Glassig åkning och Bentley som skidbil (Davos, Schweiz – 4/3)

Här träffas världens mäktiga, men här finns också massor av skidåkning.

Dagens mål var Davos (www.davos.ch) som väl i ärlighetens namn är mest känt för att World Economic Forum (www.weforum.org) håller sitt årliga möte här i slutet av januari varje år. Det många inte vet är att det här var den första alporten som på allvar började slå mynt av skidåkningen. I slutet av 1800-talet sysslade man redan med utförsåkning och på 30-talet började man bygga liftar med inriktning på skidåkare.

I Davos fick vi också klart för oss att det finns ett speciellt liftkort som gäller i slutet av säsongen i Davos, Flims/Laax och Lenzerheide, något som hade passat oss utmärkt och skulle sparat många sköna schweizerfranc. Att köpa dagskort här nere är ju ingen billig övning. Ett vuxenkort ligger på strax under 70 franc.

Lämplig skidbil i Davos.

Davos har alltid haft en exklusiv stämpel och även om den kanske mattats en smula fick jag på min väg till bergbanan väja för en Bentley (www.bentleymotors.com) som stannade till precis vid ingången. Ut klev en silverhårig man och hans uniformerade chaufför som sedan räckte över skidor och stavar till den silverhårige. Porsche Cayenne (www.porsche.se) och Range Rovers (www.landrover.com/se/sv/lr/) är lika vanliga som Saab och Volvo på hemmaplan. Det är också rätt gott om äldre damer med påfallande slät hy, privat skidlärare och någon form av pälstillbehör i backarna…

Det är gott om breda välskötta pister i Davos.

Det finns sex skidområden i och kring Davos. Vi valde att åka i Parsenn som är det äldsta området. Man kommer dit med en modern, snabb bergbana som går direkt från Davos Dorf och upp till en bra bit över 2 000 meters höjd. Här öppnar sig enorma, välpreparerade pister som går i blått och rött med något enstaka svart inslag. Gillar man att ligga och trycka på i långa, kontrollerade carvingsvängar är det här ett paradis. När det efter ett tag börjar kännas lite för välordnat och polerat i pisten finns det dessutom bra möjligheter att ge sig ut på lättillgänglig off pist-åkning. Det var gott om spår utanför pisterna, men jag var konstigt nog helt ensam när jag åkte utanför pistmarkeringarna. Jag gissar att de som gillar lössnö hade gett sig av till andra jaktmarker och den vanliga publiken i Davos tycks inte så intresserad av att hälsa på utanför pisten.