För första gången under den här resan vaknade vi upp med moln utanför sovrumsfönstret. Därför blev dagens skidval Flims (www.flims.com) (som är hopbyggt med Laax (www.laax.com)) som bara ligger en dryg mil från huset vi bor i. Det känns ju lite onödigt att åka ”långt” bort om vädret sätter krokben för åkningen. Inte för att något här nere är långt med svenska mått mätt. Bara i kantonen Graubünden, där vi bor, finns det 46 olika skidsystem och då ska man komma ihåg att kantonen är mindre än Sörmland till ytan! Många av systemen är givetvis ganska små, men utbudet är ändå enormt. Jag skulle helt ovetenskapligt gissa att det bara i detta område finns fler pistkilometrar än vi har i hela Sverige.
De orange glasen i mitten fixar flatljuset!
Vi håller oss i Flims som inte är något jättesystem, men som ändå räcker bra för en dag. Det mesta av åkningen ligger högt upp och det är gott om snö även om det är helt snöfritt nere i byn. Tyvärr är det flatljus (sånt som gör att man inte kan urskilja konturer) på förmiddagen och det gör det lite vanskligt. Det är dock välpistat och dessutom har jag världen bästa glasögon för att få konturer i flatljus. Det är ett par Shimano Emeto cykelglasögon. De orange glasen är magiska när det gäller att trolla fram konturer. Dessutom följer det med ett par helt klara glas och ett par rökfärgade glas. Allt är packat i en rejäl låda som gör att man kan resa med dem packade i mjuka väskor utan att de går i tusen bitar. Jag skulle tippa att just den här modellen inte finns längre, men det glas du ska hålla utkik efter heter Twilight 0612.
Den längsta nerfarten passerar Grauberg.
Åkningen i Flims är mestadels blå och röd med någon enstaka, men inte särskilt avancerad, svart pist. Däremot finns det en hel del långa löpor och allra längst är nedfarten från Vorabglaciären via Grauberg ända ner till byn. Sammanlagt är den vackra nerfarten 17 kilometer och kör man den i ett sträck känns det garanterat i benmusklerna.
