Air Seychelles flyger med Airbus A320.
Så var det dags för en ny afrikansk resa. Denna gång går den till det lilla öriket Seychellerna (www.seychelles.travel).
Från Johannesburg flyger såväl det inhemska flygbolaget Air Seychelles (www.airseychelles.com) som South African Airways (www.flysaa.com). Jag hamnade på en Air Seychelles-flight som bjöd både på god mat och ett hyggligt utbud av filmer på den personliga TV-skärmen. Därför gick den 4,5 timmar långa flygningen behagligt snabbt.
Flygplatsen (www.seychellesairports.sc) på huvudön Mahé är pytteliten och har en väldigt trevlig flygplatsbyggnad i kolonial stil, där inga avstånd är längre än att man kan vinka till varandra.
Storleken gör att det går väldigt snabbt att komma ut från flygplatsen och min transfer till Captains Villa (www.captainsvilla-seychelles.com) går också fort, vilket är skönt med tanke på att det är rätt sent på fredag när planet landar.
Captains Villa är inbäddad i grönska.
Captains villa är ett litet guesthouse med sju rum och två lägenheter. Det drivs av Flolise och Patrick och ligger på sydvästra delen av Mahé inbäddat i grönska, ett stenkast från havet och i ett väldigt lugnt område. Ett dubbelrum här kostar knappt 100 euro, men då ingår inte frukost, som kostar ytterligare 10 euro. Om man inte vill gå till lyxhotellet Doubletree by Hilton (www.doubletree3.hilton.com) och käka finns inga matställen inom promenadavstånd och därför serverar Captains Villa också mat, som kostar 10-15 euro, vilket är relativt billigt här nere.
Vad det här är för växt vet jag inte, men snygg är den.
På lördagsmorgonen möts jag av den duktiga guiden Daniel Bernard Mondon (dbmondon@gmail.com). Han tar oss till Le Jardin de Roi där man odlar kryddor, medicinalväxter och frukt samt har massor av olika typer av träd på 25 hektar mark. Ett bra ställe att lära sig mer om vad som växer på Seychellerna.
Le Jardin de Roi har också en utmärkt liten restaurang med fantastisk utsikt och skönt svalkande vind. Vi äter ett axplock av typisk mat från Seychellerna. På bordet finns sådant som picklad papaya, pumpa samt äpple, kokbananer med kokos, linspasta, stekt fisk, kycklingcurry och grönsakscurry – perfekt för en lunch när det är bortåt 30 grader varmt och 75 % luftfuktighet.
Många små rätter på Le Jardin de Rois restaurang.
När lunchen sjunkit undan tar vi oss tillbaka till flygplatsen där det är fullsmockat med små uthyrningsfirmor, som alla hyr ut pyttesmå automatväxlade bilar som passar fint för de små slingriga vägarna på ön. 50 euro per dygn är den gällande taxan, men hyr du fem dagar eller fler kan du få ner priset till 40 euro per dygn. Den firma vi till sist bestämmer oss för heter Classic Cars, men det känns i ärlighetens namn inte som det spelar någon större roll vilket bolag man väljer, bilarna är desamma och priserna likaså. En fördel är att man kan hyra på flygplatsen och sedan lämna bilen i hamnen om man ska åka vidare till någon av de andra öarna.
Huvudön Mahé är inte större än att man åker runt den på en eftermiddag, så det är precis vad vi gör. Först en snabb tur upp till den nordvästra delen av ön där de allra flesta hotellen ligger koncentrerade. Stranden är fin, men det i min smak är det lite väl mycket turister. Den östra sidan av den nordligaste udden är betydligt lugnare, men här är å andra sidan stranden inte lika fin.
Utsikten från Venn´s Town.
Efter besöket på den norra delen av ön kör vi söderut och tar oss tillbaka över till västkusten via vägen Sans Soucis, som går genom ett naturreservat där man bland annat finner ruinerna av den gamla skolan i Venn´s Town som byggdes för frigivna slavars barn i slutet av 1800-talet. Skolan lades ner ganska snabbt, men utsikten är kvar och den är svårslagen.
Stranden Anse Takamaka är inte direkt överbefolkad.
Den sydligaste delen av västkusten är relativt sett glest befolkad och spontant skulle jag säga att det är ett perfekt område att tillbringa några dagar i. Det är inte tätt mellan övernattningsställena, men här finns något för alla smakriktningar och plånböcker.
Här finns också den väldigt vackra stranden Anse Takamaka.
Surfers Beach.
Middag bjuder Surfers Beach(www.surfersbeach.sc) på. Nåja, bjuder är kanske inte rätt ord. Faktum är att prisnivån här nere är ungefär som hemma i Sverige. Bläckfiskcurryn, som är något av en nationalrätt här, kostar ungefär 230 kronor och en flaska lokalt öl 40 kronor.
