Efter en lättjefull dag i Hoi An står nästa utflykt med Mr. Vu (WhatsApp +84 90 514 04 88) på schemat. Den här dagen har dock hans son blivit sjuk och därför har han anförtrott mig till en annan förare. Det är absolut inget fel på hans jobb men engelskan inskränker sig till ett minimalt antal ord och det är självfallet inte samma sak som att åka med någon som pratar engelska och är ivrig att svara även på de dummaste frågor.
Dagens mål är kejsarstaden Hue och även om jag varit här tidigare är det intressant att komma hit igen. Ska du göra turen mellan Hoi An och Hue så se till att en av sträckorna går längs den väg som går efter kusten och upp via det klassiska bergspasset Hai Van. I vackert väder är det här en av världens häftigaste bilvägar, men nu ösregnar det…
Första stoppet är kejsarstaden i Hue, som faktiskt inte är så gammal som man lätt kan tro. Hela det stora komplexet, med massor av byggnader, byggdes i början av 1800-talet. Det övergavs efter andra världskriget, när monarkin i Vietnam upphörde. Under krigen mot fransmännen och senare USA blev också de flesta byggnaderna förstörda och det var först i början av 1990-talet som restaureringen började, ett jobb som fortfarande pågår.
Palatsområdet är inspirerat av Den Förbjudna Staden i Peking och har utsett till världsarv av Unesco (https://whc.unesco.org/en/list/678/).
Nästa stopp är pagoden Thien Mu. För de som är min ålder är det nog en del som kommer ihåg protestaktionen av munken Thieh Quang Duc, som 1963 körde till Saigon för att visa sin avsky mot den brutala regimen i Vietnam. På ett torg i Saigon klev han ur bilen, satte sig i lotusställning och började meditera. Därefter hällde några av hans kollegor bensin över honom och tände på.
De ruskiga bilder av den stoiske munkens rituella självmord som togs av den amerikanske fotografen Malcolm Browne blev årets bild och är ett av mina absolut första minnen av något som hände utanför Sveriges gränser. Den bil Thieh körde till Saigon, och som syns i bakgrunden på bilderna, finns i ett litet garage vid pagoden.
Efter ett snabbt stopp på den stora marknaden Dong Ba styr vi mot den lilla by utanför Hue där man gör rökelse. De färggranna rökelsestickorna gör sig väldigt bra på bild och produceras med en massa olika dofter. Du kan prova att göra din egen rökelse och det hör till god ton att köpa med sig några paket rökelse som tack för förevisningen och fotomöjligheterna.
Sist på agendan är ett stopp vid kejsar Khai Dinhs begravningsmonument. Det ser urgammalt ut eftersom det försöker efterlikna ett medeltida europeiskt slott, men kejsaren dog på 1920-talet och allt är konstruerat av moderna material. Det är lite svårt att tro vid första anblicken, men blir tydligt när man tittar noga och inser att det som ser ut som skulpterad sten i själva verket är betong.
Vägen tillbaka går via den nybyggda vägen mellan Hue och Da Nang som går längre in i landet. Den tar lika lång tid att köra som kustvägen, men man slipper de hundratals hårnålskurvorna och det är en välsignelse när mörkret faller.
När vi sent på kvällen kommer tillbaka till Hoi An får jag en ekonomisk förstagångsupplevelse som jag gärna hade varit utan. För att betala de 2 300 000 Dong (ungefär 1 000 kronor) som utflykten kostar jag tar ut fem miljoner från en hypermodern bankomat på TPBank (https://tpb.vn/eng/ve-tpbank). Men till min oerhörda förvåning är det tomt när sedelfacket öppnar sig. Trots detta dras pengarna från mitt konto och när jag besöker kontoret dagen efter är de helt ointresserade av mina frågor kring att deras automat inte levererat mina pengar. Nu återstår att se vad min digitala bank Lunar (www.lunar.se) – som hittills fungerat oerhört bra för billiga kontantuttag utomlands – kan göra åt det hela. Tills vidare kan jag bara rekommendera att ni undviker TPBanks bankomater. Fortsättning följer.