Idag började äventyret på Grönland på allvar. Klockan nio på morgonen startar vi från Kangerlussuaq med tre hundspann med cirka 15 hundar framför varje. Termometern visar på -25 grader, men stiger snabbt och som varmast mitt på dagen är det -15 – rena värmeböljan! I våra sälskinnskläder är det nästan väl varmt när man måste hoppa av för att hjälpa hundarna i uppförsbackarna.
Hundspannsföraren Sivert har stora renskinnsanoraken på sig i snöyran.
Vi har lite snö i luften vilket faktiskt är ganska ovanligt här. Tvärtemot vad man kan tro så är det inte särskilt mycket snö, eftersom det är mycket torrt i de här trakterna. Det gråa vädret, snön och de svarta stenarna gör att det känns som att åka genom en svartvit film. De enda färgklickarna vi ser på hela dagen är fyra danska skidåkare med enorma mängder packning. De drar två pulkor var och räknar med att turen till Sisimuit ska ta dem tio dagar. Med hundarna går det på tre dagar. Rätt mycket vildren ser vi också efter vägen, jakttiden är just över så det kanske är därför de gärna visar upp sig.
Mitt spann körs av supertrevlige Sivert Johansen och efter ett tag flyter danskan på ganska bra mellan oss. Det visar sig att han är handbollsspelare precis som min äldsta grabb John. Sivert har gjort över 20 landskamper för Grönland – bland annat ett VM 2003 – och spelade i högsta serien i Danmark i flera år innan suget från Grönland blev för svårt. Nu kör han alltså bland annat hundspann med turister.
Så här ser ett grönländskt kanotcenter ut på vintern.
Slutmålet för dagen är ett kanotcenter i en stor sjö mitt uppe på fjället. Det är kommunen i Sisimuit som byggt en stor rejäl stuga och utrustat den med tio svenska Inkaskanoter från Linders (www.linder.se). Vem som helst kan promenera upp till sjön och låna kanoterna om de känner för det. Det är förmodligen inte överfullt eftersom det är 60 km från Kangerlussuaq och nästan 120 km från Sisimuit. En rätt skaplig promenad för att ta sig en paddeltur. På sommaren är det dock en del människor som vandrar hela vägen mellan Kangerlussuaq och Sisimuit. Har de då tur och kanoterna ligger på rätt sida sjön kan de få lite välbehövlig omväxling i vandrandet. För de som är snabba tar vandringen fem dagar och de som går i maklig takt tar tio dagar på sig. Marius Olsen, som jag jagat myskoxe med i de här trakterna, har gjort det på tre dagar. Jag skulle inte rekommendera att du försöker slå det, Marius är tough as a nail och även han var rätt utsliten!
