Hotell Josl (www.josl.at) bjöd på en av de saker jag uppskattar mest med den tyskspråkiga delen av alperna – en helt fantastisk frukost! Här är bland annat 8 sorters bröd, 10 typer av müsli och 15 olika ostar helt självklart. Toppa detta med en hemlagad kanelyoghurt och lokalt hemgjort smör så förstår ni att det var svårt att slita sig från frukostbordet.
Volli gillade skidåkning lika mycket som jag och kunde dessutom fler historier.
Med nyslipade kanter och nyvaxade belag gav jag mig ut i backarna i Obergurgl tillsammans med guiden Volli från skidskolan i byn (www.skischule-obergurgl.com).
I strålande solsken hade vi backarna nästan för oss själva eftersom lördagarna är bytesdag för de flesta av gästerna.
Inte särskilt överfullt i backarna trots fantastiskt väder.
Sedan ett antal år är systemen i Hochgurgl och Obergurgl hopknutna (www.obergurgl.com) med en lång tvärgående gondol och det ger ett skidsystem med 24 liftar, 110 km pist samt massor av offpist som väldigt få ger sig ut på (liftkortet gäller dessutom i det mer kända Sölden (www.soelden.com) om det känns för litet). Klicka på Pistkarta Obergurgl så får du en pdf med pistkartan över systemet. Långa köer är något väldigt ovanligt eftersom det finns bara 5 000 turistbäddar i området och dagåkarna sällan orkar köra ända upp i slutet av dalgången. Jämför till exempel detta med Åredalen (www.skistar.com) som har 101 km pist och 31 700 bäddar. Man behöver inte ha en doktorsgrad i matematik för att inse att det är en rätt rejäl skillnad på belastningen i pisterna.
Wurmkogl på över 3 000 meters höjd. I bergskedjan precis till vänster om min hjälm hittade man den över 5 000 år gamla "ismannen" Ötzi.
Det visade sig snabbt att kantslipningen var en bra investering. Det var väldigt varmt i går och sedan sjönk temperaturen en bra bit under nollan under natten. Den första timmen var det därför ganska hårt, men sedan tog solen hand om detta, ytan mjuknade en smula och gav helt perfekt före. I tre timmar körde vi i och utanför pisten. Tyvärr var inte förhållandena sådana att vi kunde ge oss ut i den bästa offpistdalen – Königstal – men det var ändå skönt att sjunka ner för lunch på Hotel Riml (www.hotel-riml.com) i Hochgurgl. Det visade sig att hotellägaren var passionerad jägare och långt ner på menyn hade han gömt undan sin egen hemrökta viltkorv. Leta rätt på den om ni kommer hit – ni kommer inte att ångra er! När det blev dags att betala lunchen insåg jag också snabbt den största skillnaden mellan Schweiz och Österrike – priserna! Efter förra veckan i Schweiz känns priserna här otroligt humana. Liftkorten kostar under hälften och maten är väldigt prisvärd.
Sent på eftermiddagen ökade vinden och molnen började rulla över från Italien i de lägst belägna passen. Vi avslutade därför med en nonstopkörning den 8 kilometer långa pisten från Wurmkogel på över 3 000 meters höjd ner till Pill 1 260 höjdmeter längre ner.
Bakom glasdörrarna kan man andas varma tallbarr och få benmusklerna att slappna av.
Efter den resan var det mycket skönt att smyga in på hotellets spaavdelning och krypa in i deras aromångbastu. Trots att det känns lite som att andas tallbarr är det extremt skönt!
