Shinkansentågen är lätta att känna igen på sin speciella aerodynamiska profil.
Shinkansen har nog alla hört talas om. Nu för tiden är det ju inte särskilt uppseendeväckande med snabbtåg, men när Shinkansen hade premiär 1964 (under Tokyo-OS) var det sensationellt med ett tåg som kunde köra i 320 km/h.
Det finns många olika IC Cards i Japan, men Suica är nog det vanligaste.
Biljetter köper du enkelt på nätet (https://global.jr-central.co.jp/en/). Ett litet bekymmer kan vara att du behöver skriva ut biljetten med en OCR-kod. För att slippa OCR-strulet kan du skaffa ett IC-kort. Då kan du registrera din biljett på kortet och behöver ingen OCR-kod.
IC-kortet är ett förbetalt, kontaktlöst kort som du kan köpa på stationer eller flygplatser. Det är väldigt smidigt att ha på all kollektivtrafik i Japan. Du drar kortet över en läsare när du passerar spärren in och en andra gång på vägen ut, betalningen för din biljett dras automatiskt. När pengarna är slut laddar du bara på det i en butik eller i en automat.
Det finns många olika IC-kort, främst beroende på var i Japan du köper dem. När du väl har det i din hand fungerar det dock på de flesta ställen.
Tågtoaletter brukar ju inte vara någon humörhöjare, men de på Shinkansen är oklanderligt rengjorda och väldoftande.
Men tillbaka till Shinkansen. I ärlighetens namn är det ett av de smidigaste transportmedel jag provat på. Till att börja med finns det löjligt många avgångar. På den populära linjen mellan Osaka och Tokyo går de med knappt 10 minuters mellanrum när trycket är som högst. Det är alltså tätare avgångar än på många av Stockholms tunnelbanelinjer!
Det är inte heller några manuella kontroller, vilket gör att det går blixtsnabbt att gå ombord. På tåget har du massor av plats för ben och bagage och tåget avgår på sekunden – otroligt imponerade. Sen går det som sagt fort. Mellan Tokyo och Osaka är det ungefär 500 km och det tar 2,5 timmar.
Det mest skrämmande med min resa är att komma fram till Tokyo. Shinkansenstationerna är jättelika och exempelvis Shinjuku är världens mest trafikerade station med 3,5 miljoner passagerare per dag. Att hitta rätt tar en stund, men skyltningen är föredömlig och med Google Maps går det efter ett tag enkelt att ta sig fram. Och trots myllret av människor är alla vänliga och hjälper till efter bästa förmåga – det är bara språket som utgör ett hinder.
Shinkansentågen vänder inte. Istället vänder man på sätena.
En kuriös detalj är sätena. Många blir ju som bekant lätt åksjuka om de åker baklänges och att susa fram i över 300 km/h gör inte saken bättre. Att vända tågen skulle dock bli väldigt komplicerat och därför vänder man i stället sätena. Därför åker du alltid med näsan i körriktningen på Shinkansen. Genialt om du frågar mig.
Ska du göra flera resor med Shinkansen lönare det sig snabbt med ett Japan Rail Pass (www.japanrailpass.net), som är ett tågluffarkort som gäller på nästan alla tåg i Japan. Det finns tre olika giltighetstider: 7, 14 eller 21 dagar. Priserna varierar lite beroende på var du köper ditt JR Pass, men räkna med runt 50 000 yen för 7 dagar, 80 000 för 14 dagar och 100 000 för tre veckor (2025 års priser).
