Att köra från Cape Town till Pretoria är normalt sett en synnerligen tråkig övning. 14-16 timmar på en i princip spikrak väg är inte något nöje, även om omgivningarna här och där är vackra.
Stundtals väljer jag därför att köra småvägar. Det blir inte särskilt mycket längre, men tar förstås väldigt mycket längre tid. Idag väljer jag en ny rutt för första etappen. Den går via Wellington, Ceres, Sutherland, Merweville och dagen slutar i Beaufort West.
Vingården på Waverly Hills odlas helt organiskt.
Dagen börjar med en bra överraskning. Precis när det börjar tunna ut med vingårdar ser jag plötsligt en skylt som pekar mot Waverly Hills (www.waverlyhills.co.za) . Det märkliga är att jag läste om just denna vingård i en vinbok igår. Waverly Hills tillverkar alla sina viner organiskt och har fått en del bra recensioner. Jag passar på att utnyttja ett par specialerbjudanden och får ett par lådor bra viner för under 30 kronor flaskan. Mycket bra start på resan.
En typisk gård i Karoo. Till höger syns ett kupolformat hus som var vanligt när Karoo började koloniseras. Numera finns bara ett par hundra kvar.
Strax efter vingården kör jag igenom den lilla staden Ceres. Sedan börjar den riktiga vildmarken och den enorma halvöknen Karoo, som täcker nästan en tredjedel av Sydafrika och är större än Tyskland!
Trots de enorma vidderna bor här bara en knapp miljon människor, sju miljoner får (som är varumärkesskyddade precis som Parmaskinka och Champagne) samt en miljon getter. De sistnämnda står förresten för nästan 60 procent av mohairproduktionen i världen.
Boskapsgrindar är fortfarande vanliga efter småvägarna i Karoo.
För att ni ska förstå hur ödsligt det är i Karoo kan jag berätta att jag under fyra timmars körning mellan Ceres och Merweville bara mötte två (!) bilar. Däremot fick jag öppna ett oändligt antal boskapsgrindar och hur otroligt det än kan låta passerade jag också två små Padstals. Den ordagranna översättningen av Padstal är ”liten affär vid vägen”, men nuförtiden är de oftast små restauranger med god, billig, hemlagad mat. Ofta finns det också några hyllor med sådant som produceras på gården där de ligger.
Tyvärr var det lite för kallt i poolen på Herehuis.
Efter Merweville försöker jag förgäves hitta en minimal väg som ska gå genom bergen till Beaufort West, men trots en halvtimmes idogt letande lyckas jag inte hitta den och därför blir det ungefär 10 mil på huvudvägen N1 som avslutning på dagen.
I Beaufort West tar jag in på det lilla guesthouset Die Herehuis Gastehuis (www.herehuis.co.za) . Ett trevligt rum kostar mig 640 rand inklusive frukost och hade det varit lite varmare hade jag kunnat svalka mig i deras pool.
