Mycket tidigt i morse pep min telefon med beskedet att min flight från Buenos Aires till Bariloche plötsligt hade bytt flygplats. Istället för från inrikesflygplatsen Jorge Newbery mitt i stan skulle jag nu flyga från den internationella flygplatsen Ezeiza en bra bit utanför centrum.
Club Frances har en bar med anor.
Tyvärr gjorde det att frukosten blev en smula forcerad och jag kunde inte njuta till 100 % av de Ägg Benedectine med rökt lax som var ett av enormt många frukostalternativ på det utmärkta hotellet Club Frances (www.hotelclubfrances.com.ar) där jag tillbringade natten. Club Frances startades redan 1866 och var en exklusiv klubb ända fram till början på 2000-talet då den förvandlades till ett litet och exklusivt hotell med 28 rum. De har också en bra restaurang, en bar som sett likadan ut det senaste 140 åren och fantastiskt trevlig personal! Ovan på det finns det också tre fäktpister. Glöm inte floretten!
Färden till flygplatsen gick på 35 minuter, vilket nog måste vara någon form av rekord i en stad där samma resa rätt ofta kan ta uppåt en och en halv timme.
Bariloche är en svårslagen kombination av alper och skärgård.
Aerolineas Argentinas (www.aerolineas.com.ar) flyger mig upp till Bariloche där vi landar i full storm. På väg till det hus jag lånat är det riktigt bergsväder, det vill säga alla årstider inom loppet av några minuter – från strålande solsken ena sekunden till snöblandat regn nästa, allt ackompanjerat av ylande bergsvindar.
Första intrycket av den här argentinska skidorten är annars att den är otroligt mycket större än jag hade kunnat föreställa mig. Det är mil efter mil med hotell, restauranger och affärer samt mängder av exklusiva hus. Det påminner också väldigt mycket alperna, både vad gäller naturen och det faktum att orten lever både vinter- och sommartid. Eftersom vi är på södra halvklotet är det just nu sommarsporter som gäller och det är fullt med vandrare, cyklister och kanotister i olika former.
