Fördelen med guide i offpistparadiset (St Anton, 15/3)

Att täcket är vikt som ett hjärta kanske befrämjar sömnen?

Vaknar upp på bekväma Hotell Sonnenheim (www.arlberg.com/hotel.sonnenheim/) som ligger ungefär 5 minuters promenad från Galzigbahn i St Anton (eller St Anton am Arlberg som det heter om man ska vara helt korrekt) (www.stantonamarlberg.com). Om den goda sömnen berodde på en lång dags skidåkning, den goda och sena middagen på hotellet eller det faktum att de hade bäddat så att duntäcket såg ut som ett hjärta ska jag låta vara osagt.

Solen skiner med sedvanlig energi, men det är lite kallare i luften än vad det varit de två senaste dagarna. Det betyder perfekt snö uppe på berget. Full av energi är också min guide Chris som gett sig sjutton på att vi ska hinna skida igenom det mesta av systemet kring St Anton under dagen. I St Anton fullständigt dräller det av lättillgänglig offpist så det är inte svårt att förstå varför massor av unga svenskar bor här under vintern. När vi resonerade en smula om varför det faktiskt är en bra investering att ha guide kröp det fram att Chris några dagar innan olyckan hade guidat de tre medelålders svenskar som i början av februari i år i bra väder körde över ett stup alldeles intill pisten. En av dem dog, och en skadades allvarligt. Med en guide i sällskapet hade den olyckan aldrig hänt.

Chris byter rätt ofta snön mot forsar.

Chris frilansar för Skischule Arlberg (www.skischool-arlberg.com) som startades redan 1921 och därmed är världens äldsta skidskola, den är också Österrikes största. När han inte lär ut skidåkning och guidar så går mycket av tiden åt till canyoning. En sport där man med en massa olika tekniker tar sig fram i vattenfyllda, branta canyons och sporten blir allt populärare  i alperna. Chris är med i Adidas Canyoning Team (www.outdoorsportsteam.com) och ska dagen efter vår gemensamma åkning sticka till Mallorca för att testa ny utrustning.

Den här kabinen, som heter Valluga 1 går upp till 2650 meter. Där tar Valluga 2 vid, men den får man bara åka med guide eftersom nerfarten är mycket extrem.

Men åter till skidåkningen. I området kring det högalpina Arlberg finns det fem huvudorter – St. Anton, St Christoph, Stuben (www.stuben.com), Zürs och Lech (www.lech-zuers.at). Skidsystemen kring de tre förstnämnda hänger ihop och vi hinner faktiskt med smakprov av alla tre under några intensiva timmar.

Jag måste erkänna att jag hade förutfattade meningar om St Anton, grundade på det faktum att St Anton var (och är) en partyort av rang. När jag åker här inser jag dock att skidåkningen är av högsta klass och också att de som festar natten lång inte orkar upp direkt på morgonen – vilket passar mig perfekt! Jag kan bara tänka mig hur det är att åka offpist här efter ett ordentligt snöfall.

Andra fördelar med St Anton är att det finns mycket kul aktiviteter utanför pisten och dessutom går tåget rakt in i byn. Från Zürich tar direkttåget knappt tre timmar, medan man från München får räkna med 4-5 timmar och ett antal byten. Tar du tåget klarar du dig utmärkt utan bil och dessutom slipper du de köer som lätt bildas de dagar då många människor ska till eller från skidorterna.