Att komma till lodgen Lalibela Hudad (www.lalibelahudad.com) är som att stiga in i en saga och en annan tidsålder. Redan på vägen upp anar man att det här kommer att bli något speciellt. Det finns två vägar att ta sig upp, en längre direkt från klippkyrkostaden Lalibela (tar 2,5 timmar) och en där man åker bil högre upp i bergen och börjar där (tar en timme). Det går att gå, men jag skulle starkt rekommendera att du hyr en mula om du ska upp den här vägen. Man börjar på 2 600 meter och slutar på 3 300 meters höjd. För den som inte vant sig vid höjden blir det väldigt jobbigt att gå.
Bakom den här plåtdörren öppnar sig paradiset.
Turen upp är bedövande vacker och stundtals rätt spännande på de smala bergsstigarna. Tar man den längre turen får man också många möjligheter att studera hur människor lever och arbetar här uppe. Det mesta görs på samma sätt som det gjorts de senaste 1 000 åren, redskapen är uråldriga, här finns ingen ström, inga TV-apparater eller något annat som påminner om att det är 2013.
För att komma upp på den 10 hektar stora och mycket isolerade bergsplatå som lodgen ligger på lämnar man åsnorna och klättrar upp i ett smalt bergspass där bergväggarna stupar några hundra meter ner på varje sida. Man klämmer sig emellan två klippblock och bultar slutligen på en plåtdörr! Bakom dörren öppnar sig platån med helt makalös utsikt. Jag har bott på en del fantastiska ställen genom åren, men det här kommer definitivt på min topp-fem-lista över de absolut vackraste ställen jag besökt.
Babianerna på platån är helt orädda.
Lodgen är ett verk av Mesfin Haileselasse som tidigare drev restaurang i Lalibela. På lediga stunder vandrade han mycket i bergen och det var så han upptäckte den här obebodda och isolerade platån. Att han blev förälskad i den sagolika platsen där en stor flock vilda etiopiska babianer vandrar omkring utan att bry sig ett dugg om oss människor (jag vandrar fram fem meter från en enorm hanne och han fortsätter lugnt att äta!) är inte svårt att förstå. Ska man bli religiös tror jag det här är ett bra ställe att bli det…
Utsikten från Hudad Lalibela är 360 grader, men tyvärr klarar inte mitt vidvinkelobjektiv det.
Hit kommer restaurangen att flytta så fort man blir klara med den. Att bära upp allt material tar dock sin tid.
Men det är inte lika enkelt att förstå hur Mesfin kunde ge sig på uppgiften att bygga en lodge här. Det enda som inte burits upp av människor och mulor är de stenar som är väggar i en del av husen. När jag besöker lodgen har man en restaurang (där det produceras fantastisk mat!) och fyra mindre hus som är utspridda så att gästerna inte stör varandra. Tre större hus för familjer och grupper är också på gång och en helt ny restaurang. Sedan ska det inte bli större. Är du det minsta intresserad av vackra platser, obeskrivlig utsikt och magisk atmosfär måste du åka hit en gång i livet.
