i alla riktningar och det gick åt rejält med sjösjukepåsar bland passagerarna. Har du anlag för sjösjuka ska du med andra ord ta sjösjuketabletter innan du kliver ombord på en färja på Seychellerna.
På La Digue (som bara är cirka fem kilometer lång) är det dominerande färdmedlet cykel och jag kvitterade därför ut en sådan på Tati’s Bicycle Hire, som ligger precis till höger om hamnpiren. Med cykelns hjälp gick det snabbt att ta sig till Domaine Les Rochers (www.domainelesrochers.com) som ägs av ett trevligt grekiskt/seychelliskt par. En otroligt fin liten lägenhet med all utrustning som tänkas kan (det finns till och med tvättmaskin, vilket är toppen när man reser i tropiskt klimat) kostar 195 euro per natt. Här finns två bungalows och fyra lägenheter att välja på. Alla lika fina.
Efter incheckning och en bra genomgång av vår värd Costas var det dags att hoppa upp på cykeln igen och trampa iväg till L’Union Estate (www.lunionestate.com) som var de första plantageägarnas egendom. Nu är den ett friluftsmuseum där man kan se diverse odlingar, en koprafabrik, jättesköldpaddor, ett traditionellt båtvarv och det gamla kolonialhuset. 115 rupees kostar inträdet.
Här finns även Lanbousir restaurant (www.facebook.com) som bjöd på en väldigt stadig lunch med grillad fisk, kycklingcurry, stekta nudlar och ett par fräscha sallader.
Fortsätter man några hundra meter från restaurangen kommer man till den kritvita stranden Anse Source d’Argent, som anses vara en av världens mest fotograferade. Det är inte svårt att förstå varför! Den är obegripligt vacker, det finns dessutom mycket skuggande träd att slå sig ner under och sist, men inte minst, är stranden långgrund och skyddad av ett yttre rev. Men det är självfallet också mycket folk här, så den riktiga paradiskänslan infinner sig inte.